@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 43 - I Will Always Love You (The End)

Jag och Justin fortsätter gå i tystnad och när vi står på tröskeln kan jag inte låta bli att le. ''Tack för en underbar kväll!'', Säger jag glatt. Justin ler stort och omfamnar mig i en kram.

Jag och Justin satt nu och åt frukost med min mamma och Pattie. Selena hade tydligen åkt hem igen igår på grund av vad som hände. Pappa och Alexander var ute och skulle ha någon killdag.
''Jag och Pattie skulle gärna vilja diskutera något med er'', säger mamma och kollar allvarligt på oss. Jag kollar skräckslaget på Justin och han kollar lika skräckslaget på mig. Jag nickar och vänder mig om och kollar mamma in i ögonen. Justin tog min hand under bordet och jag ler svagt.
''Okej'', säger jag och rycker på axlarna. Pattie tar ett djupt andetag.
''Carter. Du har precis fyllt 17, och Justin fyller 18 i mars..'' Säger hon. Jag rycker till. Juste, Justin blir arton. Jag och Justin nickar och kollar förvirrat på dem.
''Har ni..'' Börjar mamma men stänger sin mun igen. Jag vet precis var det här ska leda och sätter händerna för ansiktet. Justin kollar generat ner i bordet.
''Jag tror jag tar det där som ett ja'', säger Pattie. Jag tar ner händerna och kollar motvilligt in i hennes ögon. Justin kollar upp från bordet och nickar långsamt.
''Ni använder väl.. Skydd?'' Frågar mamma och kollar på oss med stora ögon. Både jag och Justin nickar och dom pustar ut. ''Bra!'' Säger Pattie och kollar lättat på oss.
''Ja, det var bara det'', mumlar mamma. Jag reser mig snabbt upp från stolen och skyndar mig upp på rummet.
Justin kommer inte långt efter och sätter sig ned på sängen bredvid mig. ''Det där var pinsamt!'' Säger han och pustar ut. Jag nickar instämmande. ''Skoja inte''.

*

Vi kliver in på shoppingcentret och går runt lite. ''Måste ha en milkshake'', säger Justin andfått och drar med mig mot ShakeAway.
När vi kommer fram kollar Justin frågande på mig. ''Vill du ha en?'' Frågar han. Jag skakar snabbt på huvudet. ''Det är lugnt'', säger jag och ler. Han nickar och beställer en choklad milkshake.
När han fått den och betalat fortsätter vi gå runt lite. ''Smaka?'' Säger han. Jag skrattar till och rycker på axlarna. Han räcker mig sin milkshake och jag dricker lite och räcker honom den. ''ShakeAway är bäst'', säger jag och ler. Justin nickar instämmande. Jag rycker till när Justin krockar in i en lång gubbe som kollar ner på oss. ''Förlåt'', säger Justin och jag ser att han är rädd. ''Det gör inget'', säger mannen. Jag kollar ner i marken och börjar gapskratta. ''Kom nu'', säger Justin men börjar själv skratta.


*

När vi kom hem igen var det väldigt sent. Klockan var halv tolv men vi var inte ett dugg trötta. ''Vad ska vi göra?'' Frågar Justin glatt. Jag rycker på axlarna. ''Jag har ingen aning'', säger jag och ler.
Han tar upp sin telefon och ringer upp någon. ''Hej Chaz!'' Säger han glatt. Jag sätter mig ner på sängen och leker med mitt halsband.
''Kom hem till mig. Ta med dig Ryan, Izza, Angelica och Michelle'' säger han. Jag ler stort och springer ner till köket. ''Är ni vakna?'' Frågar mamma som sitter mittemot Pattie med en kaffekopp i handen. Jag nickar ivrigt och öppnar skåpet. Jag tar ut en påse popcorn och poppar den i mikron och sen öppnar jag kylskåpet och tar ut mammas cola. ''Jag köper ny till dig imorgon'', säger jag och ler ursäktande. Jag tar med colan och popcornen upp på rummet igen. Justin ler stort. ''Du får hjälpa mig med glasen'', säger jag och skrattar. Han nickar och följer med mig ner till köket. ''Ska ni ha fest eller något?'' Mumlar Pattie. Jag skakar på huvudet. ''Ryan, Chaz, Izza, Angelica och Michelle är påväg hit'' säger han och ler. Jag nickar och tar upp min mobil ur fickan. Jag kan ju be Nathalie komma? Jag och hon har faktiskt blivit rätt bra vänner. Jag vet ju att dem andra avskyr henne men dom får ge henne en chans. Jag går in på kontaktlistan och ringer upp henne.
''Hallå?'' Svarar hon och låter ganska trött. Jag skrattar för mig själv. ''Hej! Vill du komma över till Justin? Vi ska ha filmkväll eller nåt'' säger jag. Det blir tyst en liten stund. ''Visst! Jag är på väg!'' Säger hon glatt och lägger på luren. ''Vem kommer?'' Frågar han. Jag ler. ''Nathalie, en tjej i min klass'', säger jag. Han nickar och hjälper mig att bära upp glasen till rummet.


*

När Chaz, Ryan, Angelica, Michelle och Izza hade kommit stod jag nu och väntade på att Nathalie skulle komma. Jag vill inte ens veta hur dom andra ska reagera när dom får se henne här. Det knackar på dörren och jag sliter snabbt upp den. Där står hon, klädd i en kort silvrig klänning och håret uppsatt. Hon ler svagt.
''Hej! Vad fin du är!'' Säger jag glatt och omfamnar henne i en kram. ''Tack!'' Säger hon och ler stort. ''Det är inte alltid man får träffa Justin Bieber!'' Säger hon. Jag skrattar till och släpper in henne i huset. Hon drar av sig sina skor och tillsammans går vi upp på övervåningen. Jag öppnar dörren till rummet och alla blickar vänds åt våra håll.
''Jaha'', säger jag för att avbryta tystnaden. Jag kollar på Nathalie som verkar känna sig en aning obekväm.
''Hej'', säger hon lågt. Justin reser sig upp från soffan och kommer fram till oss. Han ställer sig framför Nathalie och sträcker fram sin hand.
''Justin'', säger han och ler. Hon lyser upp och skakar hans hand. ''Nathalie''.

*

Vi hade haft riktigt kul även om dom andra inte pratade med Nathalie.
''Justin? Kan jag få prata med dig lite?'' Frågar Nathalie. Justin nickar och reser sig upp ifrån soffan. Dom lämnar rummet och alla kollar på mig. ''Kom'', viskar Angelica och reser sig upp. Jag kollar förvirrat på henne. ''Vi ska se vad dom gör'', mumlar Ryan och reser sig upp. ''Jag är på!'' Säger Michelle. Jag himlar med ögonen och reser mig upp ifrån golvet.
Tillsammans smyger vi alla ut ur rummet och jag hör deras röster ifrån Patties sovrum. Chaz vinkar oss efter honom och vi ställer oss utanför.
''Kom igen Justin'', säger hon lågt. ''Nej'', säger Justin bestämt. Jag spärrar upp ögonen och tar örat lite närmare dörren.
''Det handlar bara om en liten kyss'', säger hon. Jag flämtar till och tar handen för munnen. ''Jag kan inte göra så mot Carter. Jag älskar henne och inte dig'', säger han lågt. Chaz smäller upp dörren och Nathalie kollar panikslaget på oss. Justin kommer fram till mig och lägger sina armar runt min midja. ''Jag älskar dig'', viskar han.

*

Klockan var nu två på eftermiddagen och jag skulle gå ut på en promenad för att rensa tankarna. ''Jag kommer snart'', säger jag och pussar Justin på kinden innan jag smäller igen dörren efter mig.
Jag andas in den friska luften och drar jackan om mig. Jag spärrar upp ögonen när jag får se Nathalie sitta lutad mot ett stort vattenrör med sommarkläder och en gul plastblomma i händerna.
Jag slår mig ner bredvid henne och hon kollar oroligt på mig. ''Förlåt'', säger hon och kollar ner på sin klänning.
Jag suckar. ''Struntsamma''.
Hon tar ett djupt andetag och stirrar på blomman i hennes hand. ''Den här blomman'', säger hon lågt. ''Den fick jag av min mamma dagen innan hon gick bort i cancer'', fortsätter hon. ''Hon sa att.. Sålänge jag har kvar den.. Så kommer hon vara med mig'', säger hon och hennes ögon fylls med tårar. Jag spärrar upp ögonen och får inte fram några ord.
''Nu bor jag kvar här med min pappa'', säger hon lågt. ''Han misshandlar och våldtar mig'' säger hon och kollar på mig med hennes tårar rinnandes ner för kinderna. Jag spärrar upp ögonen ännu mer och gapar.
''Så varje gång jag är rädd.. Tar jag fram den här blomman'', säger hon. ''Den får mig att känna mig trygg''.
Mina ögon fylls med tårar och jag kollar stumt på henne.
''Anledningen till att jag håller på såhär som jag gör..'' Mumlar hon. ''Det är för att.. Jag vill att alla ska få känna den smärtan jag går igenom varje dag'', säger hon och brister ut i gråt. Mina tårar rinner ner längs mina kinder och jag omfamnar henne i en stor kram.
''Förlåt'' viskar hon. Jag skakar på huvudet. ''Det gör inget''.

*

Jag och Justin stod på balkongen och kollade på solnedgången.
''Nathalie kommer hamna i fosterfamilj'', mumlar jag. Justin nickar och kollar medlidande på mig. ''Sålänge hon har dig kvar som vän kommer hon klara sig'', säger han och ler stort. Jag kan inte låta bli att le och flyttar mig närmare honom.
''Carter?'' Säger han och kollar på mig. Jag kollar in i hans ögon. ''Ja?''
''Jag kommer alltid älska dig'', säger han och pussar mig på kinden.
I Will Always Love You ♥

Härmed är ''Your Back In My Life'' avslutad! Slutbetyg? :')

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 42 - Amazing Night

''Bra'', säger han och ler stort. Han bär bort mig till sängen och lägger mig ner. ''Jag hämtar varm choklad'', säger han och ler innan han lämnar rummet.
Han var för bra.

Nästa morgon vaknar jag av att någon skakar på mig. Jag slår upp ögonen och ler svagt när jag får se att det är Justin. Han lyser upp. ''Äntligen!'' Säger han uppspelt. Jag kollar frågande på honom.
''Gissa vad du och jag ska göra idag?'' Säger han och flinar. Jag försöker tänka men det går inte särskilt bra med tanke på att jag är nyvaken. Istället rycker jag bara på axlarna. Han skrattar till. ''Vi ska på fest hemma hos Iyaz!'' Säger han glatt. Jag spärrar upp ögonen och ger ifrån mig ett glädjetjut. Justin skrattar och hjälper mig upp ur sängen. ''Jag älskar dig!'' Säger jag glatt och kysser honom.
Han besvarar kyssen och ler stort. ''Jag älskar dig också''.


*

Jag och Justin var nu på väg mot festen och jag var hur uppspelt som helst. Inte bara Iyaz skulle vara där, utan massa andra kändisar också. Jag känner mig lite udda men det borde väl vara andra som inte är kända där också?
''Här är det'', säger Justin och stannar utanför ett stort svart hus. ''Wow'', mumlar jag. ''Jag har aldrig sett ett svart hus!'' Säger jag och spanar in det coola huset. Justin skrattar och öppnar dörren. Don Omars låt ''Danza Kuduro'' spelas på hög volym. Jag tar Justins hand och kliver in. Det kryllar av folk och min blick fastnar på Iyaz som är på väg fram mot oss. Jag tar ett djupt andetag och ler brett.
''Justin!'' Säger han glatt och omfamnar honom i en stor kram. Sen fastnar hans blick på mig.
''Det här är Carter'', säger Justin. ''Min flickvän''.
Jag ler stort åt att han precis sagt till Iyaz att jag var hans flickvän.
''Damn! Du lyckades bra Justin'', säger han med ett flin. Justin ler stort och nickar.
Jag kollar generat ner i golvet. ''Iyaz'', säger han och sträcker fram sin hand. ''Carter'' säger jag glatt och skakar den. Han ler stort och går vidare in till vardagsrummet. Jag ler stort åt Justin. Han tar ett hårdare grepp om min hand och drar med mig in till vardagsrummet. Justin sätter sig ner i en svart soffa och sätter mig ner i hans knä. Jag kollar på de andra som sitter i soffan. Sean Kingston, Soulja Boy, Bow Wow och Lil Twist.
Jag spärrar upp ögonen och dom kollar nyfiket på mig.
''Carter'' säger Justin. ''Min tjej'' lägger han till. Dom ger honom en highfive och presenterar sig.


*

När jag tröttnat på killarna går jag ut till köket och går in i någon med rosa hår. Jag kollar upp lite och får se Nicki Minaj!
''Wow'', mumlar jag. ''Förlåt!''
Hon skrattar och skakar på huvudet. ''Det gör inget''.


*

Efter en fantastisk kväll börjar jag och Justin gå hem igen. Lil Twist, Sean Kingston och Soulja Boy skulle åt vårat håll så dem gick bredvid oss. Jag krokade arm med Lil Twist. Vi hade kommit riktigt bra överens ikväll.
''Vi måste träffas någon annan dag'', säger Sean. Vi andra nickar instämmande. ''Kanske i helgen?'' Säger jag glatt och sparkar bort en sten. ''Låter bra!'' Säger Sean, Soulja Boy och Lil Twist i kör. Jag skrattar till och kollar på Justin som också verkar gilla idén. ''Då kan jag be Lil Wayne komma också'' flinar Sean. Jag nickar ivrigt. ''Jag älskar hans låt How to love!'' Säger jag glatt. Dom andra skrattar och jag rycker till när Lil Twist omfamnar mig i en kram. ''Vi ska gå nu'', säger han. ''Jaha!'' Säger jag och skrattar till. Jag besvarar hans kram och kramar sedan Sean och Soulja Boy.
Jag och Justin fortsätter gå i tystnad och när vi står på tröskeln kan jag inte låta bli att le. ''Tack för en underbar kväll!'', Säger jag glatt. Justin ler stort och omfamnar mig i en kram.

''Thank you for an amazing night!''


Såja. Novellen kommer nog bara bli ett kapitel till. Men jag kommer göra det kapitlet långt :).


