@ You Changed My Life (AVSLUTAD)

Chapter 8 - My Own Brother

Nästa morgon var det tisdag, vilket betyder ännu en dag i skolan. Det ända positiva med skolan är väl rasterna och så Joe. Det positiva hemma var min familj. Dom jag har kvar..
Jag har så svårt att förstå att mamma lämnade oss. Pappa har ringt henne flera gånger och smsat henne och skrivit att han inte dricker längre och är sitt vanliga jag. Hon hade svarat på ett sms. När jag hade läst det av misstag slog mitt hjärta ett extraslag. Det stod; ''Jag vill inte ha någonting med er att göra. Jag har börjat om på en ny start.''

*

Jag kliver in i skolbyggnaden och alla vänder sina blickar åt mitt håll. Jag kollar förvirrat på några utav dem och dom skakar på huvudet och gör äcklade miner. Det var något nytt. Jag skyndar mig fram till Joe som står vid sitt skåp.
''Hej'', säger jag och ler lite. Han vänder sig om och lyser upp. ''Hej!'' Säger han glatt. Jag vänder mig om och alla kollar fortfarande på mig.
''Varför stirrar dem?'' Frågar jag och känner mig obekväm. Joe kollar medlidande på mig.
''Dylan'' mumlar han och jag ser hur han kokar av ilska. ''Han har spridit något rykte om att du våldtar din lillebror'', säger han. Jag spärrar upp ögonen och flämtar till. ''Ursäkta?!'' Får jag fram. Han rycker på axlarna. Tårarna bränner bakom ögonlocken och rinner ner för mina kinder. Hur kan han ens komma på något så dumt?! Joe slår armarna om mig och skakar på huvudet.
''Jag vet att det inte är sant'' viskar han. Jag gråter ut och min blick fastnar på Dylan som kommer gåendes mot oss bakom Joe. Jag drar mig försiktigt loss ur Joes grepp och går snabbt fram till Dylan.
''Min lillebror?! Verkligen?!'' Skriker jag rakt ut i hans ansikte. Han flinar. ''Japp'' viskar han.
''Din..''
''Nej Jadie, det är inte värt det'' säger Joe bakom mig. Jag torkar bort mina tårar och kollar ilsket på Dylan.
''Du är så korkad!'' Säger jag förbannat. Dylan skakar på huvudet. ''Vill du verkligen att det ska bli ännu värre?'' Frågar han. Jag kollar skräckslaget på honom och skakar på huvudet.
''Jag tänkte väl det'' muttrar han och går belåtet ifrån oss. Jag sätter mig ner mot mitt skåp och kollar ner i golvet. Joe slår sig ner bredvid mig och lägger sin arm på min axel.
''Det här ryktet kommer aldrig sluta'' viskar jag. ''Jag skulle aldrig våldta min lillebror!''
Joe skakar på huvudet. ''Jag vet Jadie. Du är för bra för att göra det'' säger han. Jag ler lite och skakar på huvudet. ''Alla kommer hålla sig borta från mig'' viskar jag.
Han tar sin tumme på min haka så att jag kollar in i hans ögon. ''Nej. Jag kommer alltid finnas här för dig'' säger han allvarligt. Jag lägger mitt huvud på hans bröst och lyssnar på hans hjärtslag. Dom slår fortare än vanligt.
''Vad är det?'' Frågar jag och kollar upp på honom. Han kollar på skåpen och suckar. ''Jag är förbannad''.

*
Jag var nu på väg hem från skolan. Jag vill aldrig gå dit igen. Aldrig! Jag kollar ner i marken och fortsätter gå. Jag krockar in i något och hamnar på marken. Jag kollar snabbt upp och där står Justin och kollar ner på mig med en tom blick. Jag reser mig snabbt upp och kollar på honom.
''Förlåt'' mumlar han och kollar bort. ''Jag måste gå'' säger han och försvinner iväg.
Jag brister ännu en gång ut i gråt. Till och med världens kändaste popstjärna tror på detta och hatar mig! Jag sparkar ilsket bort en sten och springer hemåt.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Det var hon. Tjejen som jag träffat tre gånger nu. Jag har fortfarande svårt att tro att en så trevlig person våldtar sin lillebror. Det låter så otrovärdigt. Jag skakar på huvudet och tar en klunk av min juice. Hon såg så oskyldig ut och nu vägrade hon lämna mina tankar. Det var så svårt att tro att hon skulle göra något sådant. Men nu står det i de flesta tidningarna, på twitter och på Facebook så det måste väl vara sant?
Jag rycker till när mamma sätter sig ned på stolen mittemot mig vid köksbordet och kollar allvarligt på mig.
''Hörde du om flickan som blir anklagad för att ha våldtagit sin lillebror?'' Frågar hon. Jag kollar trött på henne.
''Ja, mamma. Jag hörde'' mumlar jag och tänker igenom det hon just sa. ''Vadå anklagad?'' Frågar jag och kollar på henne med stora ögon.
''Jag tror inte det är sant.. Det var någon kille i samma klass som spred vidare ryktet'' säger hon och rycker på axlarna. ''Men ifall det är sant så är det riktigt hemskt''.
Jag nickar långsamt och dricker upp det sista av min juice.
''Verkligen... Hemskt'' säger jag och tänker på hur dåligt hon måste må för att bli anklagad för att ha våldtagit sin egna lillebror.

JADIES PERSPEKTIV:


Tårarna strömmade ner från mina kinder när jag mötte min pappas oroliga blick. Han slår sina armar runt mig och omfamnar mig i en stor kram. Jag lutar mitt huvud mot honom och gråter ut.
''På senaste tiden har det bara hänt dåliga saker'', viskar jag. Han nickar instämmande. ''Låt oss hoppas att morgondagen blir bättre'' viskar han.

*

När jag lägger mig ner i sängen på kvällen tänker jag på det pappa sagt. Hoppas att morgondagen blir bättre.


Comments
POSTAT AV: Jenny

OHHHHMYYYYGOOOD sjukt bra! MMMMMMMMEEEEEEEERRRRRRR! :)

POSTAT: 2011-09-03 / KLOCKAN: 23:18:31 /



POSTAT AV: Sara

Oh My gooooood! Jag tycker att jadie borde spöa upp Dylan!!!!

POSTAT: 2011-09-04 / KLOCKAN: 00:59:51 / URL: http://jbieberstoriies.blogg.se/



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback