Leyla hade återigen varit igång med att fixa upp mig. Jag skulle strax åka med Justin (något hon inte var särskilt lycklig över) och möta några utav tjejerna. Sedan var det upp till mig att få dom att se bra ut, skulle jag misslyckas ville jag inte ens tänka på vilka konsekvenser jag skulle kunna få av Bruce.

I väntan på Justin gled mina tankar tillbaka på kvällen då jag träffat honom för första gången. Han hade verkat så trevlig, självklart hade han varit lite av ett mysterium men han verkade ändå som en kille som visste hur man hade kul. Jag hade aldrig kunnat tänka mig honom på ett ställe som detta. Men vad är det dom säger; skenet bedrar?

Jag visste att om jag skulle ta mig ut härifrån levande så behövde jag vara smart. Men också stark. Smart nog att komma på killarnas bra sida och inte göra dom upprörda, och för att göra det behövde jag vara stark. Jag kunde inte låta deras nedvärderande kommentarer trycka ner mig. Jag var tvungen att ta det med en nypa salt.

Plötsligt hördes en lätt knackning på dörren och innan jag hunnit reagera stod Justin i dörröppningen med ett par blåa jeans, en simpel vit t-shirt och ett par svarta solglasögon. Håret hade han fixat till med lite gel och dragit det bakåt.

När jag märkte att jag bokstavligt talat stirrade på honom drog jag snabbt bort blicken och kollade skamset ner i golvet. Skärp dig Hazel!

Till min förvåning hade han knackat. Tidigare hade han alltid bara öppnat dörren och stigit in, precis som resten som klev in här. Eller ja, han var egentligen inte lika våldsam när han slet upp dörren som resten av dem.

''Är du redo?''

Jag var säker på att hans fråga skulle kommit ut som en bestämd fråga, men av någon anledning kom den knappt ut som en liten viskning.

Jag mötte hans blick och en varm känsla spred sig igenom min kropp. Justin kunde få vem som helst att tro på att han var en riktig badboy, men jag visste att det var mer än så. Jag kunde bara inte sätta fingret på vad han gjorde här.

''Ja,'' viskade jag tillbaka och mötte hans blick.

Han nickade och öppnade dörren som för att visa att jag skulle gå ut först. Som en lydande hund gjorde jag som jag blev tillsagd och steg ut i korridoren med Justin tätt bakom mig. Jag kunde känna hans andning i min nacke, men jag var snabb med att skaka bort tankarna som genast for upp i mitt huvud.

Justin trängde sig förbi mig och började gå igenom den långa korridoren och när vi slutligen nådde en dörr tog han tag i min hand och öppnade dörren. Antagligen för att jag inte skulle försöka springa iväg det första jag gjorde; men jag visste bättre.

Vi steg ut i värmen och jag kunde inte låta bli att le lite när solen träffade mig rakt i ansiktet. Jag kollade mig omkring, men jag hade aldrig sett stället förut. Det var ett stort mörkbrunt hus mitt i skogen, inga grannar så långt ögat kunde se. Framför oss stod fyra stycken bilar parkerade och jag undrade vilken som kunde tillhöra Justin. Den svarta Range Rovern han slängt in mig i den där kvällen fanns inte här. Åtminstonde inte just nu.

Vi började gå mot bilarna men min kropp frös till is när jag hörde Matts röst ropa bakom oss.

''Ey, Justin!''

Justin vände sig snabbt om men jag kunde inte röra mig. Frågan han hade ställt till Bruce igår var vad jag behövde höra för att förstå att han inte var klar med mig.

''När ni är klara där borta,'' började han och kom fram till oss, samtidigt som han tog tag i mitt ansikte och stirrade in i mina ögon med en sliskig blick, ''Ta med dig lilla Hazel här till mitt rum,'' fortsatte han och pressade därefter sina läppar mot mina våldsamt.

Därefter gav han mig ett flin och vände sig mot Justin. ''Förstått?''

Justin tog ett steg närmre Matt så att det bara skilde sig någon centimeter mellan dem. ''Lyssna här, Matt,'' spottade han och gav honom en ilsken blick. ''Prata inte med mig som om att du är min boss, jag lyssnar endast på Bruce. Vill du ha henne när vi är tillbaka så kom och hämta henne själv,'' fräste han och knuffade Matt åt sidan.

Matt stirrade förvånat på honom men försvann snabbt in i huset igen.

Som tidigare stod jag kvar på min plats, fastfrusen. Han tänkte göra det igen, som om att det inte hade varit tillräckligt. Han hade förstått hela mitt självförtroende. Han tänkte verkligen-

''Hey,'' sa Justin och var snabbt framme vid mig igen och tog tag i min arm för att hålla min balans uppe.

Utan att jag märkt det hade jag nästan ramlat ihop på marken.

Jag mötte hans blick och mina ögon fylldes med tårar. ''Justin, jag-''

''Jag förstår,'' avbröt han mig. ''Men det finns ingenting jag kan göra.''

Jag drog in ett djupt andetag och ryckte åt mig min arm ifrån honom. Han nickade bara kort och låste upp bilen till en vit Audi. Jag hoppade snabbt in i passagerarsätet och smällde igen dörren efter mig.

Han hoppade in på andra sidan och satte sig vid förarsätet. Han vred om nyckeln och startade bilen och vi började åka i tystnad.

