Hej kära läsare!

Nu är ju novellen You Make Me Smile slut, men det betyder inte att vi kommer sluta skriva. Jag & Hanna håller på och jobbar med en ny novell, och handlingen har vi bestämt, men namn på karaktärer och lite sånt fattas fortfarande.

Jag hoppas ni har lite tålamod, haha. :)
Ville bara säga det!

Kram // Vendela

"Cassie du är mitt allt" viskade jag henne i örat när jag kramade om henne.

"varför? du kan ju få vem som helst" svarade hon trottsigt och jag såg att hon var nära att gråta. jag ville inte att hon skulle göra det.

"För ända sedan vi träffades så har du fått mig att le, du har varit snäll mot mig och förstått mig. du behandlar mig som en vanlig kille och du är inte rädd att säga vad du tycker eller känner. Jag älskar dig Cassie för du är så otroligt stark... du har räddat mig på sätt jag inte kan förklara för då skulle du skratta mig rätt upp i ansiktet. Men Cassie du är mitt allt och jag älskar dig och skulle inte byta dig mot allt guld i världen eller ens alla tjejer i världen."

sa jag och kysste henne tills hon slet sig ur mitt grepp.

Allt Justin hade sagt var för bra för att vara sant. Jag log bara jag tänkte på det men hur kunde jag veta om han inte valde att svika mig igen? allt kanske ändå hade varit ett missförstånd hela tiden men det hade verkligen sårat mig mer än någonsin...

"Justin" allt jag hade fått fram var en viskning men han tittade in i mina ögon. Hans tindrade och förklarade hans kärlek bättre för mig än vad hans ord hade gjort. Jag ville verkligen inte förlora honom igen. Jag hade märkt det när jag var med Ed och jag älskade verkligen Justin. jag fick fram ett litet leende på läpparna.

"Jag älskar dig mer än allt annat på jorden" sa jag och kysste honom.

"Cassie kom tillbaka" skrattade Justin efter mig när vi sprang runt i sanden. Vi var inne på hans nästa turné och det kändes helt otroligt att jag fick åka med honom igen. Jag hade inte pratat så mycket med pappa eller min familj men Justin och Pattie var min nya familj. Det kändes helt otroligt att åka till alla ställena som Justin uppträdde i och just nu stod vi på en strand i Brasilien. Jag sprang runt en stor sten och gömde mig medans jag höll på att skratta så mycket att jag grät. jag kikade fram men såg inte Justin så jag lutade mig tillbaka mot stenen tankfullt innan jag kände hans varma armar runt mig.

"Säg att du älskar mig" viskade han och höll om mig så hårt att jag inte kunde springa iväg.

jag skakade på huvudet och försökte slingra mig ur greppet medans jag fortsatte att skratta.

"jo säg det" sa Justin igen och pussade mig på kinden.

"okej då jag älskar dig" skrek jag av skratt då han börjat kittla mig.

"jag älskar dig mer Cassie" sa han och kysste mig.

Jag gäspade och satte mig sedan upp i sängen. Medan jag sträckte på mig tittade jag runt i rummet. Vart var jag? Efter en liten stund kom jag på att jag hade somnat hos Ed. Jag drog handen genom håret och gick ut i köket.
"Godmorgon, sömntuta", sa Ed och flinade.
"Godmorgon", sa jag och log.
Ed gav mig en skål med yoghurt och jag tog emot den och satte mig vid bordet.



"Justin, kom igen nu. Cassie kommer snart tillbaka ska du se. Pattie är kvar på hotellet och väntar ifall hon skulle dyka upp", sa Alfredo för att lugna mig.

Jag skakade bara på huvudet och lutade mig mot ett metallräcke. Jag hade tränat inför kvällens konsert hela förmiddagen, och jag var helt slut. Egentligen ville jag inte ens vara här. Jag ville vara med Cassie. Varför kunde inte allt bara bli bra igen?

"Tack för att jag fick sova här inatt, men nu måste jag verkligen gå", sa jag och drog på mina kängor.

"No problems", sa Ed och log. "Men du, jag kan skjutsa dig till hotellet, så du inte går vilse, haha."
"Tack, men..."
"Men vadå?"
"Äh", sa jag och suckade.
Ed låste dörren till lägenheten, och sedan gick vi ut till parkeringen där bilen stod.

"Tack än en gång. För allt", sa jag och klev ur bilen.
"Vi ses", sa han bara och körde iväg.
När jag kom in föll jag rakt i armarna på Pattie.
"Åh vännen! Vart har du varit? Vi har varit så oroliga!" Pattie grät, och jag kände en hård klump i magen.
"Lugn, Pattie. Jag har... Haft det bra. Jag var hos en vän. Förlåt för att jag inte ringde eller nåt..."
"Åh, det är okej. Du är ju här nu. Men lova att aldrig göra om det!"
"Jag lovar", sa jag och kramade tillbaka.
"Justin är på sitt rum... Han skulle egentligen ha tränat inför kvällens konsert just nu, men han orkade bara med några timmar i förmiddags. Han har varit så ledsen medan du varit borta. Helt förstörd", sa hon och försökte torka tårarna.
"Jag ska prata med honom."
"Gör så", sa Pattie och klappade mig på ryggen innan hon gick iväg.

Jag knackade lite lätt på dörren, och Justin öppnade försiktigt. Han såg riktigt sliten ut, och hans ögon var röda och svullna. När han såg mig spärrade han upp ögonen och viskade: "Cassie?".
"Hej Justin", sa jag och tittade ner i golvet.
Han öppnade dörren ännu mer och slängde sig sedan runt min hals.
"Förlåt. Förlåt, Cassie. Förlåt. Jag ville aldrig kyssa Sandra. Hon kysste mig. Cassie, jag vill inte ha någon annan än dig. Jag älskar dig. Kan du någonsin förlåta mig?"

Tårar började rinna nerför mina kinder, och jag kramade om Justin. Jag ville så gärna tro Justin, men kunde jag det? Sandra var grymt mycket sötare än jag, och om han kunde få tjejer som henne, varför i all världen skulle han vilja ha mig då?

