@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Angående novellen :)
Hejhej!
Tänkte bara tala om att den här novellen kommer bli mycket längre än dom andra jag skrivit på senaste tiden. Jag har funderat ut nästan hela storylinjen, och det händer MYCKET! :) Plus att jag är inte riktigt färdig än ;) så jag hoppas att ni gillar denna novell, för den är VERKLIGEN INTE slut än på ett tag! Tack för alla fina kommentarer ni lämnar, dom betyder så mycket mer än vad ni anar! Läser varenda en av dem och dem berör mig verkligen :')
Tänkte bara tala om att den här novellen kommer bli mycket längre än dom andra jag skrivit på senaste tiden. Jag har funderat ut nästan hela storylinjen, och det händer MYCKET! :) Plus att jag är inte riktigt färdig än ;) så jag hoppas att ni gillar denna novell, för den är VERKLIGEN INTE slut än på ett tag! Tack för alla fina kommentarer ni lämnar, dom betyder så mycket mer än vad ni anar! Läser varenda en av dem och dem berör mig verkligen :')
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Chapter 6 - What Are You Doing Here?!
''Hallå?'' Svarade jag i telefonen. Det stod dolt nummer. ''Cassie. Är det du?'' Hörde jag min pappa säga. Jag ryckte till och kände att tårarna brände bakom ögonlocken. ''Pappa?'' Viskade jag försiktigt. Jag hörde att han pustade ut. Jag satte mig ned på sängen och höll tillbaka tårarna. Jag tänkte inte börja gråta. Jag var för glad för segern igår.
''Hur är det med dig och mamma?'' Frågade han. Jag snyftade till. ''Med mig är det bra. Mamma säger att hon också mår bra. Hon är sitt vanliga jag, fast lite tröttare'' sa jag. ''Hur mår du och... Dom andra?'' Frågade jag. ''Jag mår bra'' sa han lugnt. ''Min fru tjatar om att få träffa dig. Likaså din lillesyster och storebror'', sa han. Jag flämtade till. ''Först och främst kan jag inte ha en storebror, och för det andra varför har du inte sagt att jag har en syster?!'' Frågade jag förvånat. Pappa skrattade till i luren. ''Jag har inte sagt något för du svarar ju aldrig när jag ringer, och det där med att du har en bror. Det är väl inte riktigt din bror, det är Sarahs son Jacob. Han är lika gammal som dig'', sa han. Jag nickade för mig själv. ''Okej'', var allt jag sa. ''Så.. Jag har en fråga'', mumlade pappa. ''Vadå?'' Frågade jag. Jag tog ett djupt andetag och väntade på vad han skulle fråga. ''Vi ska till Stratford nu i helgen. Vi stannar i en hel månad, för vi ville träffa dig. Vill du?'' Frågade han och jag hörde direkt hur osäker han lät. Jag drog efter andan. Ville min pappa och resten av hans familj träffa... Mig? ''Dog du eller?'' Skrattade pappa. Han var samma gamla pappa. Jag log lite för mig själv. Jag skulle få träffa min pappa igen. Han ville ha kontakt med mig.
''Ja'', sa jag. ''Jag vill jättegärna träffa dig och din familj'' sa jag och log. Pappa hostade. ''Du räknas också i min familj, buddy'' sa han. Jag log stort. Buddy hade han kallat mig sedan jag var tio. Han kallade mig först älskling, men jag gillade inte det. Jag sa att det lät så gammalt och att han kunde kalla mig buddy istället. Han hade skrattat och sagt; ''okej då, buddy.''
''Jag älskar dig'', sa han lågt. Jag log. ''Jag älskar dig också pappa. Jag måste lägga på. Kan du ringa mig imorgon kväll?'' Frågade jag. ''Det kan jag göra'', sa han. ''Hejdå Buddy'' sa han. Jag skrattade. ''Hejdå pappa.''
Jag la på luren och la mobilen bredvid mig. Jag suckade tungt och kollade ned på mina händer.
''Baby i hear melodies, when you're heart beats..'' Jag spärrade upp ögonen och sprang till mitt fönster. Jag kollade ut och flämtade till. ''Justin?!'' Sa jag förskräckt. ''I hear melodies when your heart beats, Baby it sings to me like, Fa la la la la, Fa la la la la...''
Jag tog mig förskräckt för huvudet och sprang ut ur rummet och ned till hallen. Klockan var halv elva på kvällen! Jag drog på mig skorna, jackan och min halsduk innan jag sprang ut och gick bakom huset där han stod, nedanför mitt fönster.
''Justin!'' Sa jag förvånat. ''Klockan är halv elva på kvällen! Vad vill du?'' Frågade jag. Han log och kom fram till mig. ''Jag ville träffa dig'', sa han. Jag log överraskat.
''Men..'' Stammade jag. ''Varför?'' Han skrattade till. ''Okej såhär är det,'' sa han och tog ett djupt andetag. ''Det är filmkväll hos Ryan med Ryan, Chaz, jag, Clarissa och Allison. Och så fick jag en uppgift'', sa han. Jag höjde på ögonbrynen. ''Vadå?'' Frågade jag. ''Att hämta dig'', sa han och flinade. Jag spärrade upp ögonen. ''Är det sant?'' Frågade jag. Han nickade. Jag skrattade till och ryckte på axlarna. ''Okej'', sa jag och log. ''Så.. Kan du följa med?'' Frågade han. Jag nickade. ''Det kan jag nog'', sa jag. Han lös upp och vinkade med mig. ''Då går vi'' sa han. Jag nickade och följde efter honom. Jag skyndade mig lite så att jag gick bredvid honom. ''Hur hittade du?'' Frågade jag förvånat. Han skrattade till. ''Vi gick förbi här igår. Inte så svårt att glömma'', sa han och blinkade med ena ögat. Jag skrattade generat och log svagt. ''Berätta om dig själv'', sa han. Jag höjde på ögonbrynen. ''Finns inget att berätta'', sa jag. Han skrattade. ''Jodå. Jag vill veta vem du verkligen är Cassie'', sa han och kollade intensivt på mig. Jag rös till och log lite. ''Jahapp'', sa jag. ''Jag heter Cassie Jones, är sexton år gammal och har bott i Stratford i en månad. Innan det bodde jag i Los Angeles där jag är uppväxt. Jag bor här med min mamma. Min pappa bor i Atlanta men kommer hit i helgen. Mina bästa vänner är Clarissa och Allison, mina intressen är att vara med mina vänner, skejta, dansa och sjunga. Sen finns det inte så mycket mer att säga. Berätta om dig själv'', sa jag och log. Justin kollade imponerat på mig. ''Sjunger du?'' Frågade han. Jag skrattade till. ''Då och då, men mest för mig själv'', sa jag. Han nickade. ''Jag måste få höra dig någon dag. Kan du lova mig det?'' Frågade han. Jag nickade. ''Promise'', sa jag och log. Han flinade. ''Så, mitt namn är Justin Bieber. Jag är sjutton år gammal och bor i Atlanta. Men jag är för det mesta här då min mormor och morfar bor här. Plus Ryan och Chaz'' sa han och skrattade lite. ''Jag är uppväxt här i Stratford men är inte här lika ofta längre. Jag är väldigt ofta på turnéer och liknande. Jag bor med min mamma och träffar inte min pappa så ofta då han bor i Toronto. Jag har två småsyskon som heter Jazmyn och Jaxon. Mina intressen är att sjunga, dansa, skejta, ha konserter, spela in låtar, hänga med mina vänner och att ha filmkvällar som denna'' sa han och skrattade igen. ''Sen finns det inte så mycket mer att säga'', sa han. Jag nickade imponerat. Den här killen var verkligen talangfull.
@ Talkin 2 you guys
Kolla & Sprid
Hej på er! :) Hur mår ni? Själv mår jag sådär. Det är lite bättre faktiskt. Ett nytt kapitel kommer ikväll elr imorgon, vet inte riktigt. Vi får se om jag orkar. Jag ska försöka lägga upp ett nytt kap idag. Men iaf så vill jag dela med mig av en känslig video som jag hittade nyss. Den fick mig verkligen att börja gråta, den är verkligen värd att kolla på och ni får jättegärna sprida vidare den.
Håller med till 100 procent. Justin förtjänar inte allt detta hat han får. Han har inte gjort dem någonting, men ändå håller dem på som dem gör. Vad tycker ni?
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Jasmine's syster!
Hejhej! Jasmines syster här!
Jasmine mår dåligt hon har feber, men hon bloggar så fort hon kan sen! :)
@ Talkin 2 you guys
LÄNK !!
Jag måste tipsa om en riktigt grym novell! Tjejen skriver JÄTTEBRA och förtjänar verkligen fler läsare :) Börja med att kika in bloggen, haha jag lovar ni kommer inte kunna sluta läsa ;)
you find it here; http://mystoories.blogg.se/ Check it out och ge henne fler kommentarer, det förtjänar hon :)
you find it here; http://mystoories.blogg.se/ Check it out och ge henne fler kommentarer, det förtjänar hon :)
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Chapter 5 - Thank You So Much
Jag svalde hårt och nickade för mig själv. Jag kastade en blick och där stod han och kollade på mig. Nervositeten ökade, klockan tickade och min tid var snart ute. Jag måste göra någonting! Jag stängde ögonen och tog ett djupt andetag. Jag slog upp ögonen och drogs tillbaka till verkligheten. Vad höll jag på med? Jag började rulla med skateboarden och åkte snabbt upp för rampen. När jag kom upp hoppade jag upp från skateboarden och när den åkte ner igen landade jag perfekt på den. Jag log för mig själv och hörde hur publiken jublade. Jag åkte upp på andra sidan och gjorde samma sak. När jag kom tillbaka till andra sidan så gjorde jag ett trick som jag var riktigt osäker på. Jag hoppade upp och snurrade runt tre varv i luften på skateboarden, och när jag landade ramlade jag inte. Jag klarade det! Jag skrattade för mig själv och hörde att publikens jubel blev högre. Jag kastade en snabb blick på klockan. Jag hade trettio sekunder till på mig. Jag snurrade runt och gjorde olika tricks. När min tid var ute log jag åt allt folk och gick sen bakom rampen. Clarissa och Allison var snabba med att omfamna mig i stora kramar. Det blev även en gruppkram. Jag log åt dem. ''Du klarade det!'' Sa Allison. Jag log och skakade på huvudet. ''Vi klarade det'', rättade jag henne. Hon och Clarissa log brett. Jag log tillbaka.
*
Vi var tre kvar. Jag hade fortfarande riktigt svårt att förstå att jag var i top-3. Det stod dock mellan mig, Ryan och Chaz. Jag hade ingen chans! Jag flämtade till när jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om med ett ryck och fick se Chaz med Ryan vid sin sida. Dom kollade på mig båda två med stora ögon.
*
Vi var tre kvar. Jag hade fortfarande riktigt svårt att förstå att jag var i top-3. Det stod dock mellan mig, Ryan och Chaz. Jag hade ingen chans! Jag flämtade till när jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om med ett ryck och fick se Chaz med Ryan vid sin sida. Dom kollade på mig båda två med stora ögon.
''No way'', var allt Chaz sa. Jag log åt dem. ''Yes way'' sa jag. ''Hur...'' Mumlade Ryan. Jag skrattade. ''Nu vet ni'' sa jag.
''Justin! Kom hit!'' Ropade Chaz och vände sig om. Jag spärrade upp ögonen. ''Justin ville se vem det var som knäckte oss.. Nästan'' sa Ryan. Mina ögon var fortfarande uppspärrade och jag var nära att tappa hakan. Bokstavligt. Och där kom han. Justin Bieber, med ett lila headset på huvudet. Han granskade mig.
Han ställde sig framför mig och sträckte fram sin hand. ''Hej'', sa han och log. ''Jag heter Justin.'' Jag skrattade till. ''Det vet jag'', sa jag. ''Cassie'', sa jag och log. Jag skakade hans hand och han log tillbaka. ''Jag måste säga att du var riktigt grym där ute'' sa han. Jag log tacksamt. ''Tack så mycket'' sa jag blygt. Han flinade. ''Det är inte över än. Men jag tror att du har en stor chans att slå Ryan och Chaz'' sa han. Jag skrattade. Ryan och Chaz kollade på Justin med förvånade blickar. ''Aye, vad säger du?!'' Frågade Chaz. Justin skrattade åt dem och kollade in i mina ögon igen. ''Du var riktigt duktig där ute Cassie'' sa han. ''Tack Justin'' sa jag och log. Allison slog till mig på axeln. Jag kollade förvirrat på henne. Hon ställde sig närmare mig och jag visste att hon skulle viska något i mitt öra. ''Det är Justin Bieber'', viskade hon. ''Fall inte för honom, för du får ditt hjärta krossat direkt. Förstår du?'' Jag kollade förvånat på henne men besvarade med en nickning. Justin kollade förvirrat på oss båda två. Jag skakade på huvudet. ''Inget'' sa jag och log. Han nickade och rättade till väskan han hade på ryggen. ''När får jag lämna den här då?'' Frågade han och kollade på Ryan. Ryan skrattade. ''Såfort tävlingen är över så åker vi hem och lämnar den. Jag är glad att du är tillbaka bro'', sa han. Jag kunde inte låta bli att le. Jag var i chocktillstånd och visste inte vad jag skulle säga. Jag visste inte ens om att Ryan och Chaz var vänner med Justin. Var det därför alla tjejer var runt dem och blev så hysteriska när dom kom innanför skolbyggnaden? Jag skakade på huvudet och granskade Justin. ''Alright'' hörde jag Dylan Shane säga i en mikrofon. ''Nu är det dags för dom tre sista att tävla om 20 000 dollar'' fortsatte han. ''Ge en varm applåd för Chaz Somers!'' Ropade han. Chaz log åt oss innan han sprang iväg med sin skateboard och åkte upp för rampen. Han gjorde massa grymma tricks, bättre än sist och avslutade det hela med att ge publiken en slängkyss. Vilken mallgris! Jag suckade och var osäker på om det var min eller Ryans tur. Chaz kom tillbaka helt andfådd och drack ur min vattenflaska som jag hade i handen. ''Aye!'' Sa jag förvånat. Han skrattade bara och innan jag hann reagera var halva flaskan tom. Jag suckade och kollade hopplöst på honom. Han flinade.
''Ge en varm applåd för Ryan Butler!'' Ropade Dylan Shane. Ryan blinkade åt oss och sprang iväg. Han åkte upp för rampen och gjorde liknande tricks som Chaz gjort. Han avslutade dock med att snurra runt på skateboarden som jag gjort tidigare. Jag spärrade upp mina ögon. Jag behövde göra något riktigt bra nu. Jag tänkte efter. Jag skulle kunna göra det där coola tricket jag lärde mig med Allison och Clarissa igår. Jag var inte så säker på det, men det måste fungera. Det är mitt ända hopp. Ryan kom tillbaka och innan jag hann reagera var det min tur. Jag svalde hårt och Justin gav mig en highfive. ''Lycka till. Du klarar det här'', sa han och log. Jag log tacksamt och åkte ut på rampen. Jag åkte uppåt och svalde hårt när jag stod där uppe. Jag tog ett djupt andetag och hoppade upp i luften och åkte nedåt. Publiken jublade som aldrig förr när jag klarade tricket Clarissa och Allison hjälpt mig med. Det var inte så svårt egentligen. Man åkte uppåt, snurrade och åkte upp och ner. Utan att ramla! Jag avslutade med ett leende och en snurr till innan jag gick bakom rampen. Jag var helt andfådd när jag kom tillbaka och såg att mitt vatten var slut. Jag spärrade upp ögonen och kollade på Ryan som kollade oskyldigt på mig. ''Vad i...'' Muttrade jag. Justin log. ''Det är lugnt, du kan få vatten av mig'' sa han och öppnade sin ryggsäck. ''Tack, men det behövs inte'' sa jag och log. Han skrattade. ''Jo, du är törstig!'' Sa han och räckte mig en lila vattenflaska. Jag log. ''Tack så jättemycket'' sa jag och tog tre klunkar innan jag gav tillbaka den. Han log och drack en klunk han med. Jag blev förvånad. Han drack från samma flaska som mig, han lät mig ens dricka av den! Han var en riktigt snäll kille, det märkte jag direkt. Vi kanske skulle kunna bli bra vänner. Haha vad tänker jag med egentligen? Som Allison sa, han är Justin Bieber.
