''Yuu! Anatana no? Yūshoku wa junbi ga hobo totonoimashita yo!'' Hörs en kvinnlig röst.
''Hai, sore wa watashidesu! Watashi mo yūjin o motarashita!'' Ropar Yu tillbaka och snabba steg kommer närmare.
Framför oss står nu en japansk kvinna runt 40års åldern, hon bär ett par blåa jeans och ett förkläde och ler varmt mot mig.
''Kanojo wa nihongo dekinai'' säger Yu och ler mot henne. Jag kollar förvirrat på dom båda två och dom skrattar.
''Hej, det är jag som är Yu's mamma, mitt namn är Lucci'' säger hon och ler mot mig.
''Mary'' säger jag med ett leende och skakar hennes hand.
''Middagen är snart klar, hoppas ni är hungriga!'' Säger hon och ler stort.
Och då känner jag lukten av asiatisk mat.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
När jag landar i Tokyo tar jag snabbt upp min iPad och ringer upp mormor.
''Var sa du att jag skulle gå för att komma till arenan?'' Frågar jag så fort signalerna slutar gå.
''Rakt fram och sen när vägen tar slut svänger du till vänster bara'' säger hon stressat.
''Okej, tack mormor'' säger jag och lägger ner iPaden i väskan jag tagit med mig. Jag lämnar flygplatsen och börjar gå rakt framåt. När vägen tar slut svänger jag till vänster och fortsätter gå. När jag gått en bit får jag syn på arenan och ler stort. Jag går bakom arenan och när ingen är där känner jag mig dum. Klart hon inte skulle stanna här en dag?!
Jag börjar gå en liten bit bort ifrån arenan och några paparazzis attackerar mig. Jag himlar med ögonen men lyser upp.
''Har någon av er sett Mary igår eller idag?'' Frågar jag och en kvinna med blondt hår lyser upp.
''Ja, jag har det iallafall, hon hoppade in i en bil med någon japansk kille'' säger hon och jag rycker till.
Jag nickar och tränger mig förbi dom. ''Dom åkte ditåt iallafall!'' Ropar hon och pekar på vägen jag går på. Jag ler tacksamt och fortsätter att gå.
Har hon hoppat in i en bil med en japansk snubbe? Vad som helst kan ju hända!
Jag tar upp min iPhone och skickar iväg ett sms till henne. ''Var är du?'' skriver jag och lägger ner den i fickan igen.
Jag suckar och sätter mig ner på en stor sten och kollar ut på gatan när bilarna åker efter varann åt olika håll.
Det piper till i mobilen och jag tar genast upp den och läser vad det står i smset. '''Varför bryr du dig? Borde inte du vara med Jasmine, eller är du redan det? Ha så kul isåfall!''
Jag suckar och skriver: ''Jag är i Japan och letar efter dig''

MARY'S PERSPEKTIV:
''Jag är i Japan och letar efter dig'' hade Justin skrivit och jag hade ryckt till.
Jag visar Yu meddelandet och han ler stort. ''Jag sa ju att det skulle lösa sig'' säger han och ler.
''Japp, men.. Jag vill inte träffa honom'' mumlar jag.
Yu vänder sig mot mig och kollar allvarligt in i mina ögon.
''Mary, även om du inte vill träffa honom så är det bäst att du åker tillbaka med honom iallafall, annars är du fast här föralltid'' säger han och ler ledsamt mot mig.
Jag slänger armarna runt hans nacke och kramar honom länge. ''Jag kommer sakna dig Yu, tack för allt'' säger jag och håller tillbaka tårarna.
''Jag kommer sakna dig också Mary, vi måste träffas flera gånger! Kan du lova det?'' Frågar han och kollar på mig.
Jag nickar. ''Absolut! Jag lovar!'' Säger jag och torkar bort en tår som tagit sig ut och runnit ner längs kinden.
''Kom'' säger han och hjälper mig upp.
Vi drar på oss våra skor och hans mamma kommer ut till oss i hallen.
''Ska du gå redan?'' Frågar hon och ser ledsen ut. Jag nickar ledsamt.
''Jag måste tillbaka till Amerika, men jag lovar att hälsa på er snart'' säger jag med ett leende och kramar henne.
''Det måste du göra, vi kommer sakna dig'' säger hon och ler mot mig.
Jag vinkar till henne och sedan hoppar jag in i Yu's bil och Yu hoppar in bredvid mig och stoppar in nyckeln.
Han börjar köra och jag börjar gråta.
''Varför gråter du?'' Frågar han bekymrat.
''Jag kommer sakna dig'' säger jag med ett skratt och torkar tårarna.
''Aww, gråt inte! Jag kommer sakna dig också sötnos!'' Säger han och ler stort. Jag ler mot honom och tar upp mobilen ur fickan.
''Gå mot arenan, jag är strax där'' skriver jag till Justin och stoppar ner mobilen i fickan igen.
Efter en stund parkerar vi utanför arenan och jag vänder mig mot Yu. Jag omfamnar honom i en stor kram.
''Hejdå'' säger jag ledsamt men pressar fram ett leende.
''Hejdå, du har mitt nummer va?'' Frågar han snabbt. Jag nickar och smäller igen bildörren och han vinkar efter mig när jag går mot arenan. När han kört iväg går jag bakom den och möts av Justin.
''Hej...'' Säger han lågt.

---

Tack så jättemycket för alla snälla kommentarer på kapitel 27! :)
7 kommentarer? :D