---

Jag får inte fram ett ord. Han släpper taget om mig och kollar allvarligt in i mina ögon. ''Varför gråter du?'' Frågar han och jag ser att han lider.

''Inget..'' Stammar jag fram. Han höjer på ögonbrynen. ''Berätta för mig shawty'' säger han. ''Det.. Det blir bara värre då'' viskar jag. Han drar mig in i hans famn och jag känner mig trygg.

''Du kan berätta för mig'' säger han lågt. Jag nickar långsamt och tar ett djupt andetag.

''Det är Joseph, Brian och Adam. Tre killar i min klass..'' Börjar jag. ''Ända sen.. Du åkte för tre år sen har dom hållt på med mig..'' Säger jag lågt. ''Dom säger saker, slåss, kväver mig och...'' Säger jag och Justin kollar på mig med uppspärrade ögon.

''Dom drog in mig i.. Josephs hus och..'' Säger jag och tårarna forsar ner. ''Jag vet inte vad dom tänkte göra'' säger jag gråtandes. Han håller sina armar om mig hårt.

''Vart är dom?'' Frågar han förbannat. Jag skakar på huvudet. ''Nej Justin, det gör inte saken bättre'' mumlar jag. ''Men dom måste ju sluta!'' Säger han irreterat.

''Det gör dom inte'', viskar jag.

''Kan du inte byta skola och gå med Ryan och Chaz igen då?'' Frågar han. Jag rycker tveksamt på axlarna.

*

Justin hade tvingat mig att byta skola så det var vad vi fokuserade på nu.

''Fan också'' mumlar Justin och drar snabbt på sig sina supras. ''Vadå?'' Frågar jag förvirrat.

''Jag måste skynda mig iväg på en intervju'' säger han. ''I'll be watching you on the tv!'' Säger jag glatt. Han skrattar och pussar mig på kinden innan han lämnar huset.

Jag sätter mig ner i soffan och bläddrar bland kanalerna. När jag äntligen hittar rätt kanal dyker Ellen DeGeneres upp på skärmen. Hon börjar dansa med publiken och sätter sig sen andfått ner i en fåtölj.

''Gissa vem vi var här idag?!'' Ropar hon och publiken blir tyst.

''Justin Bieber!'' Ropar hon och publiken jublar, skriker och jag vet inte vad. Justin kommer ut och ler stort. Han vinkar åt publiken, kramar Ellen och sätter sig sen mittemot henne.

''Hej Justin!'' Säger hon glatt.

''Hej!'' Svarar han lika glatt.

''Så.. Du är ju ledig i två veckor till, vilka umgås du med?'' Frågar hon med ett leende. Han rycker på axlarna.

''Min familj, Ryan, Chaz och Carter'' ler han.

''Carter Williams?'' Frågar hon och en bild på mig och Justin dyker upp.

''Yes'' ler han. ''Vi har varit vänner se vi var fem'' lägger han till.

Hon nickar misstänksamt. ''Är ni tillsammans?'' Frågar hon och Justins ansiktsuttryck ändras.

Han skakar snabbt på huvudet. ''Vi är bara vänner'' säger han med ett brett leende. Ellen nickar och intervjun flyter på. Hon frågar mest om hans turné, när han åker och så vidare..

Att Justin ska åka om två veckor gör mig gråtfärdig. Han ska vara borta i tre månader. Det kommer bli svårt.

Jag stänger av tv:n och lutar mig bakåt i soffan.

Att Alexander inte hade vaknat än gav mig panik. Han måste vakna snart.

Jag drar på mig mina svarta converse och med en suck börjar jag gå mot sjukhuset. Justin åker på sin turné i Afrika om två dagar, samma dag som jag börjar i den nya skolan. Eller.. Jag har ju gått där förr.

Under dom här tolv dagarna hade jag inte gått i skolan. Dock måste jag dit imorgon och säga adjö till Kimberly och Leah, ta hem mina saker och skriva på något papper. Jag, Kimberly och Leah kommer självklart fortsätta vara bästa vänner. Det är ju inte så att jag ska flytta. Bara byta skola. Jag kliver in på sjukhuset och in på Alexanders rum. Han ligger som vanligt i sängen med slutna ögon.

Jag suckar tungt och sätter mig ner på pallen bredvid honom. Jag tar ett hårt grepp om hans hand.

''Du hör mig säkert inte nu, men..'' Säger jag och några tårar rinner ner för min kind. ''Jag älskar dig'' säger jag lågt.

''Jag ska börja i en ny skola förresten, eller min gamla. Så jag kommer gå i samma klass som Ryan och Chaz'' säger jag med ett svagt leende. ''Vi är oroliga för dig Alex, du måste vakna snart.. Men känn ingen press'' viskar jag. ''Öppna ögonen när du känner dig redo'' säger jag och kramar hans hand.

''Jag älskar dig, brorsan'' ler jag och reser mig upp. Jag lämnar rummet och kollar in på honom genom glasrutan. Min lillebror.

Han måste komma tillbaka. Annars kommer inget bli sig likt igen.