''Vem tror du att du är?''

Jag rycker till av den plötsliga rösten och vänder mig hastigt om. Isabelle.

''Jadie Bradshaw?'' Säger jag förvirrat. Hon himlar med ögonen och skakar på huvudet.

''Tror du inte jag vet att du umgås med Justin eller?!'' Säger hon förbannat. Jag rycker tveksamt på axlarna.

''Vi..'' Börjar jag och försöker få fram någon logisk förklaring. ''Han hjälpte mig bara förut... Jag känner han knappt'', säger jag ärligt och kollar motvilligt på hennes ilskna ögon. Hon skakar hastigt på huvudet.

''Nej!'' Säger hon ilsket. Jag sväljer. ''Du ska låta honom vara din famewhore!''

Jag spärrar upp ögonen och tappar nästan hakan. ''Annars kommer din och Joes vänskap vara som bortblåst!'' Säger hon ilsket och flinar lite. ''Så, du väljer själv. Joe eller Justin?'' Frågar hon och ler stort.

''Du kan inte göra någonting'', säger jag lågt. Hon brister ut i skratt.

''Kan jag inte? Jag och Joe var bästa vänner när vi var mindre så jag kan nog göra en hel del!'' Nästan skriker hon.

Jag försöker få fram någon bild på att Joe och Isabelle någonsin varit bästa vänner men får inte fram någon.

''Svårt att tro?'' Säger hon lite mjukare. Jag kollar upp på henne och nickar.

''Jag vet. Det var i trean.. Vi blev vänner på min första skoldag'', säger hon lågt.

''Med tiden så växte vi ifrån varann.. Eller, jag växte snarare ifrån honom.. Jag började umgås mer med Amanda och Nelly, Joe ringde mig alltid och frågade om vi kunde göra något men jag var jämnt med Amanda och Nelly. En gång i sjuan bad han mig förklara varför jag bara.. Lämnade honom sådär. Jag kom inte på någon bra förklaring...'' Säger hon och en tår rinner ner längs hennes kind. Jag spärrar upp ögonen.

''Joe var ensam hela tiden i två år.. Tills han gick med i en sångtävling och tog hem hela skiten. Då blev han skolans populäraste kille. Eller ska jag säga person? Alla hängde efter honom. Sen kom du, och då började han umgås med dig'' säger hon.

Jag spärrar upp ögonen. Allt jag vill göra just nu är att slå till henne hårt. Har Joe varit ensam?

''Jag får skuldkänslor när jag tänker på det..'' Viskar hon.''Det borde du få!'' Säger jag ilsket.

Hon kollar upp på mig med dom där ilskna ögonen.

''Strunt i det. Du ska hålla dig borta från Justin!'' Säger hon förbannat. Jag skrattar till.

''Han vet ju inte ens vem du är!'' Säger jag och himlar med ögonen. Hon börjar koka av ilska.

''Jag har varnat dig nu! Lämna Justin ifred annars vet du vad som händer!'' Säger hon och spänner blicken i mig. Jag himlar med ögonen och börjar gå. Hon tar ett hårt grepp om min handled. Jag suckar och vänder mig om och kollar frågande på henne.

''Varken Joe eller Justin vill ändå ha dig. Du är en ful patetisk famewhore. Till och med din mamma gav sig av'', säger hon kaxigt. Jag spärrar upp ögonen.

''Nej..'' Viskar jag. Hon brister ut i skratt. ''Din mamma gav sig av!'' Säger hon högt. Mina tårar börjar välla över. Jag sliter mig loss ur hennes grepp och springer. Springer mot stället Justin visat mig.

Jag sväljer när jag står framför det stora berget. Okej, gör precis som sist. Jag tar ett steg uppför berget. Jag trampar på de små utrymmerna och andas djupa andetag. Det var så tyst. Jag kollar upp. Inte långt kvar.

Var det verkligen mitt fel att mamma gav sig av? Pappa sa ju att det inte var vårat fel. En välbekant röst hörs uppifrån. Justin. Justin är där uppe! Nej, jag måste ner. Nu!

''How to love..'' Nynnar han. Han flämtar till när han får se mig halvvägs upp. Jag försöker klättra ner men kan inte slita blicken ifrån honom.

''Jadie! Se upp!'' Ropar han skräckslaget. Jag kollar oförstående på honom och när jag ska sätta ned min fot finns det ingen plats. Jag spärrar upp ögonen och faller. Det sista jag såg innan allting blev svart var Justins skräckslagna ansikte.

---

Kort kapitel. Men var tvungen att avsluta där känner jag :]. Nu måste jag plugga på franskan. Eurgh.