''Hur är det med dig och mamma?'' Frågade han. Jag snyftade till. ''Med mig är det bra. Mamma säger att hon också mår bra. Hon är sitt vanliga jag, fast lite tröttare'' sa jag. ''Hur mår du och... Dom andra?'' Frågade jag. ''Jag mår bra'' sa han lugnt. ''Min fru tjatar om att få träffa dig. Likaså din lillesyster och storebror'', sa han. Jag flämtade till. ''Först och främst kan jag inte ha en storebror, och för det andra varför har du inte sagt att jag har en syster?!'' Frågade jag förvånat. Pappa skrattade till i luren. ''Jag har inte sagt något för du svarar ju aldrig när jag ringer, och det där med att du har en bror. Det är väl inte riktigt din bror, det är Sarahs son Jacob. Han är lika gammal som dig'', sa han. Jag nickade för mig själv. ''Okej'', var allt jag sa. ''Så.. Jag har en fråga'', mumlade pappa. ''Vadå?'' Frågade jag. Jag tog ett djupt andetag och väntade på vad han skulle fråga. ''Vi ska till Stratford nu i helgen. Vi stannar i en hel månad, för vi ville träffa dig. Vill du?'' Frågade han och jag hörde direkt hur osäker han lät. Jag drog efter andan. Ville min pappa och resten av hans familj träffa... Mig? ''Dog du eller?'' Skrattade pappa. Han var samma gamla pappa. Jag log lite för mig själv. Jag skulle få träffa min pappa igen. Han ville ha kontakt med mig.

''Ja'', sa jag. ''Jag vill jättegärna träffa dig och din familj'' sa jag och log. Pappa hostade. ''Du räknas också i min familj, buddy'' sa han. Jag log stort. Buddy hade han kallat mig sedan jag var tio. Han kallade mig först älskling, men jag gillade inte det. Jag sa att det lät så gammalt och att han kunde kalla mig buddy istället. Han hade skrattat och sagt; ''okej då, buddy.''

''Jag älskar dig'', sa han lågt. Jag log. ''Jag älskar dig också pappa. Jag måste lägga på. Kan du ringa mig imorgon kväll?'' Frågade jag. ''Det kan jag göra'', sa han. ''Hejdå Buddy'' sa han. Jag skrattade. ''Hejdå pappa.''

Jag la på luren och la mobilen bredvid mig. Jag suckade tungt och kollade ned på mina händer.

''Baby i hear melodies, when you're heart beats..'' Jag spärrade upp ögonen och sprang till mitt fönster. Jag kollade ut och flämtade till. ''Justin?!'' Sa jag förskräckt. ''I hear melodies when your heart beats, Baby it sings to me like, Fa la la la la, Fa la la la la...''

Jag tog mig förskräckt för huvudet och sprang ut ur rummet och ned till hallen. Klockan var halv elva på kvällen! Jag drog på mig skorna, jackan och min halsduk innan jag sprang ut och gick bakom huset där han stod, nedanför mitt fönster.

''Justin!'' Sa jag förvånat. ''Klockan är halv elva på kvällen! Vad vill du?'' Frågade jag. Han log och kom fram till mig. ''Jag ville träffa dig'', sa han. Jag log överraskat.

''Men..'' Stammade jag. ''Varför?'' Han skrattade till. ''Okej såhär är det,'' sa han och tog ett djupt andetag. ''Det är filmkväll hos Ryan med Ryan, Chaz, jag, Clarissa och Allison. Och så fick jag en uppgift'', sa han. Jag höjde på ögonbrynen. ''Vadå?'' Frågade jag. ''Att hämta dig'', sa han och flinade. Jag spärrade upp ögonen. ''Är det sant?'' Frågade jag. Han nickade. Jag skrattade till och ryckte på axlarna. ''Okej'', sa jag och log. ''Så.. Kan du följa med?'' Frågade han. Jag nickade. ''Det kan jag nog'', sa jag. Han lös upp och vinkade med mig. ''Då går vi'' sa han. Jag nickade och följde efter honom. Jag skyndade mig lite så att jag gick bredvid honom. ''Hur hittade du?'' Frågade jag förvånat. Han skrattade till. ''Vi gick förbi här igår. Inte så svårt att glömma'', sa han och blinkade med ena ögat. Jag skrattade generat och log svagt. ''Berätta om dig själv'', sa han. Jag höjde på ögonbrynen. ''Finns inget att berätta'', sa jag. Han skrattade. ''Jodå. Jag vill veta vem du verkligen är Cassie'', sa han och kollade intensivt på mig. Jag rös till och log lite. ''Jahapp'', sa jag. ''Jag heter Cassie Jones, är sexton år gammal och har bott i Stratford i en månad. Innan det bodde jag i Los Angeles där jag är uppväxt. Jag bor här med min mamma. Min pappa bor i Atlanta men kommer hit i helgen. Mina bästa vänner är Clarissa och Allison, mina intressen är att vara med mina vänner, skejta, dansa och sjunga. Sen finns det inte så mycket mer att säga. Berätta om dig själv'', sa jag och log. Justin kollade imponerat på mig. ''Sjunger du?'' Frågade han. Jag skrattade till. ''Då och då, men mest för mig själv'', sa jag. Han nickade. ''Jag måste få höra dig någon dag. Kan du lova mig det?'' Frågade han. Jag nickade. ''Promise'', sa jag och log. Han flinade. ''Så, mitt namn är Justin Bieber. Jag är sjutton år gammal och bor i Atlanta. Men jag är för det mesta här då min mormor och morfar bor här. Plus Ryan och Chaz'' sa han och skrattade lite. ''Jag är uppväxt här i Stratford men är inte här lika ofta längre. Jag är väldigt ofta på turnéer och liknande. Jag bor med min mamma och träffar inte min pappa så ofta då han bor i Toronto. Jag har två småsyskon som heter Jazmyn och Jaxon. Mina intressen är att sjunga, dansa, skejta, ha konserter, spela in låtar, hänga med mina vänner och att ha filmkvällar som denna'' sa han och skrattade igen. ''Sen finns det inte så mycket mer att säga'', sa han. Jag nickade imponerat. Den här killen var verkligen talangfull.