@ Dreams Do Come True (AVSLUTAD)
Kapitel 25 - Japan
Jag hoppar till när det plingar i min mobil. Jag kliar mig i ögonen och öppnar smset.
Vad tycker ni? ;)
''Hej Justin! Jag vet att det kommer lite plötsligt men du ska ha en konsert om två dagar /Scooter''
En konsert? Vardå?
'Var?'' svarar jag bara och lutar mig bak i soffan.
MARY'S PERSPEKTIV:
Jag lämnar Japans flygplats och möts av massa paparazzis utanför.
''Mary!'' Jag kollar på dom med en förvånad min. Hur visste dom att jag var här?
''Ska inte du vara med Justin? Har ni bråkat?!'' Ropar alla från olika håll.
''Hur hitta ni mig?'' Frågar jag efter en stunds tystnad. Några av dom skrattar.
''Vi fick ett samtal från Jasmine Villegas'' säger en av dom och jag rycker till. Hur långt ska hon gå?
''Varför är du inte med Justin? Vad gör du här i Japan?'' Frågar samma kille.
''Mycket på hjärnan bara'' säger jag med ett leende och tränger mig förbi dom. Trots att dom följer efter mig så fortsätter jag gå. Jag orkar verkligen inte med dom just nu.
''Förresten, vet ni var närmsta hotell ligger?'' Frågar jag och vänder mig mot dom igen.
''Gå rakt fram tills du svänger av till vänster bara'' säger en kvinna och ler vänligt mot mig. Jag nickar och fortsätter gå.
När jag äntligen kommer fram till ett stort hus med texten ''Hotel'' på pustar jag ut och kliver in i byggnaden och går fram till receptionen och möts av en japansk kvinna med svart långt hår. Hon ler mot mig.
''Kono heya o yoyaku ka?'' Säger hon och jag kollar frågandes på henne. ''Förlåt. Vill du boka rum?'' Frågar hon och jag ler.
''Det gör inget, vad kostar det för en vecka?'' Frågar jag och hon verkar fundera.
''2000 kronor'' svarar hon efter en stund och jag hajar till. ''Förlåt, jag har nog kommit fel'' ler jag och skyndar mig ut ur byggnaden igen. Jag tar upp min plånbok ur väskan och räknar mina pengar. 500 kronor, det här lär ju gå bra.
Jag fortsätter gå längs gatan och alla byggnader och en okänd man kommer fram till mig.
''Mary! Koko de nani shi teru no?'' Säger han och jag kollar på honom lite frågande och han skrattar.
''Anata wa nipponjin de wa nai koto ga dekimasu ka?'' Fortsätter han och jag höjer på ena ögonbrynet.
''Jag förstår inte, förlåt'' säger jag och börjar gå men han kommer snabbt efter mig igen.
''Förlåt, kan du inte japanska?'' Frågar han med ett leende. Jag stannar upp och skakar på huvudet.
''Jaha oj, förlåt! Men vad gör du här i Japan?'' Frågar han och kollar på mig. ''Mycket på hjärnan bara, behövde komma bort ett tag, hur visste du vem jag var?'' Frågar jag dumt fast jag vet att det är på grund av Justin.
''Alla vet vem du är, Justin Biebers kompis!'' Ler han och jag blir glad att han faktiskt tog mig som hans 'kompis' och inget mer. Fast nu är vi väl inte ens kompisar.
''Jaha'' säger jag med ett leende. ''Nu måste jag gå, men det var trevligt att träffa dig!'' Ler jag.
''Hejdå!'' Säger han och vinkar efter mig. När jag gått i flera timmar börjar det mörkna. Jag suckar och sätter mig ner på en sten och kollar ut över vattnet, och då får jag flashbacks på när jag och Justin stod och kolla ut över vattnet.
Jag känner mig dum som bara drog sådär, men jag måste bort. Försvinna och aldrig komma tillbaka. Kanske när jag är gammal och ingen känner igen mig som tjejen som vill ta Justin ifrån hans fans. Det skulle jag aldrig göra..
Jag suckar och reser mig upp och börjar gå igen. Efter kanske en timmes gående får jag syn på en skog och börjar gå mot den. Inte det perfekta stället att sova på men iallafall.. När jag kommer in i skogen får jag anstränga mig för att se nånting och ska jag vara ärlig så är jag livrädd, jag hatar mörker, skogar och skräckfilmer.
När jag gått en bit in i skogen sätter jag mig ner i gräset. Vrålhungrig, törstig och dötrött. Jag lutar mitt huvud mot väskan och stänger ögonen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag vaknar av att mormor står över mig. Jag hoppar till och kollar på henne.
''Var är Mary?'' Frågar hon oroligt.
''Hon åkte hem'' mumlar jag och lägger mig ner igen.
''Åkte hem? Va, varför då?'' Säger hon och sätter sig ner på min säng.
''Ska jag vara ärlig så vet jag inte själv'' svarar jag ärligt.
''Jaha.. Men du får ringa upp henne eller nåt och se så hon har kommit hem säkert'' säger hon och lämnar mig ensam.
Jag suckar och tar min iPhone från byrån och ringer upp Mary.
När ingen svarar skickar jag ett sms istället. ''Har du kommit hem ordentligt?'' Skriver jag och reser mig upp ur sängen och då ser jag att jag somnat med kläderna på igår.
Med en duns sätter jag mig ner i sängen igen och stirrar på väggen. Det piper till i mobilen och jag kastar mig efter den och öppnar smset.
''Japp, jag är hemma nu'' står det i messet och jag pustar ut.
MARY'S PERSPEKTIV:
Jag hade vaknat av Justins sms. Jag sätter mig upp och ser att det är ljust ute. Jag reser mig upp och kollar runt i skogen. Gräs, träd, stenar, lera, ja allt som brukar vara i skogar. Jag suckar och försöker hitta min väg ut ur skogen.
''Hanzuappu!'' Hörs en röst bakom mig och jag vänder mig om och rycker till av mannen som står med en pistol riktad mot mig.
''Watashi ni anata no okane o ataeru!'' Skriker han och kollar argt på mig.
''Förlåt.. Jag kan inte japanska'' säger jag osäkert.
''Ge mig dina pengar!'' Ryter han och jag spärrar upp ögonen.
''Jag har inga...'' mumlar jag och kollar mig oroligt runt.
''Ljug inte nu, ge mig dina pengar för i helvete!'' Skriker han och laddar sin pistol.
Snabbt öppnar jag min väska, tar ut min plånbok och tar fram mina enda 500 kronor och räcker honom dom osäkert.
Han kommer tveksamt fram till mig och tar emot pengarna och lyser upp när han ser hur mycket det är.
''Amerikanska pengar! Jag är rik!'' Säger han glatt och springer iväg.
Jag suckar och sätter mig ner i gräset. Jag är så misslyckad..
Vad tycker ni? ;)
Förresten, fortsätt ställa frågor till frågestunden på inlägget nedanför! :)
Comments
POSTAT AV: sabbe
mer. lika bra som alltid :).
POSTAT AV: Anonym
MEEEEEEEEEEER!
POSTAT AV: Daniella
Jättebra! :D
POSTAT AV: Anonym
Mer den är as bra! :D
POSTAT AV: Gabbi
shiiit ;( älskart :D
POSTAT AV: :D
stackars människa :P
Trackback