''Vi har utsett en vinnare!'' Ropade Dylan Shane. ''Kan Ryan Butler, Chaz Somers och Cassie Jones komma ut hit?!'' Skrek han. Jag tog ett djupt andetag och gick ut tillsammans med Ryan och Chaz. Dom ställde sig bredvid mig så att jag stod i mitten på rampen och väntade på att få resultatet. Jag stängde ögonen och kände att Ryan och Chaz tog tag i mina händer. Dom var väl lika nervösa som jag.
''Vinnaren är....'' Sa han och jag kisade med ögonen och såg hur han drog upp ett papper ur ett litet kuvert. ''Cassie Jones!'' Utbrast han. Mina ögon spärrades upp. Jag hade aldrig varit lyckligare! Jag sprang fram till honom och log mitt största leende någonsin. Och det var äkta. ''Tack så jättejättemycket!'' Sa jag. Han log och räckte mig två påsar. ''20 000 dollar, i kontant!'' Sa han. Jag visste verkligen inte vad jag skulle säga. Jag hade aldrig varit gladare.
*
''Grattis!'' Sa Justin när vi var påväg hem igen. Jag gick tillsammans med Justin, Ryan och Chaz. Clarissa och Allison bodde ju åt andra hållet. ''Tack så mycket Justin!'' Sa jag och log. Ryan och Chaz gick tysta bredvid. ''Killar..'' Suckade Justin. Jag suckade tungt och kollade på dem. Chaz skrattade till. ''Jag är inte ledsen för att jag förlorade, man måste förlora någon gång. Jag är ledsen för att jag förlorade mot en tjej!'' Sa han. Jag skrattade och klappade honom på axeln. ''Vänj dig'', sa jag och log. Jag gick upp på tröskeln till mitt hus och log åt killarna. ''Vi ses väl?'' Sa Justin. Jag nickade och log, fast jag var inte så säker på det.
''Det gör vi'', sa jag.
''We will.''
Vad tycker ni hittils? Går det för fort fram elr för segt? eller är det lagom? Det kommer inte hända saker ännu, det lovar jag iaf :) men han är ju Justin Bieber. Och alla känner väl till Justin som den ''trevliga typen.'' Haha men dela gärna med er av era åsikter!
Vad tycker ni hittils? Går det för fort fram elr för segt? eller är det lagom? Det kommer inte hända saker ännu, det lovar jag iaf :) men han är ju Justin Bieber. Och alla känner väl till Justin som den ''trevliga typen.'' Haha men dela gärna med er av era åsikter!
@ Talkin 2 you guys
Blogresponse!
Ställ jättegärna frågor till mig i blogresponse! :) (rutan som är här bredvid) det skulle betyda mycket. Jag svarar på allt mellan himmel och jord, så fråga vad ni vill!
CHAPTER 4 ÄR UNDER DETTA INLÄGG! :)
CHAPTER 4 ÄR UNDER DETTA INLÄGG! :)
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Chapter 4 - It's Showtime
''Vi tränar mer imorgon!'' Sa Allison. Jag nickade utmattat och la mig ned på gräsmattan. Jag andades djupa andetag. ''Vad är klockan egentligen?'' Frågade jag. Jag hade riktigt svårt att andas, vi måste ha tränat i minst fyra timmar. Jag var helt död. ''Halv tolv på kvällen'', sa Clarissa. Jag spärrade upp ögonen. Vi hade tränat i åtta timmar utan att ta en ända liten paus! Jag svor för mig själv och sträckte mig efter min vattenflaska.
''Kan.. Du ge mig den?'' Frågade jag. Det kändes verkligen som om att jag skulle dö vilken sekund som helst. Allison var snabb med att resa sig upp och ge mig den snabbt. Jag log tacksamt och drack direkt upp halva flaskan innan jag skickade vidare flaskan till Clarissa. Hon drack och gav den sedan till Allison. Jag stängde ögonen för ett tag och lugnade ner mig. Jag andades tungt och reste mig upp försiktigt. Jag visste att när jag vaknade imorgon bitti skulle jag ha världens träningsvärk. Och imorgon skulle vi träna ännu mer. Jag la ned vattenflaskan i min lilla väska och la väskan runt axeln. ''Jag måste hem nu. Vi ses imorgon?'' Sa jag och log. Dom reste sig också upp och nickade. Dom skulle åt andra hållet. Det var söndag imorgon, alltså skedde tävlingen på måndag. ''Vi träffas här imorgon klockan elva på morgonen'', föreslog Allison. Både jag och Clarissa nickade och dom omfamnade mig i en kram. ''Gå hem och duscha nu'', sa Clarissa och brast ut i skratt. Jag och Allison skrattade med henne. ''Hejdå tjejer'' sa jag och vinkade åt dom. ''Hejdå!'' Ropade dom efter mig. Trött och sliten begärde jag mig hemåt. Jag drog upp min mobiltelefon ur fickan. Tre nya meddelanden från mamma och sju missade samtal. Åh nej! Hon måste vara riktigt orolig! Jag knappade snabbt in ett nytt meddelande och skickade direkt iväg det till henne. ''Förlåt mamma! Jag har varit och tränat skateboard med Clarissa och Allison hela dagen! Glömde bort tiden, jag ska tävla på måndag! Du får gärna komma och kolla :) Jag är på väg hem! Hemma om 5 minuter /Cassie''. Sedan ökade jag takten och när jag kom fram till huset pustade jag ut. ''Fick du mitt meddelande?!'' Ropade jag såfort jag smällt igen dörren bakom mig. ''Ja'', hörde jag mamma säga på avstånd. Jag antog att hon stod i duschen. Jag drog av mig skorna, samt min jacka och ställde mig utanför dörren. ''Skynda dig, jag stinker'' sa jag. Hon skrattade. ''Jadå'', sa hon och duschen stängdes av. Jag log och gick vidare ut till köket där jag drack ett stort glas vatten. Toalett dörren öppnades snabbt och mamma kom ut för att ge mig en kram. Jag backade undan. ''Vänta med det tills jag har duschat'', sa jag och log. Hon nickade och lät mig gå in i duschen. Jag drog av mig mina kläder och hoppade in i duschen direkt. Jag tvättade både kroppen och håret noggrant. Sedan rakade jag benen och drog på mig ett par vita shorts och en svart T-shirt som hängde ovanför duschen. Jag borstade igenom håret noggrant. Sedan la jag mina andra kläder i tvättmaskinen och satte på den. Jag lämnade badrummet och gick ut till köket för att ge min mamma en kram. Hon besvarade den med ett leende på sina läppar.
''Så, jag hörde att du skulle tävla på måndag?'' Sa hon. Jag nickade. ''Det är i Skateboardsparken klockan halv sex på eftermiddagen'', sa jag. Hon nickade och log. ''Jag kommer'' sa hon. Jag log brett och klappade med händerna innan jag sprang upp på rummet med min väska. Väl uppe på rummet öppnade jag väskan och drog upp pappret som låg där i. Jag tvekade om jag skulle ringa nu? Klockan var halv ett på natten och alla måste väl sova? Men om jag väntar tills imorgon kanske det är försent? Jag knappade in numret som stod på telefonen och efter två signaler började jag bli orolig. Efter den tredje signalen fick jag ett svar.
''Dylan Shane'' hördes en mansröst, han lät pigg och inte nyvaken. ''Ansvarig för tävlingen i skateboardstävlingen på måndag klockan 17.30'' fortsatte han. Jag lös upp. ''Hej Dylan. Mitt namn är Cassie Jones och jag skulle hemskt gärna vilja vara med i tävlingen'' sa jag. Ett glädjeskratt hördes i luren på andra sidan änden. ''Hur gammal är du Cassie?'' Frågade han. Jag log. ''Sexton.'' Jag väntade spänt på hans svar. ''Okej. Vet du vad?'' Sa han. Jag väntade nyfiket på vad han skulle säga, men när han inte sa något blev jag nervös. ''Vadå?'' Sa jag. Han skrattade till. ''Du har precis snott den sista platsen till tävlingen!'' Sa han glatt. Jag skrek till ett glädjetjut. ''Den sista?!'' Utbrast jag. ''Ja!'' Sa han. 'Vem vet, hade du ringt imorgon hade den kanske redan varit tagen'' sa han. Jag började göra små dansrörelser i rummet och var rent ut sagt överlycklig. ''Tack så jättemycket!'' Sa jag ivrigt. Han skrattade ännu en gång. ''Inga problem, men var vid parken klockan 17 på måndag'' sa han. Jag nickade för mig själv. ''Ja!'' Sa jag. ''Jag kommer vara där!'' Sa jag överlyckligt och la på luren. Jag skickade snabbt iväg två likadana meddelanden till Clarissa och Allison.
''Jag ringde och anmälde mig. Gissa vad?! Jag snodde den sista platsen!! Jag ska vara i parken klockan 17.00 på måndag!!!!! Shit kan inte vänta! Det är tack vare er, love you! ♥''
Jag log för mig själv och gick fram till mitt fönster. Jag drog för gardinerna och stängde det lilla fönstret bredvid för att jag frös. Jag gick tillbaka till min säng och kröp ner under täcket. Jag drog fram min laptop och medans jag startade den kollade jag på min mobil. Ett nytt meddelande. Det var ifrån Clarissa. ''Yes!! Fyfan vad grymt tjejen! Vi ska ta hem det här! Love you too! :D ♥''
Jag log brett. Allison hade inte svarat så hon måste ha somnat. Jag satte larm på 10.00 och la undan mobilen på skrivbordet. Sen vände jag blicken till datorn. Den hade startat så jag loggade in på Facebook. Jag kollade mina nya händelser, meddelanden och bekräftade även två vänförfrågningar som var från inga mindre än Ryan Butler och Chaz Somers. Jag himlade med ögonen men bekräftade dom ändå. Jag skrev ett nytt inlägg och delade det. ''Skateboards tävling på måndag kl 17.30 i Skateboardsparken! Ni får gärna komma och kolla :)''. Jag blev förvånad när folk började gilla statusen direkt. Jag ryckte till när Chaz kommenterade den. Jag tvingade mig själv att läsa hans kommentar och när jag läst den blev jag orolig. ''Haha! Jag kommer vinna ;)'' Jag valde att inte bry mig om det men när Ryan också kommenterade blev jag riktigt nervös. ''Alla vet att jag vinner. Skejtar du Cassie?! No way, du skämtar!''
Jag log för mig själv och gick fram till mitt fönster. Jag drog för gardinerna och stängde det lilla fönstret bredvid för att jag frös. Jag gick tillbaka till min säng och kröp ner under täcket. Jag drog fram min laptop och medans jag startade den kollade jag på min mobil. Ett nytt meddelande. Det var ifrån Clarissa. ''Yes!! Fyfan vad grymt tjejen! Vi ska ta hem det här! Love you too! :D ♥''
Jag log brett. Allison hade inte svarat så hon måste ha somnat. Jag satte larm på 10.00 och la undan mobilen på skrivbordet. Sen vände jag blicken till datorn. Den hade startat så jag loggade in på Facebook. Jag kollade mina nya händelser, meddelanden och bekräftade även två vänförfrågningar som var från inga mindre än Ryan Butler och Chaz Somers. Jag himlade med ögonen men bekräftade dom ändå. Jag skrev ett nytt inlägg och delade det. ''Skateboards tävling på måndag kl 17.30 i Skateboardsparken! Ni får gärna komma och kolla :)''. Jag blev förvånad när folk började gilla statusen direkt. Jag ryckte till när Chaz kommenterade den. Jag tvingade mig själv att läsa hans kommentar och när jag läst den blev jag orolig. ''Haha! Jag kommer vinna ;)'' Jag valde att inte bry mig om det men när Ryan också kommenterade blev jag riktigt nervös. ''Alla vet att jag vinner. Skejtar du Cassie?! No way, du skämtar!''
Jag log inombords, men ville inte le på utsidan. Jag svarade med en enkel kommentar, ''Vi får väl se.''
Det var allt jag skrev och innan jag hann logga ut skrev Chaz till mig i chatten. Jag ryckte till och suckade.
Chaz: Tjoo! Skejtar du? :O
Chaz: Tjoo! Skejtar du? :O
Cassie: Yup, har gjort det ett tag nu :)
Chaz: Skämta inte med mig! Hur länge?
Cassie: I tio år. Varför?
Chaz: ABOO! Nu har jag fått ett hot här! :(
Cassie: Haha, oroa dig inte. Du har nog stor chans att vinna ändå :D
Cassie: Haha, oroa dig inte. Du har nog stor chans att vinna ändå :D
Chaz: I know, right? Jag är liksom kung. Men lycka till på måndag ändå, då ska jag se dina skillz!
Cassie: Haha, detsamma! Yeah u will.
Chaz: Hejdå! ;)
Cassie: Hejdå :)
Efter det loggade jag ut med detsamma. Jag ville inte att Ryan skulle börja skriva samma frågor och saker. Jag stängde av datorn och somnade med den bredvid mig.
*
Det var måndag och klockan slog 16.00. Jag satt och skakade i hela kroppen och ville bara skrika rakt ut. ''Ta det lugnt. Du fixar det här'', sa Allison och log uppmuntrande. Jag nickade och log tillbaka, men jag var inte så säker på att hon hade rätt. Det kändes som om att jag skulle dö närsomhelst. Då slog det mig.
Efter det loggade jag ut med detsamma. Jag ville inte att Ryan skulle börja skriva samma frågor och saker. Jag stängde av datorn och somnade med den bredvid mig.
*
Det var måndag och klockan slog 16.00. Jag satt och skakade i hela kroppen och ville bara skrika rakt ut. ''Ta det lugnt. Du fixar det här'', sa Allison och log uppmuntrande. Jag nickade och log tillbaka, men jag var inte så säker på att hon hade rätt. Det kändes som om att jag skulle dö närsomhelst. Då slog det mig.
''Åh nej!'' Utbrast jag och fick panik. ''Vadå?'' Frågade Clarissa. Mina ben började skaka ännu mer och jag var riktigt nära på att falla ihop. ''Jag har inte tagit min medicin sen i lördags!'' Sa jag skräckslaget. Clarissa spärrade upp sina ögon och ropade på min mamma. Hon kom snabbt ut i köket och kollade förvånat på mig. ''Cassie har glömt bort att ta sin medicin! Hon tog den senast i lördags!'' Sa Allison med panik i rösten. Min mamma flämtade till och rusade fram till mitt medicinskåp. Det stod till och med mitt namn på skåpet. Hon höll på med något och jag antog att det var min spruta. Jag såg att hon la i extra mycket i den. Jag orkade inte kolla mer, det blev suddigare och suddigare hela tiden. ''Håll dig vaken!'' Skrek Clarissa. ''Mm'', mumlade jag och satte mig ned på stolen bredvid mig. Min mamma var snabbt på knä framför mig och rullade upp mina byxor. Som tur var hade jag mjukisbyxor. Hon körde snabbt in sprutan i mitt lår. Jag kände ingenting. Jag var för trött för att ens bry mig. När hon tog ut sprutan ur låret drogs jag tillbaka till verkligheten och jag pustade ut. ''Det där får aldrig hända igen! Cassie du måste ta din medicin!'' Sa mamma med tårar i ögonen. Jag nickade långsamt och kollade på Clarissa och Allison som också satt med tårar i ögonen. Jag rullade ner byxorna igen och gick försiktigt upp med Clarissa och Allison bakom mig för att byta om till ett par svarta jeansshorts, ett vitt linne och min svarta skinnjacka.
Efter det tog jag med min bästa skateboard och lika nervösa alla tre, gick vi mot tävlingen. Jag ställde mig bakom alla byggnader och kollade på alla tävlande. Vi var femton stycken. Först skulle vi bli sju, och från sju skulle vi bli till tre. Sen skulle en vinnare utses. Jag vet inte ens om jag skulle hamna i top-sju. Min nervositet ökade för varje sekund. ''Det går inte'', mumlade jag. Clarissa nickade ivirgt. ''Jo, tro på dig själv!''
Jag nickade och andades tungt. Jag satte mig ned i gräset och drog på min svarta hjälm på huvudet. Jag drog på mina benskydd och la mig ned i gräset. Jag var riktigt nervös. Jag reste mig upp och Clarissa kollade storögt på mig.
''Vadå?'' Frågade jag. ''Det är Ryan nu. Sen är det Chaz, och sist är det du'' sa hon. Jag spände blicken i henne. ''Har alla andra redan kört?!'' Frågade jag förskräckt. Hon nickade. ''Ja'' sa hon nervöst. ''Åhhh'' mumlade jag och andades djupa andetag. ''Ryan Butler!'' Utbrast han som måste vara Dylan Shane. Jag ställde mig så att jag skulle kunna se hur han åkte, han åkte ut på rampen och körde massa tricks. Jag blev riktigt imponerad. Han var grymt duktig. Publiken jublade och det var Chazs tur. ''Chaz Somers!'' Ropade han och Chaz rullade ut på skateboarden. Han ställde sig upp och log mot publiken innan han började åka. Hans blick var på någon i publiken hela tiden. Jag följde hans blick och jag kunde verkligen inte tro mina ögon. Det var Jus...
''Hallå! Cassie, vakna! Du ska ut nu!'' Sa Allison. Jag skakade på huvudet och kände hur Clarissa och Allison knuffade ut mig. Publiken blev tyst när jag kom ut och jag ställde mig försiktigt på skateboarden i chocktillstånd.
''Hallå! Cassie, vakna! Du ska ut nu!'' Sa Allison. Jag skakade på huvudet och kände hur Clarissa och Allison knuffade ut mig. Publiken blev tyst när jag kom ut och jag ställde mig försiktigt på skateboarden i chocktillstånd.
@ Talkin 2 you guys
Ärligt?
Igår hade jag 132 unika läsare och 4 kommentarer på det senaste kapitlet? Vad är det för stil egentligen? Jag ber om ursäkt men när jag sitter i en timme och skriver ett kapitel åt er så kan ni väl ändå ge mig lite respons? Det här är inte kul ju.. Speciellt när jag ser att det är över hundra pers som inte kommenterar, blir så less. Det är därför uppdateringen är låg också. Nu vet ni.
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Chapter 3 - Skateboard Competition
''Cassie!'' Ropade Allison bakom mig. Jag vände mig om med ett ryck och fick syn på Allison och Clarissa som kom springandes mot mig med ett stort grönt papper i Clarissas hand. Jag höjde på ögonbrynen och väntade tills dom kom fram till mig. ''Vad är det?'' Frågade jag förvirrat när dom väl kom fram. Clarissa körde upp pappret i mitt ansikte precis framför mina ögon. Jag spärrade upp ögonen och tog försiktigt pappret ifrån henne. Jag läste högt vad som stod.
''Stratfords internationella skateboardtävling.. Anmäl dig nu! Det kommer bli tungt! Tävlingen går ut på att skejta olika höjder och så vidare, det blir svårare och svårare hela tiden. Vinnaren är den som klarar alla tricks och höjder! Låter det intressant? Ja men kom då! Vill du anmäla dig så når du oss på telefonnumret här under. Är du ingen skejtare kom ändå och kolla! Ni vet nog alla var det ligger! SKATEBOARDSPARKEN! Vi ses där!''
Mina ögon var lika stora som golfbollar när jag kollade lite längre ner på pappret. ''Priset är 20 000 dollar, värt det!''
Mina ögon var lika stora som golfbollar när jag kollade lite längre ner på pappret. ''Priset är 20 000 dollar, värt det!''
Jag flämtade till och kollade förvånat på både Allison och Clarissa. Dom kollade på mig med förväntansfulla blickar.
Jag suckade. ''Jag kan inte..'' Mumlade jag. Två flämtningar hördes, och jag visste precis vad dom skulle säga. ''Är du galen eller?!'' Frågade Allison. Jag ryckte på axlarna. ''Jag har ingen chans!'' Sa jag förbryllat. Clarissa skrattade. ''Det kan du ge dig på att du har, det finns inte så många skejtare här'', sa hon. Allison tänkte efter. ''Den ända konkurransen du har är Chaz Somers och Ryan Butler, men så länge du tränar klår du dom'' sa hon. Jag svalde hårt. Chaz och Ryan var kända i området för att vara skejtare. Så fort dom ställde sig på en skateboard var det folk runt dom. Ingen visste om att jag skejtade... Förutom min mamma, Allison och Clarissa. ''Snälla'', sa Clarissa.
Jag tänkte efter. Vad hade jag att förlora egentligen? Dom skulle inte ta något ifrån mig om jag förlorade precis.
''Kör till'', sa jag och la fram min hand. Clarissa och Allison skrek till och gav mig en hård highfive var. Jag log brett. ''När är det?'' Frågade jag. ''Vänd på bladet'', sa Allison. Jag vände på pappret och läste högt. ''Det sker i skateboardparken den 3 oktober klockan 17.30.''
Jag ryckte till. Den tredje oktober är om två dagar.. Hur i helvete skulle jag kunna klå Ryan och Chaz på den tiden? Jag rös till. Jag hade ingen chans.
''Vi tränar nu på en gång!'' Sa Allison. Clarissa nickade instämmande. Jag suckade lågt. ''Går inte, jag ska till sjukhuset'' sa jag. Allison kollade medlidande på mig men Clarissa log. ''Då följer vi med dig dit, och sen tränar vi direkt efter'' sa hon. Allison lös upp, även jag. ''Smartass'' skrattade jag. Dom skrattade med mig och tillsammans skyndade vi oss mot sjukhuset. Jag gick direkt fram till receptionen, det var fem minuter kvar tills jag hade min tid. Kvinnan bakom disken log åt mig.
''Cassie Jones'', sa jag snabbt och log svagt. Hon nickade och skrev in något på sin dator. ''Du har tid om fem minuter'', sa hon sedan. Jag nickade. ''Du kan gå och sätta dig i väntrummet sålänge.''
Jag nickade och gick och satte mig ner mellan Allison och Clarissa. I tystnad satt vi och väntade på att min läkare skulle komma. Vi var nog alla riktigt spända på vad som skulle ske om två dagar, och att vi snart skulle lära mig några fler tricks. Clarissa och Allison kunde inte skejta, men dom visste vilka tricks det fanns, tv nördar som dom är. Jag skrattade åt min tanke och märkte inte att min läkare stod framför mig. Han vinkade med sin ena hand framför mina ögon. Jag reste mig snabbt upp och log ursäktande. ''Hej'' sa han och log. ''Hej'', svarade jag.
''Först ska vi ta en spruta, och sen ska vi transplantera blod'' sa han. Jag nickade. ''Vill ni följa med?'' Frågade jag. Clarissa skakade snabbt på huvudet. ''Vi gillar inte sprutor... Men vi följer med när du ska transplantera blod sen'', sa Allison. Jag nickade och följde efter Dr. Springer. Jag var lika nervös varje gång jag gick igenom sjukhuskorridorerna, jag vet inte riktigt varför. Jag borde väl vara van nu? ''Här är det'', sa Dr. Springer eller Kevin som jag säger och visade mig in till ett rum. Jag nickade och gick in och satte mig på den blåa stolen som fanns därinne. Kevin stängde dörren efter sig och satte sig bredvid mig på den gröna stolen. Han tog ur den blåa lilla sprutan ur facket som låg på bordet framför oss. Jag tog av mig min kofta och han tvättade min arm först. ''Here we go'', mumlade jag och stängde ögonen. Jag kände hur sprutan åkte in i armen och jag bet mig i läppen istället för att gråta eller skrika. Jag sa alltid till alla att det inte gjorde ett dugg ont, men det var en stor lögn. ''Färdigt'', sa han och la på något sorts lapp över såret. Jag nickade och började känna mig lite snurrig. ''Lägg dig och vila ett tag. Du ska ändå inte transplantera blod förns om två timmar'', sa han. Jag nickade och tog mig försiktigt till sängen. Jag la mig ned och stängde ögonen.
*
''Gör det inte ont?!'' Frågade Allison för sjunde gången när jag satt och transplanterade blod. Clarissa och Allison satt vid varsin sida om mig. Jag skakade på huvudet. ''Nej'', sa jag och log. Det var sanningen faktiskt. Det gjorde inte ett dugg ont, för jag var van.
*
''Gör det inte ont?!'' Frågade Allison för sjunde gången när jag satt och transplanterade blod. Clarissa och Allison satt vid varsin sida om mig. Jag skakade på huvudet. ''Nej'', sa jag och log. Det var sanningen faktiskt. Det gjorde inte ett dugg ont, för jag var van.
''Shit'', sa Clarissa bara. Jag skrattade. Det här var andra påsen med blod som var slut, nu var det bara en kvar som skulle ta slut. Sen kunde jag gå om jag ville. Jag reste mig upp ur stolen och gick och la mig ned i sängen. Jag kollade utmattat på mina två vänner som satt på stolarna och kollade på mig med oroliga blickar. Dom log försiktigt och jag log tillbaka.
*
''Här är din skateboard'', sa Clarissa och kastade den till mig. Jag log. ''Thank you'' sa jag och ställde den på marken. Jag satte upp ena foten och tog ett djupt andetag. ''Visa oss vad du kan'', sa Allison. Jag nickade och började åka runt på den och tricksa lite. När jag stannade och klev av skateboarden var jag alledes andfådd. Clarissa och Allison stod och kollade på mig med uppspärrade ögon. Dom såg riktigt imponerade ut, vilket fick mig att le. ''Du behöver ingen träning!'' Sa Clarissa förvånat. Jag skrattade. ''Lite behöver jag träna, jag behöver också veta exakt hur jag ska göra på tävlingen sen.''
*
''Här är din skateboard'', sa Clarissa och kastade den till mig. Jag log. ''Thank you'' sa jag och ställde den på marken. Jag satte upp ena foten och tog ett djupt andetag. ''Visa oss vad du kan'', sa Allison. Jag nickade och började åka runt på den och tricksa lite. När jag stannade och klev av skateboarden var jag alledes andfådd. Clarissa och Allison stod och kollade på mig med uppspärrade ögon. Dom såg riktigt imponerade ut, vilket fick mig att le. ''Du behöver ingen träning!'' Sa Clarissa förvånat. Jag skrattade. ''Lite behöver jag träna, jag behöver också veta exakt hur jag ska göra på tävlingen sen.''
Allison nickade. ''Då kör vi'', sa hon och log. ''Ni vet det där trickset när man hoppar upp på den, snurrar den och gör en perfekt landning? Det vill jag lära mig'', sa jag och log. Dom nickade. ''Vi hjälper dig.''
@ Talkin 2 you guys
Svar på tal
UPDATE: Min andra novellblogg heter; Justinbiebznovell.blogg.se
Hej på er!
Jag har fått många frågor om varför jag inte uppdaterar på min andra novellblogg, och det är pågrund av tidsbrist. Dessutom sitter jag vissa dagar i flera timmar och planerar en sagolinje ungefär. Jag tänker mig exakt i huvudet hur den ska bli så att den inte blir helt förstörd. Men jag kommer att uppdatera på den så snart som möjligt, när jag finner lugn och ro och bara kan sitta och skriva. Jag har fyra syskon som springer runt i lägenheten och skriker som galningar, så det är rätt störande då man sitter och skriver ibland och då blir kapitlerna inte som jag tänkt mig! Men jag kommer uppdatera på den så snart som möjligt!
Hej på er!
Jag har fått många frågor om varför jag inte uppdaterar på min andra novellblogg, och det är pågrund av tidsbrist. Dessutom sitter jag vissa dagar i flera timmar och planerar en sagolinje ungefär. Jag tänker mig exakt i huvudet hur den ska bli så att den inte blir helt förstörd. Men jag kommer att uppdatera på den så snart som möjligt, när jag finner lugn och ro och bara kan sitta och skriva. Jag har fyra syskon som springer runt i lägenheten och skriker som galningar, så det är rätt störande då man sitter och skriver ibland och då blir kapitlerna inte som jag tänkt mig! Men jag kommer uppdatera på den så snart som möjligt!
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Chapter 2 - Late. Like Always. (PART 2)
Jag smällde igen skåpet efter mig med matteboken i min famn och letade efter rätt sal. Jag skulle till sal 22 och befann mig just nu vid sal 17. Det märktes verkligen att jag inte brukade gå till skolan. Jag kanske borde komma hit oftare, för att kunna skaffa ett jobb i framtiden. Det lär behövas. Jag ryckte till när en dörr öppnades till en sal och min mattelärare stirrade storögt på mig. ''Cassie'' sa han förvånat. Jag svalde hårt med en nickning. ''Och du är försenad. Som vanligt'' sa han och flyttade på sig. ''Förlåt'', mumlade jag och gick in i klassrummet. Mina klasskamrater stirrade på mig med förvånade blickar. Clarissa lös upp och klappade på stolen bredvid sig. Jag log åt henne och kollade mig efter Allison. Hon verkade inte vara här idag. Jag ryckte på axlarna och gick och satte mig ned bredvid Clarissa.
''Och vad får dig att komma idag?'' Frågade hon och skrattade till. Jag skrattade. ''Hade lust idag'', sa jag och blev själv förvånad över mitt svar. Hon nickade förvånat. ''Bra att du kom iallafall. Vi håller på med något kemiprojekt som jag inte fattar någonting av'' sa hon och skrattade. Jag log. ''Kemi är inte så svårt som det verkar'' sa jag. Hon höjde på ögonbrynen. ''Kemi.. Det är ditt ämne. Inte mitt'' sa hon bara. Jag log försiktigt och slog upp matteboken. ''Vilken sida ligger du på?'' Frågade jag. Clarissa kollade ned i sitt mattehäfte. ''Sida 171, dudå?''
Jag kollade ned på mitt häfte och svalde hårt. ''70..''
