Sandra gav mig ett papper med en låttext och noter på, och vi började sjunga. När låten var slut så log Sandra mot mig och tog min hand. "Kom."
Vi gick ut och satte oss på trappan. 
"Vad har du haft för dig i alla dessa år då?"
"Väntat på att få träffa dig, Justin." Sandra slängde sig i min famn och kysste mig så jag höll på att ramla baklänges. "Sandra?", sa jag och försökte knuffa undan henne, men hon höll för hårt i mig. Helt plötsligt från ingenstans så hörde jag en välbekant röst säga mitt namn. 
"Justin?" 
Jag lyckades äntligen rycka mig loss från Sandra. Cassie tittade på mig med tårar i ögonen och mumlade: "Jag visste att det var för bra för att vara sant!". Sedan vände hon sig om och sprang iväg. 
"Cassie? Cassie!" Jag skrek efter henne, men hon var redan borta. Vad hade jag ställt till med?

Jag hade tänkt försöka ta mig tillbaka till hotellet, men det kändes som om jag hade gått i cirklar. Jag hade inget vidare lokalsinne, så jag var smått förvirrad. 
"Sandra?"
Jag stannade till. Den där rösten lät bekant. Lite för bekant. Jag började gå mot det hållet rösten kom ifrån, och när jag kom fram fick jag se honom sitta där och hångla med en annan tjej. Hon hade kritvitt, medellångt hår och trots att hon var spöklikt sminkad så var hon på något vis ändå söt. Jag kände hur en klump bildades i magen och halsen, och jag kände för att skrika men fick inte ut ett ljud. Jag kunde knappt få fram hans namn.
"Justin?"
Han vände sig chockat mot mig.
"Jag visste väl att det var för bra för att vara sant!" Ilska och sorg blandades till tårar, och jag kunde inte göra annat än att springa därifrån. Jag kunde höra Justin ropa mitt namn, men jag vände mig inte om. Jag ville inte se det svinet igen. Aldrig mer.



"Justin?", sa Sandra och la en hand på min axel.
"Rör mig inte!", skrek jag, och hon drog åt sig sin hand och ryggade tillbaka.

"Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?", mumlade jag och kände tårarna pressas fram bakom ögonlocken.


"Bry dig inte om henne, hon kommer över det."
"Du vet ingenting om henne!" Jag kände mig rasande. "Jag älskar Cassie."
"Varför gick du då med på att träffa mig?"

"Jag trodde vi var vänner, Sandra."
"Men..."
Jag avbröt henne. "Men det är vi inte."

Jag lämnade Sandra utan ett ord till och började gå åt det hållet som Cassie hade sprungit åt. Vart kunde hon ha tagit vägen?

Är det någon här som är kvar sedan första början? Eller har någon utav er läst novellen ''Dreams do come true'' med Mary och Justin? Kommentera isåfall, för jag har nämligen skrivit rätt många kapitel på den i en del 2 på en annan blogg i december-januari, och jag tänker fortsätta men först ska jag komma igång här igen. Har gjort en hel del idiotiska saker , men orkar inte någonting längre så ska ta tag i det här på riktigt nu. Men lämna en kommentar så öppnar jag bloggen där novellen finns!

/Jasmine

När vi gick ifrån lekplatsen en timme senare var Justin mer inne i sitt smsande än vad han var i att prata med mig. Vi hade skojat runt och lekt rätt länge tills någon började smsa honom. Det hade förstört stämningen lite och vi hade bestämt oss för att gå tillbaka till hotellet även om jag hellre hade varit ute mer. Den kyliga luften fick mig att känna mig vaken och levande för en gång skull men nu skulle jag in igen. Plötsligt började Justin skratta så mycket att han stannade och skrev snabbt ett svar.

"Justin vem smsar du med?" frågade jag med ett leende. "Åhh en gammal kompis bara" sa han snabbt till svar även om jag såg att han ljög en aning tänkte jag inte mer på det.

"Cassie är det okej om jag försvinner i någon timme jag kommer innan konserten" sa Justin snabbt och pussade mig på kinden men var borta innan jag ens hann protestera emot honom. Men skulle jag vara misstänksam eller skulle jag lita på honom? Jag älskade honom så han fick denna chans på sig men jag hoppades att han skulle berätta snart vad det var för något.

När jag gick igenom gatorna så fick jag nästan gömma mig av alla fansen som började komma ut. Men snart kom jag till möttesplatsen och där stod hon. Hon hade medellångt vågigt hår som var nästan kritvit. Hon hade små ögon med långa ögonfransar, hon låg lite hemlighetsfullt och hennes ansikte var något skrämmande. Hon såg utspökad ut eftersom hon hade så mycket smink på sig att hon såg nästan vit ut i ansiktet, svart kajal och mascara vid ögonen och blodröda läppar. Hennes kläder var sönder slitna jeans och ett långt vit svart linne som visade hennes smala kropp. Hon såg så annorlunda ut från senast jag såg henne. Jag hade varit elva då och vi hade blivit dom bästa vännerna men jag hade alltid velat varit mer.

"Sandra" sa jag och kramade om henne. Scooter visste om att jag träffade henne mest för det var han som fört ihop oss. Vi skulle tydligen göra en duett med en av mina nya låtar.

"Justin gud det var år sedan" sa hon med ljus stämma och pussade mig på kinden så jag blev varm inombords. Men jag älskade ju Cassie försökte min hjärna säga men hjärtat bankade att Sandra var först. Och det var delvis sant jag hade varit dö kär i Sandra när jag var yngre men jag ville vara med Cassie. Efter allt som vi gått igenom det skulle vara fel att bara lämna Cassie så där. Jag kunde inte jag älskade henne ändå tog Sandra min hand och ledde bort mig mot studion. Jag hade redan onda aningar om det här.

---

Förlåt för kort kapitel tänkte skriva lite innan jag sover hoppas ni gillar det :)

/Hanna

När jag kom ner till bottenvåningen där hotellrestaurangen låg så såg jag Pattie, Kenny & dom andra sitta vid ett bord. Men Justin och Scooter var inte där. Jag satte mig bredvid Pattie och tog upp en meny, och beställde sedan Ratatouille och en cola till det. 
"Vart är Justin?" Pattie kollade frågande på mig.
"Han skulle möta Scooter, men han har inte kommit tillbaka än." Jag ryckte på axlarna.
"Jaha."
Servitrisen kom med vår mat och önskade oss en smaklig måltid. 
"Merci", sa jag och log. Min Ratatouille såg verkligen aptitretande ut! Jag högg in och började småprata lite med Kenny. 

När vi nästan hade ätit upp så kom Justin till slut. Han bad om ursäkt för att han var sen, men sa att Scooter hade haft mycket att prata om vad gäller turnén, och så vidare. Jag satt kvar och väntade medan Justin åt sin middag, och sedan gick vi upp på hotellrummet igen. Justin satte på teven, men det fanns inget roligt att se på. Vi båda var trötta och efter en stund somnade vi på soffan...



"Godmorgon, Cassie", sa jag och la en hårslinga bakom hennes öra.
"Morgon...", mumlade hon sömndrucket.
"Vad vill du hitta på idag? Jag har en konsert ikväll, men jag behöver inte åka dit och träna förrän klockan 5, så vi har massa tid för oss själva."
Cassie dök ner med huvudet i kudden igen. 
"Vi du gå på stan, ta en promenad eller något?"
"Mm, visst." Hon reste sig upp och gick fram till sin resväska. Vi båda klädde på oss, åt frukost och gjorde oss sedan i ordning för att gå ut.

Det var lite kyligt ute, men man överlevde. Jag tog Cassies hand och vi började gå runt i kvarteren. Sedan fortsatte vi bort mot parken. Tre små barn lekte i klätterställningen medan deras föräldrar tittade på, men för övrigt var det ganska tomt där.
"Kom, vi gungar", sa jag och försökte dra henne mot gungställningen.
"Haha, nej Justin. Vi är väl lite för stora för att leka?", skrattade hon. 

"Nej, det blir man aldrig! Sisten dit är ett ruttet ägg!" Jag började springa mot gungorna, men Cassie kom ifatt mig. När jag bara var några steg från gungan så kom Cassie till och med om mig, och skrek glatt: "Jag vann!".
"Det var bara för att jag lät dig vinna." Jag flinade.
"Haha, ja säkert. Du tål bara inte att du blev slagen av en tjej", sa Cassie och flinade tillbaka.
"Okej, okej. Jag ger mig."
Vi satte oss ner på gungorna och höll varandra i händerna. 
"Jag är så glad att jag träffade dig", fick jag plötsligt ur mig. 
Cassie log generat. "Jag älskar dig", sa hon sedan.
Jag log och sa: "Jag älskar dig mest".

---

Här har ni inlägget jag lovade er! Hoppas det duger. :3

Förlåt för att det kom upp så sent också, men hade ju teater som sagt, och sen behövde jag plugga franska & så också.

Kram // Vendela

Hej!

Förlåt för att jag inte skrivit något på jättelänge, men jag har varit bortrest (var i London), fyllt år & haft fest, osv. Men ikväll är jag tillbaka igen med nya tag. 

Ska till skolan om ett tag, och sen efter skolan har jag teater till klockan 7, men när jag kommer hem ska jag skriva ett kapitel åt er. Ska börja fila på det redan nu!

Kram // Vendela

Hej världens bästa läsare och ett stort FÖRLÅT till alla er för att jag inte har uppdaterat.. Det har hänt en massa shit som jag inte kan ta upp i bloggen, men mår helt kass utav det som hänt. Jag ska försöka komma tillbaka såfort jag kan. Kanske idag, elr imorn.. Ska försöka verkligen.. Tack för allt, älskar er. ♥

När vi landade i Paris så sov Cassie på min axel. hon såg så oskyldig ut att jag nästan inte ville väcka henne. Ändå så rörde jag mig försiktigt och kysste henne så att hon slog upp ögonen. "Goodmorning Shawty" viskade jag och jag hörde hennes skratt. Vi gick av planet hand i hand. det var inga fans där som tur var men det var papparazzis. Cassie var fortfarande trött och orkade inte svara på frågor så hon gick närmare mig och höll min hand hårt. Det var gulligt hur hon betedde sig när hon var trött. Vi satte oss i bilen och Kenny körde oss till hotellet. Vi hade fått ett rum på tionde våningen och rummet hade en perfekt överblick på paris och eiffeltornet som reste mot himlen.

"Det är så vackert" sa Cassie och lutade sig emot fönstret. Jag log och kramade om henne. "inte lika vacker som du" jag gav henne små kyssar längs hennes hals så hon började fnittra.

"Hörni turturduvor det är mat om en timme" sa Kenny och stängde dörren.

Cassie gick snabbt mot sin väska som om jeansen och tröjan hon inte hade på sig skulle passa till en vanlig lunch. hon öppnade och inspekterade dess innehåll. "Du vet du kan ju bara gå i dom kläderna du har nu" sa jag flörtigt. Cassie tittade ner på sina ljus blåa jeans, det långa vita linnet med en rosa tröja som var förstor så den fladdrade så där snyggt i vinden. hon rynkade på näsan innan hon satte på sig ett halsband och några armband. hon satte på sig smink och jag drog på mig min keps. Själv hade jag på mig hängiga jeans och en vanlig svart tröja med v-urringning. min mobil pep till och Cassie tittade på mig när jag läste igenom smset. Det var från Scooter som sa att jag skulle gå ner och möta honom. "Jag älskar dig kommer snart" sa jag och pussade henne på pannan innan jag gick ut.

När Justin gått suckade jag djupt och satte mig på sängen. Jag gick in på twitter på min mobil "Just got to Paris with @justinbieber" Sedan började jag spela spel och skrattade åt hur jag jämnt vann bara för jag spelade mot mig själv. snart vaar det dags att gå ner men Justin hade ännu inte kommit tillbaka. Jag tittade ut i korridoren men han var inte där. jga ryckte på axlarna jag ville ju inte komma försent så jga ställde mig i hissen påväg ner och njöt av den lugna musiken. jag tyckte den var irriterande förut men nu lugnade denmina oroliga nerver.

Idag skulle jag bli utskriven och jag skulle verkligen inte sakna sjukhuset. Jag hade legat där riktigt länge, eller åtminstone kändes det som det. Jag drog åt koftan runt mig för värmen men så fort Justin såg det la han armen om mina axlar och kramade om mig. Jag log när han försitkigt pussade mig på pannan.

"Justin" skrattade jag och sköt undan honom lite då en massa papparazzis kom runt oss. Han skakade på huvudet och pussade mig på kinden. "Kyss henne!" skrek den närmaste mannen med kamera. jag log mot Justin och kysste honom länge. Jag hörde hur alla tog kort och kunde inte hjälpa det jag vart tvungen att le.

 

När vi kommit till hotellet så sjönk jag ner i sängen. Jag slappnade av och blundade. Gud vad jag hade saknat riktiga sängar. Visst den på sjukhuset hade varit skön att sova i men den här var himmelsk. Justin sjönk ner bredvid mig och tog min hand.

”Ni vet om att planet går ikväll va?” ropade Pattie från korridoren. ”Jadå mamma och Kenny skjutsar oss ta det lugnt vi kommer inte missa planet” log Justin rätt in i mina ögon medans han svarade henne. ”Jag älskar dig” viskade han och jag fnittrade lite lätt. ”Jag älskar dig också Justin” jag kysste honom och log.

"Ska vi göra något vettigt nu?" frågade han efter några sekunder. jag ryckte på axlarna och kände hur jag var på väg att somna fast jag egentligen inte var trött alls. jag mumlade ett svar som knappt ens jag hörde och la mig tillrätta på alla kuddar. snart kände jag hur någon lyfte upp mig och jag slog förvirrat upp ögonen. Justin bärde mig mot hissen. Jag skrattade först men när vi kom ner började han bära mig till poolen som var på baksidan. "Nej Justin släpp ner mig, släpp ner mig!" skrek jag och försökte ta mig ur hans grepp. "Som du vill älskling" skrattade han och släppte ner mig i vattnet. det var varmt och skönt och när åter kom upp till ytan så tittade jag argt på honom men var tvungen att skratta då han tittade på mig oskyldigt.

"Du sa ju att jag skulle släppa ner dig" sa han och satte sig ner med bennen i vattnet. Jag hivade upp mig bredvid honom och suckade innan jag la handen på hans rygg.

"Det gör inget Biebs" svarade jag innan jag puttade i honom.

när han kom upp så hoppade jag i och simmade till honom innan jag slog armarna om honom och kysste honom under vattnet.

"Kom nu Cassie vi har femton minuter på oss bara" sa jag och drog min resväska efter mig. Vi skulle till Frankrike och turnébussen skulle komma efter. Scooter hade sagt att vi skulle dra till oss för mycket uppmärksamhet men det var ju själva anledningen till att ha en buss men visst det gick snabbare att flyga dit. "Exakt vi har femton minuter på oss därför har jag tid att knyta mina skor" sa Cassie från marken. Snart rättade hon  på sig, tog sin väska och följde efter mig. Mamma väntade redan på oss vid Gaten och Kenny började prata om varför det hade tagit så lång tid. vi skulle varit här för en kvart sedan men hade fått en massa fans efter oss. "Aja nu är ni här och ni mår bra så hoppa in i planet" sa mamma och visade in oss.

När konserten var klar hade jag jätte mycket energi kvar och jag hoppade runt på gatan på väg tillbaka mot sjukhuset. Alfredo gick efter mig med ett leende på läpparna och Kenny gick lite framför oss.

"HUr mår Cassie?" frågade Alfredo efter ett litet tag. "Hon mår bättre. Mår illa och har lite ont i bland men annars mår hon super" svarade jag med ett leende.

Kenny öppnade dörren åt oss och vi steg in i sjukhuset. våran leende försvann en kort stund då vi gick igenom för att komma till Cassies rum. det var alltid lika deprimerande att se familjer sitta och gråta för sina nära och kära. Det smärtade att se så unga människor må dåligt. När vi gick igenom sa jag en tyst bön.

 

”Cassie hur mår du? Vad tyckte du om sången?” var jag snabb att fråga om efter att jag kysst henne. ”Jag älskar låten tack så mycket Justin den betyder jätte mycket för mig och jag mår mycket bättre nu” hon kysste mig innan hon kramade om Alfredo.

VI satt och pratade en stund innan doktorn kom in. Han förklarade att läget fortfarande var dåligt men eftersom jag mådde bättre kunde det hända att jag blev utskriven några dagar senare. Det hade varit ett gott tecken att jag mådde så bra och doktorerna hade aldrig trott det eftersom jag varit så dålig när jag kommit in. Jag skulle inte glömma min medicin nu på ett tag.

 

”Justin stannar du över natten?” frågade jag och tittade på honom med hundvalps ögon.

”Cassie du vet att du inte behöver be jag stannar, du borde snarare be mig om att gå då kan du få dina argument” svarade Justin och kysste mig passionerat. Jag fnittrade mot hans läppar. Han la sig ner bredvid mig i sängen. Klockan var elva på kvällen och jag var riktigt trött. Det blev jag jämnt av alla mediciner. Han la armen om mig och pussade mig på nacken så jag skrattade och la mig bekvämt i hans famn. Innan jag somnade hörde jag hur han nynnade till min låt. Jag rös och efter några sekunder somnade jag. Justins röst var det bästa att somna till.

Jag hade försökt övertala Cassie i över en timme om att jag skulle ställa in konserten, men hon tyckte att jag skulle gå och ville inte ge sig. 
"Men jag vill ju att du ska vara där", klagade jag.
"Jag vill vara där, men jag får inte gå härifrån. Men det är ju en livekonsert, så jag kan ju se den på tv? Snälla Justin, ställ inte in den. Tänk på dina fans!"
Jag kollade bort mot teven och funderade lite, sedan log jag brett åt min lilla plan.
"Vad?", sa Cassie frågandes och flinade.
"Nej, inget. Men okej, jag ska inte ställa in konserten." Jag pussade henne på pannan.
"Bra!"

Jag satte på teven och slog om till kanalen där Justins konsert skulle visas. Låten "baby" började spelas och han kom inspringades på scenen och vinkade åt alla fans.  Han hälsade glatt och började sedan sjunga många av sina låtar, och publiken sjöng glatt med. 
"Heey, Beliebers?", sa han sedan och satte sig ner på en pall. 

"Ni alla vet vem Cassie är, ellerhur?" Han satte mikrofonen i stativet. "Jo, hon skulle ha varit med här ikväll, men fick lite förhinder och kunde tyvärr inte komma. Hon var jätteledsen över det, och just nu så sitter hon och tittar på direktsändningen på teve." Han vinkade mot kameran, sedan fortsatte han. "Jo, Cassie. Du betyder mycket för mig, och därför vill jag tillägna dig denna sång som jag skrivit alldeles själv!" 
En kille kom inspringades med en gitarr och gav den till Justin, och han började spela. Låten handlade om hur vi träffades, om hur mycket jag betydde för honom, hur allt gått upp och ner, men det var nog den bästa låten jag någonsin hade hört! 
En sjuksköterska kom in till mig för att ge mig min medicin, men stannade förvirrat upp. "Hur är det fatt, vännen? Är du ledsen?"
"Nejdå, det är ingen fara. Jag är bara glad."
"Åh", sa hon och fixade till kuddarna bakom min rygg.
"Han är snygg, den unge mannen. Och han bryr sig verkligen om dig. En sådan kille ska man inte släppa taget om." Hon log mot mig.
Jag log tillbaka och sa efter en stund: "Nejdå, det ska jag inte."