Justin hade vaknat och vi satt nu och åt frukost. ''Jag hade ingen aning om att du hade flyttat hit!'' Säger Selena glatt.

Jag rycker på axlarna. Det var inget jag ville prata om egentligen. Hon ska ju bara veta anledningen till att jag bor här.

''Vill ni gå och spela fotboll sen?'' Frågar Justin. Jag kollar förskräckt på honom. Jag har aldrig varit bra på det och tänker aldrig i hela mitt liv spela det igen.

''Nej tack'', säger jag och ler lite. ''Men ni kan!'' Säger jag och kollar på Selena. Hon rycker på axlarna.

''Sure'', säger hon och försvinner ut i hallen. ''Vi ses senare då'' säger Justin. Jag nickar. Han kysser mig och försvinner ut i hallen. Jag börjar plocka undan frukosten och lyssnar på deras röster från hallen.

''Ge mig min sko!'' Skrattar Selena. En duns hörs och Justin börjar gapskratta. ''Sluta kittla mig!'' Skrattar han och låter alledes andfådd. ''Inte förns du ger mig din sko!'' Säger hon. ''Okej, okej!'' Säger han och slutar skratta. Jag suckar och sätter upp mitt hår i en tofs. Ytterdörren smälls igen. Jag kollar ut genom fönstret och ser att dom går mot fotbollsplanen med krokade armar. Jag kollar ner i golvet och känner mig mobbad och tråkig. Jag kanske borde ha följt med ändå. Jag springer upp på Justins rum, eller nu var det ju mitt också. Jag öppnar min resväska och tar ut mina blåa jeans och min svarta t-shirt. Jag drar av mig kläderna och drar på mig de andra och därefter börjar jag lägga in mina kläder i min nya garderob.

*

När jag lagt in alla kläder i garderoben sätter jag mig ner i sängen och öppnar lådan till hyllan som står bredvid. Jag får syn på Justins iPhone laddare, hans hårtork och en blå liten bok. Jag höjer på ögonbrynen och tar upp boken. På framsidan står det ''Justins dagbok''. Jag flämtar till. Han drev verkligen inte när han sa att han hade en dagbok. Utan att tänka mig för öppnar jag boken och läser första sidan.

''Idag var en jobbig dag. Jag ska ut på min turné och var tvungen att säga hejdå till Carter''.

Jag ler lite och läser sista sidan.

Den 20 December 2011:

''Jag vaknade precis och ska snart gå ner och äta frukost med Carter och Selena. Selena kom hit igår för att hon behöver en liten paus från kändislivet och behöver komma bort ett tag. Carter verkar inte gilla henne, varje gång hon möter hennes blick är den liksom... Tom. Jag ser inte Selena på det sättet. Jag skriver mer ikväll.''

Jag stänger igen dagboken och lägger den snabbt i lådan igen. Jag hatar inte Selena, men Justin verkar ha roligare med henne. Jag rycker till när dörren flygs upp och in kommer Justin och Selena som skrattar tillsammans.

''Jag vann!'' Säger Selena mellan sin skrattattack. Justin skakar på huvudet och fortsätter skratta. Han pekar på sig själv. ''Jag vann!'' Säger han.

''Hej'', säger jag lågt. Dom fortsätter skratta och prata om fotbollen.

Med en tung suck reser jag mig upp och smäller igen dörren efter mig. Jag springer ner till vardagsrummet och sätter mig ner och kollar på Jersey Shore.
Efter en liten stund kommer Justin in i rummet och sätter sig ner bredvid mig. ''Är du okej?'' Frågar han lågt. Jag skakar på huvudet och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.

''Ni svara inte ens när jag sa hej?'' Säger jag ärligt. Han suckar och kollar ner på sina händer. ''Förlåt'' mumlar han. Jag rycker på axlarna och fortsätter kolla på tv:n.

''Det spelar ändå ingen roll'', mumlar jag. ''Ni är vänner. Jag förstår det. Och jag är osynlig'', viskar jag. Justin kollar på mig med stora ögon. ''Du är inte osynlig!'' Säger han högt. Jag kollar ner på mina knän och biter mig i läppen. ''Bredvid henne är jag det'', säger jag lågt. Han kollar oförstående på mig och jag ser även att han börjar bli irreterad.

''Hon har allt som jag inte har'', säger jag. ''Hon är vacker, hon är talangfull, hon är känd, hon..''

''Carter sluta!'' Säger Justin högt. Jag kollar förskräckt på honom.

''Sluta deppa och var lite rolig någon gång!'' Säger han och reser sig upp. Jag kollar motvilligt in i hans ögon och utan att ha märkt det har mina tårar börjat rinna.

''Du är alltid så himla negativ!'' Skriker han. ''Vad konstigt att jag hellre är med henne!''

Han kollar på mig med en blick som visar att han har ångrat sig. ''Jag tar tillbaka det jag sa'', säger han lågt. Jag skakar på huvudet och reser mig upp. ''Jag förstår precis. Du har rätt'', viskar jag och springer ut till hallen. Jag drar på mig mina converse och springer ut. Kylan omfamnar mig och jag börjar springa mot klipporna. När jag kommer fram är det helt tyst och vattnet har blivit till is men ingen snö har kommit. Jag sätter mig ner på stenen och börjar frysa.

Varför sa jag sådär? Carter är inte alls negativ. Hon har bara haft det svårt.

''Jag hörde'', mumlar Selena när jag kommer upp på rummet igen. Hon lägger ifrån sig datorn och kollar på mig med tårögda ögon.

''Det sista du sa..'' Mumlar hon. ''Det var väldigt onödigt''.

Jag suckar tungt och nickar. ''Jag vet'', viskar jag. ''Gå till henne.. Nu'', säger hon lågt och torkar bort sina tårar.

Jag skakar på huvudet. ''När Carter är ledsen vill hon ha lugn och ro''.

Jag hackade tänder och mina fingrar höll på att bli blåa. Det hade börjat snöa också.

Jag reser mig försiktigt upp och börjar långsamt gå tillbaka till huset. När jag trycker ner handtaget till dörren skyndar jag mig in. Värme.

Jag drar av mig skorna och går upp på rummet. Ingen är här, bra. Jag suckar och drar på mig ett par shorts och en grå tröja och sen sätter jag mig ner vid fönstret och kollar ut.

''Carter'', säger Justin lågt bakom mig. Jag vänder mig försiktigt om. Han kollar förskräckt på mig och tar upp ett täcke från sängen. Han kommer fram till mig och lägger det över mig.

''Du är kritvit'', säger han lågt. Jag rycker på axlarna. ''Spela roll''.

Han suckar tungt. ''Kan vi inte bara glömma allt det här?'' Frågar han. Det lät väldigt lockande så jag nickar som svar.

''Bra'', säger han och ler stort. Han bär bort mig till sängen och lägger mig ner. ''Jag hämtar varm choklad'', säger han och ler innan han lämnar rummet.

---

Så, äntligen:)