@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 41 - Let's Forget

Justin hade vaknat och vi satt nu och åt frukost. ''Jag hade ingen aning om att du hade flyttat hit!'' Säger Selena glatt.
Jag rycker på axlarna. Det var inget jag ville prata om egentligen. Hon ska ju bara veta anledningen till att jag bor här.
''Vill ni gå och spela fotboll sen?'' Frågar Justin. Jag kollar förskräckt på honom. Jag har aldrig varit bra på det och tänker aldrig i hela mitt liv spela det igen.
''Nej tack'', säger jag och ler lite. ''Men ni kan!'' Säger jag och kollar på Selena. Hon rycker på axlarna.
''Sure'', säger hon och försvinner ut i hallen. ''Vi ses senare då'' säger Justin. Jag nickar. Han kysser mig och försvinner ut i hallen. Jag börjar plocka undan frukosten och lyssnar på deras röster från hallen.
''Ge mig min sko!'' Skrattar Selena. En duns hörs och Justin börjar gapskratta. ''Sluta kittla mig!'' Skrattar han och låter alledes andfådd. ''Inte förns du ger mig din sko!'' Säger hon. ''Okej, okej!'' Säger han och slutar skratta. Jag suckar och sätter upp mitt hår i en tofs. Ytterdörren smälls igen. Jag kollar ut genom fönstret och ser att dom går mot fotbollsplanen med krokade armar. Jag kollar ner i golvet och känner mig mobbad och tråkig. Jag kanske borde ha följt med ändå. Jag springer upp på Justins rum, eller nu var det ju mitt också. Jag öppnar min resväska och tar ut mina blåa jeans och min svarta t-shirt. Jag drar av mig kläderna och drar på mig de andra och därefter börjar jag lägga in mina kläder i min nya garderob.

*

När jag lagt in alla kläder i garderoben sätter jag mig ner i sängen och öppnar lådan till hyllan som står bredvid. Jag får syn på Justins iPhone laddare, hans hårtork och en blå liten bok. Jag höjer på ögonbrynen och tar upp boken. På framsidan står det ''Justins dagbok''. Jag flämtar till. Han drev verkligen inte när han sa att han hade en dagbok. Utan att tänka mig för öppnar jag boken och läser första sidan.
Den 21 Augusti 2011:
''Idag var en jobbig dag. Jag ska ut på min turné och var tvungen att säga hejdå till Carter''.

Jag ler lite och läser sista sidan.

Den 20 December 2011:
''Jag vaknade precis och ska snart gå ner och äta frukost med Carter och Selena. Selena kom hit igår för att hon behöver en liten paus från kändislivet och behöver komma bort ett tag. Carter verkar inte gilla henne, varje gång hon möter hennes blick är den liksom... Tom. Jag ser inte Selena på det sättet. Jag skriver mer ikväll.''

Jag stänger igen dagboken och lägger den snabbt i lådan igen. Jag hatar inte Selena, men Justin verkar ha roligare med henne. Jag rycker till när dörren flygs upp och in kommer Justin och Selena som skrattar tillsammans.
''Jag vann!'' Säger Selena mellan sin skrattattack. Justin skakar på huvudet och fortsätter skratta. Han pekar på sig själv. ''Jag vann!'' Säger han.
''Hej'', säger jag lågt. Dom fortsätter skratta och prata om fotbollen.
Dom hörde mig inte.
Med en tung suck reser jag mig upp och smäller igen dörren efter mig. Jag springer ner till vardagsrummet och sätter mig ner och kollar på Jersey Shore.
Efter en liten stund kommer Justin in i rummet och sätter sig ner bredvid mig. ''Är du okej?'' Frågar han lågt. Jag skakar på huvudet och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
''Ni svara inte ens när jag sa hej?'' Säger jag ärligt. Han suckar och kollar ner på sina händer. ''Förlåt'' mumlar han. Jag rycker på axlarna och fortsätter kolla på tv:n.
''Det spelar ändå ingen roll'', mumlar jag. ''Ni är vänner. Jag förstår det. Och jag är osynlig'', viskar jag. Justin kollar på mig med stora ögon. ''Du är inte osynlig!'' Säger han högt. Jag kollar ner på mina knän och biter mig i läppen. ''Bredvid henne är jag det'', säger jag lågt. Han kollar oförstående på mig och jag ser även att han börjar bli irreterad.
''Hon har allt som jag inte har'', säger jag. ''Hon är vacker, hon är talangfull, hon är känd, hon..''
''Carter sluta!'' Säger Justin högt. Jag kollar förskräckt på honom.
''Sluta deppa och var lite rolig någon gång!'' Säger han och reser sig upp. Jag kollar motvilligt in i hans ögon och utan att ha märkt det har mina tårar börjat rinna.
''Du är alltid så himla negativ!'' Skriker han. ''Vad konstigt att jag hellre är med henne!''
Sa han just..?
Han kollar på mig med en blick som visar att han har ångrat sig. ''Jag tar tillbaka det jag sa'', säger han lågt. Jag skakar på huvudet och reser mig upp. ''Jag förstår precis. Du har rätt'', viskar jag och springer ut till hallen. Jag drar på mig mina converse och springer ut. Kylan omfamnar mig och jag börjar springa mot klipporna. När jag kommer fram är det helt tyst och vattnet har blivit till is men ingen snö har kommit. Jag sätter mig ner på stenen och börjar frysa.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Varför sa jag sådär? Carter är inte alls negativ. Hon har bara haft det svårt.
''Jag hörde'', mumlar Selena när jag kommer upp på rummet igen. Hon lägger ifrån sig datorn och kollar på mig med tårögda ögon.
''Det sista du sa..'' Mumlar hon. ''Det var väldigt onödigt''.
Jag suckar tungt och nickar. ''Jag vet'', viskar jag. ''Gå till henne.. Nu'', säger hon lågt och torkar bort sina tårar.
Jag skakar på huvudet. ''När Carter är ledsen vill hon ha lugn och ro''.
CARTERS PERSPEKTIV:
Jag hackade tänder och mina fingrar höll på att bli blåa. Det hade börjat snöa också.
Jag reser mig försiktigt upp och börjar långsamt gå tillbaka till huset. När jag trycker ner handtaget till dörren skyndar jag mig in. Värme.
Jag drar av mig skorna och går upp på rummet. Ingen är här, bra. Jag suckar och drar på mig ett par shorts och en grå tröja och sen sätter jag mig ner vid fönstret och kollar ut.
''Carter'', säger Justin lågt bakom mig. Jag vänder mig försiktigt om. Han kollar förskräckt på mig och tar upp ett täcke från sängen. Han kommer fram till mig och lägger det över mig.
''Du är kritvit'', säger han lågt. Jag rycker på axlarna. ''Spela roll''.
Han suckar tungt. ''Kan vi inte bara glömma allt det här?'' Frågar han. Det lät väldigt lockande så jag nickar som svar.
''Bra'', säger han och ler stort. Han bär bort mig till sängen och lägger mig ner. ''Jag hämtar varm choklad'', säger han och ler innan han lämnar rummet.
Han var för bra.

Så, äntligen:)
Den här novellen kommer inte bli lika lång som den förra, så den kommer avslutas snart.. :[ Men jag har inspiration till nästa:).

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 40 - I Never Wanna Lose You

''Goda nyheter'' säger hon och lägger ner sin mobil. ''Vi ska flytta hem till Justin och Pattie!'' Säger hon.
''Hörde jag rätt?'' Frågar Justin i luren. Jag spärrar upp ögonen och tappar mobilen i golvet.

''Är det något fel?'' Frågar mamma förskräckt och kollar på mig med stora ögon. ''Vi flyttar redan ikväll..'' Säger hon lågt. Jag fortsätter stirra på henne med stora ögon och försöker få in orden i huvudet. Vi ska flytta till Justin och Pattie.. Ikväll.
''Mamma'', säger jag lågt och suckar tungt. ''Om vi flyttar ihop med dom kommer jag och Justin bara bråka som treåringar'', säger jag och tar upp min mobil från golvet. Mamma skrattar till och skakar på huvudet. ''Det tror jag inte'', säger hon och ler. ''Men om ni bråkar är det fullkomligt normalt, alla bråkar'' säger hon och tar en klunk av sitt kaffe. Jag himlar med ögonen och startar mobilen som lagt av.
''Du kan inte låta Pattie betala allt'' mumlar jag. Hon suckar och skakar på huvudet. ''Det kommer jag inte. Jag ska hitta ett jobb'', säger hon. Jag kollar tveksamt på henne och ringer upp Justin igen.
''Det var en hård smäll'' mumlar han. Jag skrattar till. ''Förlåt'' mumlar jag. ''Jag tappa mobilen i golvet''.
''Jag märkte det'' säger han. ''Men sa din mamma precis att ni ska flytta hem till oss?'' Frågar han. Jag nickar för mig själv och biter av en nagel. ''Ja'' säger jag lågt. ''Då kan jag vara med dig dygnet runt!'' Säger han glatt. Jag skrattar. ''Förutom när du åker iväg, vi kommer förmodligen vara kvar i huset då'' säger jag. Han flämtar till. ''Du? Ensam? I mitt hus?'' Säger han och brister ut i skratt. Jag höjer på ögonbrynen. ''Vadå?'' Frågar jag och reser mig upp från bordet. ''Hur vet jag att du inte läser min dagbok?'' Frågar han. Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet för mig själv. ''Lita på mig'', säger jag och ler. Jag märker att han ler i andra änden. ''Deal'' säger han. Jag skrattar ännu en gång.

*

''Det där var nog det sista'', säger mamma glatt när vi kliver in i huset för tionde gången. Jag pustar ut och drar med min resväska upp till Justins rum. Jag och Justin skulle tydligen sova i samma rum. Jag förstår inte att dom litar på oss. Dock var han inte hemma än. Han hade någon intervju. Jag ställer ner väskan innanför dörren och slänger mig i sängen. Jag får syn på hans Mac dator och lägger mig ner framför den. Den är startad. Jag går in på internet och loggar in på twitter. En miljon followers på några dagar. Sjukt. Jag skriver en ny tweet. ''1 Miljon följare! Tack, ni är grymma:)'' och ''Uttråkad. Vad gör man en tråkig kväll som denna?:)''. Därefter loggar jag in på min Facebook som jag använde för att snacka med mina vänner. Dock har jag inte använt det på ett tag nu. När jag loggar in har jag några hundra nya vänförfrågningar. Jag suckar och ignorerar dem just nu. Istället öppnar jag ett meddelande som är från Ryan.
''Wazzup?
Meningen med detta meddelande är inte att du ska bli arg eller sårad. Men jag måste dock berätta att Selena ska tydligen hem till Justin imorgon. Hon stannar i en hel vecka. Justin bad mig berätta eftersom han själv inte hann och han tror att du skulle ta det bra. Själv.. Vet jag att du inte gör det. MEN.. Bli inte arg på Justin! Han fick nyss reda på det själv. Selena behövde en paus från allt kändisliv och sin familj. Så hon hälsar på. Peace''

Jag var fortfarande smått förvånad över meddelandet. Skulle Selena komma hit imorgon? Min kropp höll på att domna av men jag tänkte inte förlora kontrollen. Det är bara så mycket som händer på samma gång. Om Selena kommer så får hon väl komma. Jag ska inte stå i vägen för deras vänskap, för jag vet ju att dom är väldigt bra vänner. Jag avbryts av att dörren slås upp och in på rummet kommer Justin. Jag lyser upp och loggar ut ifrån Facebook.
''Carter!'' Säger han glatt och springer mot mig. ''Åh nej'', mumlar jag. Han flinar och börjar kyssa mig. ''Varför sa du inte att Selena ska komma hit imorgon?'' Frågar jag och knuffar undan honom försiktigt. Han lägger sig ner bredvid mig och kollar upp i taket. ''Jag hann inte'' mumlar han. ''Hon stannar bara i en vecka. Är det okej?'' Frågar han. Jag nickar och ler. ''Självklart''.
Han ler och pussar mig på kinden. ''Jag är så trött'', mumlar han och borrar ner ansiktet i kudden. Jag skrattar till och leker med hans hår. Han lägger armen runt min midja och jag flyttar mig lite närmare honom.
''Jag vill aldrig förlora dig'', viskar jag. Han tar upp huvudet lite och kollar djupt in i mina ögon. ''Oroa dig aldrig för det'' säger han. ''För det kommer du inte''.

*

Nästa morgon vaknar jag av ett bankande på dörren. Jag slår upp ögonen och kollar på Justin som fortfarande ligger och sover med armen fortfarande runt min midja. ''Kom in'' mumlar jag och sätter mig upp. In på rummet kommer ingen mindre än Selena Gomez.
''Förlåt!'' Säger hon och kollar förskräckt på mig. ''Väckte jag dig?'' Frågar hon lite tystare. Jag vänder mig om och kollar på Justin som fortfarande sover djupt. Jag vänder blicken till Selena igen och skakar snabbt på huvudet med ett brett leende. Hon ler stort. ''Bra!''
''Good!''

Förlåt för uppehållet. Jag börjar på nästa kapitel redan om en liten stund!

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 39 - Good News

''Du vill inte vara tillsammans med en hemlös liten.. Råtta?'' Säger jag med klumpen i halsen. Han spärrar återigen upp ögonen. ''För det första så är du ingen hemlös liten råtta'' säger han. Han omfamnar mig i en stor kram.
''Och för det andra kommer du inte hamna på gatan'' viskar han i mitt öra.

''Det är det jag kommer'', säger jag och snyftar. ''Jag hatar mina föräldrar!'' Säger jag ilsket. Justin skakar på huvudet. ''Säg inte så'', säger han. ''Du älskar dem'', säger han. Jag rycker på axlarna. ''Inte just nu'' mumlar jag.
''Låt mig köpa ett hus till er?'' Frågar han. Jag skakar snabbt på huvudet. Han kanske är den rika Justin Bieber men för mig är han bara Justin och han ska inte få köpa ett hus till oss. Vi kommer ändå inte ha råd att betala hyran.
''Kom igen Carter'', säger han och kollar hoppfullt på mig. Jag suckar tungt. ''Nej'' säger jag lågt. ''Jag får lösa det på något sätt'', säger jag. Justin suckar tungt. ''Jag kommer hjälpa dig iallafall'' säger han. Jag kollar på honom med en hopplös blick. ''Vad du än säger'' flinar han. Jag rycker på axlarna. ''Det finns inget att göra'', säger jag och kollar ner i marken. ''Vi får väl se'', flinar han. Jag himlar med ögonen. ''Justin, det är söndag om två dagar'' mumlar jag. Han spärrar upp ögonen. ''Flytta hem till mig?'' Säger han. Jag skrattar till och skakar på huvudet. ''Aldrig'', ler jag. ''Då kommer vi bråka ofta så blir vi som syskon'' säger jag. Han skrattar och skakar på huvudet för sig själv.