Jag kollade försiktigt upp på den långa mannen. Han hade brunt, lite ruffsigt hår men inte så att det såg illa ut. Hans brungröna ögon mötte mina och jag svalde hårt. Vad skulle hända nu? Skulle han döda mig? Skulle han våldta mig som den andra mannen hade gjort?

Jag fortsatte stirra honom i ögonen; i hopp om att hans ögon skulle avslöja vilken slags man han var och vad han tänkte. Men blicken var tom. Den avslöjade verkligen ingenting om vem han var.

''Detta är Hazel,'' sa Justin efter en väldigt lång stund av tystnad. ''Jag var tveksam först,'' fortsatte han och kastade en snabb blick på mig, ''Men sen slog det mig att du är en desperat man.''

Mannen framför mig himlade med ögonen åt det sista Justin hade sagt, och vände sedan blicken mot mig.

''Mitt namn är Bruce,'' sa han kort och jag kände mycket väl igen hans namn. Justin hade sagt att jag skulle prata med honom om varför jag befann mig här, det var uppenbart att han var chefen, om man ens kunde kalla honom så? 

Jag nickade tyst. ''Är du bra på sminkning, Hazel?'' Frågade han med ett allvarligt ansiktsuttryck.

Jag nickade snabbt, trots att jag inte var den bästa. Jag visste inte vad han skulle göra om jag svarade nej.

''Tror du att du skulle kunna få några utav mina tjejer att se bra ut?''

Jag kollade oförståendes på honom.

Han harklade sig, ''Du ser, Hazel,'' han kollade allvarligt in i mina ögon. ''Jag har ett jobb att sköta. Det jobbet innebär att jag måste få mina tjejer att se relativt attraktiva ut om någon ska vilja ha användning för dom under en timme.''

Det var då det slog mig. Detta var någon typ av sexhandel, men istället för att lägga till mig i listan av sina tjejer ville han att jag skulle ta hand om dom och få dom att se inbjudande ut.

''Jag kan göra det,'' sa jag bestämt.

Bruce höjde på ögonbrynen och vände sin blick mot Justin. ''Jag gillar den här,'' sa han uppriktigt. ''Jag förstår inte varför det tog så lång tid att hitta henne? Du slösade min tid med tonårsfjortisarna du drog hit förr.'' 

Justin sa ingenting, men jag kunde se honom himla med ögonen i min ögonvrå.

Plötsligt öppnades dörren och jag vände mig om med ett ryck för att få syn på mannen som förgripit sig på mig någon dag tidigare. Mitt hjärta började snabbt banka hårdare och halsen blev torr samtidigt som paniken blev större av att bara se på honom.

Som att ha läst mina tankar mötte han min blick med en blinkning och vände sig sedan om mot Bruce.

''Jag råkade höra er konversation,'' förklarade han sig, ''Men jag har en fråga.''

Bruce suckade. ''Vad är det nu, Matt?''

''Skulle det skada om jag och Hazel här hade lite kul tillsammans när hon inte är upptagen med sitt jobb?''

Mina ögon spärrades upp automatiskt. Han kunde inte mena allvar. Jag vände mig panikslaget om mot Bruce med en vädjande blick, något han inte verkade se eller bry sig om.

''Sålänge hennes jobb inte påverkas så bryr jag mig faktiskt inte om vad ni gör.''

 

 

Jag ryckte till när dörren till mitt instängda rum plötsligt flög upp, samtidigt som paniken spred sig i min kropp. Han var väl inte här igen..?

Men till min lättnad var det Justin.

Varför jag blev lättad av det förstod jag inte; men vad jag visste var att Justin inte försökt ge sig på mig en enda gång sedan jag kom hit. Visst var det han som dragit hit mig och satt mig i denna situation, men på något sätt kändes det som om att han inte hade något annat val. Om Justin var det minsta som den trevliga och flirtiga killen jag träffat på baren den kvällen, så tvekade jag på om han hörde hemma här.

Han stängde dörren bakom sig och stannade till och bara stirrade på mig.

Jag la filten jag fått utav honom tidigare runt mina axlar och kollade frågandes på honom.

Han harklade sig snabbt. ''Jag kom för att berätta att du kommer börja ditt nya jobb redan imorgon eftermiddag,'' sa han och kollade in i mina rädda ögon. ''Jag kommer att hämta upp dig vid fyra-tiden och så kommer vi åka med min bil till ett annat ställe där du kommer få träffa några av tjejerna.''

Jag lät det han sagt sjunka in och nickade sedan långsamt. Han var påväg att gå igen men något inom mig sa åt mig att hindra honom innan det var försent och jag var ensam i mörkret igen.

''Vänta,'' bad jag och som jag hoppats stannade han med ryggen vänd mot mig. Jag hade bestämt mig för att inte fråga honom några personliga frågor, då det bara verkade irritera honom, men samtidigt ville jag inte att han skulle gå. Han var den ända utav dem som inte var ett svin mot mig.

''Jag har inte ätit någonting på flera dagar,'' mumlade jag och hoppades att han inte skulle skratta åt mig.

Han vände sig om och mötte min blick. ''Jag ska se vad jag kan göra,'' sa han med en bekymrad blick samtidigt som han drog en hand igenom sitt hår och öppnade dörren igen.