När konserten var klar hade jag jätte mycket energi kvar och jag hoppade runt på gatan på väg tillbaka mot sjukhuset. Alfredo gick efter mig med ett leende på läpparna och Kenny gick lite framför oss.

"HUr mår Cassie?" frågade Alfredo efter ett litet tag. "Hon mår bättre. Mår illa och har lite ont i bland men annars mår hon super" svarade jag med ett leende.

Kenny öppnade dörren åt oss och vi steg in i sjukhuset. våran leende försvann en kort stund då vi gick igenom för att komma till Cassies rum. det var alltid lika deprimerande att se familjer sitta och gråta för sina nära och kära. Det smärtade att se så unga människor må dåligt. När vi gick igenom sa jag en tyst bön.

 

”Cassie hur mår du? Vad tyckte du om sången?” var jag snabb att fråga om efter att jag kysst henne. ”Jag älskar låten tack så mycket Justin den betyder jätte mycket för mig och jag mår mycket bättre nu” hon kysste mig innan hon kramade om Alfredo.

VI satt och pratade en stund innan doktorn kom in. Han förklarade att läget fortfarande var dåligt men eftersom jag mådde bättre kunde det hända att jag blev utskriven några dagar senare. Det hade varit ett gott tecken att jag mådde så bra och doktorerna hade aldrig trott det eftersom jag varit så dålig när jag kommit in. Jag skulle inte glömma min medicin nu på ett tag.

 

”Justin stannar du över natten?” frågade jag och tittade på honom med hundvalps ögon.

”Cassie du vet att du inte behöver be jag stannar, du borde snarare be mig om att gå då kan du få dina argument” svarade Justin och kysste mig passionerat. Jag fnittrade mot hans läppar. Han la sig ner bredvid mig i sängen. Klockan var elva på kvällen och jag var riktigt trött. Det blev jag jämnt av alla mediciner. Han la armen om mig och pussade mig på nacken så jag skrattade och la mig bekvämt i hans famn. Innan jag somnade hörde jag hur han nynnade till min låt. Jag rös och efter några sekunder somnade jag. Justins röst var det bästa att somna till.