*
Klockan var halv tolv på kvällen och vi har fortfarande inte kommit på någon lösning.
''Jag måste hem'', mumlar jag och drar upp min mobil ur byxfickan. Justin tar min hand och håller den hårt. ''Stanna hos mig'' viskar han. Jag kollar upp på honom och ser att hans ögon är stängda. ''Du kommer somna vilken sekund som helst'' säger jag och kan inte låta bli att le. Jag skymtar ett leende på hans läppar.
''Sålänge du är med mig.. Så kan jag vara vaken föralltid'' säger han lågt. Jag skakar på huvudet för mig själv.
''Omöjligt'', säger jag och skrattar till.
''Ingenting är omöjligt'' flinar han. Varför ska killen alltid vara så smart?
''Jag älskar dig'' viskar jag. Han ler stort och öppnar sina ögon. ''Jag älskar dig också''.

SÖNDAG MORGON:
När jag slår upp ögonen på söndagsmorgonen slår det mig. Idag måste vi lämna huset. När jag kom hem igår hade jag ignorerat mamma och pappa.
Jag reser mig upp ur sängen och spärrar upp ögonen när jag får se att min garderob är tom och att det ligger en proppfull resväska bredvid garderoben. Jag sväljer ner klumpen i halsen och skyndar mig ner på nedervåningen. Ingen hemma. Som vanligt. Jag får syn på ännu en gul lapp på bänken och tar upp den. ''Vi är hemma vid tretiden!'' Står det. Vad har dom nu planerat?
Jag kastar lappen i papperskorgen och tar upp min mobil ur fickan och får se ett nytt sms från Justin. Jag lyser upp och öppnar meddelandet.
''Godmorgon shawty. Jag är på tv 11.00. Det är live på kanal BBC Music. Missa mig inte! ♥'' Jag skrattar till och kollar på klockan. Om fem minuter. Jag knappar snabbt in ett svar. ''Jag kommer kolla!♥''
Jag skyndar mig in i vardagsrummet och sätter mig ner i soffan. Jag sliter tag i kontrollen och slår på BBC Music.
Precis då kliver Justin upp på scenen och introt på Baby börjar spelas. Jag ler stort åt hur fantastisk en människa faktiskt kan låta.
Efter ett tag sätter han sig i ett hjärta med sin gitarr i famnen och hissas uppåt. Han börjar spela lite och sedan börjar han sjunga. Never let you go.
När han sjungt klart refrängen slutar han sjunga och spela. Några flämtningar hörs och han kollar ut över publiken och sedan uppåt. Det blir helt tyst i arenan och några skriker hans namn. Till slut brister han ut i gråt och hissas neråt.
Jag spärrar upp ögonen och sväljer. Är det pågrund av mig?
*
Mamma, pappa och Alexander kom hem vid tretiden och jag har ignorerat dom sedan dess. Men nu är det dags att fråga var vi ska ta vägen. Precis när jag skulle gå ut i köket för att fråga ringer min telefon. Jag tar snabbt upp den ur fickan och Justin lyser över skärmen. Jag sväljer ner klumpen i halsen och trycker på grön lur.
''Justin'', säger jag lågt. ''Hej shawty..'' Säger han lika lågt. Det gjorde ont att höra honom så ledsen.
''Var det.. På grund av mig?'' Frågar jag och biter mig i läppen. Jag hör hur han suckar. ''Jag blev bara orolig'', viskar han. ''Vänta lite'' mumlar jag och ilskan kokar upp inom mig. Mina föräldrar hade fått Justin Bieber att brista ut i gråt på hans konsert! ''Mamma!'' Ropar jag och skyndar mig ner till köket. Hon kollar på mig med ett lyckligt ansikte. ''Vad..?'' Säger jag och kollar förvirrat på henne.
''Goda nyheter'' säger hon och lägger ner sin mobil. ''Vi ska flytta hem till Justin och Pattie!'' Säger hon.
''Hörde jag rätt?'' Frågar Justin i luren. Jag spärrar upp ögonen och tappar mobilen i golvet.

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 38 - Homeless Little Rat

''Vad ler du åt?'' Frågar han och jag skymtar ett litet leende i hans ansikte. ''Jag älskar dig också'', säger jag och fortsätter le.

3 DAGAR SENARE:
Dagarna hade gått snabbt men Justin hade fortfarande inte berättat om oss. Skäms han över mig eller något? Jag sparkar iväg en sten med foten och fortsätter gå hemåt. Jag hade sagt till Justin att jag behöver lite tid för mig själv. Att tänka och så. Det är inte så att Justin gör fel för att han inte berättar, men det känns som att han skäms över mig. Jag drar upp min nyckel och låser upp dörren, och stänger efter mig.
''Jag är hemma'', mumlar jag. Inget svar. Vad ovanligt. Jag himlar med ögonen och sparkar av mig skorna och fortsätter ut i köket. Jag finner som vanligt en gul lapp på bordet. ''Hej gumman! Vi är på jobbet och pappa tog Alexander med sig. Vi kommer hem ikväll. puss'' Jag suckar tungt och min blick fastnar på brevet som ligger på bänken. Jag tar upp det och drar upp ett papper ur kuvertet. ''Räkningarna har inte betalats på över 5 månader, tyvärr måste jag då meddela er om detta: Ni måste ha lämnat huset denna vecka på söndag. Är det inte gjort förlorar ni huset och era möbler.'' Jag spärrar upp ögonen. Det var därför dom aldrig var hemma längre! Dom är ute och letar efter ett jobb! Men varför har pappa blivit av med jobbet?
*
Så fort jag hörde ytterdörren öppnas så rusade jag in i hallen. Där stod självklart mamma, pappa och Alexander.
''Mamma, pappa? Får jag prata med er?'', Frågar jag och försöker hålla ilskan inombords. Pappa rycker på axlarna. ''Visst'', säger mamma. ''Ensamma'', lägger jag till. ''Jag ska spela playstation!'' Säger Alexander och springer förbi mig. Jag går upp på mitt rum med mamma och pappa bakom mig. När vi kommer upp stänger jag dörren. Jag vänder mig om åt deras håll och tar ett djupt andetag.
''Varför har ni inte berättat att vi ska bli utslängda?!'' Frågar jag högt. ''Och att ni har förlorat jobbet?!'' Skriker jag.
Dom kollar på mig med förvånade blickar. ''Hur fick du reda på allt det här?'' Frågar pappa. Jag himlar med ögonen och lägger armarna i kors. ''Om ni inte minns det så lämnade ni det där jävla kuvertet hemma!'' Säger jag. ''Vi ska hitta ett nytt hus!'' Säger pappa. ''Eller en lägenhet'', säger mamma. Jag suckar tungt. ''Det kommer ni inte alls!'', Säger jag högt. Dom båda två suckar och lämnar rummet. Jag sätter mig ner på min säng och tar upp min mobil. Jag skriver ett sms och skickar iväg det till Justin. ''Vi måste prata. Du kommer antagligen göra slut med mig.. Kan jag komma över?'' Skrev jag. Tanken på att vi skulle bo på gatan gjorde mig gråtfärdig.
Efter några sekunder plingar det till i telefonen. Jag tar upp den och läser hans svar. ''Självklart! Kom på en gång shawty!'' Står det. Det gjorde ont att se det, och det var förmodligen sista gången han kallade mig det. Jag stoppar ner mobilen i fickan och springer ner till hallen. Jag drar på mig mina converse och springer mot Justins hus. När jag kommer fram står han utanför huset och kollar nervöst på mig. Han går mot mig och stannar framför mig. ''Justin'', säger jag och kollar ner i marken.
''Berätta för mig'' säger han lågt. Jag biter mig hårt i läppen och kollar tveksamt in i hans ögon. Han kollar frågande på mig. ''När jag kom hem så.. Var inte mina föräldrar hemma'', säger jag. ''Så jag gick in i köket och fann en lapp. Där stod det att dom var på jobbet'', mumlar jag. Han nickar. ''Och bredvid lappen fann jag ett kuvert'' säger jag och sväljer. ''Jag läste det och det stod att..'' Börjar jag. ''Att..'' Försöker jag men får inte fram några ord. Jag brister ut i gråt och han drar in mig i sin famn. ''Berätta'', viskar han. Jag tar mig ur hans grepp och kollar på honom med tårögda ögon. ''Du kommer dumpa mig'', viskar jag. Han kollar förvirrat på mig. ''Det stod att vi inte har betalat räkningarna och måste ha flyttat ut på söndag'' säger jag lågt. ''Vi kommer få bo på gatan''.
Han spärrar upp ögonen och kollar sedan medlidande på mig.
''Du vill inte vara tillsammans med en hemlös liten.. Råtta?'' Säger jag med klumpen i halsen. Han spärrar återigen upp ögonen. ''För det första så är du ingen hemlös liten råtta'' säger han. Han omfamnar mig i en stor kram.
''Och för det andra kommer du inte hamna på gatan'' viskar han i mitt öra.

Tänkte passa på att berätta att imorgon börjar jag i skolan.. Och därefter går jag troligtvis till en fritidsgård och kommer inte hem förns niotiden. Men det kommer förhoppningsvis 2 kapitel på kvällen imorgon :)

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 37 - I Love You Too

Jag satte mig ner i den bruna fåtöljen redo att bli intervjuad av Ellen DeGeneres. Jag skulle berätta om mig och Carter. När publiken tystnar tar Ellen ett djupt andetag. ''Välkommen Justin'' säger hon och ler brett. ''Tack'' säger jag med ett brett leende.

JUSTINS PERSPEKTIV:
Nervositeten ökar för varje sekund och jag vet att det snart är dags.
''Vad ska du göra dom här tre veckorna?'' Frågar hon och kollar nyfiket på mig. Jag ler stort. ''Jag ska umgås med mina vänner och min familj'', säger jag. Hon nickar och kollar ner på sitt papper.
''Angående dig och Carter Williams...'' Börjar hon. Jag tar ett djupt andetag och kollar på henne. ''Är ni tillsammans?'' Frågar hon. Jag har fått frågan minst tusen gånger men alltid sagt nej. Men nu måste jag vara ärlig.
''Jag..'' Börjar jag men stänger munnen igen. Jag kanske kan berätta på nästa inervju istället?
''Du..?'' Säger hon och kollar frågande på mig. Jag sväljer ner den där jobbiga klumpen i halsen och skakar snabbt på huvudet. ''Vi är bara vänner'', säger jag och kastar en blick på Scooter som står backstage. Han kollar på mig med uppspärrade ögon. Vad har jag gjort?
CARTERS PERSPEKTIV:
Efter att ha shoppat med Angelica skyndar jag mig in till idrottshallen igen för att hämta Alexander. Jag trycker ner handtaget och kliver in i hallen. Alfredo står och visar honom några danssteg som Alex sedan försöker upprepa. Jag ler stort och sätter mig ner på bänken. Dom vänder sig om och Alexander lyser upp när han får se mig. ''Carter!'', Ropar han och springer in i min famn. Jag skrattar till. ''Har ni haft kul?'' Frågar jag. Han nickar ivrigt och sätter sig ner i mitt knä. Jag kollar upp på Alfredo som sätter sig ner bredvid mig. ''Vi har haft superkul'', ler Alfredo. ''Vi måste göra om det någon gång!'' Fortsätter han och gör en highfive med Alexander.
Jag ler stort och tar upp min plånbok ur fickan. ''Nej!'' Säger Alfredo allvarligt. ''Men..'' Börjar jag. Han skakar snabbt på huvudet. ''Det är okej'', ler han. ''Vi hade kul!''
*
Jag lämnar Alexander hemma till mamma och pappa sedan går jag mot Justins hus. När jag kommer upp på tröskeln knackar jag på dörren och väntar. Efter några sekunder öppnas dörren av Justin. Han lyser upp och kysser mig passionerat och släpper in mig. Jag ler brett. ''Vart är alla?'' Frågar jag och drar av mig skorna. Han rycker på axlarna. ''Inte här iallafall'', säger han och blinkar med ena ögat. Jag skrattar till och drar av mig min skinnjacka. Jag sätter mig ner i soffan. ''Hur gick intervjun?'' Frågar jag med ett svagt leende. Han rycker på axlarna. ''Bra, tror jag'' säger han. Jag nickar. ''Berättade du?'' Frågar jag nyfiket. Han sätter sig ner bredvid mig och det blir tyst ett tag. ''Justin?'' Säger jag efter ett tag. Han kollar på mig med en tom blick. ''Jag lovar att göra det nästa gång!'' Säger han. ''Jag har redan fått en rejäl utskällning av Scooter'' mumlar han. Jag ler svagt. ''Berätta när du är redo'', ler jag.
Han ler stort. ''Du är den ända som förstår'', säger han. Jag skrattar till. Han flyttar sig lite närmare mig och kysser mig passionerat. Kyssen blir allt vildare och jag drar av honom hans T-shirt. Min blick fastnar på hans magrutor och han flinar stort och drar av mig min tröja. Han kollar frågande på mig. ''Vill du?'' Säger han bara. Jag skrattar till och nickar som svar på hans fråga. Han tar min hand och drar med mig upp på övervåningen. Jag hamnar i hans säng och han öppnar någon låda. Efter en liten stund kommer han tillbaka med en kondom i handen.
Han flinar. Jag skrattar till och knäpper upp hans byxor.
Känslan när han var inne i mig var obeskrivlig.
*
Nästa morgon vaknar jag med ett ryck. ''Justin! Jag är hemma!'', Ropar Pattie nedifrån. ''Shit!'' Säger jag och Justin i mun på varann. Jag drar på mig mina svarta tights och min vita klänning och lägger mig ner under sängen. Dörren till rummet öppnas och det ända jag ser är ett par fötter. ''Godmorgon!'', Säger hon glatt. ''Godmorgon'' mumlar Justin. Själv ligger jag här under och försöker andas.
''Vad gjorde du och Carter igår kväll då?'' Frågar hon. Jag tar handen för munnen för att inte brista ut i skratt. ''Vi kollade på en film'' säger Justin och låter lite piggare.
''Okej'', mumlar hon. ''Jag hörde om intervjun'' fortsätter hon och sätter sig ner på sängen.
''Jag berättar när jag är redo'', säger Justin. Pattie suckar tungt. ''Den dagen måste vara snart'', säger hon. ''Ja mamma'' mumlar Justin. ''Carter kommer inte vilja hålla det hemligt länge till, och jag vet att du älskar henne'', säger hon.
Jag kan vänta hur länge som helst.
''Ja'' säger han. ''Jag älskar henne verkligen''. Jag ler stort och Pattie reser sig upp ifrån sängen. ''Jag ska gå och handla, jag kommer om en stund'', säger hon och dörren stängs igen. Jag kryper ut igen och reser mig andfått upp. Jag ler stort och kollar på honom där han ligger i sängen.
''Vad ler du åt?'' Frågar han och jag skymtar ett litet leende i hans ansikte. ''Jag älskar dig också'', säger jag och fortsätter le.

Jeez! Har aldrig skrivit något liknande i hela mitt liv, haha! Det var därför jag inte skrev så mycket :)
Men det var någon läsare som ville att det skulle ''hetta till'', haha. Verkar som att alla börjar skolan idag! Själv börjar jag imorgon :) När börjar ni?

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 36 - Dance Moves

När jag ställer ner glaset på bordet kollar jag på alla andra som redan druckit upp sin cola och sitter och skrattar åt mig.


Nästa morgon vaknar jag av att någon skakar på mig. Jag slår upp ögonen och får se Justin. Han ler stort. ''Äntligen vakna du!'' Säger han. Jag skrattar till och reser mig upp. ''Jag ska på en intervju om en timme. Alfredo är och övar danssteg och Ryan åkte hem en sväng'', säger han. Jag nickar och tar upp min mobil ur fickan. Ett nytt meddelande från Angelica. Jag öppnar smset. ''Hej! Ska vi hitta på något idag? :)'' Står det. Jag ler och knappar in ett svar. ''Sure! Vi kan mötas vid centrum om en timme :)'' Skriver jag och stoppar ner den i fickan igen. Justin kollar nyfiket på mig. ''Det var Angelica. Jag ska möta henne vid stan om en timme'', säger jag. Han nickar med ett leende och försvinner in på badrummet. Jag skyndar mig ut i hallen och drar på mig mina skor. När jag är klar kommer Justin ut från badrummet och kollar sorgset på mig. ''Ska du gå?'' Frågar han. Jag nickar. ''Jag måste hem och byta kläder'', säger jag. Han nickar. ''Vi ses ikväll'' säger han och kysser mig passionerat. ''Det gör vi'', ler jag och stänger dörren efter mig. Jag vinkar till han i fönstret och skyndar mig sedan hemåt. Jag tar upp nyckeln ur fickan och låser upp. Jag stänger dörren efter mig och sparkar av mig skorna. ''Jag är hemma!'', Ropar jag. ''Okej'' mumlar Alexander. Jag går in till vardagsrummet. ''Vart är mamma och pappa?'' Frågar jag. Han rycker på axlarna. ''Jobb'' säger han. ''Men.. Lämnar dom dig ensam hemma?'' Frågar jag med höjda ögonbryn. Han nickar. ''Dom är borta hela tiden nu'', säger han sorgset. Jag sätter mig ner bredvid honom och ruffsar till hans hår. ''Hur länge har dom varit borta?'' Frågar jag. Han verkar tänka till en liten stund. ''Kanske..'' Börjar han. ''En timme'', säger han till slut. ''Dom sa att dom skulle komma hem om två timmar'' säger han. Alltså om en timme. Jag nickar och skyndar mig upp på mitt rum. Jag öppnar min garderob och börjar leta efter något att ta på mig.

Jag drar till slut på mig ett par svarta tights, en vit klänning och ett par vita strumpor. Jag satte upp mitt hår i en slarvig tofs och drog några drag med mascaran. Sen skyndar jag mig ner till hallen och drar på mig mina converse igen. ''Alex'', säger jag och går in till vardagsrummet igen. Han kollar upp på mig med stora ögon. ''Kom'' säger jag. Han reser sig glatt upp ur soffan och drar på sig sina nikeskor. ''Vart ska vi?'' Frågar han och tar min hand. ''Jag vet en person som kan passa dig'', säger jag glatt. Han nickar och vi lämnar huset. Jag tar upp min telefon ur fickan och ringer upp Alfredo. Han svarar efter tre signaler.

''Hej Carter!'', Säger han andfått i luren. ''Hej Alfredo!'' Säger jag glatt medans jag går över gatan med Alexander. ''Vart är du och tränar?'' Frågar jag. ''I din skola'', säger han och jag märker att han flinar. Jag skrattar till. ''Okej. Jag kommer dit. Du ska vara barnvakt'' säger jag glatt. Han skrattar till. ''Sure, jag kan visa ungen några danssteg'' säger han. Jag ler stort. ''Ungen heter Alexander och är min lillebror. Minns du honom?'' Frågar jag. ''Jaha, Alex!'' Säger han glatt. Jag skrattar. ''Men vi ses snart'' säger jag och lägger på luren. ''Vem ska passa mig?'', Frågar Alexander nyfiket. Jag kollar ner på honom. ''Alfredo. Minns du honom?'' Frågar jag. Han lyser upp och börjar springa med mig. Sen stannar han och kollar förvirrat på mig. ''Var ska vi?'' Frågar han. Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet för mig själv. ''In hit'', säger jag och öppnar den sega dörren till skolan. Vi går i tystnad i korridoren och jag öppnar dörren till idrottshallen där Alfredo står ensam och dansar streetdance. Jag ler och Alexander springer glatt fram till honom.

När dom hälsat på varann tar Alfredo upp sin iPhone. ''Jag har inte uppdaterat twitter på två dagar!'' Säger han. Alexander står och dansar någon konstig dans i sin egna lilla värld. ''Då tar vi ett kort!'', Säger jag glatt. Han nickar instämmande. Jag ställer mig bredvid honom och vi ler stort in i kameran.

Vi kollar på fotot och Alfredo ler nöjt och lägger upp bilden på twitter med texten: ''Dansar med @CarterWilliams och hennes lillebror :)'' Jag skrattar till och knyter mitt skosnöre som gått upp. ''Jag måste gå. Jag hämtar honom senare'', ler jag. Alfredo nickar. ''Ta den tid du behöver! Vi är här tills ikväll'' säger han. Jag ler tacksamt och skyndar mig sedan mot dörren. ''Hejdå!'', Ropar jag och skyndar mig mot stan för att möta Angelica.

 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag satte mig ner i den bruna fåtöljen redo att bli intervjuad av Ellen DeGeneres. Jag skulle berätta om mig och Carter. När publiken tystnar tar Ellen ett djupt andetag. ''Välkommen Justin'' säger hon och ler brett. ''Tack'' säger jag med ett brett leende.

 


@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 35 - She's Back

När vi ätit klart skyndar vi oss tillbaka till bilen och Ryan hoppar in i förarsätet. Han gasar snabbt till Justins hus och när vi kom fram var det något som inte stämde...

''Victoria?'' Sa Justin och jag hörde på hans röst att han var förvånad. Hon vände sig snabbt om och kollade på Justin med ett brett leende.
''Hej Biebs'' sa hon. Jag vände mig om och började snabbt gå mot mitt hus. ''Det här är för mycket'', mumla jag för mig själv. ''Carter, vänta!'' Ropa Justin efter mig. Utan att jag märkt det hade mina tårar runnit ner för kinden. Jag vänder mig om och kollar in i hans tårögda ögon. ''Har ni.. Något ihop?'' Frågar jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Han skakar snabbt på huvudet. ''Aldrig'' säger han och drar in mig i hans famn. ''Vad gör hon här då?'' Frågar jag lågt. Han rycker på axlarna. ''Jag har faktiskt ingen aning'' viskar han. ''Kom'' säger han och tar ett hårt grepp om min hand. Vi börjar gå tillbaka till hans hus. När vi kommer fram kommer Victoria fram till oss i sina höga klackskor.

Hon kollar på mig med en utmanande blick. ''Du älskar honom inte'', säger hon och kollar på mig med en skeptisk blick. Jag flämtar till. ''Jo, jag..'' Säger jag men stänger munnen igen. Jag har aldrig varit bra på att försvara mig. ''Säg det bara'' säger hon med ett stort leende. ''Säg att du inte älskar honom'', säger hon. Jag kollar på henne med tårögda ögon. Justin hade ju sagt att hon hade bett om ursäkt flera gånger, varför håller hon då på såhär?
''Victoria. Lämna oss ifred'', säger Justin som stått tyst länge. Hon kollar på honom med en förvirrad blick. ''Du kysste mig Justin'' säger hon. Det hugger till i hjärtat och jag kollar ner på marken. Snön har inte kommit ännu.
''Jag har fortfarande känslor för dig'' säger hon. ''Och jag vet att du har känslor för mig''. Mina ögon fylls med tårar och jag släpper Justins hand och fortsätter kolla neråt. ''Jag har inga känslor för..''
''För Carter'' fortsätter Victoria och jag märker hur hon flinar. Mina tårar rinner ner och långsamt går jag bort till Alfredo. Han slår armarna om mig och jag gråter ut. ''Lyssna inte på henne'', viskar han. ''Har hon rätt?'' Viskar jag lågt och kollar upp på honom med ögonen fyllda med tårar. Han skakar snabbt på huvudet. ''Jag har varit med Justin i de här fem månaderna'' säger han. ''När turnén var slut sa han att han var så glad över att han inte hade några känslor kvar för Victoria'', säger han. Jag nickar och kastar en blick åt Victoria och Justin. Hon står och pratar med honom och någonting medans han själv står still.
''Jävla bitch'', muttrar Alfredo och skyndar sig fram till dem. Inte långt efter går Ryan också fram. Jag sväljer och ställer mig bredvid Ryan.
''Lämna Justin ifred!'' Ryter Alfredo. ''Han har inga känslor kvar för dig!'', Fortsätter Ryan. Hon kollar på dem med en bitchblick och kollar sedan på Justin. ''Jag älskar dig'', säger hon och närmar sig honom. Han backar några steg och Alfredo höjer sin hand och örfilar henne. Jag spärrar upp ögonen och alla verkar vara lika förvånade som mig. Till och med Alfredo stod helt stilla.
''Jag...'' Säger han men fortsätter inte. Jag greppar tag i hans hand och drar med honom in i huset. Han sätter sig ner på en stol i chockstillestånd. Jag häller upp ett glas vatten och räcker honom det. Han dricker snabbt upp det och ställer ner det tomma glaset på bordet.
''Vad gjorde jag nyss?'' Frågar han efter en liten stund. Jag ler svagt. ''Något som jag borde ha gjort för längesen'', svarar jag. Han flinar. ''Det känns ändå rätt bra'', säger han. ''Bara det inte kommer ut'' mumlar han. Jag rycker på axlarna. ''Du får ta smällen'' ler jag. Han nickar. ''Helt klart värt det'' säger han och reser sig upp. ''Har ni berättat om er förresten?'' Frågar han och måste mena mig och Justin. Jag skakar på huvudet. ''Justin har en intervju imorgon, då ska han berätta'', säger jag. Alfredo nickar. ''Vad som än händer..'' Säger han och rättar till sin keps. ''Kom ihåg att vi står vid eran sida'' ler han. Jag ler tacksamt. ''Och bry dig inte om vad hans fans skriver till dig'', fortsätter han. Jag nickar och krokar min arm i hans innan vi går ut igen. Ryan står och skäller ut Victoria och Justin kommer gåendes mot oss. Han stannar framför oss och jag kollar frågande på honom.
''Hon ska inte få förstöra våran kväll'', säger han. ''Nu går vi in''.

*

Efter ett tag kom Ryan också in. ''Hon har åkt'', säger han med ett brett leende och försvinner in i köket. Vi lyser upp och följer med honom. Jag kollar på klockan och den visar elva.
''Vad ska vi göra?'' Frågar Justin uttråkat och lägger armen om mig. Jag kramar om honom hårt och andas in hans doft. ''Vi äter chips och blir fulla på cola!'' Säger Alfredo glatt. Vi skrattar och Ryan öppnar några skåp. ''Sure'' ler han och häller upp chips i en stor skål. Sedan tar han ut en colaflaska ur kylen och tar med några glas in i vardagsrummet. Vi sätter oss ner i soffan och Ryan och Alfredo vräker i sig chips. Ryan häller upp cola till alla och kollar utmanande på oss.
''Vi ser vem som dricker upp colan först'', flinar han och höjer sitt glas till munnen. Jag nickar och gör detsamma.
''1..'' Börjar Justin. ''2..'' Säger jag och Ryan samtidigt. ''3!'' Säger Alfredo och vi börjar dricka av den iskalla drycken.
När jag ställer ner glaset på bordet kollar jag på alla andra som redan druckit upp sin cola och sitter och skrattar åt mig.



8 kommentarer för mer. :)

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 34 - Concert

''Jag har saknat dig'' viskar han i mitt öra. När jag släpper taget slänger han sina armar om Tommy. Jag brister ut i skratt och kramar Michelle. ''Tack'' viskar jag. Hon ler stort åt mig och kysser sedan Tommy. Jag gör en äcklad blick och ler stort åt Justin.