Hej kära läsare!

Jag är ledsen att jag inte skrev nästa kapitel i söndags, men vårat internet dog i lördagskväll, och vi fick tillbaka det igårkväll så jag har inte hunnit skriva. Har ju haft skola idag, och sedan hängde jag med kompisar, gick på teater, osv. Nästa kapitel kommer i alla fall upp imorgon förmiddag, så frukta icke! Haha. c; 
Men jag ville bara säga att jag är ledsen för att ni fått vänta så... :3

Kram! // Vendela

"Ska vi dra hem till mig?", frågade Ed.
"Mm, visst", sa jag och reste mig. Ed la armen om mig, men jag lät den ligga på mina axlar. Det kändes skönt att veta att någon faktiskt brydde sig om mig för stunden.

Ed's lägenhet var liten och stökig, men på något vis ändå mysig. Vi satt och snackade om allt möjligt i flera timmar. Det hade börjat mörkna ute, och jag kollade på klockan. Den visade att klockan var 10. 
"Jag kanske borde..." Jag han inte avsluta meningen, för Ed hade böjt sig fram och kysst mig. Jag hade trott det skulle kännas bra, men det gjorde det inte. Jag gillade verkligen Ed, men jag kunde inte sluta tänka på Justin. Men han hade ju varit otrogen mot mig, ellerhur? Jag hade fortfarande starka känslor kvar för Justin, och jag hatade det. Han gillade ju inte mig längre. Han hade den där skrämmande, söta, vitblonda tjejen? Men allt kändes bara så fel just nu.
"Cassie, jag kan bli vad du än vill att jag ska vara för dig. Jag kan..."
Jag avbröt honom.
"Var snäll och förbli min vän då. Jag är ledsen, men mitt hjärta tillhör någon annan, även om jag just nu inte vill att det ska det..."
Ed tog min hand.
"Jag... Jag borde gå", sa jag och drog åt mig min hand. Sedan gick jag ut i hallen och satte på mig skorna."
"Vart ska du ta vägen?"
Jag tänkte efter... Jag var inte redo för att gå tillbaka till hotellet och möta Justin ännu. Så jag svarade: "Jag vet inte. Någonstans där jag kan få va ifred och tänka". Jag öppnade dörren och sprang ut. Det spöregnade ute och det hade det gjort hela eftermiddagen, så jag blev dyngsur nästan direkt när jag kom ut.
"Cassie!", ropade Ed efter mig. Jag vände mig om.
"Vad?"

"Du kan inte vara ensam ute i det här vädret? Du kommer frysa ihjäl! Du kan sova hos mig inatt?"
"Men..."
"Jag ska inte kyssa dig igen, jag lovar. Snälla Cassie, bara gör mig en tjänst och kom in igen."
Jag stod ett tag och övervägde om jag skulle följa med in, eller vart jag annars skulle ta vägen, och bestämde mig till slut för att följa med.

"Okej då."
Ed log snällt mot mig. 
När vi kom in hoppade jag in i duschen, och fick sedan låna en stor t-shirt och en hoodie av Ed. Han fixade också middag, och sen satt vi och såg på teve hela kvällen. Till slut somnade jag, men jag kunde känna att Ed lyfte upp mig och la mig i sin säng...

---

Förlåt för att kapitlet blev så kort, men min bästis kommer till mig när som helst och ska sova här inatt. Jag kanske skriver ett kapitel imorgon kväll, om jag har tid.

Jag hittade ingentsans paris och det var nästan ingen idé att fråga någon eftersom alla svarade på franska.

"Hej ursäkta vet du vart det här ligger?" frågade jag en tjej och pekade på hotellet på kartan.

ja, jag hade hittat en karta men det hade knappt hjälpt.

"Ja du går ner för den här gatan tills du når torget och sedan svänger du höger och rakt fram innan du svänger vänster" svarade hon med ett leende. "tack så mycket" sa jag och följde hennes beskrivning.

När jag kom mot torget var det så vackert att jag nästan svimmade.

det kanske var lite överdrivet men de tvar verkligen vackert. det var en fotän mitt på torget där flera tonåringar satt runt, gatorna var sten belagda och gatulamporna såg gammeldagsa ut så jag trodde nästan att jag hade landat i 1970 talet eller något. på torgets hörn så fanns det träd och blommor och även en del caféer som dom vuxna satt i. Dom skrattade och tittade efter sina barn som lekte lite längre bort.

Jag log och tog upp en kamera. Jag fotade och log innan jag tog ett på mig själv.

För ett tag glömde jag alla bekymmer om Justin. min hjärna hade en egen strid om jag skulle fortsätta älska honom eller om jag skulle hata honom och just nu stod det på hata.

jag började gråta igen så jag gick ifrån torget och svängde höger.

Där stod hon det kändes som om någon slagit mig i magen. Hennes vita hår som blåste i vinden gjorde att hon såg så hemma stad ut att man nästan trodde att hon var fransk och från 1970 talet förutom att hon var ung och var mer klädd som ett emo. Jag skyndade mig förbi henne och gömde ansiktet bakom mitt hår.

hon märkte mig inte ens och vart hade Justin tagit vägen?

Jag hade följt efter Cassie men hittade inte hennes någonstans. Det kändes som om jag gick runt i cirklar och jag kom inte ens långt innan ett fan eller någon kom upp och började prata med mig.

"ursäkta men jga måste hitta min vän" sa jag så fort som möjligt och slet mig ur deras grepp.

hur kunde hon ha så stort försprång. Jag sprang genom gatorna.

jag kom in på ett torg som var litet och hade en fontän i mitten. Vattnet som forsade ur den såg så rent ut att det nästan var magikst. jag ville gå fram och titta närmare men jag kunde inte. Då såg jag henne. Cassie skyndade genom torget. hade hon sett mig?

Jag sprang efter och såg Sandra sitta uppflugen på en bänk på gatan som Cassie svängde in på.

Sandra tittade ut över folk samlingen och det var nästan ett under hur hon inte märkte Cassie som skyndade sig igenom. Vad hade jag egentligen gjort?

Men det var inte min mening och sandra hade slängt sig på mig.

