''Victoria?'' Sa Justin och jag hörde på hans röst att han var förvånad. Hon vände sig snabbt om och kollade på Justin med ett brett leende.
''Hej Biebs'' sa hon. Jag vände mig om och började snabbt gå mot mitt hus. ''Det här är för mycket'', mumla jag för mig själv. ''Carter, vänta!'' Ropa Justin efter mig. Utan att jag märkt det hade mina tårar runnit ner för kinden. Jag vänder mig om och kollar in i hans tårögda ögon. ''Har ni.. Något ihop?'' Frågar jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Han skakar snabbt på huvudet. ''Aldrig'' säger han och drar in mig i hans famn. ''Vad gör hon här då?'' Frågar jag lågt. Han rycker på axlarna. ''Jag har faktiskt ingen aning'' viskar han. ''Kom'' säger han och tar ett hårt grepp om min hand. Vi börjar gå tillbaka till hans hus. När vi kommer fram kommer Victoria fram till oss i sina höga klackskor.

Hon kollar på mig med en utmanande blick. ''Du älskar honom inte'', säger hon och kollar på mig med en skeptisk blick. Jag flämtar till. ''Jo, jag..'' Säger jag men stänger munnen igen. Jag har aldrig varit bra på att försvara mig. ''Säg det bara'' säger hon med ett stort leende. ''Säg att du inte älskar honom'', säger hon. Jag kollar på henne med tårögda ögon. Justin hade ju sagt att hon hade bett om ursäkt flera gånger, varför håller hon då på såhär?
''Victoria. Lämna oss ifred'', säger Justin som stått tyst länge. Hon kollar på honom med en förvirrad blick. ''Du kysste mig Justin'' säger hon. Det hugger till i hjärtat och jag kollar ner på marken. Snön har inte kommit ännu.
''Jag har fortfarande känslor för dig'' säger hon. ''Och jag vet att du har känslor för mig''. Mina ögon fylls med tårar och jag släpper Justins hand och fortsätter kolla neråt. ''Jag har inga känslor för..''
''För Carter'' fortsätter Victoria och jag märker hur hon flinar. Mina tårar rinner ner och långsamt går jag bort till Alfredo. Han slår armarna om mig och jag gråter ut. ''Lyssna inte på henne'', viskar han. ''Har hon rätt?'' Viskar jag lågt och kollar upp på honom med ögonen fyllda med tårar. Han skakar snabbt på huvudet. ''Jag har varit med Justin i de här fem månaderna'' säger han. ''När turnén var slut sa han att han var så glad över att han inte hade några känslor kvar för Victoria'', säger han. Jag nickar och kastar en blick åt Victoria och Justin. Hon står och pratar med honom och någonting medans han själv står still.
''Jävla bitch'', muttrar Alfredo och skyndar sig fram till dem. Inte långt efter går Ryan också fram. Jag sväljer och ställer mig bredvid Ryan.
''Lämna Justin ifred!'' Ryter Alfredo. ''Han har inga känslor kvar för dig!'', Fortsätter Ryan. Hon kollar på dem med en bitchblick och kollar sedan på Justin. ''Jag älskar dig'', säger hon och närmar sig honom. Han backar några steg och Alfredo höjer sin hand och örfilar henne. Jag spärrar upp ögonen och alla verkar vara lika förvånade som mig. Till och med Alfredo stod helt stilla.
''Jag...'' Säger han men fortsätter inte. Jag greppar tag i hans hand och drar med honom in i huset. Han sätter sig ner på en stol i chockstillestånd. Jag häller upp ett glas vatten och räcker honom det. Han dricker snabbt upp det och ställer ner det tomma glaset på bordet.
''Vad gjorde jag nyss?'' Frågar han efter en liten stund. Jag ler svagt. ''Något som jag borde ha gjort för längesen'', svarar jag. Han flinar. ''Det känns ändå rätt bra'', säger han. ''Bara det inte kommer ut'' mumlar han. Jag rycker på axlarna. ''Du får ta smällen'' ler jag. Han nickar. ''Helt klart värt det'' säger han och reser sig upp. ''Har ni berättat om er förresten?'' Frågar han och måste mena mig och Justin. Jag skakar på huvudet. ''Justin har en intervju imorgon, då ska han berätta'', säger jag. Alfredo nickar. ''Vad som än händer..'' Säger han och rättar till sin keps. ''Kom ihåg att vi står vid eran sida'' ler han. Jag ler tacksamt. ''Och bry dig inte om vad hans fans skriver till dig'', fortsätter han. Jag nickar och krokar min arm i hans innan vi går ut igen. Ryan står och skäller ut Victoria och Justin kommer gåendes mot oss. Han stannar framför oss och jag kollar frågande på honom.
''Hon ska inte få förstöra våran kväll'', säger han. ''Nu går vi in''.

*

Efter ett tag kom Ryan också in. ''Hon har åkt'', säger han med ett brett leende och försvinner in i köket. Vi lyser upp och följer med honom. Jag kollar på klockan och den visar elva.
''Vad ska vi göra?'' Frågar Justin uttråkat och lägger armen om mig. Jag kramar om honom hårt och andas in hans doft. ''Vi äter chips och blir fulla på cola!'' Säger Alfredo glatt. Vi skrattar och Ryan öppnar några skåp. ''Sure'' ler han och häller upp chips i en stor skål. Sedan tar han ut en colaflaska ur kylen och tar med några glas in i vardagsrummet. Vi sätter oss ner i soffan och Ryan och Alfredo vräker i sig chips. Ryan häller upp cola till alla och kollar utmanande på oss.
''Vi ser vem som dricker upp colan först'', flinar han och höjer sitt glas till munnen. Jag nickar och gör detsamma.
''1..'' Börjar Justin. ''2..'' Säger jag och Ryan samtidigt. ''3!'' Säger Alfredo och vi börjar dricka av den iskalla drycken.
När jag ställer ner glaset på bordet kollar jag på alla andra som redan druckit upp sin cola och sitter och skrattar åt mig.