Jag kan inte förstå att Justin var tillbaka, och speciellt inte att han var med mig. ''Vad har hänt när jag var borta då?'' Frågar han nyfiket. Jag rycker på axlarna. ''Ingenting typ'' säger jag. Han nickar och fattar ett hårt grepp om min hand. Jag ler stort och vi fortsätter gå i mörkret. ''Jag saknade dig verkligen'' säger han lågt. Jag ler stort. ''Jag saknade dig också''.
*
''Justin!'' Skrattade jag när han låg över mig och kittlade mig. När han äntligen slutade och la sig bredvid mig andades jag ut. ''Tack!'' Säger jag och sätter mig upp. ''Hur länge stannar du i Stratford?'' Frågar jag med ett brett leende. Han flinar. ''3 veckor, sen åker jag bort i en vecka och sen kommer jag tillbaka och stannar i en vecka'' säger han. Jag nickar. Då hade vi ganska mycket tid att umgås. ''Klockan är halv två, ska vi sova?'' Frågar han. Jag nickar och drar täcket över mig. ''Jag älskar dig'' viskar han. Jag ler stort. ''Jag älskar dig också'' viskar jag. Han ler stort och släcker nattlampan. Han öppnar sin famn och jag flyttar mig närmare honom och andas mot hans bröst.
*
När jag öppnar ögonen nästa morgon ligger Justin fortarande tätt intill mig och sover. Jag lyssnar på hans tunga andetag och ler svagt. ''Justin'' viskar jag. Han öppnar ögonen och ler stort.
''Vad ska vi göra idag?'' Frågar jag och kliar mig i ögonen. Han lyser upp. ''Kanske åka till Toronto och hälsa på min pappa, Jazmyn och Jaxon?'' Frågar han. Jag nickar ivrigt. Han skrattar till och reser sig upp från sängen.
Han försvinner in på badrummet. Jag sätter mig upp och tar fram min mobil. Ett nytt meddelande från mamma. Jag öppnar meddelandet. ''Jag, Alexander och pappa är borta hela dagen. Kommer hem ikväll! Puss'' står det. Jag himlar med ögonen och stoppar ner mobilen i fickan. Justin kommer in på rummet igen med en svart t-shirt och ett par vita jeans. Han kollar på mig med en allvarlig blick.
''Vi måste berätta'', säger han. Jag kollar frågande på honom och han suckar tungt. ''För alla.. Om vårat förhållande'' mumlar han. Jag kollar på honom med stora ögon och han fortsätter. ''Scooter ringde'' säger han lågt och drar på sig sina nördglasögon. ''Vi har till imorgon på oss'', säger han. Jag nickar till slut. Det är klart vi måste berätta. Han är Justin Bieber nu. Inte bara Justin.
''Okej'' säger jag till slut och reser mig upp. ''Nu åker vi''.
*
När vi kommer fram efter säkert tre timmar är det mörkt ute. Det har blivit vinter igen och trots att klockan bara är fem är det svart ute. Jag undersöker det stora vita huset. Justin flinar och tillsammans ställer vi oss på tröskeln och Justin ringer på dörren. Den öppnas snabbt av en man jag känner igen. Jeremy Bieber.
''Justin!'' Säger han glatt och omfamnar honom i en stor kram. Sedan vänder han blicken åt mitt håll. ''Carter!'' Säger han och slår armarna om mig också. Jag skrattar till och besvarar kramen. ''Det var längesen man såg dig!'' Säger han. Jag nickar. ''Det var verkligen länge sen'', säger jag med ett snett leende. Han nickar och släpper in oss i huset. ''Jazmyn, Jaxon kom och kolla vilka som är här!'' Ropar Jeremy. Jag har aldrig träffat varken Jazmyn eller Jaxon. In i hallen kommer en liten flicka med brunt hår uppsatt i en tofs. ''Justin!'' Ropar hon och kramar hans ben hårt. Han skrattar till och lyfter upp henne. ''Hej Jazmyn'' säger Justin glatt. Hon kramar honom länge och kollar sen nyfiket på mig. ''Det här är Carter'' säger Justin och ler stort. ''Min flickvän''.
Jazmyn lyser upp. Justin skrattar till och räcker henne till mig. Jag tar emot henne och ler stort åt henne. Nu kommer även en liten pojke med ljust hår in i hallen och attackerar Justin i en stor kram.
''Gillar du min storebror?'' Frågar Jazmyn och ler lite svagt. Jag skrattar till och nickar. ''Ja, det gör jag'' säger jag. Hon ler stort och även Justin kollar på mig med ett brett leende.
*
Nästa morgon skulle Justin ha konsert. Alla sprang runt som galningar backstage med olika saker i händerna. Jag känner en hand på min axel och vänder mig snabbt om. Där står ingen mindre än Alfredo Flores.
''Alfredo!'' Skriker jag glatt och kramar om honom hårt. Han skrattar till och kramar om mig minst lika hårt.
''Fan vad jag har saknat dig!'' Säger han glatt. Jag skrattar. ''Jag har saknat dig också!'' Säger jag lika glatt och släpper honom. Han ler stort och ut ur stylistrummet kommer Justin. Han bär ett par svarta jeans med silvriga paljetter på sidan, en svart T-shirt och en röd skinnjacka.
''Önska mig lycka till'' flinar han och skyndar sig iväg mot scenen. ''Lycka till!'' Ropar vi samtidigt och skyndar oss närmare för att kunna se honom. ''Hej Stratford!'' Ropar han och Runaway Love börjar spelas. Han börjar sjunga med och prickar alla toner perfekt.


*
När konserten är slut åker jag, Alfredo, Pattie och Ryan Good mot Justins hus. Vi alla ska sova här ikväll och ha allmänt kul men först skulle vi åka till en resturang för att äta en sen middag. Klockan var halv tio.
''Här äter vi!'' Utbrister Ryan och vi kliver ur bilen och skyndar oss in på en resturang. ''Dom stänger om en halvtimme'', säger Ryan stressat.
När vi beställt skyndar vi oss att äta och jag kollar på Justin när han äter. Han är så söt. Och han är min.

När vi ätit klart skyndar vi oss tillbaka till bilen och Ryan hoppar in i förarsätet. Han gasar snabbt till Justins hus och när vi kom fram var det något som inte stämde...

Där fick ni en ganska lång del:) Kommentera :]

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 33 - Mine

Hon nickar med ett brett leende. ''Kul att höra'' säger hon. ''Jag måste gå nu, men vi ses!'' Säger hon glatt. Jag nickar och hon skyndar sig iväg. ''Det gör vi nog'' mumlar jag för mig själv och börjar gå.
Det var kul att prata med Michelle. Hon var den ända som inte drog in Carter i samtalet. Åh nej, Carter..


(Lyssna på låten medans ni läser kapitlet)

JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag hade inte tänkt på Carter på tre månader. Varför tog jag upp det?

*
Nästa morgon vaknar jag av att det plingar till flera gånger i min mobil. Jag suckar och tar upp den från hyllan. ''10 Nya meddelande från Tommy'' Jag kollar förvirrat på skärmen och öppnar de nyaste smset. ''Men vakna Justin!! Vi ska äta frukost tillsammans om en halvtimme!!'' Står det. Jag skakar på huvudet med ett skratt och reser mig upp ur sängen.

CARTERS PERSPEKTIV:
Michelle hade precis skickat ett sms om att jag och hon ska äta frukost tillsammans på någon resturang som serverar frukost. Jag drog på mig mina skor och öppnar dörren sen skyndar jag mig mot centrum.
Jag får syn på henne utanför H&M. Hon lyser upp och kommer fram till mig. ''Hej'' säger hon glatt. ''Hej!'' Säger jag lika glatt. ''Vart ska vi?'' Frågar jag. Hon rycker på axlarna. ''In dit?'' Säger hon och pekar på någon resturang. Jag nickar och hon drar med mig in. Resturangen var stor och det luktade grekiskt.
''Kom, vi sätter oss'', säger hon och drar med mig till ett hörn. När vi kommer fram till vårat bord börjar mitt hjärta slå snabbare och mina ögon blir stora som golfbollar.
Justin stod framför mig med minst lika stora ögon som mig. ''Justin'' får jag fram. Det lät som en viskning.
Han bär sina nördglasögon och kollar på mig med en tom blick.

Michelle och Tommy kollar på oss med förväntansfulla blickar. Jag kanske borde gå härifrån? Ingen säger ju någonting.
''Planerade.. Ni det här?'' Frågar Justin med sin hesa perfekta röst. Tommy rycker på axlarna med ett flin. ''Kanske'', säger han och ler brett. Michelle ler lika stort och kollar på mig. ''Säg nåt'' viskar hon. Jag kollar på Justin igen som fortfarande står som förstelnad och kollar på mig. Han öppnar tveksamt sin famn och jag kramar om honom hårt. Han var min igen. Efter sex månader var han min igen.
''Jag har saknat dig'' viskar han i mitt öra. När jag släpper taget slänger han sina armar om Tommy. Jag brister ut i skratt och kramar Michelle. ''Tack'' viskar jag. Hon ler stort åt mig och kysser sedan Tommy. Jag gör en äcklad blick och ler stort åt Justin.


Ganska kort kapitel men jag ska ut nu :). Det kommer ett LÅNGT kapitel ikväll :]

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 32 - Back In Stratford

''Får man ditt nummer?'' Säger han. Jag gör en äcklad grimas och skakar på huvudet. ''Jag ger inte ut det till folk jag inte känner'' säger jag och inser att det låter hur töntigt som helst.
Han skrattar till. ''Ett undantag?'' Säger han. Jag skakar på huvudet och börjar springa hemåt. Trots att jag är alledes andfådd fortsätter jag springa. När jag står utanför dörren sliter jag upp den och pustar ut när jag står i hallen. Jag låser dörren och drar av mig skorna.


5 MÅNADER SENARE (JUSTINS PERSPEKTIV):
Månaderna hade fort passerat. Jag har inga känslor kvar för Victoria längre, vilket känns skönt.
''Stratford, jag är hemma!'' Ropar jag och kliver ur taxin. ''Känns det skönt att vara hemma?'' Frågar mamma och ler stort. Jag nickar ivrigt. ''Jag ska äntligen få träffa Chaz och Ryan!'' Säger jag glatt. Hon skrattar, skakar på huvudet och låser upp dörren till mormor och morfars hus. Jag drar med min resväska in i huset och drar av mig skorna.
''Mormor och morfar är hemma vid sextiden'' säger mamma och sätter sig ner i soffan. Jag nickar och bär upp resväskan upp för trappan. När jag kommer upp på mitt rum kan jag inte låta bli att le. Äntligen hemma i Stratford igen. Och nu stannar jag i tre veckor.
Jag börjar packa upp mina saker och lägger de rena kläderna i garderoben och de smutsiga i tvätten.

*

När jag packat upp allting springer jag ner till hallen. ''Jag går ut till Ryan och Chaz!'' Ropar jag och smäller igen dörren efter mig. Jag springer snabbt till Chazs hus och knackar på dörren. Dörren öppnas och där står Chaz. Han lyser upp när han får se mig. Han omfamnar mig i en stor kram så jag får kämpa efter luft.
''Du dödar mig'', säger jag. Han skrattar och släpper taget. ''Jag har saknat dig så mycket!'' Säger han. Jag skakar på huvudet för mig själv. ''Jag har saknat dig också'' säger jag. ''Men det där låter helt fel''.
Han skrattar och släpper in mig. ''Ryan är här också'', säger han. Jag nickar och flinar. ''Låtsas som att jag inte är här'' säger jag lågt. Han skrattar och besvarar min idé med en nickning innan han springer upp på övervåningen. Jag drar av mig mina skor och smyger upp för trappan. Jag ställer mig utanför dörren och lyssnar.
''Var det inte Justin som kom?'' Frågar Ryan och jag hör hur besviken han låter. Killarna älskar mig. Jag skrattar till åt min själviska tanke.
''Nej, hans plan är inställt'' säger Chaz. Killen är så dålig på att ljuga. ''Va?!'' Utbrister Ryan. Fast det verkar fungera ändå.
''Men åh'', säger han lågt. Jag ler stort och smäller upp dörren. ''Ninja power!'' Skriker jag. Ryan hoppar till och kollar skräckslaget på mig. När han väl fattar att det är jag lyser han upp.
''Justin Drew Bieber!'' Säger han glatt och omfamnar mig i en kram. ''Det är jag det'', säger jag och ler stort. Jag besvarar hans kram och min blick fastnar på tjejen han kollar in på datorn. ''Vem är hon?'' Frågar jag nyfiket och sätter mig framför datorn och kollar på henne. Hon har brunt långt hår och en aning med smink.
''Vad heter hon?'' Frågar jag. Ryan och Chaz sätter sig på varsin sida om mig. ''Megan'' säger Ryan.

''Aja'' flinar jag och räcker datorn till Ryan. ''Inte min typ'' säger jag och rycker på axlarna.
''Hur kan du säga så?!'' Frågar Ryan dramatiskt. Jag himlar med ögonen och skrattar. ''Hon har för mycket smink dude!'' Säger Chaz och kollar på Ryan som att han vore dum i huvudet. ''Hur går det med dig och Izza då?'' Frågar jag och biter av min nagel.
Han ler stort. ''Vi är tillsammans! Vi har varit det i en månad nu'' säger han och ler stolt. Jag ler stort. ''Grattis Chaz!'', Säger jag och flinar. Han ler tacksamt och drar handen över sitt hår. Jag skakar på huvudet för mig själv.
''Du behöver en flickvän'' säger Ryan och kollar upp från datorn. Jag rycker på axlarna. ''Varför då?''.
''Så du har någon att tänka på när du är borta'' säger Chaz och drömmer sig bort. ''Någon du kan mysa med, någon du kan ge presenter till! Någon du kan umgås med, någon du kan älska! Någon du kan..'' Jag himlar med ögonen. ''Chaz!'' Säger jag med ett skratt. Han kollar generat ner på golvet. ''Jag är glad för din skull. Men jag klarar mig utan flickvän'' säger jag.

*

På väg hem igen får jag syn på Michelle som kommer gåendes åt mitt håll. ''Michelle!'' Säger jag glatt och vinkar efter henne. ''Justin!'' Säger hon och stannar framför mig.
''Jag visste inte att du var i Stratford'' säger hon med ett snett leende. Jag rycker på axlarna. ''Jag kom idag'' säger jag med ett flin. Hon nickar. ''Hur går det med musiken då?'' Frågar hon. Jag ler. ''Det går bra'' svarar jag.
Hon nickar med ett brett leende. ''Kul att höra'' säger hon. ''Jag måste gå nu, men vi ses!'' Säger hon glatt. Jag nickar och hon skyndar sig iväg. ''Det gör vi nog'' mumlar jag för mig själv och börjar gå.
Det var kul att prata med Michelle. Hon var den ända som inte drog in Carter i samtalet. Åh nej, Carter..


Kommentera nu så kommer nästa kap fortare! :]




@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 32 - Old Man

''Bra, vi möts här imorgon klockan två'' säger hon glatt och kollar på sin klocka som hon har på armen. ''Måste gå, hejdå!'' Säger hon och rusar iväg. Michelle kollar på mig med en förvirrad blick.