*
''Varför kom inte Allison idag?'' Frågade jag när jag och Clarissa tillsammans lämnade skolbyggnaden. Vi skulle gå till gallerian och ta en fika på Café Sunshine. Ett riktigt fint ställe med riktigt goda bakelser om jag får säga det själv. Hon ryckte på axlarna. ''Ingen aning. Vi kanske kan gå till henne efter att vi har varit på caféet?'' Sa hon. Jag nickade med ett svagt leende. ''Sounds good to me'' sa jag. Hon log bara och tillsammans klev vi in i gallerian. Det var riktigt många affärer här. Men vi skulle inte handla något... Jag hade lovat mig själv att inte handla upp pengarna som jag fått av mamma. Dom skulle komma till något viktigare. Som mediciner tillexempel, jag är trött på att mamma får betala allting. ''Där är det'', sa Clarissa drömmande. Jag log brett och vi klev in på Café Sunshine. Vi ställde oss bakom disken och stirrade på bakelserna. ''Vad ska du ha?'' Frågade jag och tänkte på vad jag skulle ta för något. ''En kladdkaka, dudå?'' Sa hon. ''Samma här. Jag betalar'' sa jag. Clarissa skakade på huvudet. ''Skulle inte tro det va'', sa hon och innan jag hann blinka hade hon beställt. Jag himlade med ögonen åt henne, men hon log bara.
*
Vi knackade på dörren hos Allison och den öppnades direkt. Innanför stod hon. Med påsar under ögonen och såg helt enkelt sjuk ut.
''Oj'', sa Clarissa. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag fick komma på något snabbt. ''Vi ville se hur du mådde, och varför du inte kom till skolan idag'' sa jag lågt. Allison flämtade till. ''Var du i skolan idag?'' Frågade hon. Frågan var till mig, det visste jag mycket väl. Jag nickade. ''Ja faktiskt'' svarade Clarissa åt mig. Jag skrattade till. ''Men ni kan komma in om ni vill'' sa hon och log. Clarissa skakade snabbt på huvudet. ''Nej det är ingen bra idé'' sa jag. ''Du är sjuk.''
Hon nickade. ''Du har rätt'', sa hon. ''Vi ses kanske imorgon?''
Vi nickade och stängde ytterdörren åt henne. Clarissa tog ett djupt andetag när dörren var stängd. ''Var det där verkligen Allison?'' Frågade hon. Jag nickade. ''Det måste det ha varit'', sa jag lugnt. Hon suckade. ''Hon är sjuk'' mumlade hon. Jag nickade. ''Alla blir sjuka'', sa jag och kollade på klockan. ''Shit. Jag måste gå nu'' sa jag och log ursäktande. ''Vart ska du?'' Frågade Clarissa. Jag suckade. ''Laga middag'' sa jag. ''Klockan är sex.''
Hon nickade. ''Okej. Vi ses imorgon?'' Jag nickade och omfamnade henne i en kram innan jag sprang hemåt. När jag kom hem sparkade jag av mig skorna och gick in i vardagsrummet.
''Hej mamma'' sa jag och log åt henne. Hon log tillbaka. ''Hej gumman'' sa hon, men hennes blick blev sedan allvarlig. ''Du har fått något brev... Jag vågade inte öppna det'' sa hon. Jag nickade och gick ut till köket och min blick fastnade direkt på brevet som låg på köksbänken. Jag öppnade det och fann en liten lapp där inne. ''Cassie'' stod det högst upp. Jag vecklade ut papperet och läste vad som stod.
''Hej Cassie. Det är jag, din pappa.. Jag vet inte hur många brev jag har skickat nu. Jag har tappat räkningen..''
Jag drog efter andan och suckade tungt. Pappa. Han lämnade oss, vad vill han nu? Ändå fortsatte jag läsa.
''Jag vill bara berätta att jag älskar dig. Jag vet hur din situation ser ut med mamma och allting. Och jag bor i Atlanta om du vill komma och hälsa på någon gång. Jag tror vi båda två vet hur mamma mår.. Eller? Ifall du någon gång bestämmer dig för att flytta hit så finns jag här. Du kan alltid ringa mig, du har kvar mitt nummer, det är jag säker på. Men jag älskar dig och hoppas vi ses snart. Kram pappa.''
Jag la undan brevet och tog upp de tvåhundra dollarna som låg där i. Jag sjönk ihop på golvet och mina tårar började långsamt rinna ner för mina kinder. Min pappa...
Jag smällde igen skåpet efter mig med matteboken i min famn och letade efter rätt sal. Jag skulle till sal 22 och befann mig just nu vid sal 17. Det märktes verkligen att jag inte brukade gå till skolan. Jag kanske borde komma hit oftare, för att kunna skaffa ett jobb i framtiden. Det lär behövas. Jag ryckte till när en dörr öppnades till en sal och min mattelärare stirrade storögt på mig. ''Cassie'' sa han förvånat. Jag svalde hårt med en nickning. ''Och du är försenad. Som vanligt'' sa han och flyttade på sig. ''Förlåt'', mumlade jag och gick in i klassrummet. Mina klasskamrater stirrade på mig med förvånade blickar. Clarissa lös upp och klappade på stolen bredvid sig. Jag log åt henne och kollade mig efter Allison. Hon verkade inte vara här idag. Jag ryckte på axlarna och gick och satte mig ned bredvid Clarissa.
''Och vad får dig att komma idag?'' Frågade hon och skrattade till. Jag skrattade. ''Hade lust idag'', sa jag och blev själv förvånad över mitt svar. Hon nickade förvånat. ''Bra att du kom iallafall. Vi håller på med något kemiprojekt som jag inte fattar någonting av'' sa hon och skrattade. Jag log. ''Kemi är inte så svårt som det verkar'' sa jag. Hon höjde på ögonbrynen. ''Kemi.. Det är ditt ämne. Inte mitt'' sa hon bara. Jag log försiktigt och slog upp matteboken. ''Vilken sida ligger du på?'' Frågade jag. Clarissa kollade ned i sitt mattehäfte. ''Sida 171, dudå?''
Jag kollade ned på mitt häfte och svalde hårt. ''70..''
*
''Varför kom inte Allison idag?'' Frågade jag när jag och Clarissa tillsammans lämnade skolbyggnaden. Vi skulle gå till gallerian och ta en fika på Café Sunshine. Ett riktigt fint ställe med riktigt goda bakelser om jag får säga det själv. Hon ryckte på axlarna. ''Ingen aning. Vi kanske kan gå till henne efter att vi har varit på caféet?'' Sa hon. Jag nickade med ett svagt leende. ''Sounds good to me'' sa jag. Hon log bara och tillsammans klev vi in i gallerian. Det var riktigt många affärer här. Men vi skulle inte handla något... Jag hade lovat mig själv att inte handla upp pengarna som jag fått av mamma. Dom skulle komma till något viktigare. Som mediciner tillexempel, jag är trött på att mamma får betala allting. ''Där är det'', sa Clarissa drömmande. Jag log brett och vi klev in på Café Sunshine. Vi ställde oss bakom disken och stirrade på bakelserna. ''Vad ska du ha?'' Frågade jag och tänkte på vad jag skulle ta för något. ''En kladdkaka, dudå?'' Sa hon. ''Samma här. Jag betalar'' sa jag. Clarissa skakade på huvudet. ''Skulle inte tro det va'', sa hon och innan jag hann blinka hade hon beställt. Jag himlade med ögonen åt henne, men hon log bara.
*
Vi knackade på dörren hos Allison och den öppnades direkt. Innanför stod hon. Med påsar under ögonen och såg helt enkelt sjuk ut.
''Oj'', sa Clarissa. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag fick komma på något snabbt. ''Vi ville se hur du mådde, och varför du inte kom till skolan idag'' sa jag lågt. Allison flämtade till. ''Var du i skolan idag?'' Frågade hon. Frågan var till mig, det visste jag mycket väl. Jag nickade. ''Ja faktiskt'' svarade Clarissa åt mig. Jag skrattade till. ''Men ni kan komma in om ni vill'' sa hon och log. Clarissa skakade snabbt på huvudet. ''Nej det är ingen bra idé'' sa jag. ''Du är sjuk.''
Hon nickade. ''Du har rätt'', sa hon. ''Vi ses kanske imorgon?''
Vi nickade och stängde ytterdörren åt henne. Clarissa tog ett djupt andetag när dörren var stängd. ''Var det där verkligen Allison?'' Frågade hon. Jag nickade. ''Det måste det ha varit'', sa jag lugnt. Hon suckade. ''Hon är sjuk'' mumlade hon. Jag nickade. ''Alla blir sjuka'', sa jag och kollade på klockan. ''Shit. Jag måste gå nu'' sa jag och log ursäktande. ''Vart ska du?'' Frågade Clarissa. Jag suckade. ''Laga middag'' sa jag. ''Klockan är sex.''
Hon nickade. ''Okej. Vi ses imorgon?'' Jag nickade och omfamnade henne i en kram innan jag sprang hemåt. När jag kom hem sparkade jag av mig skorna och gick in i vardagsrummet.
''Hej mamma'' sa jag och log åt henne. Hon log tillbaka. ''Hej gumman'' sa hon, men hennes blick blev sedan allvarlig. ''Du har fått något brev... Jag vågade inte öppna det'' sa hon. Jag nickade och gick ut till köket och min blick fastnade direkt på brevet som låg på köksbänken. Jag öppnade det och fann en liten lapp där inne. ''Cassie'' stod det högst upp. Jag vecklade ut papperet och läste vad som stod.
''Hej Cassie. Det är jag, din pappa.. Jag vet inte hur många brev jag har skickat nu. Jag har tappat räkningen..''
Jag drog efter andan och suckade tungt. Pappa. Han lämnade oss, vad vill han nu? Ändå fortsatte jag läsa.
''Jag vill bara berätta att jag älskar dig. Jag vet hur din situation ser ut med mamma och allting. Och jag bor i Atlanta om du vill komma och hälsa på någon gång. Jag tror vi båda två vet hur mamma mår.. Eller? Ifall du någon gång bestämmer dig för att flytta hit så finns jag här. Du kan alltid ringa mig, du har kvar mitt nummer, det är jag säker på. Men jag älskar dig och hoppas vi ses snart. Kram pappa.''
Jag la undan brevet och tog upp de tvåhundra dollarna som låg där i. Jag sjönk ihop på golvet och mina tårar började långsamt rinna ner för mina kinder. Min pappa...
''My daddy...''
Vad tycker ni? Den är lite seg i början, men det kommer;)!
''My daddy...''
Vad tycker ni? Den är lite seg i början, men det kommer;)!
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Chapter 2 - Late. Like Always. (PART 1)
Nästa morgon vaknade jag av mitt alarm. Jag satte mig upp i sängen och slog av det. Jag satt och tvekade ett tag om jag skulle gå till skolan idag eller stanna hemma. Jag hade varit hemma hela veckan. Idag var det fredag, alltså sista dagen innan helgen. Jag bestämde mig för att gå ändå. Jag reste mig upp och gick fram till fönstret. Jag drog undan gardinerna och kollade ut. Solen lyste riktigt starkt trots att det var slutet av September. Jag log lite för mig själv, utan att veta varför. Jag älskade när solen lyste. Jag hatade vintern. Det var så kallt och trist. Jag gick slutligen ifrån fönstret och fram till min garderob. Jag drog ut ett par vita jeans och en grå t-shirt med tryck på som jag snabbt drog på mig. Sedan drog jag på mig ett par vita strumpor och gick in till badrummet. Jag granskade min spegelbild och skakade på huvudet. Hur kunde håret bli sådär under en natt? Jag tog fram hårborsten och blötte ner den innan jag drog några drag igenom håret. Sedan satte jag upp håret i en slarvig tofs.. Jag tog en sista blick i spegeln innan jag gick ner för trappan och ut till hallen. Jag funderade en stund på om jag skulle äta något, men efter att jag för det mesta måste dricka té efter varje måltid så valde jag att låta bli. Det var verkligen jobbigt, att inte kunna äta utan att dricka en kopp té efter. Eftersom att jag hade för mycket järn i mig.. Jag gick iallafall in i köket och kollade på lappen som satt på kylskåpet. ''Återbesök på Stratford International Hospital den 1 oktober''. Det var imorgon. Då skulle jag transplantera blod. Alltså sitta i ett litet rum i tre-fyra timmar och få tre påsar blod. Det gjorde inte så värst ont, det jag störde mig mest på var väntan. Man hade verkligen inte någonting att göra.. Jag skakade bort tanken och gick ut till hallen. Jag drog på mig mina svarta boots och utan min jacka gick jag snabbt mot starbucks. Jag var sugen på en latte.. En enorm tystnad spred sig i cafét när jag klev in. Jag suckade och gick fram till kassörskan. ''Hej, en latte tack'' sa jag vänligt. Hon nickade med ett leende och försvann. Med en suck drog jag upp plånboken ur min väska.
''Två dollar tack'', sa hon. Jag nickade och räckte henne två dollar. Hon log. ''Tack! Välkommen åter.'' Jag tog min latte och log åt henne, ''tack'' sa jag innan jag lämnade Starbucks bakom mig. Jag skyndade mig sedan mot skolan med min latte i handen. Jag kollade på den stora klockan som satt på tornet och flämtade till. Jag skulle ha varit i skolan för tio minuter sedan. Men hur då? Jag hade ju inte ätit någon frukost! Tiden flög verkligen förbi.... Jag la väskan runt axeln och började springa mot skolan.
Enormt kort, men detta var bara part 1 på detta kapitel eftersom att jag måste iväg nu! Det kommer mer när jag kommer hem! Promise.
''Två dollar tack'', sa hon. Jag nickade och räckte henne två dollar. Hon log. ''Tack! Välkommen åter.'' Jag tog min latte och log åt henne, ''tack'' sa jag innan jag lämnade Starbucks bakom mig. Jag skyndade mig sedan mot skolan med min latte i handen. Jag kollade på den stora klockan som satt på tornet och flämtade till. Jag skulle ha varit i skolan för tio minuter sedan. Men hur då? Jag hade ju inte ätit någon frukost! Tiden flög verkligen förbi.... Jag la väskan runt axeln och började springa mot skolan.
Enormt kort, men detta var bara part 1 på detta kapitel eftersom att jag måste iväg nu! Det kommer mer när jag kommer hem! Promise.
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
Chapter 1 - One Month Ago
''Nej, snälla'' sa jag och svalde hårt. ''Jag måste'' sa han lågt. Mina tårar vällde över, och det blev svårare att andas. ''Snälla'' viskade jag. Han skakade på huvudet.
''Jag är ledsen'' viskade han. Jag ville skrika, men jag kunde inte. Något höll mig tillbaka, men jag vet inte vad.
''Snälla låt mig gå'' mumlade jag. ''Nej'' svarade han lågt. ''Min mamma har cancer, hon behöver mig'' sa jag och höll tillbaka tårarna. Han kollade ilsket på mig.
''Säg aldrig det där jävla ordet igen!'' Skrek han ilsket. Då slog det mig, mannen hade cancer. Han tryckte upp mig mot väggen och drog upp en kniv ur sin ficka. ''Nej snälla'', viskade jag och mina tårar började rinna igen.
''Jag är ledsen'' sa han igen och innan jag hann blinka kände jag ett kraftigt hugg i magen. Jag skrek och föll ihop på marken. Det sista jag såg innan allt blev svart var allt blod.
''Det går inte'' mumlade jag.
''Det går inte'' mumlade jag.
''Du måste'' sa mamma och gav mig min spruta. Jag suckade. ''Okej'', sa jag lågt och tog emot den. Jag skruvade upp locket och stirrade på mitt ben ett tag.
