''Stratfords internationella skateboardtävling.. Anmäl dig nu! Det kommer bli tungt! Tävlingen går ut på att skejta olika höjder och så vidare, det blir svårare och svårare hela tiden. Vinnaren är den som klarar alla tricks och höjder! Låter det intressant? Ja men kom då! Vill du anmäla dig så når du oss på telefonnumret här under. Är du ingen skejtare kom ändå och kolla! Ni vet nog alla var det ligger! SKATEBOARDSPARKEN! Vi ses där!''
Mina ögon var lika stora som golfbollar när jag kollade lite längre ner på pappret. ''Priset är 20 000 dollar, värt det!''

Jag flämtade till och kollade förvånat på både Allison och Clarissa. Dom kollade på mig med förväntansfulla blickar.

Jag suckade. ''Jag kan inte..'' Mumlade jag. Två flämtningar hördes, och jag visste precis vad dom skulle säga. ''Är du galen eller?!'' Frågade Allison. Jag ryckte på axlarna. ''Jag har ingen chans!'' Sa jag förbryllat. Clarissa skrattade. ''Det kan du ge dig på att du har, det finns inte så många skejtare här'', sa hon. Allison tänkte efter. ''Den ända konkurransen du har är Chaz Somers och Ryan Butler, men så länge du tränar klår du dom'' sa hon. Jag svalde hårt. Chaz och Ryan var kända i området för att vara skejtare. Så fort dom ställde sig på en skateboard var det folk runt dom. Ingen visste om att jag skejtade... Förutom min mamma, Allison och Clarissa. ''Snälla'', sa Clarissa.

Jag tänkte efter. Vad hade jag att förlora egentligen? Dom skulle inte ta något ifrån mig om jag förlorade precis.

''Kör till'', sa jag och la fram min hand. Clarissa och Allison skrek till och gav mig en hård highfive var. Jag log brett. ''När är det?'' Frågade jag. ''Vänd på bladet'', sa Allison. Jag vände på pappret och läste högt. ''Det sker i skateboardparken den 3 oktober klockan 17.30.''

Jag ryckte till. Den tredje oktober är om två dagar.. Hur i helvete skulle jag kunna klå Ryan och Chaz på den tiden? Jag rös till. Jag hade ingen chans.

''Vi tränar nu på en gång!'' Sa Allison. Clarissa nickade instämmande. Jag suckade lågt. ''Går inte, jag ska till sjukhuset'' sa jag. Allison kollade medlidande på mig men Clarissa log. ''Då följer vi med dig dit, och sen tränar vi direkt efter'' sa hon. Allison lös upp, även jag. ''Smartass'' skrattade jag. Dom skrattade med mig och tillsammans skyndade vi oss mot sjukhuset. Jag gick direkt fram till receptionen, det var fem minuter kvar tills jag hade min tid. Kvinnan bakom disken log åt mig.

''Cassie Jones'', sa jag snabbt och log svagt. Hon nickade och skrev in något på sin dator. ''Du har tid om fem minuter'', sa hon sedan. Jag nickade. ''Du kan gå och sätta dig i väntrummet sålänge.''

Jag nickade och gick och satte mig ner mellan Allison och Clarissa. I tystnad satt vi och väntade på att min läkare skulle komma. Vi var nog alla riktigt spända på vad som skulle ske om två dagar, och att vi snart skulle lära mig några fler tricks. Clarissa och Allison kunde inte skejta, men dom visste vilka tricks det fanns, tv nördar som dom är. Jag skrattade åt min tanke och märkte inte att min läkare stod framför mig. Han vinkade med sin ena hand framför mina ögon. Jag reste mig snabbt upp och log ursäktande. ''Hej'' sa han och log. ''Hej'', svarade jag.

''Först ska vi ta en spruta, och sen ska vi transplantera blod'' sa han. Jag nickade. ''Vill ni följa med?'' Frågade jag. Clarissa skakade snabbt på huvudet. ''Vi gillar inte sprutor... Men vi följer med när du ska transplantera blod sen'', sa Allison. Jag nickade och följde efter Dr. Springer. Jag var lika nervös varje gång jag gick igenom sjukhuskorridorerna, jag vet inte riktigt varför. Jag borde väl vara van nu? ''Här är det'', sa Dr. Springer eller Kevin som jag säger och visade mig in till ett rum. Jag nickade och gick in och satte mig på den blåa stolen som fanns därinne. Kevin stängde dörren efter sig och satte sig bredvid mig på den gröna stolen. Han tog ur den blåa lilla sprutan ur facket som låg på bordet framför oss. Jag tog av mig min kofta och han tvättade min arm först. ''Here we go'', mumlade jag och stängde ögonen. Jag kände hur sprutan åkte in i armen och jag bet mig i läppen istället för att gråta eller skrika. Jag sa alltid till alla att det inte gjorde ett dugg ont, men det var en stor lögn. ''Färdigt'', sa han och la på något sorts lapp över såret. Jag nickade och började känna mig lite snurrig. ''Lägg dig och vila ett tag. Du ska ändå inte transplantera blod förns om två timmar'', sa han. Jag nickade och tog mig försiktigt till sängen. Jag la mig ned och stängde ögonen.

*

''Gör det inte ont?!'' Frågade Allison för sjunde gången när jag satt och transplanterade blod. Clarissa och Allison satt vid varsin sida om mig. Jag skakade på huvudet. ''Nej'', sa jag och log. Det var sanningen faktiskt. Det gjorde inte ett dugg ont, för jag var van.

''Shit'', sa Clarissa bara. Jag skrattade. Det här var andra påsen med blod som var slut, nu var det bara en kvar som skulle ta slut. Sen kunde jag gå om jag ville. Jag reste mig upp ur stolen och gick och la mig ned i sängen. Jag kollade utmattat på mina två vänner som satt på stolarna och kollade på mig med oroliga blickar. Dom log försiktigt och jag log tillbaka.

*

''Här är din skateboard'', sa Clarissa och kastade den till mig. Jag log. ''Thank you'' sa jag och ställde den på marken. Jag satte upp ena foten och tog ett djupt andetag. ''Visa oss vad du kan'', sa Allison. Jag nickade och började åka runt på den och tricksa lite. När jag stannade och klev av skateboarden var jag alledes andfådd. Clarissa och Allison stod och kollade på mig med uppspärrade ögon. Dom såg riktigt imponerade ut, vilket fick mig att le. ''Du behöver ingen träning!'' Sa Clarissa förvånat. Jag skrattade. ''Lite behöver jag träna, jag behöver också veta exakt hur jag ska göra på tävlingen sen.''

Allison nickade. ''Då kör vi'', sa hon och log. ''Ni vet det där trickset när man hoppar upp på den, snurrar den och gör en perfekt landning? Det vill jag lära mig'', sa jag och log. Dom nickade. ''Vi hjälper dig.''