Man kan väl säga att Michelle blev galen när Nathalie gick iväg igår. Men jag ville ta reda på om hon verkligen var så taskig som alla säger att hon är. Klockan var nu kvart i två och det var dags att gå och möta Nathalie.
''Jag kommer hem ikväll'', säger jag till mamma som står och packar sin resväska. Imorgon åker hon till Frankrike och hälsar på Pattie och.. Justin.
Jag drog på mig mina converse och en lila kofta innan jag begav mig av mot backen där vi mött Nathalie igår. Solen sken ovanligt starkt idag och värmen gjorde mig galen. När jag kom fram till backen står Nathalie redan där. Hon lyser upp när hon får se mig och kommer fram till mig. ''Hej'', säger hon och omfamnar mig i en kram. ''Hej'', svarar jag med ett svagt leende och besvarar hennes kram. ''Vad ska vi göra?'' Frågar jag och hänger koftan på axeln. Hon ler stort. ''Gå hem till mig?'' Säger hon. Jag rycker på axlarna. ''Sure'' säger jag och tillsammans börjar vi gå mot de stora vita husen. När vi kommer fram till det största huset går hon upp på tröskeln och tar upp ett par nyckar ur sin ficka.
''Bor.. Du här?'' Frågar jag. Hon nickar och ler stort. ''Ganska snyggt va?'' Säger hon. Jag nickar och följer med henne in. Hallen är stor och det hänger några få jackor på väggen. Annars är det inget speciellt.
''Mamma?!'' Ropar hon. En kvinna med blondt kort hår står nu framför oss. ''Hej flickor'' säger hon snobbigt. Jag får en klump i halsen men sväljer snabbt ner den. ''Carter'' säger jag och räcker fram min hand. Hon kollar förvirrat på min hand men höjer sen blicken till mitt ansikte. Jag tar bort handen och hon undersöker mina kläder.
''Annie'' säger hon till slut. Jag nickar och knyter upp mina skor. Nathalie suckar och drar med mig upp på övervåningen. Hon öppnar en vit dörr och jag undersöker det stora sovrummet. En rosa säng, rosa tapeter, en rosa soffa. Säg något som inte var rosa här inne!
''Wow'', mumlar jag. Hon nickar med ett stort leende. ''Snyggt va?'' Säger hon. Jag nickar långsamt och sätter mig ner på sängen.
''Jag ska bara på toaletten'' säger hon med ett ursäktande leende och lämnar rummet. Jag tar upp en bok ifrån hyllan som också är rosa. ''Nathalies dagbok'', står det. Jag tvekar men öppnar den ändå. Jag läser första sidan.
''Kära dagbok. Idag är det torsdag. Jag skulle gå och handla till mamma och på vägen hem stötte jag på Carter och Michelle. Jag tål inte någon av dem. Men jag ska...'' Mer hinner jag inte läsa innan fotsteg närmar sig. Panikslaget ställer jag tillbaka boken i hyllan och sätter mig ner som vanligt i soffan. Nathalie kommer in med ett rosa nagellack.
''Vi har ändå inget att göra'' säger hon och sätter sig ner bredvid mig.

*

Jag kollar på klockan. Halv nio. ''Jag ska nog gå hem nu'', säger jag. Under dagen hade vi målat naglarna, kollat på en film, suttit lite vid datorn och jag hade även ätit middag hos henne. Hon verkade rätt trevlig och jag hoppas hon har ändrat uppfattning om mig nu. Hon skrev ju trots allt att hon inte tål mig, men efter den här dagen borde hon väl ha ångrat sig?
''Okej'' säger hon och vi reser oss upp ifrån soffan. Hon följer mig ner till hallen. Jag drar på mig mina skor och även min kofta.
''Vi ses väl?'' Säger jag och ler svagt. Hon nickar ivrigt. ''Det är väl klart!'', Säger hon. Jag knäpper min kofta och ler brett. ''Hejdå'' säger jag och öppnar dörren. Sen beger jag mig hemåt i mörkret.
''Hej'' hörs en mörk röst bakom mig. Jag vänder mig skräckslaget om och får syn på en mörkhyad kille runt trettio-års åldern.
''Hej'' mumlar jag och kollar nervöst på honom. Han flinar. ''Vad gör en vacker flicka som du ute i mörkret?'' Frågar han. Jag kollar äcklat på honom men han verkar inte se det. ''Jag är på väg hem från en kompis...'' Säger jag.

JUSTINS PERSPEKTIV:
''Ät!'' Säger Scooter och räcker mig en hamburgare. Jag kollar frågande på honom. ''Du måste äta mer!'', Säger han och kliar sig i nacken. Jag nickar. ''Du har rätt. Förlåt'' säger jag och börjar äta på hamburgaren.
Han sätter sig ner bredvid mig med en tung suck. ''Det är Carter, eller hur?'' Säger han. Jag rycker på axlarna. ''Nej, men..'' Säger jag. Jag suckar och kollar trött på honom. ''Det är så jobbigt att hennes mamma ska komma hit. Dom är så lika'', säger jag. Han nickar och kollar förstående på mig. ''Jag förstår'' säger han och kollar medlidande på mig. ''Men försök att inte tänka på det'' säger han med ett svagt leende. ''Det är svårt men det går''.
Jag nickar. ''Tack Scooter'' säger jag.

CARTERS PERSPEKTIV:
''Jag måste gå nu'' mumlar jag och börjar gå. ''Vänta'', säger han bakom mig. Jag suckar tungt och vänder mig om igen.
''Får man ditt nummer?'' Säger han. Jag gör en äcklad grimas och skakar på huvudet. ''Jag ger inte ut det till folk jag inte känner'' säger jag och inser att det låter hur töntigt som helst.
Han skrattar till. ''Ett undantag?'' Säger han. Jag skakar på huvudet och börjar springa hemåt. Trots att jag är alledes andfådd fortsätter jag springa. När jag står utanför dörren sliter jag upp den och pustar ut när jag står i hallen. Jag låser dörren och drar av mig skorna.



Det kommer mer sen :)

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 31 - The Devil

''Ja. Jag ringer dig om en halvtimme då'', säger hon och nickar. ''Hejdå'' säger hon och lägger på luren. Jag kollar misstänksamt på henne. Hälsa på vilka? Mormor och morfar?
''Carter'' säger mamma och sätter sig ner mittemot mig. Jag kollar frågande på henne.
''Vad säger du om att åka och hälsa på Pattie och Justin i Frankrike?''

Jag spärrar upp ögonen. Hon ler stort och förväntar sig självklart ett ja.
''Aldrig'', mumlar jag och kollar ut igenom fönstret. Hon kollar förvånat på mig och väntar på en förklaring. Jag suckar. Det var bäst att berätta för henne.
''Jag och Justin har bråkat'' säger jag lågt. Hon kollar förvirrat på mig. ''Va?'' Säger hon med stora ögon. ''Ni två bråkar ju aldrig!'', Säger hon. Jag himlar med ögonen. Det var flera år sedan.
''Mamma, det var flera år sedan'' säger jag. ''Folk förändras'' säger jag. Jag ser att hon blir tom på ord eftersom att hon inte säger nånting.
''Wow'', säger hon till slut. ''Vad hände?'' Frågar hon. Jag suckar tungt. ''Jag berättar någon annan gång. Men du kan åka dit!'' Säger jag glatt. Min mamma behöver verkligen en semester.
''Nej, jag skulle aldrig...'' Säger hon innan jag avbryter henne. ''Mamma. Vi har pappa hemma, du behöver semester'', säger jag med ett snett leende. Hon rycker på axlarna och kollar på mig med en tveksam blick.
''Kom igen mamma'', ler jag. Hon suckar tungt. ''Visst'' säger hon. Jag ler glatt och skuttar upp på mitt rum.
*
Det plingar på dörren och jag sliter mig ifrån datorn och springer ner till hallen. Michelle står och pratar med min mamma.
''Det var trevligt att träffas'', ler min mamma. Michelle nickar. ''Ja, det var det...?'' Säger hon. ''Marie'', säger min mamma och sträcker fram sin hand. Hon nickar och skakar den. ''Michelle''.
Jag himlar med ögonen och knuffar in mamma i köket. ''Förlåt för det där'', säger jag. Hon skrattar till och rycker på axlarna. ''Följ med ut'' säger hon glatt. ''Sure'', säger jag och drar på mig mina converse.
''Vad har du för planer?'' Frågar jag när vi kommer ut. Jag andas in den friska luften och sätter upp mitt hår i en slarvig tofs. Hon verkar fundera en stund.
''Vi kan gå hem till Tommy?'' Föreslår hon och hennes ögon tindrar av lycka. Jag skrattar till och skakar snabbt på huvudet. ''Aldrig att jag sitter där och kollar på när ni ska vara romantiska'', säger jag. Hon skrattar och skakar på huvudet. ''Du har rätt. Vad ska vi göra?'', Frågar hon. ''Jag har ingen aning'' säger jag.
''Åh nej'', mumlar hon. Jag kollar oförstående på henne. ''Nathalie kommer'' säger hon. Jag kollar åt samma håll som Michelle och får syn på Nathalie som kommer gåendes med sitt korta blonda hår.
När hon får syn på oss drar hon ut sina hörlurar ur öronen och kommer fram till oss.
''Hej tjejer'', säger hon och ler stort. Jag pressar fram ett stort leende tillbaka. ''Hej Nathalie''.
Michelle fnyser högt. ''Var är din vän?'' Frågar hon och betonar vän.
Hon rycker på axlarna. ''Vem utav dem?'' Frågar hon och ger henne en bitchblick. Michelle brister ut i skratt. ''Du har bara en vän?'' Säger hon och kollar förvirrat på henne. Nathalie skakar snabbt på huvudet medans jag själv står knäpptyst.
''Carter'', säger Nathalie och vänder blicken åt mig.  Jag kollar frågande på henne med ett svagt leende.
''Jag tänkte att vi kunde göra något imorgon?'' Säger hon med ett brett leende. Jag ska precis säga att jag inte kan när hon avbryter mig. ''Jag har redan planerat allt'', säger hon glatt. Jag spärrar upp ögonen och kämpar för att få fram ett okej. Hon kollar frågande på mig. Jag nickar. ''Okej'' säger jag. Michelle kollar på mig med uppspärrade ögon. Jag kollar på henne med en rädd blick.
''Bra, vi möts här imorgon klockan två'' säger hon glatt och kollar på sin klocka som hon har på armen. ''Måste gå, hejdå!'' Säger hon och rusar iväg. Michelle kollar på mig med en förvirrad blick.

Imorgon kväll kommer uppdateringen bli som bäst :)

SVAR PÅ KOMMENTAR: Sara: Nathalie är helt wierd i novellen

SVAR: Haha det är hon på riktigt också :')

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 30 - Cotton Candy

''En annan gång kanske'' mumlar jag. Han kollar på mig med en ledsen blick. ''När åker du på turné?'' Frågar han. Jag kliar mig nervöst i nacken. ''Om 3 dagar'' säger jag lågt. ''Jag är borta i 5 månader'' säger jag och biter mig i läppen. Han suckar tungt. ''Då måste vi ses imorgon!'' Säger han. Jag nickar instämmande. ''Hejdå Chaz'' säger jag och börjar gå mot mitt hus igen. En turné kanske kunde få mig på andra tankar.

CARTERS PERSPEKTIV:
Ryan hade berättat att Justin skulle på en turné i fem månader. Det kanske var lika bra, då skulle jag inte krocka in i honom varje dag. Efter dom fem månaderna ska han tydligen vara hemma i Atlanta i en månad så han kommer inte hit förns om ett halvår. Med en tung suck drar jag på mig min arbetskeps och pressar fram ett stort leende. Jag hade skaffat ett sommarjobb på ett tivoli.
''Carter!'' Ropar Mr. Thompson. Han var min chef och begärde ibland för mycket. Jag reser mig upp från stolen och skyndar mig fram till honom.
''Ja?'' Säger jag. Hans hår var svettigt och jag såg hans svettfläckar vid armhålorna. Jag gör en äcklad min och kollar upp på honom.
''Det är någon flicka där borta som har tappat bort sin mamma'' säger han och rycker på axlarna. ''Du får hjälpa henne'', mumlar han och fortsätter läsa i sin tidning. Jag nickar. ''Okej'', säger jag och går fram till flickan. Hon har blonda flätor och en blå sommarklänning.
''Hej'' säger jag med ett svagt leende. Hon kollar på mig med tårögda ögon men lyser upp. ''Du är Carter Williams!'' Säger hon. Jag nickar och kollar konstigt på henne. Wow, folk visste mitt namn.
''Justin Biebers tjej'' säger hon med ett brett leende. Det hugger till i hjärtat och jag skakar på huvudet. ''Nej, vi..'' Börjar jag. ''Vi var bara vänner'' säger jag och ler lite. Hon rynkar sin panna. ''Var?'' Säger hon. ''Ja, vi.. Vi har bråkat'' mumlar jag. Hon kollar bekymrat på mig. ''Det var därför han var så ledsen'' säger hon och kollar på mig med tårögda ögon. Jag spärrar upp ögonen.
''Har du.. Träffat honom?'' Frågar jag. Hon nickar ivrigt. ''Ja'' säger hon med ett brett leende.
''Victoria'' säger hon och räcker fram sin hand. Mina ögon fylls med tårar men jag skakar snabbt på huvudet. ''Men kalla mig Vicky'' säger hon och ler. Jag nickar. ''Kom, nu ska vi hitta din mamma'' mumlar jag.
JUSTINS PERSPEKTIV:
''Har Justin Bieber och Carter Williams lilla romans tagit slut? För några dagar sedan lämnade Carter hans hem i tårar. Sedan dess har Justins leende försvunnit. Han ler inte på kort längre. Den största trenden på twitter just nu är #dontworryjustin. Vi har fortfarande inga bevis på att han och Carter har varit tillsammans överhuvudtaget men ni måste ju erkänna att man tror det? Justin är nu iväg på sin fem månaders turné och åker sen hem till Atlanta. Hans kompis Chaz sa såhär: 'Justin och Carter tillsammans? Nej, dom har inga såna känslor för varann' Vad tror ni beliebers om detta?'' Läser jag högt i tidningen. Dom måste ju skämta. Jag suckar tungt och vänder blicken åt Alfredo.
''Jag hann inte träffa henne'', säger han sorgset. ''Jag följer med dig till Stratford om ett halvår, är det okej?'' Frågar han. Jag nickar. ''Sure'', säger jag.
''Good, kan vi sova nu?'' Frågar han. Jag nickar ännu en gång. Vi hade suttit på ett flygplan från Stratford hela dagen och nu var vi i Frankrike. Jag bäddar ner mig i sängen och allt jag har i huvudet är Carter. Jag måste glömma henne nu. Jag har ett halvår på mig. Många saker kommer nog förändras på den tiden. Jag stänger ögonen och lägger mig åt vänster. Jag måste glömma henne.

