''Upp! Du ska städa!'' Ropade någon utanför mitt rum. Jag suckade tungt, kliade mig i ögonen och gick upp.
''Sex dagar kvar'' mumlade jag för mig själv. Jag drog på mig ett par blåa jeans och en vit t-shirt. Sedan satte jag upp mitt hår i en slarvig tofs. Sminket struntade jag i. Jag lämnade mitt sovrum och drog på mig mina sandaler, sedan gick jag ut och började plocka undan alla ölburkar och liknande från festen igår kväll.
''Har du kul?''
Jag vände mig om och log när jag fick syn på Christoffer. ''Jättekul'' mumlade jag. Han log.
''Låt mig hjälpa dig'' sa han och plockade upp tre ölflaskor. Jag log tacksamt och kastade ölburkarna i soppåsen.
''Det var trevligt igår'' sa han. Jag nickade. ''Det var det.''

*

Det hade blivit kväll, och jag satt ute på gungsoffan på baksidan. En kvist knäcktes bakom mig, jag vände mig om med ett ryck och där kom kvinnan som jag träffat första gången, som jag fortfarande inte lärt mig namnet på.
''Hej'' sa hon med ett leende. ''Hej'' hälsade jag. Hon satte sig ned bredvid mig och började gunga på soffan. ''Jag har pratat med din mamma'' sa hon allvarligt. Jag kollade på henne med stora ögon. ''Och jag vet allt om din bakgrund'' fortsatte hon.
Fan. Jag svalde hårt.
''När du åker härifrån så vill jag att du har lärt dig en riktig läxa'' sa hon. ''Jag vill att du har blivit en bättre människa, och att du behandlar den där pojken mycket bättre. Han mår tydligen riktigt uselt efter ditt meddelande, tyvärr minns jag inte hans namn...''
''Justin'' avbröt jag henne. Hon nickade och log. ''Justin'' sa hon. ''Han är en riktigt bra pojke. Han gör mycket bra saker, så jag förstår inte varför du behandlar honom som du gör. Jag vill inte säga det, men du är en riktigt dålig människa. Jag hoppas du har lärt dig mycket av det här. Tänk om du var Justin och han var du? Skulle du tycka att det var roligt att bli behandlad sådär? Stackars pojke''.
Mitt hjärta slog snabbt. Hon hade rätt. Varför hade jag behandlat honom som jag gjort? Tjejen med världens attitydsproblem var nu bara en liten flicka som kände sig riktigt... Osäker.
Jag reste mig snabbt upp ur soffan och sprang gråtandes in på mitt rum. Jag satte mig i sängen och drog fram min laptop. Jag skrev in ''weheartit.com'' och sökte på ''Justin Bieber''.
I säkert en halvtimme satt jag och kollade på samma bild, samma kille, samma utstrålning, samma leende och samma person.

Jag stängde ögonen hårt. Varför behandlade jag honom så illa? Han är ju.. Fantastisk. Fantastiskt snäll, fantastiskt..
Jag skakade på huvudet. Jag måste be om ursäkt, frågan är bara om han fortfarande finns där när jag kommer hem.
''Men kom ihåg att en vacker dag finns jag inte här för dig längre. Då kommer jag ha gått vidare, kom ihåg det''. Jag mindes dom orden som igår. Jag drog upp min mobiltelefon ur fickan. Ett nytt meddelande. Jag öppnade det, ifrån mamma. Jag suckade tungt och klickade bort det utan att läsa. Jag skrev in ett nytt meddelande.
''Förlåt'' skrev jag och skickade iväg det till Justin.

*

Jag vaknade upp i en sliten soffa. Jag lös upp. Jag ska hem idag!