Jag kollar in i hans ögon i hopp om att få något svar. Han tar ett djupt andetag innan han öppnar sin mun.

''Jag vill ta ett steg längre med vårat förhållande''.

''Vad menar du?'' Frågar jag och kollar frågande på honom.

Jag ser att han biter sig hårt i läppen. ''Inte här, kom'' säger han och drar med mig in på vårat hotellrum igen.

Jag ger han en frågande blick och han öppnar sin resväska och verkar leta efter något.

''Vad letar du efter?'' Frågar jag och han ler stort och håller något bakom ryggen.

Mitt hjärta slår snabbare och jag fortsätter kolla frågande på honom. Han sätter sig på knä framför mig och tar ett djupt andetag och jag spärrar upp ögonen.

''Mary, jag vet att det inte började så bra, men jag älskar dig över hela mitt hjärta. Jag vet att vi fortfarande är rätt unga men vi behöver inte gifta oss än, men jag måste ändå fråga för du betyder allt för mig.. Jag förstår om du säger nej eftersom det kanske går för snabbt men.. Vill du gifta dig med mig?'' Frågar han och öppnar en ask. Det här händer inte, Justin Bieber skulle aldrig fria till mig. En osynlig tjej som ingen lägger märke till. Utan att ha märkt det har jag blivit tårögd och vill bara skrika 'Ja!' Men det skulle vara för mycket. Jag kollar på ringen och ser att det är vitt guld. ''Mår du bra?'' Frågar Justin som har ställt sig upp.

Jag slänger mig i hans famn och börjar gråta lyckotårar. ''Ja'' säger jag och kramar honom hårt. ''Jag vill mer än gärna gifta mig med dig'' säger jag och släpper taget. Jag torkar bort mina tårar och ler stort.

Han ler minst lika stort och skruvar på ringen på mitt finger och jag ler ännu större. ''Du är världens bästa pojkvän Justin'' säger jag.

''Och i framtiden världens bästa man'' fyller han till med ett brett leende. Jag skrattar och kysser honom på läpparna.

*

Utmattade lämnar vi Mexico för att sätta oss på ett jetplan till Frankrike och sen skulle vi tillbaka till Atlanta.

Jag rättar till min tröja och rycker till när min mobil börjar ringa. Jag tar upp den och kollar bekymrat på displayen. 'Alexis'. Tveksamt trycker jag på grön lur.

''Hallå?'' Svarar jag motvilligt. ''Hej'' hörs en låg röst på andra sidan.

''Mary!'' Ropar någon bakom mig och jag vänder mig om. En flicka runt 10års åldern står och vinkar glatt åt mitt hål. Jag ler svagt och vinkar tillbaka men blir rädd att hon ska se min ring.

Jag tar snabbt ner handen och försöker koncentrera mig på att motvilligt prata med Alexis.

''Och du ringer mig för att?'' Frågar jag och lägger min resväska på rullbandet och ser hur den åker iväg.

''Jag vill be dig om en tjänst'' säger hon allvarligt och jag höjer på ögonbrynen.

''Vadå för nåt?'' Frågar jag fundersamt och följer efter dom andra och sätter mig ner på en bänk och lutar huvudet på Justins axel.

''Att lämna Justin'' säger hon och Justin skrattar högt vilket betyder att han hörde vad hon sa.

''Snälla, du förstår inte hur komplicerat mitt liv är, jag behöver Justin! Bara han kan få hålet i mitt hjärta lagat igen. Du förstår inte hur det är att se sin pappa döda sin mamma framför ens ögon!'' Säger hon och jag flämtar till och Justin kollar oroligt på mig.

''Okej Alexis, jag förstår att det måste ha varit en hemsk syn och grymt jobbigt att gå igenom men en pojkvän löser ingenting. Jag tycker du ska försöka att inte tänka på vad som hände'' säger jag.

''Men Mary! Gud vad trög du är! Jag behöver Justin, jag måste bli känd!'' Säger hon och då spricker det.

''Famewhore'' muttrar jag och lägger på. Justin gör en äcklad min och jag skrattar. Jag lägger ner mobilen i bakfickan och det blir dags att kliva på planet.

Jag sätter mig ner på ett säte och Justin sätter sig ner bredvid mig och mittemot oss sätter sig Dan och Kenny.

''Sista stoppet'' säger Dan och andas ut.

Justin nickar. ''Ska bli skönt att få ledigt i en vecka innan jag ska börja spela in ett nytt album'' säger han med ett brett leende.

Jag börjar tänka på alla Justins haters som för tre år sen sa att Justin skulle försvinna inom 1-2 år vilket han inte har gjort. Jag ler stort och Justin vinkar med sin hand framför mina ögon.

''Wake up!'' Säger han med ett stort leende och jag rycker till och vi börjar skratta.

''Vad tänkte du på?'' Frågar han och ger mig en finurlig blick. ''Dig'' säger jag och ler.

Han ler världens största leende och kysser mig.

''Hyr ett hotellrum!'' Säger Alfredo och kastar en tidning i Justins ansikte.

Jag brister ut i skratt.

''Det ska vi ju om några timmar'' säger Justin och blinkar åt Alfredo. Han gör en äcklig min och räcker sin hand efter sin tidning igen och börjar läsa.

Jag och Justin börjar skratta och jag vänder huvudet mot fönstret och kollar ut.

Inte så lång del men det är alltid något. Dom sista delarna ska jag göra långa! :)

Kommer inte sluta med novellen på exakt 60, men runt 60 någonstans :)