''Varför är du så otrevlig mot Justin?!'' Utbrast mamma när jag smällde igen dörren bakom mig. Jag höjde på ögonbrynen och drog av mig skorna. ''Är jag otrevlig mot Justin?'' Mumlade jag. Mamma kollade på mig med en ilsken blick.
''Ja, det är du Rose! Han har alltid varit trevlig mot dig!'' Sa hon och suckade tungt. ''Varför behandlar du honom så illa?''
Jag ryckte på axlarna. ''För att han inte förstår att jag har gått vidare!'' Sa jag och sprang upp på mitt rum. Jag smällde igen dörren efter mig och satte mig ned på min säng med en tung suck. Mamma var inte långt efter mig, för dörren flög upp och hon kollade på mig med en lugnare blick. Bra, hon har lugnat ner sig.
''Rose'', sa hon med en suck och satte sig ned bredvid mig. Jag kollade frågande på henne. ''Jag har lovat Justin en sak''.
Jag kollade förvirrat på henne. Har hon lovat Justin någonting? Det kan aldrig vara bra. Fanfanfanfan.
''Vadå?''
''Jag har lovat honom att du ska följa med på galan ikväll'', sa hon lågt. Jag spärrade upp ögonen. Perfekt! Jag får stå i rampljuset!
''Visst'', sa jag och log brett.

*

''Redo?'' Sa Justin med ett brett leende. Jag nickade. Jag var redo, för att ta rampljuset ifrån honom. Det här kommer bli riktigt kul. Känslan när vi klev ur limousinen och fick kameror upptryckta i ansiktet var fantastisk. Jag hörde hemma här, framför alla kameror.
''Vem är hon?!'' Ropade dom från alla möjliga håll. Jag log bara som svar, medans Justin kände sig riktigt obekväm. Det såg jag, och det var så jag ville ha det.
''Le!'' Ropade någon bakom oss. Både jag och Justin vände oss om, och jag pressade fram ett brett leende till kameran medans Justin stod som förstelnad.


*

Vi hade blivit fotograferade riktigt mycket ikväll, och Justin var på riktigt dåligt humör just nu.
''Vad är det med dig då, superstjärnan?'' Frågade jag och skrattade till. Justin vände sig snabbt om och kollade förbannat på mig.
''Vad det är med mig?!'' Skrek han. Jag höjde på ögonbrynen. ''Vad är.. Ditt problem?'' Stammade jag fram. Han skakade på huvudet.
''Du är mitt problem! Mitt jävla problem, det är du!'' Skrek han. ''Jag förstår inte hur du orkar med dig själv! Jag förstår att du har gått vidare, men det ger dig inte rätt till att behandla mig såhär! Du kom bara hit för att få bli fotograferad och ta rampljuset, inte för att få ha kul med mig!'' Sa han och hans ansikte var nästan rött nu.
Mitt mod sjönk, och skuldkänslorna vräkte över mig, men jag tänkte inte visa mig svag. Aldrig. Istället brast jag ut i skratt. Jag skrattade som aldrig förr. Jag vet inte ens varför, men Justins attityd just nu var riktigt patetisk.
''Kör hem mig bara'', muttrade jag till slut. Han skakade på huvudet.
''Vet du vad?'' Sa han och stoppade ner sina händer i jeansfickorna. ''Du får gå hem själv!'' Sa han och försvann iväg in i mörkret. Jag stod som förstelnad kvar, han var verkligen på riktigt dåligt humör. Pågrund av mig.
Jag drog min skinnjacka tätare om mig och började långsamt på hemåt. Wow, vilken hjälte han var! Verkligen! Är det inte han som har så himla stor respekt för tjejer? Jo, jag ser det.
När jag äntligen fick syn på mitt hus pustade jag ut. Jag skyndade mig fram till tröskeln och tryckte ner handtaget till dörren. Jag stängde dörren försiktigt bakom mig. Jag tände lampan och fick syn på mamma som stod framför mig, precis som i en skräckfilm. Jag flämtade till.
''Du skrämde mig'' muttrade jag och drog av mig skorna. Hon suckade tungt.
''Jag har fått nog av det här!'' Sa hon ilsket. ''Du ska till Afrika för att arbeta''.

---

Fööörlåt! Hinner inte skriva mer, men det kommer mer ikväll! :)