"Åhh Justin där är du!" skrek Sandra när hon fick syn på mig.

"Sandra låt mig vara!" skrek jag tillbaka.

Jag hann skymta att hon putade med läpparna och fladdrade med ögonfransarna med stora hundvalpsögon mot mig. Jag bara himlade med ögonen och letade efter Cassie med blicken.

Jag måste ha sprunigt fel för på något sätt var jag tillbaka vid fontänen.

allt jag hade hört var Sandra som skrek på Justin och jag hade sprungit iväg med gråten i halsen. Jag hade kanske sprunigt i tio minuter och var på ruta ett igen. Men torget var lika magiskt som förut.

Varför kändes det så mycket mindre endsamt än att stå på detta underbara torg.

"Gillar du det?" frågade en kille som ställde sig bredvid mig.

"Ja, det är så vackert" svarade jag lungt.

"Det heter fontän torget, folk säger att det är platsen som har stannat. Det sägs vara magiskt löjligt va?" skrattade killen mot mig.

"Inte alls... jag tror på det" sa jag och tittade ner på stenarna på marken.

Sandra gav mig ett papper med en låttext och noter på, och vi började sjunga. När låten var slut så log Sandra mot mig och tog min hand. "Kom."
Vi gick ut och satte oss på trappan. 
"Vad har du haft för dig i alla dessa år då?"
"Väntat på att få träffa dig, Justin." Sandra slängde sig i min famn och kysste mig så jag höll på att ramla baklänges. "Sandra?", sa jag och försökte knuffa undan henne, men hon höll för hårt i mig. Helt plötsligt från ingenstans så hörde jag en välbekant röst säga mitt namn. 
"Justin?" 
Jag lyckades äntligen rycka mig loss från Sandra. Cassie tittade på mig med tårar i ögonen och mumlade: "Jag visste att det var för bra för att vara sant!". Sedan vände hon sig om och sprang iväg. 
"Cassie? Cassie!" Jag skrek efter henne, men hon var redan borta. Vad hade jag ställt till med?

Jag hade tänkt försöka ta mig tillbaka till hotellet, men det kändes som om jag hade gått i cirklar. Jag hade inget vidare lokalsinne, så jag var smått förvirrad. 
"Sandra?"
Jag stannade till. Den där rösten lät bekant. Lite för bekant. Jag började gå mot det hållet rösten kom ifrån, och när jag kom fram fick jag se honom sitta där och hångla med en annan tjej. Hon hade kritvitt, medellångt hår och trots att hon var spöklikt sminkad så var hon på något vis ändå söt. Jag kände hur en klump bildades i magen och halsen, och jag kände för att skrika men fick inte ut ett ljud. Jag kunde knappt få fram hans namn.
"Justin?"
Han vände sig chockat mot mig.
"Jag visste väl att det var för bra för att vara sant!" Ilska och sorg blandades till tårar, och jag kunde inte göra annat än att springa därifrån. Jag kunde höra Justin ropa mitt namn, men jag vände mig inte om. Jag ville inte se det svinet igen. Aldrig mer.



"Justin?", sa Sandra och la en hand på min axel.
"Rör mig inte!", skrek jag, och hon drog åt sig sin hand och ryggade tillbaka.

"Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?", mumlade jag och kände tårarna pressas fram bakom ögonlocken.


"Bry dig inte om henne, hon kommer över det."
"Du vet ingenting om henne!" Jag kände mig rasande. "Jag älskar Cassie."
"Varför gick du då med på att träffa mig?"

"Jag trodde vi var vänner, Sandra."
"Men..."
Jag avbröt henne. "Men det är vi inte."

Jag lämnade Sandra utan ett ord till och började gå åt det hållet som Cassie hade sprungit åt. Vart kunde hon ha tagit vägen?

När vi gick ifrån lekplatsen en timme senare var Justin mer inne i sitt smsande än vad han var i att prata med mig. Vi hade skojat runt och lekt rätt länge tills någon började smsa honom. Det hade förstört stämningen lite och vi hade bestämt oss för att gå tillbaka till hotellet även om jag hellre hade varit ute mer. Den kyliga luften fick mig att känna mig vaken och levande för en gång skull men nu skulle jag in igen. Plötsligt började Justin skratta så mycket att han stannade och skrev snabbt ett svar.

"Justin vem smsar du med?" frågade jag med ett leende. "Åhh en gammal kompis bara" sa han snabbt till svar även om jag såg att han ljög en aning tänkte jag inte mer på det.

"Cassie är det okej om jag försvinner i någon timme jag kommer innan konserten" sa Justin snabbt och pussade mig på kinden men var borta innan jag ens hann protestera emot honom. Men skulle jag vara misstänksam eller skulle jag lita på honom? Jag älskade honom så han fick denna chans på sig men jag hoppades att han skulle berätta snart vad det var för något.

När jag gick igenom gatorna så fick jag nästan gömma mig av alla fansen som började komma ut. Men snart kom jag till möttesplatsen och där stod hon. Hon hade medellångt vågigt hår som var nästan kritvit. Hon hade små ögon med långa ögonfransar, hon låg lite hemlighetsfullt och hennes ansikte var något skrämmande. Hon såg utspökad ut eftersom hon hade så mycket smink på sig att hon såg nästan vit ut i ansiktet, svart kajal och mascara vid ögonen och blodröda läppar. Hennes kläder var sönder slitna jeans och ett långt vit svart linne som visade hennes smala kropp. Hon såg så annorlunda ut från senast jag såg henne. Jag hade varit elva då och vi hade blivit dom bästa vännerna men jag hade alltid velat varit mer.

"Sandra" sa jag och kramade om henne. Scooter visste om att jag träffade henne mest för det var han som fört ihop oss. Vi skulle tydligen göra en duett med en av mina nya låtar.

"Justin gud det var år sedan" sa hon med ljus stämma och pussade mig på kinden så jag blev varm inombords. Men jag älskade ju Cassie försökte min hjärna säga men hjärtat bankade att Sandra var först. Och det var delvis sant jag hade varit dö kär i Sandra när jag var yngre men jag ville vara med Cassie. Efter allt som vi gått igenom det skulle vara fel att bara lämna Cassie så där. Jag kunde inte jag älskade henne ändå tog Sandra min hand och ledde bort mig mot studion. Jag hade redan onda aningar om det här.