CARTERS PERSPEKTIV:
Jag, Angelica, Izza och Chaz var nu på en liten festival där alla fick prova på att sjunga. Izza skulle sjunga, hon ville veta om hon var bra på det hon gjorde.
''Visa dom där dammråttorna hur man rockar scenen nu!'' Säger jag glatt. Hon skrattar och springer upp på scenen.
Hon ställer sig framför micken och kollar glatt ut på publiken.
''Hej, mitt namn är Izza och jag ska sjunga min egna låt If i were you'', säger hon glatt. Jag, Angelica och Chaz jublar som galningar. Hon skrattar till och börjar sjunga.
*
När hon sjungt klart jublar alla. Jag, Chaz och Angelica skriker som Chaz gjorde när Ryan kom mot honom med ett vattenglas. Hon tackar och kommer ner till oss. ''Du var grym!'', Säger Angelica glatt. Vi nickar instämmande. ''Tack hörrni'' säger hon och ler stort.
*
''Fan också!'' Muttrar jag och drar på mig mina vita converse. Jag var sen till jobbet. Igen! Det fanns bara en sak att göra för att Mr. Thompson glad. Köpa munkar. Jag tar mina sista pengar och springer ut ur huset. Påväg mot tivolit springer jag in på min favorit munkaffär och köper en låda med munkar. Jag betalar för dem och springer sedan iväg mot tivolit. När jag kommer fram står Mr. Thompson och kollar på mig med en hård blick.
''Förlåt'' säger jag och ler svagt. ''Men jag var ju tvungen att köpa munkar till världens bästa chef!'' Säger jag och räcker honom lådan. Han kollar misstänksamt på mig men tar ändå emot lådan.
''Tack'' säger han och ler lite. ''Då förstår jag varför du är försenad''.
Jag nickar och springer in på omklädningsrummet. Jag springer fram till hyllan där det står mitt namn och tar mina kläder. Sedan drar jag snabbt av mig mina kläder och drar på mig mina arbetskläder som bestod av ett par svarta jeans, en röd T-shirt och min blåa keps. Sedan lägger jag mina kläder på hyllan och springer sedan ut och ställer mig i kassan för att servera sockervadd. Jag sätter mig ner på en stol och bläddrar lite i en tidning men hittar inget intressant.
''Hej'' hörs en ljus röst vid kassan. Jag reser mig snabbt upp och ler ursäktande åt kvinnan.
''En sockervadd, tack'' säger hon och ler stort. ''Ett ögonblick'', säger jag och börjar göra sockervadd åt henne.
Jag räcker henne sockervadden och ler stort. ''20 kronor, tack'' säger jag. Hon tar upp sin plånbok och räcker mig en tjugolapp. ''Tack'' säger jag och tar emot den. Hon ler och vänder sig sedan om till en liten flicka.
*
När jag kommer hem igen är jag dödstrött. Jag sparkar av mig skorna och går in i köket. Mamma pratar i telefon med någon. När hon får syn på mig lyser hon upp.
''Hej Carter!'', Säger hon glatt. ''Hur gick det på jobbet?'' Frågar hon. Jag ler svagt. ''Bra'' säger jag ärligt.
Hon nickar och återgår till mobilen. ''Ja det får vi absolut göra!'', Säger hon. Jag lyssnar intresserat och börjar bita på mina naglar.
''Åka och hälsa på er?'' Frågar hon med munnen halvt öppen. Jag kollar förvirrat på henne. ''Jag måste prata med Carter om saken'', säger hon med ett brett leende. ''Hon säger säkert ja!'', Fortsätter hon. Jag spärrar upp ögonen.
''Ja. Jag ringer dig om en halvtimme då'', säger hon och nickar. ''Hejdå'' säger hon och lägger på luren. Jag kollar misstänksamt på henne. Hälsa på vilka? Mormor och morfar?
''Carter'' säger mamma och sätter sig ner mittemot mig. Jag kollar frågande på henne.
''Vad säger du om att åka och hälsa på Pattie och Justin i Frankrike?''

Haha någon mer än jag som blev sugen på sockervadd? :]

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 29 - 5 Months

''Vilken film vill ni se?'' Frågar Chaz och kollar bland massa filmer. ''Rockstar!'' Säger Ryan och håller upp någon film. ''Visst'' flinar Chaz och tar emot skivan.
Jag försökte koncentrera mig så mycket jag kunde på filmen, men mina tankar var någon annanstans. Dom var hos Justin. Alla underbara minnen var som bortblåsta.
Det är över och jag måste acceptera det.

JUSTINS PERSPEKTIV:
''Justin Bieber'' hörs en ljus röst bakom mig. Jag vänder mig om och får syn på en liten flicka med blonda flätor. Hon bär en blå sommarklänning och håller i ett papper och en penna.
''Hej sötnos'' säger jag med ett stort leende. Hon ler stort. ''Jag visste att jag skulle träffa dig en dag! Jag går ut med ett papper och en penna varje gång jag går ut'' säger hon och fortsätter le. ''Aww'' säger jag och sätter mig ner på knä framför henne. ''Kan jag få din autograf?'' Frågar hon med stora ögon. ''Självklart! Vad heter du?'' Frågar jag och tar emot hennes penna. Pappret lägger jag på mitt knä.
''Victoria'' säger hon. Mitt hjärta slår ett extra slag och jag sväljer ner klumpen i halsen. ''Men kalla mig Vicky'' säger hon glatt. Jag nickar och skriver på pappret. ''Victoria, follow your dreams. I love you! /Justin Bieber♥''
Jag räcker henne pappret och pennan. Hon tar emot dom och lyser upp. ''Tack Justin!'' Säger hon och kramar mig. Jag ler svagt och besvarar hennes kram.
''Hejdå'' vinkar hon överlyckligt. ''Hejdå!'' Ropar jag och fortsätter gå. Det finns iallafall något som får mig på bättre humör. Mina fans.

CARTERS PERSPEKTIV:
Nästa morgon vaknar jag av att Chaz skriker som en kvinna i hela huset. ''Vad håller du på med?'' Mumlar jag och sätter mig upp. Han sitter uppe på soffkanten och skriker. Ryan springer emot honom med ett stort glas vatten.
''Ni är ju inte normala'' säger jag med ett skratt och reser mig upp. ''Carter!'' Ropar Angelica som kommer springandes. Hon gömmer sig bakom mig och då får jag syn på Izza. Hon är blöt från topp till tå och det droppar vatten från hennes hår. Jag brister ut i skratt.
''Jag ser dig!'' Säger hon högt och springer efter Angelica. Jag skakar på huvudet och går ut till köket där Michelle och Tommy sitter och äter frukost.
''Hur kan ni äta när dom låter såhär?'' Frågar jag och sätter mig ner bredvid Michelle.
Tommy rycker på axlarna. ''Är dom apor eller nåt?'' Frågar han. ''Man börjar ju undra'' säger Michelle och tar en tugga av sin macka.
Jag rycker på axlarna. ''Bra att dom kan ha kul iallafall'' säger jag och då kommer Chaz in i rummet lika blöt som Izza.
''Frukost!'', Säger han och attackerar. ''Åh nej'' mumlar jag. Han sätter sig ner vid bordet och börjar kasta i sig frukost.
*
När alla ätit frukost går vi ut. ''Vad ska vi göra?'' Frågar Ryan uttråkat.
''Jag vet! Vänta här!'' Ropar Chaz och springer iväg.
''Jag hatar när Chaz har idéer'' säger Angelica. Vi nickar instämmande. ''Han är sjuk'' säger Tommy. Jag skakar på huvudet. ''Du måste lära dig hans humor'' säger jag. ''Nu kommer han'' säger Izza.
Han kommer tillbaka med en liten låda. ''Vad är det där?!'' Ropar Michelle.
Han öppnar den och ler brett. Han tar upp en munk ur lådan och kastar den på mig. Jag spärrar upp ögonen och ser hur den ramlar ner på marken igen.
''Munkkrig!'' Skriker Chaz och börjar kasta munkar på alla. Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När jag är på väg hem igen och precis har gått förbi svanparken träffar något mitt huvud. ''Aj'' mumlar jag för mig själv och vänder mig om. På marken ligger en rosa munk.
''Vad i...?'' Börjar jag. Ännu en munk träffar mitt ansikte. ''Chaz?'' Säger jag och himlar med ögonen. Chaz kommer skuttandes ut ur en buske med en liten låda i famnen.
''Vi har munkkrig'' förklarar han. ''Var med'' säger han med ett brett leende. Jag skakar snabbt på huvudet.
''En annan gång kanske'' mumlar jag. Han kollar på mig med en ledsen blick. ''När åker du på turné?'' Frågar han. Jag kliar mig nervöst i nacken. ''Om 3 dagar'' säger jag lågt. ''Jag är borta i 5 månader'' säger jag och biter mig i läppen. Han suckar tungt. ''Då måste vi ses imorgon!'' Säger han. Jag nickar instämmande. ''Hejdå Chaz'' säger jag och börjar gå mot mitt hus igen. En turné kanske kunde få mig på andra tankar.

Kort tråkigt kapitel. Men jag hinner inte mer. :[

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Kolla in den här bloggen! :)

Ni måste seriöst kolla in en grym novellblogg som jag läser! :]
Här har ni en länk: kidrauhlstorys.blogg.se
Den är verkligen inte som någon annan blogg och man fastnar direkt för den! Kolla in den och var beredda på att inte kunna sluta läsa ;]

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 28 - Not This Time

''Hallå?!'' Ropar jag och väntar på svar. Inget svar. Jag himlar med ögonen och går ut i köket där jag finner en gul liten lapp. Jag tar upp den och börjar läsa. ''Vi är hos Pattie, kom dit om du vill'' står det. Aldrig att jag går dit nu.

NÄSTA DAG:
Klockan har blivit två och jag hade bara dragit på mig ett par svarta tights tillsammans med en kort vit klänning.
''Carter! Kom ner till köket!'' Ropar Alexander nedifrån. Jag himlar med ögonen och springer ner för trapporna och ut till köket. ''Wazzup?'' Säger jag och sätter mig ner på stolen mittemot honom.
''Jag hörde om dig och Justin'' säger han och kollar medlidande på mig. Hur kunde en sjuåring vara så smart och få reda på allting? ''Vem berättade?'' Frågar jag.
''Han själv'' säger han och ler svagt. ''Vi var hemma hos dom igår så jag spelade xbox med Justin. Han frågade hur du mådde, men jag sa bara att jag inte visste för jag hade inte träffat dig på ett tag'' säger han med ett snett leende. Jag nickar och kliar mig nervöst i nacken. ''Han mår dåligt'' säger han lågt. Jag suckar tungt. ''Alexander, du förstår inte. Han har känslor för en annan tjej, det är över mellan oss'' säger jag och reser mig upp från stolen.
Varför ska han alltid vara så nyfiken?

JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag kanske inte borde ha berättat för Alexander men jag ville bara prata med någon och han är en sån person som man verkligen kan prata om vad som helst med. Varken mamma eller Carters föräldrar vet om någonting, och det var bäst så. Jag önskar bara att jag kunde spola tillbaka tiden så att kyssen aldrig hade skett. Nu var det försent. Jag har sumpat allting.
''Justin!'' Ropar mamma ifrån vardagsrummet. Jag reser mig upp från sängen och går in till henne. ''Ja?'' Säger jag och kollar frågande på henne. Hon ler svagt. ''Kan du inte gå till affären åt mig?'' Frågar hon. Jag hade egentligen ingenting annat för mig ändå. Ryan och Chaz skulle på ha filmkväll med Michelle, Angelica, Izza och Carter. Dom hade försökt få med mig men jag hade sagt nej direkt när dom sa att Carter skulle komma.
''Visst'' säger jag och rycker på axlarna. ''Vad ska du ha?'' Frågar jag.
Hon ler lite. ''Ingenting speciellt. Bara lite mjölk'' säger hon. Jag nickar och drar på mig mina skor. Hon kommer in till hallen och räcker mig pengar. ''Jag har pengar'' mumlar jag. Hon skakar på huvudet. ''Ja, men det är dina pengar'' säger hon. ''Jaja'' mumlar jag och tar emot pengarna och smäller igen dörren bakom mig. Jag kommer aldrig kunna glömma Carter. Hennes leende, hennes humor, hennes skratt, hennes vackra... Jag avbryts i mitt tänkande när jag krockar in i någon. Michelle. Det gjorde ont att se henne. Nu ska hon säkert skälla ut mig totalt.
''Justin'' säger hon och räcker fram sin hand. Jag skrattar till och drar upp henne från marken. Hon kollar forskande på mig.
''Varför?'' Säger hon bara. Jag suckar tungt och rycker på axlarna. ''Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden'' säger jag lågt.
Hon ler svagt. ''Min hjärna säger att det kommer lösa sig'' säger hon och fortsätter le. ''Min hjärna har alltid rätt''.
Jag skakar snabbt på huvudet. ''Inte den här gången'' säger jag och stoppar ner mina händer i jeansfickan.
''Not this time''
''Äh, kom igen Bieber'' säger hon och ler brett. ''Vi får väl se vem som har rätt''.
Jag nickar. ''Vi får väl se'' säger jag lågt.
''Jag ska på filmkväll nu. Så jag antar att vi ses?'' Säger hon. Jag nickar långsamt. ''Sure'' säger jag. Hon vinkar och börjar gå. Jag vinkar tillbaka och suckar tungt.
Det här kommer bli svårare än jag trodde.

CARTERS PERSPEKTIV:
''Tommy'' säger killen som står bredvid Michelle. Han sträcker fram sin hand. Jag kollar forskande på honom. Han hade brunt hår till öronen och bar en keps. Han var också svart från topp till tå.
''Carter'' säger jag och skakar tveksamt hans hand. Han kollar på Michelle med ett brett leende. Jag himlar med ögonen och går och sätter mig mellan Angelica och Ryan.
''Vilken film vill ni se?'' Frågar Chaz och kollar bland massa filmer. ''Rockstar!'' Säger Ryan och håller upp någon film. ''Visst'' flinar Chaz och tar emot skivan.
Jag försökte koncentrera mig så mycket jag kunde på filmen, men mina tankar var någon annanstans. Dom var hos Justin. Alla underbara minnen var som bortblåsta.
Det är över och jag måste acceptera det.

Berätta vad ni tycker :) Jag tål kritik.

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 27 - The Breakup

''Allt jag kan säga just nu är.. Tack. Ni är världens bästa fans och jag ska följa varenda en av er på twitter!'' Säger han och jag får en skrattattack.
''Jag älskar er alla!'' Säger han och hans ögon tindrar av lycka.