Till slut tryckte jag in sprutan i låret och skrek till. Smärtan, det gjorde så obeskrivligt ont. För en månad sedan var jag med om något hemskt. Jag trodde att jag skulle dö, med tanke på att jag hade leukemi. Istället fick jag börja med att ta sprutor, jag tog alltså tabletter innan det. Jag tog ut sprutan igen och räckte den till min mamma. Hon tog emot den med ett sorgset leende och gick in i huset igen. Jag satt kvar på verandan och kollade på alla stjärnor. För exakt en månad sedan var dom stjärnorna bland det sista jag såg. Exakt en månad sen, det var därför detta var en så besvärlig dag. Jag hatade att gå till skolan för jag var rädd att mannen skulle dyka upp igen. ''Du borde sova nu'' sa mamma. Jag reste mig upp och gick förbi henne och in till mitt sovrum. Jag la mig ned i sängen med täcket över mig. Jag stängde ögonen och suckade tungt.
Jävla Stratford...
Så, vad tycker ni om första kapitlet? Rätt kort jag vet, men detta var vad jag hade skrivit ner. Skriver mer i skolan imorn på ett löst papper så får ni det när jag kommer hem;) iaf, snälla kommentera. ALLA ni som läser detta! Vill verkligen veta vad ni tycker!
Så, vad tycker ni om första kapitlet? Rätt kort jag vet, men detta var vad jag hade skrivit ner. Skriver mer i skolan imorn på ett löst papper så får ni det när jag kommer hem;) iaf, snälla kommentera. ALLA ni som läser detta! Vill verkligen veta vad ni tycker!
@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)
''You Make Me Smile''
Cassie är sexton år och bor i Stratford. Där har hon bott sedan hon var femton. Exakt samma dag som hon och hennes cancersjuka mamma flyttade dit skedde något hemskt. Något som Cassie aldrig skulle glömma, aldrig i hela sitt liv. Cassie lider av Leukemi (blodcancer) och måste äta tabletter. Men efter händelsen fick hon börja med sprutor. Hon är rätt omtyckt i skolan. Eller ja, när hon väl är där. Hon är hemma för det mesta, vågar knappt gå ut. Hon älskar dock att vara med sina två närmsta vänner Clarissa och Allison och att åka skateboard. Det är hon riktigt duktig på. Hon sjunger även då och då och har även gått på dans, men slutade efter tre år, när hon fyllde fjorton. Hennes mamma betyder jättemycket för henne. Trots att hon är sjuk gör hon allt för att hjälpa Cassie.. Och vem, vem kunde ana att en skateboard tävling kunde förändra en människas liv?
Cassie spelas av..
Miley Cyrus! Mycket använd, i know. Men jag tycker hon passade bra till den här novellen! :)
Cassie spelas av..
Miley Cyrus! Mycket använd, i know. Men jag tycker hon passade bra till den här novellen! :)
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Chapter 23 - I Love You More Than Anything Else (THE END!!)
Jag slog upp ögonen. Justin kommer hem imorgon... Det var så himla underbart att bara tänka på det. Det var alltså julafton imorgon. Kunde det bli bättre eller? Han kommer hem på julafton! Jag reste mig upp ur sängen och gick direkt in till badrummet. Jag granskade min egen spegelbild och skakade på huvudet med ett skratt. Jag tog fram hårborsten och borstade igenom mitt hår, därefter borstade jag tänderna. Jag skulle träffa Kat och hennes pojkvän Rano idag. Det skulle bli.. Intressant. Jag gick sedan fram till min laptop, startade den, loggade in på Spotify och slog på Rihannas låt, we found love. Jag började dansa runt till den och gick slutligen fram till min garderob. Jag stod länge och funderade vad jag skulle ta på mig. Till slut drog jag bara på mig ett par svarta jeans, en vit t-shirt med texten: ''You can make it happen''. California King Bed började spelas från min lista. Fråga inte, jag älskar Rihanna! Sedan satte jag mig ned i sängen och skickade iväg ett meddelande till Kat. Jag hade fått hennes nummer igår innan vi skiljdes åt. Hon var en riktigt bra vän, jag litar redan på henne.
''När ska vi träffas? I'm ready!'' Skickade jag. Sedan skickade jag även iväg ett till Justin. ''Imorgon ses vi! Kan knappt vänta!♥''
Svaret från Kat kom snabbt. Jag öppnade hennes meddelande och läste, ''Kom ner! Vi är utanför ditt hus :)''
Svaret från Kat kom snabbt. Jag öppnade hennes meddelande och läste, ''Kom ner! Vi är utanför ditt hus :)''
Jag spärrade upp ögonen och körde ner mobilen i fickan. Jag flög upp ur sängen och sprang ner till hallen. Jag drog på mig mina converse och sedan min skinnjacka. Jag måste verkligen köpa en ny jacka. Jag tog slutligen ett djupt andetag innan jag långsamt öppnade dörren. Utanför stod dom, det verkade dock som att jag störde något.. Han stod och skrek på henne, dom hade alltså inte upptäckt mig ännu.
''Du kan aldrig göra någonting rätt!'' Fräste han. ''Jag gör allt för dig, men du gör fan aldrig någonting för mig!''
Hon kollade förvånat på honom. ''Varför Katie?! Varför!'' Skrek han. Katie...? Till slut fick hon nog.
''Sluta skylla ifrån dig allting på mig! Jag har inte gjort dig ett jävla piss!'' Sa hon högt och hennes tårar började välla över. ''Det är sån jag är helt enkelt! Och kan inte du acceptera det så kanske du ska dra härifrån!'' Fortsatte hon och torkade bort sina tårar. Jag svalde hårt. ''Och kalla mig aldrig Katie igen!''
''Du heter ju så!'' Sa han förbannat.
Då blev jag ställd.
''Det spelar ingen roll vad jag heter! Kalla mig Kat!'' Fräste hon. Jag himlade med ögonen och drog igen dörren lite till så att dom inte skulle upptäcka mig.
''Snälla'', suckade hon. ''Rose kommer vilken sekund som helst.'' Han nickade med höjda ögonbryn. ''Sluta håll på som du gör då!'' Skrek han. ''Men sluta håll på själv!'' Skrek hon tillbaka. Hon gav sig inte. Men vad för det för fel på grabben..?
''Snälla sluta'' sa hon lite lägre. Han blev tyst och kollade på henne ett tag. Sedan slog han armarna om henne. ''Förlåt'' sa han. Hon nickade. ''Förlåt själv.''
Jag pustade ut och slog upp dörren. Jag stängde den efter mig och blickarna vändes åt mitt håll. ''Hej Kat!'' Vinkade jag och gick fram till henne. Jag omfamnade henne i en kram som hon besvarade.
''Hej'', sa hon och log. ''Det här är min kille, Rano. Rano, det här är min kompis, Rose.''
Jag och Rano skakade hand med ett varsitt leende. ''Vart ska vi?'' Frågade jag och log. Rano verkade inte ha en susning om vart vi skulle gå, medans Kat log. ''Vi ska till mitt favoritcafé! Det heter 'The Estellas'. Ni kommer älska det'', sa hon och log. Jag nickade och gick med dom mot cafét. När vi kommit fram, beställt tre latte och slagit oss ned vid ett bord granskade jag paret framför mig. Dom var riktigt söta tillsammans, dock var jag riktigt nyfiken på vad bråket innan handlade om.
*
''Mamma, jag är hemma!'' Ropade jag. Jag fick inget svar. Klockan var 22.43. Var skulle hon befinna sig nu? Jag sparkade av mig mina skor och gick vidare ut till köket. Där fann jag en lapp... Det var ifrån mamma. Jag skrattade till, det är klart. Vem annars? Jag läste lappen. ''Hej gumman! Jag är på jobbet. Jag slutar sent inatt. Vi ses imorgon bitti. God jul! Puss och kram, godnatt. /Mamma.''
Jag log lite när jag läste ''God jul.'' Jul. Justin. Åh. Jag skrattade till åt mina töntiga tankar. Jag gillade honom verkligen. Vad jag visste, så gillade han mig också. Och det hoppades jag att han gjorde.. Han är så fin på alla sätt.
Jag drog upp mobilen ur fickan och såg att jag hade ett nytt meddelande från Justin. Jag log lite och öppnade meddelandet. ''Jag kan inte vänta tills vi träffas imorgon kväll! Jag blir så glad när jag tänker på det!! Jag saknar dig jättemycket. Jag ringer dig vid elva ikväll, puss.♥''
Jag kastade en blick på klockan. 22.50. Han skulle alltså ringa om tio minuter. Jag drog av mig min jacka och öppnade kylskåpet. Jag hällde upp ett stort glas juice och satte mig ned vid köksbordet med mobilen framför mig. Jag tog en klunk av juicen och ställde sedan ner glaset på bordet. Jag började nynna lite på Justins låt, Mistletoe. Jag flämtade till när min mobil började ringa. Jag tog upp den från bordet och kollade på skärmen. Justin. Jag log brett och tryckte på grön lur. ''Heeeej!'' Sa jag överlyckligt. ''Hej baby'' sa han lyckligt. Jag log. ''Imorgon ses vi'' sa jag. ''Ja. Jag kan knappt vänta'' sa han och jag märkte direkt att han log.
''Vilken tid kommer du ungefär?'' Frågade jag nyfiket. Han skrattade, ''ungefär vid sju.''
Jag nickade för mig själv. ''Okej.''
När vi hade pratat färdigt la jag mig ned i soffan framför Greys Anatomy, och somnade till det.
*
Jag tog den sista tonen i ''Mistletoe'' och med det var konserten över. Alla konserter var avklarade. Jag skulle hem tre inatt. Om tre timmar. Mina Beliebers jublade åt mig, skrek och applåderade. Jag log stort åt dom och vinkade försiktigt. Dom blev hysteriska. Det var riktigt kul faktiskt. Jag skrattade till i micken och några 'aww' hördes igenom skriken. ''Ni har ingen aning om hur mycket ni betyder för mig! Jag älskar er med hela mitt hjärta och utan er skulle jag inte stå här idag. Ni kan verkligen inte förstå hur mycket ni betyder. Det går heller inte att förklara i ord... Då skulle jag absolut göra det! Tack Paris, jag älskar er!'' Ropade jag. Dom skrek och var helt hysteriska. Jag log ett sista leende, kastade en slängkyss och sprang in backstage igen. Mina fans är verkligen det bästa som har hänt mig någonsin. Jag log åt tanken och när jag kom in till Scooter och alla dom andra rann svetten. Usher gav mig en highfive, likaså Scooter. Mamma drog in mig i en kram som jag snabbt besvarade. Mama Jan var inte långt efter med att krama mig. Jag besvarade hennes kram också. ''Boys 2 men'' sa jag och log åt dom. Dom hade sjungt med mig till U Smile och Fa La La. ''Tack grabbar'' sa jag och log stort. Dom skrattade och kramade om mig alla tre. Jag kramade dom tillbaka, avfyrade ett leende och sprang sen in i min loge. Livet kunde inte bli bättre. Jag drog av mig mina scenkläder och drog sedan på mig ett par gråa mjukisbyxor, och en matchande grå tjocktröja till det. Sen sprang jag ut ur min loge och fram till Alfredo. ''Aye, kan du hjälpa mig av med den här saken?'' Frågade jag med ett leende och syftade på micken. Alfredo skrattade och hjälpte mig att få bort den. ''Tack bro'' sa jag och sprang och lämnade den till Usher. Sen la jag mig ner i soffan helt utmattad och skickade iväg ett meddelande till Rose. ''Jag åker om typ två timmar! How awesome isn't that?!? :D♥''
När vi hade pratat färdigt la jag mig ned i soffan framför Greys Anatomy, och somnade till det.
*
Jag tog den sista tonen i ''Mistletoe'' och med det var konserten över. Alla konserter var avklarade. Jag skulle hem tre inatt. Om tre timmar. Mina Beliebers jublade åt mig, skrek och applåderade. Jag log stort åt dom och vinkade försiktigt. Dom blev hysteriska. Det var riktigt kul faktiskt. Jag skrattade till i micken och några 'aww' hördes igenom skriken. ''Ni har ingen aning om hur mycket ni betyder för mig! Jag älskar er med hela mitt hjärta och utan er skulle jag inte stå här idag. Ni kan verkligen inte förstå hur mycket ni betyder. Det går heller inte att förklara i ord... Då skulle jag absolut göra det! Tack Paris, jag älskar er!'' Ropade jag. Dom skrek och var helt hysteriska. Jag log ett sista leende, kastade en slängkyss och sprang in backstage igen. Mina fans är verkligen det bästa som har hänt mig någonsin. Jag log åt tanken och när jag kom in till Scooter och alla dom andra rann svetten. Usher gav mig en highfive, likaså Scooter. Mamma drog in mig i en kram som jag snabbt besvarade. Mama Jan var inte långt efter med att krama mig. Jag besvarade hennes kram också. ''Boys 2 men'' sa jag och log åt dom. Dom hade sjungt med mig till U Smile och Fa La La. ''Tack grabbar'' sa jag och log stort. Dom skrattade och kramade om mig alla tre. Jag kramade dom tillbaka, avfyrade ett leende och sprang sen in i min loge. Livet kunde inte bli bättre. Jag drog av mig mina scenkläder och drog sedan på mig ett par gråa mjukisbyxor, och en matchande grå tjocktröja till det. Sen sprang jag ut ur min loge och fram till Alfredo. ''Aye, kan du hjälpa mig av med den här saken?'' Frågade jag med ett leende och syftade på micken. Alfredo skrattade och hjälpte mig att få bort den. ''Tack bro'' sa jag och sprang och lämnade den till Usher. Sen la jag mig ner i soffan helt utmattad och skickade iväg ett meddelande till Rose. ''Jag åker om typ två timmar! How awesome isn't that?!? :D♥''
Hennes svar kom snabbare än väntat. Vad gjorde hon uppe nu? Jag flinade och öppnade sms:et. ''Åh! Kan inte vänta!♥♥''
Jag skrattade till och la ner mobilen bredvid mig i soffan. Jag stängde ögonen i hopp om att få lite sömn.
*
''Justin. Hjärtat. Vakna''.
Det var mammas ljusa stämma. Jag slog upp ögonen försiktigt och kliade mig i ögonen. ''Ska vi åka?'' Frågade jag förvirrat. Hon nickade och log. Jag reste mig långsamt upp och sträckte på mig samtidigt som jag gäspade. Jag tog upp min mobil ifrån soffan och kollade på klockan. Den var kvart i tre. ''Vi ska till bussen'' sa hon och log. ''Sen åker vi med den i två timmar, därefter åker vi med flyget. Så du får sova i två timmar till. Bara du kommer nu'' sa hon och log. Jag nickade och stoppade ner mobilen i fickan innan jag reste mig upp. Jag följde med mamma till bussen med Kenny bakom oss. Jag hoppade in i bussen och la mig ned i sängen direkt.
*
''Vi är på flygplatsen. Justin vakna.''
*
''Vi är på flygplatsen. Justin vakna.''
Det var mammas röst igen. Jag reste mig upp med ett ryck och gick snabbt ut ur bussen med dom andra. Vi gick in till flygplatsen och jag satte mig ned på en bänk i väntan på att dom skulle ropa ut när flyget kom. Jag höll precis på att somna när det ekade i högtalarna.
''Godkväll. Vi vill bara berätta att flyg 786 mot Atlanta har blivit inställt. Flyg 786 mot Atlanta har blivit inställt. Vi beklagar. Nästa flyg mot Atlanta avgår imorgon klockan 16.44. Klockan 16.44.''
''Godkväll. Vi vill bara berätta att flyg 786 mot Atlanta har blivit inställt. Flyg 786 mot Atlanta har blivit inställt. Vi beklagar. Nästa flyg mot Atlanta avgår imorgon klockan 16.44. Klockan 16.44.''