---

Förlåt för kort kapitel tänkte skriva lite innan jag sover hoppas ni gillar det :)

/Hanna

När jag kom ner till bottenvåningen där hotellrestaurangen låg så såg jag Pattie, Kenny & dom andra sitta vid ett bord. Men Justin och Scooter var inte där. Jag satte mig bredvid Pattie och tog upp en meny, och beställde sedan Ratatouille och en cola till det. 
"Vart är Justin?" Pattie kollade frågande på mig.
"Han skulle möta Scooter, men han har inte kommit tillbaka än." Jag ryckte på axlarna.
"Jaha."
Servitrisen kom med vår mat och önskade oss en smaklig måltid. 
"Merci", sa jag och log. Min Ratatouille såg verkligen aptitretande ut! Jag högg in och började småprata lite med Kenny. 

När vi nästan hade ätit upp så kom Justin till slut. Han bad om ursäkt för att han var sen, men sa att Scooter hade haft mycket att prata om vad gäller turnén, och så vidare. Jag satt kvar och väntade medan Justin åt sin middag, och sedan gick vi upp på hotellrummet igen. Justin satte på teven, men det fanns inget roligt att se på. Vi båda var trötta och efter en stund somnade vi på soffan...



"Godmorgon, Cassie", sa jag och la en hårslinga bakom hennes öra.
"Morgon...", mumlade hon sömndrucket.
"Vad vill du hitta på idag? Jag har en konsert ikväll, men jag behöver inte åka dit och träna förrän klockan 5, så vi har massa tid för oss själva."
Cassie dök ner med huvudet i kudden igen. 
"Vi du gå på stan, ta en promenad eller något?"
"Mm, visst." Hon reste sig upp och gick fram till sin resväska. Vi båda klädde på oss, åt frukost och gjorde oss sedan i ordning för att gå ut.

Det var lite kyligt ute, men man överlevde. Jag tog Cassies hand och vi började gå runt i kvarteren. Sedan fortsatte vi bort mot parken. Tre små barn lekte i klätterställningen medan deras föräldrar tittade på, men för övrigt var det ganska tomt där.
"Kom, vi gungar", sa jag och försökte dra henne mot gungställningen.
"Haha, nej Justin. Vi är väl lite för stora för att leka?", skrattade hon. 

"Nej, det blir man aldrig! Sisten dit är ett ruttet ägg!" Jag började springa mot gungorna, men Cassie kom ifatt mig. När jag bara var några steg från gungan så kom Cassie till och med om mig, och skrek glatt: "Jag vann!".
"Det var bara för att jag lät dig vinna." Jag flinade.
"Haha, ja säkert. Du tål bara inte att du blev slagen av en tjej", sa Cassie och flinade tillbaka.
"Okej, okej. Jag ger mig."
Vi satte oss ner på gungorna och höll varandra i händerna. 
"Jag är så glad att jag träffade dig", fick jag plötsligt ur mig. 
Cassie log generat. "Jag älskar dig", sa hon sedan.
Jag log och sa: "Jag älskar dig mest".

---

Här har ni inlägget jag lovade er! Hoppas det duger. :3

Förlåt för att det kom upp så sent också, men hade ju teater som sagt, och sen behövde jag plugga franska & så också.

Kram // Vendela

Hej!

Förlåt för att jag inte skrivit något på jättelänge, men jag har varit bortrest (var i London), fyllt år & haft fest, osv. Men ikväll är jag tillbaka igen med nya tag. 

Ska till skolan om ett tag, och sen efter skolan har jag teater till klockan 7, men när jag kommer hem ska jag skriva ett kapitel åt er. Ska börja fila på det redan nu!

Kram // Vendela

När vi landade i Paris så sov Cassie på min axel. hon såg så oskyldig ut att jag nästan inte ville väcka henne. Ändå så rörde jag mig försiktigt och kysste henne så att hon slog upp ögonen. "Goodmorning Shawty" viskade jag och jag hörde hennes skratt. Vi gick av planet hand i hand. det var inga fans där som tur var men det var papparazzis. Cassie var fortfarande trött och orkade inte svara på frågor så hon gick närmare mig och höll min hand hårt. Det var gulligt hur hon betedde sig när hon var trött. Vi satte oss i bilen och Kenny körde oss till hotellet. Vi hade fått ett rum på tionde våningen och rummet hade en perfekt överblick på paris och eiffeltornet som reste mot himlen.

"Det är så vackert" sa Cassie och lutade sig emot fönstret. Jag log och kramade om henne. "inte lika vacker som du" jag gav henne små kyssar längs hennes hals så hon började fnittra.

"Hörni turturduvor det är mat om en timme" sa Kenny och stängde dörren.

Cassie gick snabbt mot sin väska som om jeansen och tröjan hon inte hade på sig skulle passa till en vanlig lunch. hon öppnade och inspekterade dess innehåll. "Du vet du kan ju bara gå i dom kläderna du har nu" sa jag flörtigt. Cassie tittade ner på sina ljus blåa jeans, det långa vita linnet med en rosa tröja som var förstor så den fladdrade så där snyggt i vinden. hon rynkade på näsan innan hon satte på sig ett halsband och några armband. hon satte på sig smink och jag drog på mig min keps. Själv hade jag på mig hängiga jeans och en vanlig svart tröja med v-urringning. min mobil pep till och Cassie tittade på mig när jag läste igenom smset. Det var från Scooter som sa att jag skulle gå ner och möta honom. "Jag älskar dig kommer snart" sa jag och pussade henne på pannan innan jag gick ut.

När Justin gått suckade jag djupt och satte mig på sängen. Jag gick in på twitter på min mobil "Just got to Paris with @justinbieber" Sedan började jag spela spel och skrattade åt hur jag jämnt vann bara för jag spelade mot mig själv. snart vaar det dags att gå ner men Justin hade ännu inte kommit tillbaka. Jag tittade ut i korridoren men han var inte där. jga ryckte på axlarna jag ville ju inte komma försent så jga ställde mig i hissen påväg ner och njöt av den lugna musiken. jag tyckte den var irriterande förut men nu lugnade denmina oroliga nerver.

