Justin Bieber.
Jag fick inte fram några ord så istället står jag och kollar på honom med stora ögon. Han skrattar till lite.
''Förlåt för att jag inte sa något tidigare'', säger han. Jag skakar snabbt på huvudet och kollar ner på mina skor. Rose ljög alltså inte.
''Du är inget fan va?'' Frågar han. Jag kollar upp igen och skakar på huvudet. ''Inte direkt'', mumlar jag. Han flinar lite. ''Ingen hater heller va?'' Säger han. Jag kollar på honom med stora ögon. ''Öh.. Nej, självklart inte'' säger jag lågt. Jag vet inte om det var en lögn eller inte. Jag har alltid pratat illa om honom.
Han ler stort. ''Vilket håll ska du åt?'' Frågar han.
''Jag är bara ute en sväng'' säger jag. Han nickar. ''Okej. Jag måste gå, jag hoppas vi ses igen'' sa han innan han försvann. Hoppades han att vi skulle ses igen? Ja, det låter ju väldigt trovärdigt. Jag tänker igenom vad som precis hänt. Hade jag precis träffat Justin Bieber? Joe skulle bli galen om han fick reda på det.

*

Skola var det ända jag hade i huvudet när jag klev in i skolkorridoren nästa morgon. Jag går snabbt fram till mitt skåp och tar upp nyckeln ur byxfickan. Jag låser upp skåpet och kollar på mitt schema. Biologi om fem minuter. Jag suckar tungt och tar ut min biologi mapp. Därefter smäller jag igen skåpet, låser det och börjar leta efter Joe.
När jag inte hittar honom ringer jag upp honom istället. Han svarar efter två signaler.
''Jag är utanför'' säger han lågt. Jag nickar. ''Okej''.
Jag lägger på luren och öppnar den stora tröga dörren som leder ut. Jag skriker till när jag kommer ut och direkt blir blöt. Jag kollar upp. Det spöregnar. Toppen!
''Joe!'' Ropar jag och kollar runt. ''Här borta'', säger han. Jag springer efter hans röst och får syn på honom sittandes på en trappa.
''Joe?'' Säger jag och sätter mig ner bredvid honom. Han tar handen för ansiktet.
''Alla hatar mig!'' Säger han högt. Jag spärrar upp ögonen. ''Joe, vad har hänt?!'' Frågar jag panikslaget.
Han tar ner handen från ansiktet och börjar skratta. ''Det är ingenting egentligen'', muttrar han. ''Dylan håller på och så har jag bråkat med mina föräldrar. That's all''.

Jag suckar tungt och tar hans hand. ''Vi ska få han att sluta, okej?'' Säger jag. Han kollar tveksamt på mig men nickar till slut. Jag ler svagt och reser mig upp. ''Kom nu, vi har börjat'', säger jag och hjälper honom upp.

*

När jag och Joe var på väg hem från skolan får jag genast syn på Dylan. Han kommer gåendes mot oss med ett brett flin på läpparna.
''Nejmen hejsan'', säger han och fortsätter flina. Jag himlar med ögonen och Joe står tyst.
''Vad vill du?'' Frågar jag. Han rycker på axlarna. ''Det beror på vad du vill'' säger han. Jag gör en äcklad grimas och skakar på huvudet. ''Vad jag vill? Jag vill att du drar härifrån och lämnar oss ifred'' säger jag. Han skakar på huvudet. ''Skulle inte tro det''.
''Men snälla! Har du inget bättre för dig?! Skaffa vänner eller nånting!'' Säger jag irreterat. Han kollar förvånat på mig.
''Vänta bara. Du kommer få ångra det du just sa'', säger han och flinar innan han lämnar oss. Joe ger mig en highfive och jag besvarar den glatt.

Kort kapitel, i know. Men det kommer mer sen :)