Jag trodde inte mina öron. Jag sparkade det hårdaste jag kunde på en stolpe och skrek rakt ut. Jag drog snabbt upp mobilen ur fickan. Ingen täckning. Skämtar dom med mig eller?!
Klockan slog 20.00. Jag skrek rakt ut och började hoppa runt i huset som en galning. Överlycklig var vad jag var just nu. Jag log och skrattade. Jag vet inte riktigt varför jag skrattade, jag var helt enkelt så glad. Justin skulle vara här om max tio minuter. Det lovade han igår. Jag tog mig en titt i spegeln en sista gång. Mitt hår hade jag plattat och jag hade även tagit på mig dom finaste kläderna jag hade. Jag vet inte riktigt varför, det var väl ett speciellt ögonblick. Jag slet upp yterdörren och stängde den efter mig. Det kunde väl inte skada om jag gick och mötte honom på vägen? Jag skuttade runt och när jag fick syn på en liten figur lite längre bort började jag springa. När jag kom närmare såg jag till min besvikelse att det inte var Justin. Jag suckade och stannade mellan husen och väntade. Jag började frysa så jag drog jackan tätare om mig. När klockan slog nio var jag helt frusen. Justin hade inte kommit... Jag började till min besvikelse att gå mot hans hus. När jag hörde killröster bakom mig fick jag panik. Jag hatade att vara ute ensam på kvällarna. Jag ökade takten och när dom kom närmare började jag springa istället. Jag sprang det snabbaste jag kunde över gatorna och utan att jag hade märkt det stod jag mitt ute i gatan och ljuset blev starkare. Jag vände mig om med ett ryck och såg hur nära bilen var. Jag stelnade till och kunde inte ta mig därifrån. Jag var i chocktillstånd. Jag kunde se mannen i bilens uttryck, han var riktigt chockad. Men han saktade inte ner. Jag skrek och med det kände jag hur bilen körde på mig och jag flög flera meter innan jag föll mot marken och slog i huvudet i någonting. Det sista jag såg var alla folk omring mig, allt ljus och blodet från mitt huvud. Sen blev det svart..
''Äntligen!'' Sa jag frustrerat när vi kom hem klockan halv tolv. Jag kastade mina väskor på sängen och log ursäktande åt mamma, fast jag var riktigt arg. Jag tog fram presenten som jag skulle ge till Rose. Jag hade inte kunnat höra av mig till henne heller, för det fanns ingen jävla täckning! Jag la ner presenten i min ficka och gick ut till mamma som satt i köket och försökte hålla sig vaken.
Klockan slog 20.00. Jag skrek rakt ut och började hoppa runt i huset som en galning. Överlycklig var vad jag var just nu. Jag log och skrattade. Jag vet inte riktigt varför jag skrattade, jag var helt enkelt så glad. Justin skulle vara här om max tio minuter. Det lovade han igår. Jag tog mig en titt i spegeln en sista gång. Mitt hår hade jag plattat och jag hade även tagit på mig dom finaste kläderna jag hade. Jag vet inte riktigt varför, det var väl ett speciellt ögonblick. Jag slet upp yterdörren och stängde den efter mig. Det kunde väl inte skada om jag gick och mötte honom på vägen? Jag skuttade runt och när jag fick syn på en liten figur lite längre bort började jag springa. När jag kom närmare såg jag till min besvikelse att det inte var Justin. Jag suckade och stannade mellan husen och väntade. Jag började frysa så jag drog jackan tätare om mig. När klockan slog nio var jag helt frusen. Justin hade inte kommit... Jag började till min besvikelse att gå mot hans hus. När jag hörde killröster bakom mig fick jag panik. Jag hatade att vara ute ensam på kvällarna. Jag ökade takten och när dom kom närmare började jag springa istället. Jag sprang det snabbaste jag kunde över gatorna och utan att jag hade märkt det stod jag mitt ute i gatan och ljuset blev starkare. Jag vände mig om med ett ryck och såg hur nära bilen var. Jag stelnade till och kunde inte ta mig därifrån. Jag var i chocktillstånd. Jag kunde se mannen i bilens uttryck, han var riktigt chockad. Men han saktade inte ner. Jag skrek och med det kände jag hur bilen körde på mig och jag flög flera meter innan jag föll mot marken och slog i huvudet i någonting. Det sista jag såg var alla folk omring mig, allt ljus och blodet från mitt huvud. Sen blev det svart..
''Äntligen!'' Sa jag frustrerat när vi kom hem klockan halv tolv. Jag kastade mina väskor på sängen och log ursäktande åt mamma, fast jag var riktigt arg. Jag tog fram presenten som jag skulle ge till Rose. Jag hade inte kunnat höra av mig till henne heller, för det fanns ingen jävla täckning! Jag la ner presenten i min ficka och gick ut till mamma som satt i köket och försökte hålla sig vaken.
''Vi firar julen imorgon'' sa hon och jag såg hur hon försökte hålla tillbaka tårarna. Jag gick fram och omfamnade henne i en kram. ''Det är okej mamma'' sa jag och höll tillbaka mina tårar. ''Vi kan fira imorgon. Det är inte vårat fel att flyget blev inställt, eller hur?'' Sa jag och log försiktigt. Hon nickade. ''Precis.'' Hon torkade bort sina tårar och reste sig upp ifrån stolen. Hon kramade om mig hårt och jag besvarade hennes kram.
''Gå nu över till Rose'' sa hon och log. Jag nickade. ''Klarar du dig?'' Frågade jag osäkert. Hon nickade och skrattade. ''Självklart. Annars ringer jag bara Roses mamma.''
Jag nickade och pussade henne på pannan. ''Vi ses sen. Jag älskar dig'' sa jag och gick ut till hallen. ''Jag älskar dig också hjärtat!'' Ropade hon efter mig. Jag log för mig själv och smällde igen dörren efter mig. Jag började gå i kylan mot Roses hus och när jag stod utanför hade jag knappt någon känsel kvar i händerna. Jag bankade hårt på dörren och väntade. När ingen öppnade efter två minuter höjde jag på ögonbrynen och blev riktigt förvånad. Då ringde min mobil. Jag drog upp den ur fickan och kollade på displayen. Mamma. Jag tryckte på grön lur och blev helt ställd när jag hörde henne gråta hysteriskt i andra änden. ''Mamma, vad händer?'' Frågade jag oroligt och svalde hårt. ''Det.. Det är Rose'' stammade hon fram. Mina ögon spärrades automatiskt upp. ''Mamma du måste berätta för mig nu på en gång! Vad har hänt med Rose?!'' Frågade jag och paniken inom mig växte och blev större och större. Jag hörde hur hon tog djupa andetag. Hon försökte lugna ner sig själv så att hon kunde berätta för mig vad som pågick.
''Hon ligger på sjukhus..'' Viskade hon. Mina ögon spärrades upp ännu mer och jag blev yr i huvudet. ''Vad hände?!'' Frågade jag panikslaget. Mitt hjärta slog snabbare och snabbare.
''Hon blev påkörd....''
Där stannade det.
''Vilket sjukhus?'' Viskade jag med gråten i halsen. ''Det vanliga. Atlanta Emergency'' sa hon. Jag nickade och slängde på luren. Fan. Hon kunde inte se mig. Skitsamma. Jag körde ner mobilen i fickan och började springa mot sjukhuset. Det låg tio minuter härifrån men om jag sprang skulle jag komma dit snabbare. Skuldkänslorna vräkte över mig medans jag sprang. Om jag hade kommit i tid hade ingenting av detta hänt. Egentligen borde jag inte känna mig skyldig. Det var inte mitt fel att flyget stängdes in. Men varför kände jag mig då så skyldig?!
Jag halkade på isen och gled ner för backen. Jag åkte ut på gatan och svor för mig själv. Jag kravlade mig upp och kände blixtrarna på mig. Paparazzis. Toppen! Jag kollade mig omkring. Bilarna närmade sig. Jag hade verkligen inte tid med att bli påkörd just nu... ''Jävla skit'' muttrade jag för mig själv och sprang iväg från gatan så jag kom till trottoaren. Då började jag springa det snabbaste jag kunde. Jag höll på snubbla på isen flera gånger, men jag hade ingen mer tid! När jag kom fram till sjukhuset sprang jag upp för alla trappor och andades ut när jag kom till receptionen. ''Rose Stone!'' Skrek jag åt henne. Hon spärrade upp ögonen och kollade förvånat på mig, medans hon skrev in något på datorn framför henne.
''Hon opereras. Hon får inte ha besökare just nu'' sa hon. Jag skrek massa svordomar åt henne. ''Låt.Mig.Se.Henne!'' Sa jag förbannat. Det skulle vara många rubriker i tidningarna imorgon. Det visste jag. Jag orkade bara inte bry mig för tillfället. Hon tog upp en telefon. ''Jag ska ringa och kolla med Dr. Smith'' sa hon. Jag nickade och försökte lugna ner mig lite. ''Okej.. Jag förstår'' sa hon och la på luren. Hon skakade på huvudet. ''Du får sätta dig och vänta i väntrummet. Dr. Smith hämtar dig när hon kan ta emot besök. Just nu opereras hon'' sa hon. Jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika åt henne. Det gick inte. ''Jävla fittställe!'' Sa jag förbannat. Jag gick fram och tillbaka i korridorerna men satte mig ned tillslut. Det här var verkligen inte likt mig. Men allt jag ville var att åtminstonde få se Rose. Viska i hennes öra att jag alltid kommer finnas här, och säga att det kommer bli bra. Vadsomhelst. Jag torkade bort mina tårar som börjat rinna och väntade på svar från Dr. Smith.
*
''Justin.''
Jag slog upp ögonen, gäspade och kollade upp på läkaren som stod framför mig. Hur länge hade jag sovit? Det spelade ingen roll. Han stod framför mig nu. Jag reste mig upp så att jag stod precis framför honom. Jag svalde hårt. ''Dr. Smith'' sa han och sträckte fram sin hand. ''Justin'', mumlade jag. ''Men det verkade du redan veta.''
Han skrattade. ''Jo, det är klart. Min son är ett stort fan.'' Jag ryckte till. ''Din son?''
Han log. ''Ja.''
Jag kunde inte låta bli att le brett. ''Hälsa honom ifrån mig'' sa jag. Han nickade. ''Absolut. Han lär dock inte tro mig'', sa han. Jag skrattade.
''Så.. Hur är det med Rose?'' Frågade jag och körde ner mina händer i jeansfickorna. Han kollade ned på sitt papper framför sig. ''Det ser rätt bra ut'', sa han. ''Jag måste medge att hon har allvarliga skador. Men inga livshotande'' fortsatte han. Jag nickade och pustade ut. ''Hon fick en kraftig smäll i huvudet. Det bokstavligt... Rann blod.''
Jag spärrade upp mina ögon. ''Hon hade tur. Det hade hon verkligen'' sa han och log. Jag stod som fastfrusen och visste inte hur jag skulle reagera.
''Får jag träffa henne?'' Frågade jag. Han tänkte till. ''Kör till'' sa han och började gå i korridoren. Jag följde osäker efter honom och när vi kom till en stor vit dörr tryckte han ner handtaget. Jag svalde hårt och kollade in i rummet. Där låg hon. Hennes läpp var sprucken, hon hade några sår i ansikten, hennes hår stod åt alla håll, hon hade ett blodigt bandage runt huvudet och hennes ögon var slutna. Trots det, var hon så himla vacker.
''Hon hör dig. Hon är vaken, hon har bara lite svårt att få upp ögonen'' sa han. Jag nickade. ''Tack.''
Han log. ''Jag lämnar er ensamma'' sa han och stängde dörren försiktigt efter sig. Jag gick fram till sängen och la mig försiktigt ned bredvid henne i sängen. ''Rose'', viskade jag. Hon rörde inte en min. Jag började tvivla på om hon verkligen hörde mig. ''Jag älskar dig'', sa jag lågt. Där ryckte hon till. ''Justin'' viskade hon. Jag flämtade till. Hennes ögon var fortfarande slutna men jag såg hur hon kämpade för att få upp dem.
''Varför kom du inte?'' Viskade hon. En tår rann ner ifrån hennes kind. Jag kollade ner på mina händer. ''Mitt flyg blev inställt. Jag försökte verkligen få tag på dig, men det fanns ingen täckning'' sa jag och suckade.
''Justin?'' Sa hon. Jag kollade på henne. ''Ja?'' Mumlade jag. Hon log. ''Jag älskar dig också'' sa hon och slog upp ögonen.
*
Det hade gått en månad sedan jag blev påkörd av den där bilen. Jag satt just nu ute på en bänk tillsammans med Justin.
''Kan du hålla hunden lite?'' Frågade han. Jag nickade och tog tag i kopplet och höll i hunden så hårt jag kunde.
Tro det eller inte, men vi hade köpt en hund. Jag hade hur mycket tid som helst för den. Så jag tog hand om henne varje gång Justin var ute på turnéer och så vidare, medans han försökte spendera mycket tid med henne när han var hemma. Han skulle till Stratford i Canada om en vecka. Han skulle tydligen träffa sin mormor och morfar. Sen skulle han till Toronto för att träffa sin pappa och sina två småsyskon. Men han kommer tillbaka två veckor senare. Helt okej för mig faktiskt, vi har klarat oss utan varann så mycket längre.
''Du förstår inte'' sa Justin. Jag kollade oförstående på honom.
''Förstår inte vadå?'' Frågade jag nyfiket. Han log. ''Hur mycket jag älskar dig!'' Sa han. Jag log ett stort leende och slog mina armar om honom, samtidigt försökte jag hålla ett stadigt grepp om kopplet. Han kysste mig passionerat på läpparna. Jag log och kysste honom tillbaka.
''Ska vi gå hem till mig?'' Föreslog Justin. Jag nickade ivrigt.
Justin var nu i Stratford. Han åkte igår, och jag saknade honom redan. Jag tar tillbaka det där om att det var helt okej för mig. Jag ville ha han här. Nu!
Jag satte mig upp i sängen och loggade in på Skype som Justin bett mig bli medlem på innan han åkte iväg. Jag förstod inte särskilt mycket, men det var rätt bra för då kunde jag prata med Justin på ett annat sätt när han var borta. Jag var inloggad. Justin var inloggad. Jag log. Han ringde direkt till mig. Jag log brett och besvarade hans videosamtal. Justin ploppade upp på skärmen och inte jag långt därefter.
''Godmorgon!'' Sa han glatt. ''Godmorgon'' sa jag och log.
''Du kan aldrig ana hur mycket jag saknar dig!'' Sa han och suckade. Jag log. ''Jo, det kan jag.'' Han kollade upp på mig. ''För jag saknar dig dubbelt så mycket'', sa jag och log. Han kollade ned igen och jag såg på långa vägar att han rodnade. Jag log ännu större. ''Du är så gullig Biebs!'' Sa jag. Han kollade upp på mig med röda kinder och pekade finger åt mig. Jag antar att han hade hört för mycket gulligt. Jag brast ut i skratt. ''Hämnd'', sa han bara och log.
*
''Kat!'' Skrattade jag. Hon tog ut sugröret ur näsan och skrattade med mig. ''Vadå?!'' Skrattade hon. Jag skakade på huvudet och försökte lugna ner mig. ''Världens bästa dag!'' Skrattade hon fram. Jag nickade instämmande och andades djupa andetag. Vi hade varit och shoppat, och sedan dragit till McDonalds som slutat med... Nja, Kat stoppade in sugrör i sina näsborrar. Behöver jag ens säga mer? ''Vi ses imorgon. Right?'' Sa Kat och kramade om mig. Jag nickade och besvarade hennes kram. ''Det gör vi'', sa jag och skrattade till.
''Du kan aldrig ana hur mycket jag saknar dig!'' Sa han och suckade. Jag log. ''Jo, det kan jag.'' Han kollade upp på mig. ''För jag saknar dig dubbelt så mycket'', sa jag och log. Han kollade ned igen och jag såg på långa vägar att han rodnade. Jag log ännu större. ''Du är så gullig Biebs!'' Sa jag. Han kollade upp på mig med röda kinder och pekade finger åt mig. Jag antar att han hade hört för mycket gulligt. Jag brast ut i skratt. ''Hämnd'', sa han bara och log.
*
''Kat!'' Skrattade jag. Hon tog ut sugröret ur näsan och skrattade med mig. ''Vadå?!'' Skrattade hon. Jag skakade på huvudet och försökte lugna ner mig. ''Världens bästa dag!'' Skrattade hon fram. Jag nickade instämmande och andades djupa andetag. Vi hade varit och shoppat, och sedan dragit till McDonalds som slutat med... Nja, Kat stoppade in sugrör i sina näsborrar. Behöver jag ens säga mer? ''Vi ses imorgon. Right?'' Sa Kat och kramade om mig. Jag nickade och besvarade hennes kram. ''Det gör vi'', sa jag och skrattade till.
När jag kom hem la jag in alla påsar i garderoben och la mig sedan helt utmattad i sängen. Jag skrek till när det plingade till i min mobil. Jag vet inte varför jag skrek, blev rädd. Jag drog upp mobilen ur fickan och öppnade sms:et som var ifrån Justin.
''Jag vet inte hur jag ska förklara i ord hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig. Jag älskar dig med hela mitt hjärta och kommer alltid att göra det. Jag kommer aldrig låta dig gå.. Aldrig låta dig lämna mig. Själv kommer jag aldrig lämna dig. Det vore ju helt.. Dumt och sjukt? Du är den ända tjejen som får mig att känna såhär. Jag vet inte hur du gör, men sättet du gör det på... Jag får rysningar när du rör mig. Jag önskar verkligen att jag kunde förklara på ett bättre sätt. Men jag vet inte vad jag ska säga... Jag sitter just nu och gråter av lycka. Töntigt va? Men det är sanningen. Jag kommer tillbaka om en och en halv vecka. Då ska jag aldrig lämna dig. Jag ska sova med dig vid min sida hela tiden.. Jag vet inte hur vi ska lösa det, men det gör vi. Du kan ju följa med mig på turnéer och bli hemskolad? Jag vet inte. Men jag ska aldrig mer lämna dig. Mitt hjärta. Jag älskar dig mer än allt annat. /Justin''.
Sådär! ''Things really changed'' är nu avslutad! Vad tycker ni? Hoppas ni orkade läsa allt. Haha!
Sådär! ''Things really changed'' är nu avslutad! Vad tycker ni? Hoppas ni orkade läsa allt. Haha!
@ Talkin 2 you guys
Imorgon!
Jag har verkligen suttit och skrivit på det sista kapitlet i FLERA TIMMAR. Det dyker upp imorn, lär skriva minst lika mycket då;) Jag hoppas iallafall ni kommer gilla det. Godnatt!
@ Talkin 2 you guys
I've made my choice
Tack!
Jag kommer endast att skriva ett kapitel till av den här novellen. Men det kommer bli så OTROLIGT långt så jag har ingen aning om när det kommer upp.. Ska försöka få upp det någongång imorgon. Vi får se. Hoppas ni tycker det är okej. Jag har verkligen massa idéer till nästa. Den här gången har ni mitt ord på det!
Jag kommer endast att skriva ett kapitel till av den här novellen. Men det kommer bli så OTROLIGT långt så jag har ingen aning om när det kommer upp.. Ska försöka få upp det någongång imorgon. Vi får se. Hoppas ni tycker det är okej. Jag har verkligen massa idéer till nästa. Den här gången har ni mitt ord på det!
@ Talkin 2 you guys
Beslutsångest...
Hej på er!
Vad tycker ni om den här novellen? Svara helt ärligt! Vet ni vad? Jag har redan påbörjat nästa novell.. Det är alltid såhär! När jag väl börjar på en ny novell, så känns den inte riktigt bra nog? Nästa som jag redan har skrivit på papper på svenskalektionerna i skolan verkar.. Så mycket bättre! Uppdateringen lär också bli bättre eftersom att jag skriver på den i skolan också. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu.. Vill ni att jag fortsätter på den här så gör jag det, eller vill ni ha ett riktigt långt kapitel? Ett långt kapitel i 2 delar och sen nästa? Eller nästa direkt? It's up to you. Snälla hjälp mig nu vet verkligen inte vad jag ska göra... Kram.
Vad tycker ni om den här novellen? Svara helt ärligt! Vet ni vad? Jag har redan påbörjat nästa novell.. Det är alltid såhär! När jag väl börjar på en ny novell, så känns den inte riktigt bra nog? Nästa som jag redan har skrivit på papper på svenskalektionerna i skolan verkar.. Så mycket bättre! Uppdateringen lär också bli bättre eftersom att jag skriver på den i skolan också. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu.. Vill ni att jag fortsätter på den här så gör jag det, eller vill ni ha ett riktigt långt kapitel? Ett långt kapitel i 2 delar och sen nästa? Eller nästa direkt? It's up to you. Snälla hjälp mig nu vet verkligen inte vad jag ska göra... Kram.
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Chapter 22 - I Miss You
''Under the mistletoe.. With you, shawty with you.. With you, under the mistletoe..''
Förlåt för uppehållet. Now i'm back on the road! :)
Justins vackra röst som sjöng i radion gav mig rysningar. Mamma log åt mig. ''Gumman. Du måste sluta fundera så mycket.. Jag förstår att du saknar honom, men lev livet istället''.
Jag ryckte till. Hur visste hon? ''Vi är ju bara kompisar'' sa jag och log. Mamma nickade med höjda ögonbryn. ''Jasså'' sa hon, tog sin kaffekopp och försvann ut ur köket. Jag själv satt kvar helt förstelnad. Jag skakade på huvudet, höjde radion och började dansa runt till ''Moves like Jagger'' som började spelas, samtidigt som jag plockade undan frukosten. När låten tagit slut och jag fått undan allting satte jag mig ned vid köksbordet och stirrade ut igenom köksfönstret. Jag kollade på ringen jag fått av Justin som satt på mitt finger. Jag snurrade den lite och log. Justin var så... Jag vet verkligen inte hur jag skulle beskriva honom. Perfekt! Han kommer tillbaka snart. Det är snart Julafton! Jag log brett gick ut till hallen. Jag drog på mig mina svarta converse och min skinnjacka, sedan gick jag in till vardagsrummet där mamma satt.
''Kan jag.. Få lite pengar?'' Frågade jag. Det kändes konstigt att be om pengar igen. Mamma satte kaffet i halsen och började hosta hysteriskt. Jag satte händerna i sidan och himlade med ögonen.
''Julklappar..'' Mumlade jag. Hon skrattade och skakade på huvudet för sig själv. ''Jag trodde nästan du gått tillbaka till the-diva-Rose men självklart kan du det'' sa hon och reste sig upp ur soffan. Hon gick ut till köket och jag följde efter. Hon öppnade sin handväska och tog ut sin plånbok, sedan drog hon pengar som hon körde ner i min ficka. Jag höjde på ögonbrynen. ''Kolla inte hur mycket det är, du märker om det tar slut'' sa hon och blinkade med ena ögat innan hon försvann in till vardagsrummet igen. Jag skakade på huvudet och smällde igen ytterdörren efter mig.
''Vad önskar du dig?'' Skickade jag iväg till Justin. Jag gick mot centrum och när jag kom fram visste jag inte var jag skulle gå in någonstans. Justin hade inte svarat ännu och jag hade ingen aning om vad mamma önskade sig.
''Rose!'' Ropade en röst bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på Kat som kom gåendes mot mig.
''Hej Kat!'' Ropade jag och vinkade åt henne. Hon log och skyndade sig fram till mig. Efter att hon sagt sitt namn igår hade min mobil ringt, det var mamma så jag var tvungen att dra direkt. Jag hann inte lära känna henne, men vi kanske hade mer tid nu?
Hon vinkade med handen framför mina ögon. Jag skrattade till och hälsade på henne. ''Vad gör du här?'' Frågade jag. Hon log. ''Jag ska köpa julklappar. Självdå?''
Jag skrattade. ''Samma här! Sällskap?'' Frågade jag och log. Hon skrattade och nickade. ''Absolut!'' Sa hon. Vi började gå lite längre in i centrum. ''Så, vilka ska du köpa till?'' Frågade jag. Hon tänkte efter ett tag. ''Min mamma, min brorsa, min andra brorsa, min syster, min andra syster och min kille'' sa hon. Jag tänkte till och brast ut i skratt.
Det plingade till i min mobil. Jag drog upp den direkt ur jackfickan och log när jag såg att meddelandet var ifrån Justin. Jag öppnade det och läste.
''En toalett!!!♥'' Stod det. Jag brast ut i skratt och Kat som stod bakom mig brast också ut i skratt. Jag antog att hon läst det ovanför också där jag frågat vad han önskat sig. ''Vem är Justin?'' Frågade hon sedan och log. Jag log tillbaka. ''Min k...'' Jag tystnade och visste inte vad jag skulle säga. Hon kollade förvirrat på mig. ''Kompis'' la jag till. Hon log och skakade på huvudet. ''I don't think so'' sa hon och log. ''Berätta.''
Paniken växte och jag fick inte fram några ord. Vad skulle jag säga? Justin kanske inte ville att jag berättade sanningen redan? Var vi ens tillsammans? Det kändes som det, men ändå inte.
''Det är Justin Bieber eller hur?'' Sa hon. Jag flämtade till och kollade på henne med stora ögon. ''Jag har sett er förut'' sa hon och log. ''Ni är jättesöta tillsammans.''
Mina kinder hettade till och jag började automatiskt att le. ''Haha, du rodnar!'' Sa hon glatt. Jag himlade med ögonen, andades ett djupt andetag och skrattade. Jag skickade iväg ännu ett meddelande till Justin.
''Hahahaha! Men snälla :) säg nåt! ♥''
Kat log. ''Medans han klurar ut vad han önskar sig så får du hjälpa mig med vad jag ska köpa till min kille!'' Sa hon och fortsatte le. Jag nickade och stoppade ner mobilen i fickan igen. ''Vad heter han?'' Frågade jag nyfiket. Hon lös upp. ''Rano'' sa hon. Jag nickade. Hon drog med mig in på någon smyckeaffär. ''Köp ett halsband med ett 'K' på?'' Sa jag och log. Hon lös upp. ''Ja! Du är bäst!'' Sa hon. Hon gick runt i smyckeaffären tills hon fick syn på ett vackert halsband md ett stort 'K' på. Det var av äkta silver och en fin diamant på.
''Åh. Jag har inte råd'' sa hon lågt. Jag undersökte halsbandet och kollade lidande på henne. ''Hur mycket fattas?'' Frågade jag. Hon suckade. ''100 dollar'' mumlade hon. Jag drog upp pengar ur min ficka och räknade tills jag fick ihop 100 dollar. Jag hade massa pengar kvar så jag kunde lika gärna ge henne hundra dollar. ''Här'', sa jag och räckte dom till henne. Hon spärrade upp ögonen och skakade på huvudet. ''Nej... Jag kan inte'' mumlade hon. Jag la pengarna i hennes hand. ''Ta dom bara'' sa jag och log.
''Jag vet inte vad jag ska säga.. Tack.. Tack så jättemycket!'' Sa hon och slängde armarna om mig. Jag besvarade hennes kram och log. ''Inga problem'' sa jag och skrattade till.
Det plingade till i mobilen. Jag drog upp den ur fickan igen medans Kat betalade för halsbandet. ''Du behöver inte köpa något♥ vad önskar du dig? :)''
Jag skrattade och skakade på huvudet. Vilken mupp.
*
Mina ben var bokstavligt talat helt döda när jag kom hem sent på kvällen. Till mamma hade jag köpt ett vackert armband med hennes favoritcitat som ingen mindre än Justin lärt henne; ''Follow you're dreams, they will come true'' och en kaffekopp där det stod; ''Världens bästa mamma ♥''
Och till Justin hade jag köpt en silverring med en diamant på. Hoppas att han blir nöjd. Jag ryckte till när min mobil plötsligt började ringa. Jag satte mig ned på sängen och tog upp den ur jackfickan. Nej, jag hade fortarande inte tagit av mig jackan. Det var Justin som ringde. Jag lös upp och tryckte på grön lur.
*
Mina ben var bokstavligt talat helt döda när jag kom hem sent på kvällen. Till mamma hade jag köpt ett vackert armband med hennes favoritcitat som ingen mindre än Justin lärt henne; ''Follow you're dreams, they will come true'' och en kaffekopp där det stod; ''Världens bästa mamma ♥''
Och till Justin hade jag köpt en silverring med en diamant på. Hoppas att han blir nöjd. Jag ryckte till när min mobil plötsligt började ringa. Jag satte mig ned på sängen och tog upp den ur jackfickan. Nej, jag hade fortarande inte tagit av mig jackan. Det var Justin som ringde. Jag lös upp och tryckte på grön lur.
''Hej Biebs'' sa jag glatt. ''Hej! Jag saknar dig'' sa han lite dystert. Jag log. ''Jag saknar dig också. Men se det positivt, hur lång tid är det kvar?'' Frågade jag och började räkna med fingrarna.
''Öhh.. Ungefär två veckor'' svarade han. Jag log. ''Precis, det är rätt snart'' sa jag. ''Ja'' sa han. ''Jag hoppas dom här två veckorna går snabbt'' sa han och jag märkte hur han log.
''Jag med'' sa jag och log. Han skrattade till. ''Så, vad gör du?'' Frågade han. Jag kollade mig omkring i mitt rum. Det var rätt stökigt. Kläder över hela golvet. Åh. ''Ingenting. Sitter och kollar runt i mitt rum som behöver städas, självdå?'' Frågade jag. Justin skrattade till sitt änglalika skratt.
''Sitter och kollar runt i hotellrummet'' sa han. Jag log och kunde inte låta bli att skratta till. ''Jag saknar dig Justin'' sa jag och log sorgset för mig själv. Han suckade. ''Jag saknar dig också.''
Förlåt för uppehållet. Now i'm back on the road! :)
@ Talkin 2 you guys
FÖRLÅT!
Åh, förlåt!!
Jag och min familj har precis flyttat, det kom väldigt plötsligt. Och så har jag inte haft internet tillgång på ett par dagar. Jag ber verkligen om ursäkt! Nu har jag iallafall klistrat fast arslet framför datorn och ska alledes strax skriva några kapitel åt er! :)
Jag och min familj har precis flyttat, det kom väldigt plötsligt. Och så har jag inte haft internet tillgång på ett par dagar. Jag ber verkligen om ursäkt! Nu har jag iallafall klistrat fast arslet framför datorn och ska alledes strax skriva några kapitel åt er! :)
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Min anledning
Hej. Förlåt för att jag inte har uppdaterat någonting, men det har hänt väldigt mycket i mitt privatliv så jag har verkligen inte haft lust att blogga! Men imorgon kommer det 2 kapitel så stay tuned :) Tack för tålamodet!