Idag skulle jag bli utskriven och jag skulle verkligen inte sakna sjukhuset. Jag hade legat där riktigt länge, eller åtminstone kändes det som det. Jag drog åt koftan runt mig för värmen men så fort Justin såg det la han armen om mina axlar och kramade om mig. Jag log när han försitkigt pussade mig på pannan.

"Justin" skrattade jag och sköt undan honom lite då en massa papparazzis kom runt oss. Han skakade på huvudet och pussade mig på kinden. "Kyss henne!" skrek den närmaste mannen med kamera. jag log mot Justin och kysste honom länge. Jag hörde hur alla tog kort och kunde inte hjälpa det jag vart tvungen att le.

 

När vi kommit till hotellet så sjönk jag ner i sängen. Jag slappnade av och blundade. Gud vad jag hade saknat riktiga sängar. Visst den på sjukhuset hade varit skön att sova i men den här var himmelsk. Justin sjönk ner bredvid mig och tog min hand.

”Ni vet om att planet går ikväll va?” ropade Pattie från korridoren. ”Jadå mamma och Kenny skjutsar oss ta det lugnt vi kommer inte missa planet” log Justin rätt in i mina ögon medans han svarade henne. ”Jag älskar dig” viskade han och jag fnittrade lite lätt. ”Jag älskar dig också Justin” jag kysste honom och log.

"Ska vi göra något vettigt nu?" frågade han efter några sekunder. jag ryckte på axlarna och kände hur jag var på väg att somna fast jag egentligen inte var trött alls. jag mumlade ett svar som knappt ens jag hörde och la mig tillrätta på alla kuddar. snart kände jag hur någon lyfte upp mig och jag slog förvirrat upp ögonen. Justin bärde mig mot hissen. Jag skrattade först men när vi kom ner började han bära mig till poolen som var på baksidan. "Nej Justin släpp ner mig, släpp ner mig!" skrek jag och försökte ta mig ur hans grepp. "Som du vill älskling" skrattade han och släppte ner mig i vattnet. det var varmt och skönt och när åter kom upp till ytan så tittade jag argt på honom men var tvungen att skratta då han tittade på mig oskyldigt.

"Du sa ju att jag skulle släppa ner dig" sa han och satte sig ner med bennen i vattnet. Jag hivade upp mig bredvid honom och suckade innan jag la handen på hans rygg.

"Det gör inget Biebs" svarade jag innan jag puttade i honom.

när han kom upp så hoppade jag i och simmade till honom innan jag slog armarna om honom och kysste honom under vattnet.

"Kom nu Cassie vi har femton minuter på oss bara" sa jag och drog min resväska efter mig. Vi skulle till Frankrike och turnébussen skulle komma efter. Scooter hade sagt att vi skulle dra till oss för mycket uppmärksamhet men det var ju själva anledningen till att ha en buss men visst det gick snabbare att flyga dit. "Exakt vi har femton minuter på oss därför har jag tid att knyta mina skor" sa Cassie från marken. Snart rättade hon  på sig, tog sin väska och följde efter mig. Mamma väntade redan på oss vid Gaten och Kenny började prata om varför det hade tagit så lång tid. vi skulle varit här för en kvart sedan men hade fått en massa fans efter oss. "Aja nu är ni här och ni mår bra så hoppa in i planet" sa mamma och visade in oss.

När konserten var klar hade jag jätte mycket energi kvar och jag hoppade runt på gatan på väg tillbaka mot sjukhuset. Alfredo gick efter mig med ett leende på läpparna och Kenny gick lite framför oss.

"HUr mår Cassie?" frågade Alfredo efter ett litet tag. "Hon mår bättre. Mår illa och har lite ont i bland men annars mår hon super" svarade jag med ett leende.

Kenny öppnade dörren åt oss och vi steg in i sjukhuset. våran leende försvann en kort stund då vi gick igenom för att komma till Cassies rum. det var alltid lika deprimerande att se familjer sitta och gråta för sina nära och kära. Det smärtade att se så unga människor må dåligt. När vi gick igenom sa jag en tyst bön.

 

”Cassie hur mår du? Vad tyckte du om sången?” var jag snabb att fråga om efter att jag kysst henne. ”Jag älskar låten tack så mycket Justin den betyder jätte mycket för mig och jag mår mycket bättre nu” hon kysste mig innan hon kramade om Alfredo.

VI satt och pratade en stund innan doktorn kom in. Han förklarade att läget fortfarande var dåligt men eftersom jag mådde bättre kunde det hända att jag blev utskriven några dagar senare. Det hade varit ett gott tecken att jag mådde så bra och doktorerna hade aldrig trott det eftersom jag varit så dålig när jag kommit in. Jag skulle inte glömma min medicin nu på ett tag.

 

”Justin stannar du över natten?” frågade jag och tittade på honom med hundvalps ögon.

”Cassie du vet att du inte behöver be jag stannar, du borde snarare be mig om att gå då kan du få dina argument” svarade Justin och kysste mig passionerat. Jag fnittrade mot hans läppar. Han la sig ner bredvid mig i sängen. Klockan var elva på kvällen och jag var riktigt trött. Det blev jag jämnt av alla mediciner. Han la armen om mig och pussade mig på nacken så jag skrattade och la mig bekvämt i hans famn. Innan jag somnade hörde jag hur han nynnade till min låt. Jag rös och efter några sekunder somnade jag. Justins röst var det bästa att somna till.

Jag hade försökt övertala Cassie i över en timme om att jag skulle ställa in konserten, men hon tyckte att jag skulle gå och ville inte ge sig. 
"Men jag vill ju att du ska vara där", klagade jag.
"Jag vill vara där, men jag får inte gå härifrån. Men det är ju en livekonsert, så jag kan ju se den på tv? Snälla Justin, ställ inte in den. Tänk på dina fans!"
Jag kollade bort mot teven och funderade lite, sedan log jag brett åt min lilla plan.
"Vad?", sa Cassie frågandes och flinade.
"Nej, inget. Men okej, jag ska inte ställa in konserten." Jag pussade henne på pannan.
"Bra!"

