@ That Should Be Me (AVSLUTAD)

Chapter 1 - Escape From Reality

Jag smög försiktigt in i lägenheten för att inte väcka pappa som låg och sov på soffan i vardagsrummet. Klockan var snart två, och om en halvtimme skulle jag cykla iväg och hämta Dexter vid hans skola. Jag tog av mig skorna och gick ut i köket för att ställa in maten i kylskåpet som jag nyligen hade handlat. Pappa grymtade till på soffan och satte sig sedan upp.
"Vad gör du hemma redan?"
"Vadå, jag slutar alltid tidigt på fredagar?", sa jag skakade på huvudet. Pappa bara höjde på ögonbrynen och vände sig sedan mot teven för att byta kanal.
"Jag är hungrig. Kan du fixa något att äta?"
"Jag måste hämta Dexter först. Jag fixar mat när vi kommer hem." Jag suckade.
"Aha."
Jag satte mig vid datorn lite tills det var dags att dra.

Dexter kom ut från skolan, och precis utanför dörrarna stod Dexters mobbare. Dom knuffade ner honom för trappan och skrattade.
"Stick iväg, era småglin!", skrek jag och sprang fram till Dexter. "Är du okej?"
"Jag tror det", sa han och kollade efter killarna som flinande sprang därifrån.
Jag hjälpte honom upp, la armen om hans axlar och började gå mot min cykel.
"Hoppa på." Jag nickade mot pakethållaren. Dexter satte sig, och jag började cykla hemåt igen.

Vi hade nyligen ätit middag, och nu ville pappa ha "en liten stund för sig själv", vilket betydde att han skulle supa sig full som alla andra helger.
Jag satt på mitt rum och spelade gitarr & sjöng tyst.


"Pappa, måste du alltid...", mumlade Dexter i vardagsrummet. Jag slutade spela för att försöka höra vad han sa.
"Det angår inte dig vad jag gör. Sköt du ditt så sköter jag mitt!", röt pappa.
"Men mina kompisars föräldrar dricker aldr..."  Det lät som att pappa smällde till Dexter i ansiktet. Plötsligt knackade det på min dörr. Jag gick fram och öppnade, och där stod Dexter med ett rött märkte på ena kinden efter slaget. Hans ögon var rödsvullna och han var helt gråtfärdig.
"Kom", sa jag lugnt och kramade om honom. Det var ingen idé att gräla mot pappa när han var i det där skicket. Det bästa man kunde göra var att smita undan, stänga in sig på sitt rum eller gå ut. Det lättaste var att bara drömma sig bort, men jag kunde inte tillåta mig själv att göra det. Dexter behövde mig. Vi satte oss på min säng och jag började spela gitarr igen, men den här gången för Dexter, så han skulle slippa höra när pappa skriker och muttrar. Efter en stund somnade han, och jag stoppade om honom och la mig sedan bredvid med en arm tryggt vilande runt om honom...

Kanske lite seg början, men jag tänkte att ni skulle få leva er in i hur vardagen ser ut hemma hos familjen Leyton. Novellen kommer ju komma igång mer sen.
Hoppas i alla fall att det duger som första kapitel!
// Vendela

Comments
POSTAT AV: Miriam♥

Vilken bra start du har kommit på! Lycka till med novellen :)

POSTAT: 2012-05-30 / KLOCKAN: 20:39:23 / URL: http://miriamochlauras.blogg.se/



POSTAT AV: Miriam♥

Kolla gärna min och min kompis novellblogg - likebieber.webblogg.se också så blir vi glada :)

POSTAT: 2012-05-30 / KLOCKAN: 20:40:30 / URL: http://likebieber.webblogg.se/



POSTAT AV: Mathilda

sjukt bra :D

POSTAT: 2012-05-30 / KLOCKAN: 22:48:00 /



POSTAT AV: Anonym

så sjukt braaaa

POSTAT: 2012-05-31 / KLOCKAN: 15:55:47 /



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback