---

''Det är det jag kommer'', säger jag och snyftar. ''Jag hatar mina föräldrar!'' Säger jag ilsket. Justin skakar på huvudet. ''Säg inte så'', säger han. ''Du älskar dem'', säger han. Jag rycker på axlarna. ''Inte just nu'' mumlar jag.

''Låt mig köpa ett hus till er?'' Frågar han. Jag skakar snabbt på huvudet. Han kanske är den rika Justin Bieber men för mig är han bara Justin och han ska inte få köpa ett hus till oss. Vi kommer ändå inte ha råd att betala hyran.

''Kom igen Carter'', säger han och kollar hoppfullt på mig. Jag suckar tungt. ''Nej'' säger jag lågt. ''Jag får lösa det på något sätt'', säger jag. Justin suckar tungt. ''Jag kommer hjälpa dig iallafall'' säger han. Jag kollar på honom med en hopplös blick. ''Vad du än säger'' flinar han. Jag rycker på axlarna. ''Det finns inget att göra'', säger jag och kollar ner i marken. ''Vi får väl se'', flinar han. Jag himlar med ögonen. ''Justin, det är söndag om två dagar'' mumlar jag. Han spärrar upp ögonen. ''Flytta hem till mig?'' Säger han. Jag skrattar till och skakar på huvudet. ''Aldrig'', ler jag. ''Då kommer vi bråka ofta så blir vi som syskon'' säger jag. Han skrattar och skakar på huvudet för sig själv.

*
Klockan var halv tolv på kvällen och vi har fortfarande inte kommit på någon lösning.

''Jag måste hem'', mumlar jag och drar upp min mobil ur byxfickan. Justin tar min hand och håller den hårt. ''Stanna hos mig'' viskar han. Jag kollar upp på honom och ser att hans ögon är stängda. ''Du kommer somna vilken sekund som helst'' säger jag och kan inte låta bli att le. Jag skymtar ett leende på hans läppar.

''Sålänge du är med mig.. Så kan jag vara vaken föralltid'' säger han lågt. Jag skakar på huvudet för mig själv.

''Omöjligt'', säger jag och skrattar till.

''Ingenting är omöjligt'' flinar han. Varför ska killen alltid vara så smart?

''Jag älskar dig'' viskar jag. Han ler stort och öppnar sina ögon. ''Jag älskar dig också''.

När jag slår upp ögonen på söndagsmorgonen slår det mig. Idag måste vi lämna huset. När jag kom hem igår hade jag ignorerat mamma och pappa.

Jag reser mig upp ur sängen och spärrar upp ögonen när jag får se att min garderob är tom och att det ligger en proppfull resväska bredvid garderoben. Jag sväljer ner klumpen i halsen och skyndar mig ner på nedervåningen. Ingen hemma. Som vanligt. Jag får syn på ännu en gul lapp på bänken och tar upp den. ''Vi är hemma vid tretiden!'' Står det. Vad har dom nu planerat?

Jag kastar lappen i papperskorgen och tar upp min mobil ur fickan och får se ett nytt sms från Justin. Jag lyser upp och öppnar meddelandet.

''Godmorgon shawty. Jag är på tv 11.00. Det är live på kanal BBC Music. Missa mig inte! ♥'' Jag skrattar till och kollar på klockan. Om fem minuter. Jag knappar snabbt in ett svar. ''Jag kommer kolla!♥''

Jag skyndar mig in i vardagsrummet och sätter mig ner i soffan. Jag sliter tag i kontrollen och slår på BBC Music.

Precis då kliver Justin upp på scenen och introt på Baby börjar spelas. Jag ler stort åt hur fantastisk en människa faktiskt kan låta.

Efter ett tag sätter han sig i ett hjärta med sin gitarr i famnen och hissas uppåt. Han börjar spela lite och sedan börjar han sjunga. Never let you go.

När han sjungt klart refrängen slutar han sjunga och spela. Några flämtningar hörs och han kollar ut över publiken och sedan uppåt. Det blir helt tyst i arenan och några skriker hans namn. Till slut brister han ut i gråt och hissas neråt.

Jag spärrar upp ögonen och sväljer. Är det pågrund av mig?

*

Mamma, pappa och Alexander kom hem vid tretiden och jag har ignorerat dom sedan dess. Men nu är det dags att fråga var vi ska ta vägen. Precis när jag skulle gå ut i köket för att fråga ringer min telefon. Jag tar snabbt upp den ur fickan och Justin lyser över skärmen. Jag sväljer ner klumpen i halsen och trycker på grön lur.

''Justin'', säger jag lågt. ''Hej shawty..'' Säger han lika lågt. Det gjorde ont att höra honom så ledsen.

''Var det.. På grund av mig?'' Frågar jag och biter mig i läppen. Jag hör hur han suckar. ''Jag blev bara orolig'', viskar han. ''Vänta lite'' mumlar jag och ilskan kokar upp inom mig. Mina föräldrar hade fått Justin Bieber att brista ut i gråt på hans konsert! ''Mamma!'' Ropar jag och skyndar mig ner till köket. Hon kollar på mig med ett lyckligt ansikte. ''Vad..?'' Säger jag och kollar förvirrat på henne.

''Goda nyheter'' säger hon och lägger ner sin mobil. ''Vi ska flytta hem till Justin och Pattie!'' Säger hon.

''Hörde jag rätt?'' Frågar Justin i luren. Jag spärrar upp ögonen och tappar mobilen i golvet.