Jag satte på teven och slog om till kanalen där Justins konsert skulle visas. Låten "baby" började spelas och han kom inspringades på scenen och vinkade åt alla fans.  Han hälsade glatt och började sedan sjunga många av sina låtar, och publiken sjöng glatt med. 
"Heey, Beliebers?", sa han sedan och satte sig ner på en pall. 

"Ni alla vet vem Cassie är, ellerhur?" Han satte mikrofonen i stativet. "Jo, hon skulle ha varit med här ikväll, men fick lite förhinder och kunde tyvärr inte komma. Hon var jätteledsen över det, och just nu så sitter hon och tittar på direktsändningen på teve." Han vinkade mot kameran, sedan fortsatte han. "Jo, Cassie. Du betyder mycket för mig, och därför vill jag tillägna dig denna sång som jag skrivit alldeles själv!" 
En kille kom inspringades med en gitarr och gav den till Justin, och han började spela. Låten handlade om hur vi träffades, om hur mycket jag betydde för honom, hur allt gått upp och ner, men det var nog den bästa låten jag någonsin hade hört! 
En sjuksköterska kom in till mig för att ge mig min medicin, men stannade förvirrat upp. "Hur är det fatt, vännen? Är du ledsen?"
"Nejdå, det är ingen fara. Jag är bara glad."
"Åh", sa hon och fixade till kuddarna bakom min rygg.
"Han är snygg, den unge mannen. Och han bryr sig verkligen om dig. En sådan kille ska man inte släppa taget om." Hon log mot mig.
Jag log tillbaka och sa efter en stund: "Nejdå, det ska jag inte."

När jag vaknade kändes det som om någon hade satt spikar i mina ben. Jag kippade efter andan och började försiktigt massera benen. Jag tog mig för huvudet och sjönk ner i sängen igen. Rummet snurrade lite lätt. Hur länge hade jag sovit? Var var jag? Vad hade hänt? Jag kommer ihåg hur Justin och jag hade pratat och sedan hur jag fick svårt att andas. Om jag inte hade haft ont i armarna så hade jag slagit mig för pannan. Jag hade glömt medicinen.

 

Jag vet inte om jag somnade om eller något men när jag slog upp ögonen satt Justin bredvid mig, lamporna var inte lika starka och det var något med luften... den var svalare. ”Cassie är du vaken?” Jag nickade när Justin tagit ett försiktigt tag om min hand. ”Hur länge har jag varit borta?” frågade jag och kände hur torr i halsen jag var.

”Klockan är tio på morgonen så över natten och halva dagen igår” sa Justin och jag hörde oron i hans röst. ”Vad hände?” frågade jag och fuktade läpparna. Han tittade ner i golvet. Han ville inte svara.

 

 

Jag visste inte vad jag skulle säga till henne. Jag öppnade munnen men stängde den igen. Precis när jag skulle öppna munnen igen steg Cassies doktor in.

”Justin kan du gå ut en stund?” frågade han. Jag nickade och kramade om Cassie innan jag gick ut.

 

Jag visste inte varför men det hade varit en liten lättnad när jag visste att doktorn skulle berätta och inte jag men jag ville inte vara ifrån Cassie mer än nödvändigt. Så jag ställde mig mot väggen som var bredvid dörren. jag hörde ingeting men det kändes nära och bra. Mamma var fortfarande riktigt arg över det som hänt igår och jag kunde inte skylla på henne. Det var oansvarigt men jag hade så stora skuldkänslor att jag mådde illa. jag hade knappt ätit något medans Cassie opererats eller sovit under natten.

Dörren öppnades efter några minuter och doktorn tittade på mig, jag gav honom ett leende innan han visade att jag kunde gå in igen

"Justin har inte du en stort konsert i kväll?" Frågade Cassie och tänkte helt ignorera mina frågor om vad hon och hennes doktor pratat om. "Jo det har jag" svarade jag och satte mig ner bredvid henne.

Mitt liv var så sjukt annorlunda nu än vad det varit en gång i tiden. Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle gå här, hand i hand med Justin Bieber. Solen lyste över Rom och jag kunde inte göra något annat än att le. ''Vad vill du göra nu?'' Frågade Justin och log mot mig. Jag kollade mig omkring och ryckte på axlarna. ''Ingen aning'', mumlade jag och fortsatte att betrakta staden. Det var otroligt fint.

*

Det hade blivit kväll när jag och Cassie satt på en bänk med en varsin slush. Imorgon var den stora showen, och jag kunde inte bli mer taggad. ''Justin'', sa Cassie plötsligt och la sitt huvud på mina ben. Jag kollade frågandes på henne och log. ''Brukar du tänka på hur ditt liv hade sett ut idag om du inte hade träffat mig?'' Frågade hon. Jag ryckte till lite av hennes fråga och kunde inte låta bli att tänka efter. Om jag inte tagit det där flyget hade jag förmodligen missat skateboard tävlingen och aldrig träffat henne. Visst, folk hade snackat om henne som ''tjejen som tog hem allting'', men aldrig hade de klassat henne som Justin Biebers flickvän. Jag log lite åt minnet. ''Förmodligen så hade jag aldrig varit så glad som jag är nu'', svarade jag och log. Hon lyste upp och mötte min blick. Jag log stort. Plötsligt andades hon in ett djupt andetag och blev tyst. Jag kollade förvirrat på henne när hon reste sig upp och föll ihop på marken. ''Cassie?!'' Utbrast jag. Jag hörde hur hon kämpade efter luft. Paniken växte och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.

Jag drog snabbt upp mobilen ur fickan och slog in 911. ''Larmcentralen. Vad kan vi hjälpa dig med?'' Hördes en kvinnoröst. Jag visste inte ens vad jag skulle säga, fick knappt fram några ord. ''Min tjej..'' Det blev tyst ett tag. ''Din tjej?'' Upprepade kvinnan. ''Min tjej fick något anfall. Hon ligger medvetslös på marken'' sa jag skakigt. Återigen blev det tyst ett tag. ''Vart befinner ni er?'' Frågade hon sedan snabbt. Jag kollade mig omkring. ''Romalia Secondhand 23'', mumlade jag för mig själv. ''Jag har skickat en ambulans'', sa hon snabbt. ''Okej'', mumlade jag frånvaro. Hon suckade tungt. ''Det är viktigt att du fortsätter prata med mig så du kan säga till ifall någonting händer. Okej?'' Jag nickade för mig själv och satte mig ner bredvid Cassie. ''Okej.''

*

''Justin Drew Bieber!'' Utbrast mamma när jag steg in i sjukhuskorridoren. Jag svalde hårt och skakade på huvudet för mig själv. Beredd på utskällningen. ''Hur tänker du egentligen?!'' Skrek hon när hon kommit fram till mig. Jag kände allas blickar på oss och jag ville bara försvinna ner i ett svart hål eller något liknande.

''Ni var ute så pass länge så att hon glömde ta sin medicin! Du vet ju att hon har varit dålig den senaste tiden!'' Sa hon högt och ilsket. Jag kollade ner i golvet och svalde. ''Förlåt, jag..''

''Inga ursäker här!'' Avbröt hon mig. ''Det kanske inte var en så smart idé ändå att låta henne bo med oss!'' Fortsatte hon. Jag ryckte till. ''Jo, mamma.. Jag bara.. Gjorde ett misstag'', mumlade jag och gick förbi henne. ''Var är Cassie?'' Frågade jag oroligt. Mamma skakade på huvudet. ''Operation. Det är värre än du anar.''

---

Detta kapitel är skrivet av mig, Jasmine :) Det var ett tag sen jag skrev märker jag, tror jag börjar komma igång nu igen iallafall! Kommentera gärna.

Jag tystnade jag hade ingen aning om vad jag skulle säga till honom. Jag hade fortfarande känslor för honom men kunde jag låta honom komma in i mitt liv så mycket som förut? han sårade mig verkligen.

Hans blick gick igenom mig och fick mig att rodna och jag hade ingen aning om varför. jag kände mig utblottad även om jag fortfarande inte sagt något. "Justin jag måste bara tänka lite just nu. Okej jag gillar verkligen dig men jag måste ta reda på om mig själv just nu men jag lovar såfort jag vet berättar jag" Jag hade ingen aning om vad jag sa egentligen. jag var så nervös för svaret att jag sa det där så snabbt att jag inte ens tror att Justin hörde mig. jag såg en liten nickning från hans sida och sedan fortsatte vi med middagen en aning mer pinsamt och nervöst än före men fortfarande trevligt och avkopplande.

 

När vi kom tillbaka till bussen kändes det bättre. Jag var inte lika trött och jag mådde mycket bättre nu när jag ätit. Som om oron och allt annat bara hade spolats bort även om Justin sagt att han fortfarande gillar mig väldigt mycket. Jag gick in i badrummet och böt om till mysisbyxor och en stor tröja innan jag tog bort sminket och gick ut igen. Jag la mig ner i soffan och zappade mellan kanalerna. Snart drev jag bort i mina tankar och såg inte hur Justin satte sig bredvid mig. Jag tänkte och övervägde hur jag kände och vad jag än kom fram till var jag inte redo att säga det nu.

 

Cassie satt helt still om jag inte visste att hon tänkte skulle jag blivit riktigt rädd. Det var nästan som om hon var i chocktillstånd. Jag skrattade och tittade på tv:n hon hade fastnat framför Grey's anatomy. Det var ganska bra ifall man gillade blod,sjukdom och doktorer vilket inte var några av mina favoriter. Jag har fått nog av sjukhus och sjukdomar. Jag lirkade dosan ur hennes hand och böt till en annan kanal där det var live show från Ke$ha. Jag dansade med i rytmen på musiken och snart såg jag hur Cassie började skratta. ”vad?” jag dansade lite mer och hon bröt ut i skratt så hon började gråta. Jag ställde mig upp och dansade med och sjöng med på dom delarna jag kunde. Snart följde Cassie efter och dansade bredvid mig framför tv:n.

vi föll skrattandes ner i soffan och mamma kom in och tittade misstänktsamt på oss. klockan var snart över tio och jag visste redan vad hon skulle säga. "Hörni nu får ni ta och lägga er det är en lång dag imorgon" hon gav Cassie ett leende men tittade strängt på mig. "Vi ska lägga oss så snabbt som möjligt Pattie godnatt" sa Cassie och kramade mamma innan mamma försvann genom dörren.

 

Jag var nu ombytt och nerbäddad i min säng om man ens kan kalla det säng men den var mjuk, skön och ett himmelrike att sova på. Cassie sov på en liknande säng lite längre ner av bussen, bredvid mamma. Jag hörde någon gå och klockan var inte så mycket. Högst elva. Jag satte mig upp och när jag såg Cassie komma igenom draperiet som skiljde mitt rum från resten av bussen kunde jag inte hjälpa det var jag tvungen att le.

"Justin jag har tänkt mycket nu sedan middagen. Det kommer säkert aldrig bli precis som det var när vi var ihop första gången och jga kommer nog aldrig riktigt komma över att du sårade mig och lämnade mig när jag behövde dig som mest. Men jag gillar dig verkligen jätte mycket" Hennes röst skakade till och hon satte sig ner bredvid mig på sängen. Jag la min hand på hennes kind och kände tårar.

"Justin jag gillar dig jätte mycket. Jag ville inte erkänna det först men jag gillar dig mer än någon annan och du får mig jämnt på bättre humör vare sig jag visar det eller inte."

Våra läppar möttes och kyssen var passionerad men samtidigt så lätt att det kändes som det knappt ägt rum när våra läppar separerades från varandra. Hon log och jag torkade bort hennes tårar innan jag kysste henne igen. Äntligen var hon min Cassie igen.

Vi hoppade in i turnébussen och gjorde oss hemmastadda. Det skulle bli en lång resa, och vi skulle vara framme runt klockan 8 ikväll.

Jag satte mig på soffbordet och drog fram min laptop. Vi skulle vara framme vid första stoppet om ungefär en halvtimme, och då skulle vi äta middag på en av mina favoritrestauranger.

Jag gick in på twitter och svarade på några tweets, och sedan kollade jag runt lite på youtube. Cassie hade lagt sig på den fluffiga mattan och lekte med sin mobil.

Jag la ifrån mig datorn och satte mig sedan i soffan. Sedan satte jag på teven och zappade mellan kanalerna tills jag hittade MTV. Cassie reste sig och kom och satte sig en bit ifrån mig.
"Jag bits inte, vet du", sa jag och flinade. Hon höjde på ett ögonbryn men hoppade närmare mig. Sedan gäspade hon stort.
"Trött?"
"Lite..." Hon stängde ögonlocken. Jag la armen om henne och lät henne luta huvudet mot min axel, och hon somnade ganska snabbt efter det. Hon var så vacker när hon sov. Så fridfull, så avslappnad, så lycklig på något sätt. Jag lutade mitt huvud mot hennes, och somnade ganska snart jag också.

"Upp & hoppa, sömntutor!", sa Pattie och ruskade om mig och Justin. "Vi ska äta middag."
"Vad är klockan?", frågade jag sömndrucket.
"Ungefär 5 över 8." Pattie log mot mig. Jag nickade sakta och gick sedan in i badrummet för att göra mig i ordning. Jag bytte om till ett svart, tight klänning, satte upp håret i en hästsvans och sminkade mig. Sedan gick vi ut ur turnébussen. Det var lite kallt ute, men vi hade parkerat precis utanför restaurangen. När vi kom in blev jag förvånad över hur mysigt det var där inne.

"Varsågod och sitt, Madame", sa Justin och drog ut en stol åt mig.
"Tack", sa jag och log. 
"Ska inte dom andra äta med oss?", frågade jag.
"Jo, men jag sa att jag ville sitta själv med dig." Justin satte sig mitt emot mig. "Cassie, du betyder mycket för mig. Väldigt mycket. Jag vill ha dig tillbaka. Det vi hade. Jag förstår om du blev ledsen när jag lämnade dig, men det ville jag aldrig. Jag skulle aldrig vilja lämna dig. Du är mitt allt." Han var påväg att börja gråta. 
"Justin..."

 

Jag öppnade den tunga dörren och kände hur yr jag blev. Det var inte precis sent på kvällen men tillräckligt sent för att Justin och resten av huset skulle sova. Jag ramlade ur sängen och gick fram mot byrån där jag hade sprutorna. Jag fumlade med händerna och kände hur det nästan svartnade för ögonen. Det skulle knappt gjort någon skillnad då rummet redan var mörkt. Till min fördel var det så litet att jag snabbt fick tag i en spruta. Jag drog upp byxbenet och tryckte ner sprutan.

Yrseln försvann och jag drog en lättnads suck. Jag torkade svetten från pannan och gick till köket.

Jag tog ett glas kallt vatten och hoppade högt när lyset tändes.

”förlåt att jag skrämde dig Cassie” Log Pattie mot mig. ”Oh nej det är lugnt, förlåt om jag väckte dig det var inte meningen” sa jag och ställde ner glaset i diskhon. Pattie nickade och log trött. Jag tittade på klockan halv tolv. ”Jag ska gå tillbaka och lägga mig förlåt igen för att jag väckte dig” mumlade jag och började gå mot gästrummet när Pattie tog tag i min handled. ”Cassie ta hand om dig och fuska inte med medicinen. God natt” sa hon och kramade om mig.

 

Jag vaknade av att någon städade i vardagsrummet. Jag rös lite lätt när täcket lät kylan komma in mot min varma kropp. Jag satte på mig nya kläder efter en snabb dusch och sedan gick jag ut och log mot Justin som satt vid köksbordet.

 

Ryan och Chaz hade kommit över så nu stat vi alla fyra och spelade tv-spel. Jag tittade mest på eftersom jag kände mig lite nere och mådde inte så där jätte bra men det skulle snart gå över. Det gick jämnt över. Chaz skrek till när han vann och jag gav honom en high five bara för att vissa att jag var med och inte satt och dag drömde. Killarna skrattade, skrek och skämtade runt och jag blev lite irriterad på det. Jag skrattade till när Ryan gjorde en ful min. Chaz följde snabbt efter med en annan och sedan stirrade dom på mig. Jag klagade lite innan jag gjorde en min och alla brast ut i skratt. Jag kastade en kudde på den som var närmast och tyvärr var det Justin som råkade ut för kuddattacken. Han la ner konsolen och kastade en annan kudde på mig.

"Kuddkrig!" skrattade Ryan och jag tog händerna över ansiktet för att skydda mig mot tre kuddar som alla riktades mot mig. "Oschysst ni är tre mot en" skojade jag och skrattade lite. "Jag går gärna över" sa Justin och skrattade lågt medans han träffade Chaz rakt i ansiktet med kudden.

 

Cassie verkade lite frånvarande hela dagen och jag var rädd att hon började bli sjuk igen. Jag var riktigt orolig men sen när Ryan och Chaz kom över verkade hon må bättre. Killarna stannade till sju då dom var tvungna att gå hem igen. Cassie och jag satte då på en film och pratade lite men var mest inne i filmen. Fast vi bodde ihop nu och såg varandra mycket oftare så kändes det som hon undvek mig. Det var inte den bästa känslan i världen när man älskade flickan som ignorerade dig. Min mobil ringde till och räddade mig från fler tankar.

” Justin är du beredd att åka imorgon kväll?” frågade Scooter. Han hade fått en vana att inte säga hej. ”Såklart jag meddelar Cassie direkt när åker vi?” frågade jag snabbt utan att tänka så mycket på det. ” vi åker runt åtta ungefär ses då Bieber” Scooter la snabbt på och lämnade mig med ett frågande ansiktsuttryck. Cassie skrattade åt mig innan jag lipade mot henne. Nu ignorerade hon mig åtminstone mindre.