Nästa morgon vaknar jag för en gångs skull av mig själv. Jag sätter mig upp i sängen och tar fram min mobil ur byrålådan. Två sms från Justin. Jag ler stort och öppnar det ena.
''Shawty, vi måste snacka..'' Står det och paniken växer. Jag öppnar det andra smset och läser. ''Kom till mitt hus så fort du läser det här'' står det. Jag reser mig snabbt upp ur sängen och går fram till min garderob. Jag tar av mig pyjamasen och drar på mig ett par svarta mjukisbyxor och en vanlig vit T-shirt. Sen drar jag på mig ett par vita strumpor, borstar tänderna snabbt och sätter upp håret i en slarvig tofs.
''Jag springer bara över till Justin en stund!'' Ropar jag till mamma och drar på mig mina vita converse. Sen öppnar jag dörren och smäller igen den efter mig och börjar springa mot Justins hus. Det var överdrivet varmt idag. När jag kommer fram knackar jag på dörren till hans hus och inte långt efter har Pattie öppnat och står framför mig.
''Hej Carter'' säger hon och ler åt mig. ''Hej Pattie, är Justin hemma?'' Frågar jag.
Hon nickar. ''Han är uppe på sitt rum'' säger hon och släpper in mig. Jag drar av mig skorna och går upp för trappan. Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren till hans rum. Han sitter i sin säng och rycker till när jag kommer in.
Jag sätter mig ner på hans säng och kollar frågande på honom. ''Väckte jag dig?'' Frågar han osäkert. Jag skakar snabbt på huvudet.
''Vad ville du snacka om?'' Frågar jag och kollar nyfiket på honom.
''Jag åker ju iväg på turné efter sommaren..'' Säger han och hans ögon fylls med tårar. Jag kollar förvirrat på honom. Han suckar tungt och kollar på mig med en blick jag inte kan tyda. ''Jag kan inte vara utan dig så länge..'' Viskar han. Jag suckar tungt och kollar in i hans ögon. ''Det är inte det, berätta vad det är nu'' mumlar jag.
Han rycker till och kollar på mig med en tom blick. ''Jag pratade med Victoria igår, Victoria Justice..'' Säger han. Jag spärrar upp ögonen och blir tom på ord. ''Jag tror att jag har känslor för henne'' säger han och kollar ner på sina händer.
Jag tror att jag har känslor för henne.
Hur svarar man på något sådant? Utan att ha märkt det har en tår runnit ner för min kind. Jag reser mig upp och börjar gå mot dörren. ''Snälla gå inte'' viskar han. Jag vänder mig om och kollar på honom med tårögda ögon.
''Jag förstår inte'' säger jag lågt. ''Du kanske skulle ha glömt mig''.
Han skakar snabbt på huvudet. ''Nej.. Säg inte så'' mumlar han. Jag rycker på axlarna.
''Jag önskar att jag slapp'' säger jag. ''Men då får du göra det nu'' säger jag och lämnar hans rum. Varför har han inte sagt någonting? Hur länge har han haft känslor för henne? Sen kyssen? Tusentals frågor åkte omkring i mitt huvud men jag hade inte svar på någon utav dem. Jag drar på mig skorna och Pattie kommer ut i hallen och kollar bekymrat på mig.
''Har det hänt någonting?'' Frågar hon. Jag suckar och kollar på henne. ''Fråga Justin'' säger jag och lämnar huset. Det plingar till i min mobil och hans namn lyser på skärmen. Jag suckar tungt och öppnar meddelandet.
''Förlåt. Hon kom hem till mig igår kväll gråtandes och bad om ursäkt för kyssen. Det gjorde ont att se henne ledsen och det var då jag förstod att jag hade känslor för henne'' står det. Jag ryser till. Så hon har varit hemma hos honom samma kväll som jag varit med honom? Jag stoppar ner mobilen i fickan och börjar springa med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag krockar in i någon och hamnar på marken. Jag kollar upp och möter Izzas ansikte. Hon kollar bekymrat på mig.
''Carter'' säger hon och sträcker fram sin hand. Jag tar tag i den och hon drar upp mig. ''Vad har hänt?'' Frågar hon och drar med mig bort till en parkbänk. Vi sätter oss ner och hon kollar frågande på mig.
''Justin..'' Får jag fram mellan tårarna. Jag torkar snabbt bort dem och försöker prata. ''Han har känslor för Victoria Justice'' får jag fram.
Hon flämtar till och kollar på mig med uppspärrade ögon. ''Vilken.. Djävul'' får hon fram. Jag skrattar till och nickar instämmande.
''Jag har en idé'' säger hon. Jag kollar frågande på henne. ''Imorgon ska du, jag, Angelica, Michelle, Ryan och Chaz ha filmkväll'' säger hon med ett brett leende. Jag lyser upp och svarar med en nickning.
''Och kanske Michelles nya pojkvän'' mumlar hon. Jag kollar nyfiket på henne. ''Pojkvän?'' Säger jag dumt. Hon nickar med ett skratt. ''Hon har skaffat kille. Tommy tror jag han hette'' säger hon med ett svagt leende.
Jag nickade långsamt. Allt prat om killar gjorde mig illamående. Men vissa killar var ju bättre än andra. Chaz och Ryan är bara roliga att hänga med.
''Kom, jag följer dig hem'' säger hon. Jag nickar och reser mig upp ifrån bänken och i tystnad börjar vi gå mot mitt hus.
''Vad gjorde du när han berättade?'' Frågar hon plötsligt. Jag kollar frågande på henne. ''Alltså att han hade känslor för den där Victoria'' mumlar hon. ''Jag sa inte så mycket. Bara att han får försöka glömma mig'' säger jag lågt. Hon nickar. ''Det var bra sagt tjejen'' säger hon med ett leende. Plötsligt står vi på tröskeln till mitt hus.
''Jag antar att vi ses imorgon?'' Säger hon och ler stort. Jag nickar med ett leende. ''Det gör vi, var ska vi mötas?'' Frågar jag och öppnar dörren. ''Hos Chaz'' säger hon glatt. Jag nickar. ''Hejdå'' säger jag och stänger dörren efter mig. Jag låser den och sparkar av mig skorna.
''Hallå?!'' Ropar jag och väntar på svar. Inget svar. Jag himlar med ögonen och går ut i köket där jag finner en gul liten lapp. Jag tar upp den och börjar läsa. ''Vi är hos Pattie, kom dit om du vill'' står det. Aldrig att jag går dit nu.

Vad tycker ni? :')

@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)

Chapter 26 - Do Something Awards

Jag flyger upp ur sängen och springer fram till min garderob. ''När åker vi?!'' Frågar jag. Hon ställer samma fråga i mobilen så jag antar att det är Pattie hon pratar med. ''Halv sju ikväll'' viskar hon. Jag pustar ut och tar ut ett par gråa mjukisbyxor och ett vitt linne under tiden.

Det var dags för Do Something Awards. Justin skulle knacka på dörren vilken sekund som helst. Jag drog på mig mina silverskor med en liten klack på och ställde mig sedan framför spegeln. Jag var vacker. Jag hade aldrig kunnat tänka det förut. Varje gång jag fick någon komplimang som att jag var vacker, hade jag bara skrattat åt det och skakat bort tanken. Men nu kunde jag säga det själv. För första gången på väldigt länge. Jag rycker till när det plötsligt knackar på dörren. Jag skyndar mig fram och trycker ner handtaget. På tröskeln står ingen mindre än Justin Drew Bieber. Killen jag föll för. ''Justin'' säger jag med ett stort leende. Han ler stort tillbaka och omfamnar mig i en stor kram. Jag drar in hans doft. Vanilj.
''Ska vi åka?'' Frågar han. Jag nickar som svar och går ut på tröskeln. Pappa dyker upp i hallen och kollar stolt på oss båda två.
''Jag litar på dig, Justin'' säger min pappa med ett svagt leende. ''Ta hand om min dotter nu'' säger han. Justin nickar med ett brett leende. ''Självklart Mr. Williams'' säger han. Vi stänger dörren efter oss och förns då får jag se en limousine. ''Du är grym Justin'' säger jag glatt. Han nickar stolt innan vi kliver in i limousinen.
Chauffören börjar köra och jag kollar ut igenom fönstret och undersöker alla byggnader vi åker förbi.
''Är du nervös?'' Frågar Justin. Jag vänder mig om och kollar på honom. Jag nickar. ''Yes, men du borde vara nervösare'' ler jag. Han nickar med ett nervöst leende och jag ser hur hans händer skakar. Jag tar ett hårt grepp om hans hand och skrattar till. ''Ta det lugnt, det kommer gå bra'' säger jag. Han nickar ivrigt. ''Jag hoppas det'' säger han och jag hör hur han verkligen stammar fram orden.
''Jag lovar'' säger jag med ett snett leende. Plötsligt stannar vi och Justin hoppar ut ur bilen. Dörren på min sida öppnas och självklart är det Justin som har öppnat den som en gentleman. Han ler och räcker mig sin hand. Jag tar den och han hjälper mig ut ur bilen. ''Nu kör vi'' säger han glatt. Jag nickar och vi kommer till en röd matta. Justin blir fotograferad själv så jag håller mig på avstånd. Efter en stund vinkar han till sig mig. Tveksamt går jag och ställer mig bredvid honom. Vi ler stort in i kamerorna och går sedan in i en stor vit byggnad. ''Dom ropar ut priserna om en halvtimme. Vad ska vi göra tills dess?'' Frågar Justin och kollar på mig med ett leende. Jag rycker på axlarna och ler tillbaka. Nu när jag tänker efter så känns det overkligt att sitta här bredvid Justin Bieber i en svart soffa på en gala. Och jag var riktigt glad över att han hade kommit såhär långt. Från killen som nästan bara umgicks med tjejer, till en utav världens populäraste artister. Det var grymt rent ut sagt.
''Vad tänker du på?'' Frågar Justin nyfiket och kollar in i mina ögon. Jag ler av att se hans ögon. ''Dig'' säger jag ärligt. Han skrattar till. ''Som vanligt då'' ler han. Jag slår till honom löst på axeln.
*
Det var dags för prisutdelningen. Jag och Justin hade fått platser längst fram och inte långt ifrån oss satt Lady Gaga med sitt överdrivna hår och sin överdrivna klädsel. Hennes hår var uppsatt i en stor tofs och hon hade gjort en liten rosett i håret. Hon bar en kort silvrig klänning och hon påminde lite som en robot. Jag skrattar åt det men kollar genast på scenen igen.
''Hej och välkomna till The Do Something Awards!'' Ropar en kvinnlig röst i en mikrofon. Jag vänder mig om som alla andra och får syn på tjejen ifrån The big bang theory. Pennie? Penny? Hette hon så?
''Ni är säkert jättespända på att få höra vinnarna av The do something awards!'' Ropar hon och några jubel hörs. Själv sitter jag som förstelnad och bara väntar på att få höra Justins namn. Hon kliver upp på scenen och kollar på oss och jag skymtar ett stort leende i hennes ansikte.
''Selena Gomez och Sean Kingston ska presentera vinnaren som skänkte mest pengar till kvinnorna på sjukhuset Buffalo'' säger hon och folk skriker. Sean Kingston var en utav mina förebilder innan han rånade en liten flicka.
Ut på scenen kommer Sean och Selena med glada ansikten och varsin mick i handen.
''Hej allihopa!'' Ropar Selena och Justin ler stort. Jag suckar och fortsätter kolla på dem. Selena bär en lång lila klänning och Sean bär en vit T-shirt, ett par blåa jeans och en röd kofta.
''Har ni det kul ikväll?!'' Ropar Sean och jag jublar tillsammans med resten av publiken.
''Okej, nu till det allvarliga..'' Säger Sean när vi tystnat. Selena kollar på någon lapp och ler stort.
''Vinnaren som skänkte mest pengar till Buffalo är....'' Säger Selena och en trumvirvel hörs. ''Lady Gaga!'' Ropar dem i kör och jag kastar en blick åt Lady Gagas håll. Hon lyser upp och reser sig uppför sin stol.
Jag ler svagt när hon kliver upp för scenen och tar emot ett pris. Hon ställer sig framför en mick och kollar ut över publiken. ''Tack så himla mycket. Jag älskar er!'' Säger hon och publiken jublar. Hon skrattar till och springer ner från scenen och sätter sig ner på sin plats igen.
''Tack för oss!'' Säger Selena glatt. Publiken jublar och dem lämnar långsamt scenen. Kvinnan från The big bang theory börjar prata igen.
''Vi har två priser kvar att dela ut ikväll..'' Säger hon och försöker få det att låta spännande. ''Dem som ska presentera vinnaren som skänkt mest pengar till Afrikas barn är Taylor Swift och Demi Lovato!'' Säger hon högt och ännu en gång jublar publiken, inklusive jag och Justin.
Ut på scenen kommer Taylor, klädd i en vit klänning som når till knäna med Demi efter sig som bär en svart klänning också till knäna.
''Hej på er!'' Säger Taylor och ler stort åt oss alla. Vi jublar som svar och hon skrattar till.
''Jag hoppas verkligen att ni är spända på att få höra vinnaren!'' Fortsätter Demi och ännu en gång jublar vi.
''Bra, för det är vi också!'' Säger Taylor och drar upp en lapp. Demi flyttar sig närmare Taylor för att kunna se vad som står. ''Vinnaren som skänkt mest pengar till barnen i Afrika är..'' Säger dem och ännu en trumvirvel hörs på avstånd.
''Tyra Banks!'' Ropar dem i kör och publiken jublar. Efter en liten stund kommer Tyra upp på scenen och tar emot ett pris. ''Wow..'' Börjar hon och lyser upp. ''Så mycket trodde jag inte att jag skänkte..'' Säger hon och några skratt hörs. ''Tack för att ni röstade på mig! Jag älskar er'' säger hon med ett leende och kliver av scenen.
''Ha en fortsatt trevlig kväll!'' Ropar Demi i sin mick och både hon och Taylor försvinner backstage.
Ut på scenen kommer nu Miley Cyrus och Lil Wayne. Vi jublar högre än någonsin och dom skrattar båda två.
''Är ni redo att få höra vem som tar hem det största priset?!'' Ropar Miley och vi skriker. Jag kollar på Justin som sitter och kollar på mig med ett nervöst leende. Jag tar hans hand och håller den hårt.
''Vinnaren som skänkt mest pengar till hela världen är..'' Börjar Lil Wayne och en trumvirvel hörs fast den pågår längre.
''Justin Bieber!'' Ropar dem samtidigt och Justin kollar på mig med uppspärrade ögon. Jag ler stort åt honom men han fortsätter bara stirra på mig.
''Upp på scenen!'' Säger jag. Han nickar och ser helt mållös ut. Han tar sig upp på scenen och tar emot priset lika förvånad. Han ställer sig vid micken och kollar ut på oss. Han möter min blick och jag ler stort. Han ler stort tillbaka och tar ett djupt andetag.
''Jag kan inte ens prata..'' Säger han och jag börjar skratta som resten av publiken.
''Ni är helt fantastiska.. Jag.. Utan er skulle jag vara här i Stratford nu och ligga framför tvn och äta en stor pizza'' säger han och vi skrattar igen. ''Jag finner inte ord för... Hur mycket ni betyder för mig'' säger han och andas djupa andetag.
''Allt jag kan säga just nu är.. Tack. Ni är världens bästa fans och jag ska följa varenda en av er på twitter!'' Säger han och jag får en skrattattack.
''Jag älskar er alla!'' Säger han och hans ögon tindrar av lycka.

Jag är inte hemma just nu så detta inlägg är tidsinställt. Jag vill tacka alla läsare för era underbara kommentarer när jag mådde dåligt. Tack! Ni är bäst :]