Jag hade verkligen ingenting liv. Jag satt på golvet framför min laptop med en cappucino från Starbucks. ''Le'', sa mamma och siktade kameran mot mig. Jag skrattade till och kollade in i kameran.

''Jag förstår inte!'' Sa jag. ''Det november och folk badar!'' Sa jag med stora ögon och stirrade ut igenom mitt fönster. Stranden var verkligen full med folk! Mamma skrattade. ''Det kan ju bero på att det är sjutton grader ute'', sa hon. Jag rös till. ''Det är inte ens mycket!'' Sa jag förvånat. Hon log. ''Nej, jag vet. Men det är riktigt varmt för att det ska vara november'', sa hon. Jag nickade instämmande. ''Det är väl sant'', sa jag. ''Jag ska gå nu.''

Mamma nickade. ''Gör det!'' Sa hon. ''Och hälsa pappa från mig'', sa hon och log. Jag nickade. ''Det ska jag göra'', sa jag. Hon pussade mig på pannan. ''Vi ses senare ikväll eller imorgon'', sa hon. Jag nickade och omfamnade henne i en kram.

''Jag älskar dig, mamma'', sa jag. Hon log. ''Jag älskar dig också, hjärtat.'' Jag log och tog min väska. Sedan lämnade jag huset bakom mig och började gå mot hotellet som låg tio minuter härifrån. När jag väl kom fram gick jag in på hotellet helt andfådd. Mamma hade rätt, det var verkligen varmt ute! Dock tänkte jag inte bada. Jag satte mig i soffan nere i lobbyn och väntade på pappa. Han skulle möta mig här vid halv sju. Nu var den fem i halv. Det kändes riktigt konstigt och jag var sjukt nervös. Jag hade inte träffat pappa på otroligt länge. Hur länge sedan var det nu? Sju år. Sju hela år! Jag svalde hårt och kollade ned på mina ben som hade börjat skaka. Jag kände en hand på min axel och stelnade till. Jag reste mig upp försiktigt och vände mig om. Där stod han. Min pappa, och han var sig lik. Jag kämpade efter luft och när jag väl kunde andas var det bara ett enda ord som kom ut ur min mun.

''Pappa'', sa jag och andades ut. Hans ögon fylldes med tårar, likaså mina. Han slog armarna om mig och jag kramade om honom hårt. När vi hade pratat lite gick vi upp till deras rum.

''Jennifer'', sa hans fru och skakade min hand vänligt. Jag log. ''Cassie'', sa jag och skakade hennes hand. ''Jag har hört så mycket om dig! Vad vacker du är!'' Sa hon. Jag log generat. ''Tack så jättemycket'', sa jag och log. ''Kom så hälsar vi på barnen!'' Sa hon. Jag nickade.

*

''Cassie!'' Ropade Alexandra för säkert trettionde gången. Jag suckade tungt och reste mig upp ur soffan. ''Ja?'' Sa jag och log mot henne. Hon log stort. ''Kan du leka med Barbie med mig?'' Frågade hon. Må gud hjälpa mig.

*

När jag äntligen kom hem dagen efter var jag helt utmattad och kunde knappt stå på mina ben. Jag hade somnat borta i hotellet på golvet och vaknat upp sex imorse. Jag hade stannat där till klockan nio men sen stod jag inte ut längre. Nu var klockan halv tio. Jag sparkade av mig skorna och la väskan på byrån i hallen. Sedan gick jag ut till köket och hällde upp ett glas juice. Mamma låg väl antagligen fortfarande och sov eftersom att hon jobbade natt. Jag satte mig vid köksbordet med mitt juiceglas och min blick fastnade på tidningen som låg på bordet. Justins ansikte var på framsidan. ''Jag vet inte vad som hände'', sa Justin Bieber om händelsen igår kväll.
Jag kollade oförstående på tidningen och bläddrade till sida 31 där det stod mer. Jag satte juicen i halsen när jag såg bilden på han och Selena. Jag började hosta som en galning och när jag väl fick luft igen var mina ögon fyllda med tårar.

Jag visste mycket väl att jag bara skulle bli ledsen av att läsa vad som stod. Men ändå gjorde jag det.

Igår kväll sågs Justin Bieber på stranden med Selena Gomez! De har inte setts med varann på sex månader så vi blev riktigt förvånade när de stod och hånglade offentligt på stranden. Paparazzis rusade självklart fram efter att ha fått flera bilder på paret. De bombaderade de med frågor som: ''Vad är detta?!'' Justin kollade skamset ned i sanden och skakade på huvudet för sig själv. ''Jag vet inte vad som hände'', sa han. Just nu är hans fans (och även vi) mycket besvikna på Bieber! På senaste tiden har han setts med en tjej vid namn Cassie som vi trodde han skulle bli tillsammans med. Och så händer detta? Är Justin bara en äcklig player? Selena skäms riktigt mycket över situationen och är redan på väg hem. 

Jag svalde hårt. Jag vet att vi inte var tillsammans eller någonting. Men detta.. Det var för mycket för mitt huvud.


''Nej!'' Upprepade jag. ''Vad har jag gjort?!'' Frågade jag mig själv och granskade min äckliga spegelbild. Mina tårar började forsa ner i floder. Jag var en riktig idiot! ''Cassie'', sa jag och spärrade upp ögonen när hon dök upp bakom mig i spegeln. Jag vände mig om med ett ryck.

---

Nästa kap kommer lite senare ikväll :)