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Chapter 21 - I'm Kat
''Fett soft hotellrum!'' Sa jag glatt när jag satt mig ned i sängen. Scooter och Usher nickade instämmande. ''Vi ses imorgon grabben, Alfredo kommer och joinar dig senare. Han är på väg. Se till och vila ordentligt nu'' sa Scooter och klappade mig på huvudet. Jag nickade. ''Det ska jag'' sa jag och log. Usher log, ''godnatt.''
''Godnatt'' sa jag. Dom stängde dörren efter sig och den gick själv i lås. Jag drog direkt upp mobilen ur fickan och tog ett foto på hotellrummet med den. Jag skickade iväg fotot till Rose. ''Well, en positiv sak är nog hotellrummet! ;) önskar bara att du var här :(''
Sedan laddade jag upp den på twitter också. ''This is where i'm spending the next two days, pretty good huh?''
Det plingade till i mobilen. Rose. Jag öppnade hennes meddelande. ''Åh! Fyfan vad soft! Om jag bara var där nu! :(''
Jag log lite och la huvudet på kudden.
Klockan slog 02.13. Jag kunde verkligen inte sova. Jag gnuggade mig i ögonen och satte mig upp. Jag tog upp mobilen ifrån skrivbordet och skickade iväg ett sms till Justin.
Klockan slog 02.13. Jag kunde verkligen inte sova. Jag gnuggade mig i ögonen och satte mig upp. Jag tog upp mobilen ifrån skrivbordet och skickade iväg ett sms till Justin.
''Är du vaken? Förlåt om jag väckte dig!'' Skrev jag. Jag reste mig upp ur sängen och gick in till badrummet. Jag granskade min spegelbild. Mitt hår stod åt alla håll och jag såg väl rent ut sagt ut som ett spöke. Om jag hade varit mitt gamla jag så skulle jag bokstavligt ha skrikit av panik just nu och letat fram hårspray och smink. Det plingade till i mobilen ifrån mitt rum. Jag gick ut ur badrummet och la mig ned i sängen med täcket över mig. Jag tog fram min mobil och öppnade Justins sms.
''Det är lugnt Shawty, jag är vaken :) Kolla vilka underbara fans jag har!
''
Jag log stort. Jag knappade in ett svar, ''bästa fansen du har! ;) Eller snarare.. Beliebers :)''
Jag la undan mobilen på skrivbordet igen och stängde ögonen i hopp om att kunna somna.
*
''Rose! Vakna!''
''Jag log stort. Jag knappade in ett svar, ''bästa fansen du har! ;) Eller snarare.. Beliebers :)''
Jag la undan mobilen på skrivbordet igen och stängde ögonen i hopp om att kunna somna.
*
''Rose! Vakna!''
Jag slog upp ögonen med ett ryck och satte mig snabbt upp i sängen.
''Godmorgon'' sa mamma och log åt mig. ''Godmorgon'' mumlade jag. Hon drog snabbt på sig sina skor.
''Klockan är halv två så jag tänkte väcka dig'' sa hon. Jag skrattade, ''du lyckades bra'' sa jag. Hon flinade och kollade sig en sista gång i spegeln innan hon kollade medlidande på mig.
''Jag börjar jobbet om en timme så jag måste gå nu. Jag slutar vid tio ikväll så jag är hemma elva'' sa hon och log. Jag nickade. ''Hejdå!'' Sa hon glatt.
''Hejdå'' sa jag och log. Jag reste mig upp ur sängen och gick in till badrummet.
*
Okej, att vara ute i skogen var inte riktigt min grej men jag kände ändå för en promenad. Jag svor för mig själv och knäckte kvisten istället för att den skulle vara ivägen. Jag kämpade mig förbi alla träd och kom till slut ut på en äng. Jag pustade ut och gick över ängen tills jag kom till ett berg. Jag suckade och började klättra upp för det. När jag väl kom upp kollade jag ut över vattnet. Det var världens finaste utsikt. Jag gick en liten bit över berget och ryckte till när jag fick se en annan tjej sitta och kolla ut över vattnet. Hon såg ut att vara i min ålder. Jag smög fram och satte mig försiktigt ned bredvid henne. Hennes ansiktuttryck såg... Sorgset ut. Hon verkade vara rädd för någonting.
*
Okej, att vara ute i skogen var inte riktigt min grej men jag kände ändå för en promenad. Jag svor för mig själv och knäckte kvisten istället för att den skulle vara ivägen. Jag kämpade mig förbi alla träd och kom till slut ut på en äng. Jag pustade ut och gick över ängen tills jag kom till ett berg. Jag suckade och började klättra upp för det. När jag väl kom upp kollade jag ut över vattnet. Det var världens finaste utsikt. Jag gick en liten bit över berget och ryckte till när jag fick se en annan tjej sitta och kolla ut över vattnet. Hon såg ut att vara i min ålder. Jag smög fram och satte mig försiktigt ned bredvid henne. Hennes ansiktuttryck såg... Sorgset ut. Hon verkade vara rädd för någonting.
''Hej'' sa jag försiktigt. Hon flämtade till och kollade på mig. ''Hej'' mumlade hon och kollade ut över vattnet. Det blev tyst. Jag visste inte vad jag skulle säga, men den här tjejen såg inte ut att må bra.
''Vad tänker du på?'' Frågade jag. Hon kollade förvånat på mig. ''Vad har du med det att göra?'' Frågade hon. Jag ryckte på axlarna, ''jag undrade bara.''
Hon himlade med ögonen. ''Allas liv är inte perfekta'' sa hon lågt. Jag spärrade upp ögonen. ''Påstår du att mitt liv är perfekt?'' Frågade jag. Hon ryckte på axlarna. ''Hörde du inte det?'' Mumlade hon.
Jag rynkade ögonbrynen. Okej, den här tjejen var långt ifrån schyst. Hon var iskall. Kaxig. Jag vet inte vad, men jag gillade det inte.
''Jag driver'' sa hon och log. ''Jag heter Kat'' sa hon och sträckte fram sin hand. Jag brast ut i skratt. ''Rose'' sa jag och skakade den.
Så, satt uppe och skrev eftersom att uppdateringen har varit lite låg! Men vad tycker ni? :)
Publicerades; 02.19.
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Chapter 20 - Spain, Here We Come
Fyra timmar kvar, sen var Justin borta i tre veckor. Det är inte så värst lång tid, men jag visste att det skulle kännas som en evighet...
''Vad tänker du på?'' Frågade Justin. Jag la mitt huvud på hans axel. ''Ingenting'' sa jag och pressade fram ett leende. Han höjde på ögonbrynen. ''Jag ser att det är något'' sa han bekymrat. Jag suckade. ''Du åker om fyra timmar'' mumlade jag. Han kastade en blick på klockan och svalde hårt, ''fan'' sa han lågt. Jag nickade. Han drog in mig i sin famn och la sina armar runt min midja. Jag la mina armar runt hans nacke och kollade in i hans vackra hasselnötsbruna ögon. De glänste och det såg ut som att han skulle börja gråta.
''Snälla följ med mig'' viskade han. Jag kollade ned i golvet med en suck. ''Om jag kunde, så skulle jag'' viskade jag. Han tog sin tumme under min haka så att jag kollade in i hans ögon igen. ''Jag kommer sakna dig'' viskade han. Jag log svagt, ''jag kommer sakna dig också.''
*
''Nej'' sa jag lågt när klockan slog 18.00. Justin kollade stumt på klockan. ''Nu'', sa han lågt. Jag suckade. Han drog in mig i en stor kram. Jag besvarade kramen och ville verkligen bara stå sådär i flera timmar. Scooter tutade i bilen utanför, jag svalde hårt.
''Jag kommer Scooter!'' Ropade Justin. Han kollade in i mina ögon och log sorgset. ''Jag kommer snart tillbaka'', sa han och kysste mig. Jag nickade och besvarade hans kyss.
''Jag ska tänka på dig!'' Sa han och vinkade innan han försvann ut ur huset. ''Jag ska tänka på dig också'' viskade jag efter honom och kollade på honom i fönstret. Han vände sig om och slängde en slängkyss till mig. Jag log och fångade den. Han log innan han hoppade in i bilen bredvid Usher där bak. Jag stod kvar och såg hur bilen åkte iväg och försvann. Fan. Han var borta.
När vi lämnat gatan vräkte skuldkänslorna över mig.. Jag lämnade Rose ensam. Hennes pappa hade precis lämnat henne, och nu gjorde jag det också? Jag skulle i och för sig komma tillbaka. Rose är stark. Hon kommer klara det. Jag drog upp min mobiltelefon ur byxfickan och knappade in ett nytt meddelande.
''Jag saknar dig shawty♥'' skrev jag och skickade iväg det till henne. ''Spanien, här kommer vi!'' Sa Usher glatt och gav mig en highfive. Jag log brett och besvarade den. ''Det kommer bli grymt'' sa Scooter. Jag nickade instämmande. ''Att bara få se mina fans är grymt'' sa jag och log. Det plingade till i min mobil. Jag fiskade upp den ur fickan och läste sms:et som var ifrån Rose.
''Jag saknar dig också Biebs. Jag sitter fortfarande kvar och kollar ut igenom fönstret i hopp om att ett mirakel ska ske och att du kommer tillbaka. Men ha så kul nu! Dina fans är dom bästa :) Vi ses snart!♥''
Jag log. Rose var den ända tjejen jag träffat som respekterar att jag måste åka iväg på turnéer och konserter då och då. Hon är också den ända som respekterar mina fans. Jag undrar bara hur det kommer bli när dödshoten börjar. Hon är nog verkligen den starkaste människan på denna jord.
Det var helt tyst i huset.... Mamma befann sig på sitt nya jobb, som läkare. Pappa var borta.. Den ända som befann sig i huset var jag. Ensamma jag. Om bara pappa var här nu.. Då hade vi förmodligen suttit och skämtat om allt möjligt. Vi skulle sitta och dricka ett stort glas oboy var. Det var liksom våran grej, skämta med oboy. Åh. Varför?!
Jag kollade ned i bordet. Alla minnen, alla stunder..... Allting var som bortblåst.
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Chapter 19 - I Won't Leave You (DEL 2)
Framspolning 3 dagar;
Jag satt vid mitt skrivbord och pluggade matte. Det var nog mitt sämsta ämne. Jag suckade för tredje gången och fick lust att riva matteboken i småbitar.
Jag satt vid mitt skrivbord och pluggade matte. Det var nog mitt sämsta ämne. Jag suckade för tredje gången och fick lust att riva matteboken i småbitar.
''Gissa vem som har med sig kinamat?'' Frågade Justin bakom mig. Jag vände mig om med ett ryck, lös upp och pekade på honom. ''Du!'' Sa jag glatt.
Han nickade med ett flin. ''Ge mig en puss om du vill ha'', sa han och log. Jag reste mig upp från stolen och pussade Justin på kinden. Han rynkade sina ögonbryn och skakade på huvudet. ''Skulle inte tro det va'', sa han och kysste mig passionerat.
Jag log mot hans läppar och besvarade hans kyss. ''Let's eat'', sa han sedan. Jag skrattade till med en nickning. ''Vad pluggar du för något?'' Frågade han och kollade över min axel. Jag suckade, ''matte.''
Han gjorde någon konstig grimas. ''Jag hatar matte'', sa han och slog sig ned på golvet. Jag skrattade, ''då är vi två.''
Jag och Justin hade bestämt att vi skulle ha filmkväll, för imorgon på eftermiddagen skulle han åka på sin turné. Jag skakade av mig tanken och satte mig ned på golvet mittemot Justin. ''Asså jag kan hämta stolar'' sa jag och log. Han skrattade. ''Det är lugnt.''
Jag log och tog emot min mat och ett par kinapinnar. ''Jag kan inte fatta att jag åker imorgon'' suckade Justin. Jag skakade på huvudet, ''inte jag heller.''
Han mumlade något för sig själv. ''Vi byter ämne'', sa han och log. Jag nickade instämmande.
*
''Vilken film vill du se?'' Frågade Justin och satte sig ned framför min dvd-spelare. Jag ryckte på axlarna, ''ta vilken som helst. Jag har ändå sett alla'' sa jag och log. Han nickade och stoppade in någon skiva i dvd;n. ''Vilken film tog du?'' Frågade jag. Han flinade, ''det får du se.''
*
''Vilken film vill du se?'' Frågade Justin och satte sig ned framför min dvd-spelare. Jag ryckte på axlarna, ''ta vilken som helst. Jag har ändå sett alla'' sa jag och log. Han nickade och stoppade in någon skiva i dvd;n. ''Vilken film tog du?'' Frågade jag. Han flinade, ''det får du se.''
Filmen började och då såg jag vilken det var, Mean Girls. Jag visste att han tagit den för att retas med mig bara för att jag var precis som hon Regina förut. Bortskämd, elak, populär och en riktig diva.
Justin la sig ned i min säng och öppnade sin famn. ''Kom'' viskade han. Jag kröp ner i sängen och la mitt huvud på hans bröstkorg. ''Let's watch the old Rose'', sa han och skrattade. Jag himlade med ögonen men kunde inte låta bli att skratta till.
När vi var i mitten av filmen var jag tvungen att fråga. ''Hur länge blir du borta?'' Frågade jag. Jag kände hur Justin ryckte till. ''Öh...'' Mumlade han. Men då kom jag på det. Han skulle komma hem på julafton.. Alltså om tre veckor. Det var ju inte så..... Länge.
''Tre veckor'' sa jag. Justin nickade. ''Jag kommer sakna dig'' sa han. Jag log svagt, ''jag kommer sakna dig också.''
Jag försökte koncentrera mig på filmen, men jag var för trött. Mina ögon stängdes automatiskt hela tiden.
*
Jag vaknade med ett ryck. Jag kollade mig omkring. Justin var kvar... Men känslan av att han snart skulle åka iväg, om exakt sex timmar, gjorde mig illamående.
*
Jag vaknade med ett ryck. Jag kollade mig omkring. Justin var kvar... Men känslan av att han snart skulle åka iväg, om exakt sex timmar, gjorde mig illamående.
10 kommentarer för mer. (Förlåt, men det känns så värdelöst att skriva när man får typ 4 kommentarer fast jag har omkring 200 unika om dagen, jag får bara mer när jag ber om det så...)
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Chapter 19 - I Won't Leave You (DEL 1)
När kyssen avslutades kände jag blandade känslor. Och jag hade så svårt att förstå att Justin Bieber precis kysst mig. Han kollade djupt in i mina ögon och det såg ut som om att han väntade på min reaktion. Han såg rätt orolig ut, som att han hade gjort något fel. Jag kunde inte låta bli att le försiktigt åt hans gulliga ansikte. Han såg så liten och oskyldig ut... Det kom dock inget leende på hans läppar.
''Justin'' viskade jag. Han kollade oroligt på mig, ''du har inte gjort något fel'' försäkrade jag honom. Han pustade ut och ett litet leende lekte på hans läppar.
''Jag tror att..'' Försökte han och sänkte huvudet. ''Jag tror att jag är kär i dig'' mumlade han. Jag ryckte till och spärrade upp ögonen.
Var Justin Bieber kär i mig? No freaking way! Det var omöjligt! Han kunde få vilken tjej han ville?!
''Är det sant?'' Var det ända som kom ur mig. Jag var tvungen att få veta. Han nickade långsamt, ''ja'' viskade han.
Ett stort leende spreds sig på mina läppar. Jag slängde mina armar hårt om honom och han besvarade min kram direkt.
''Lämna mig aldrig'' mumlade jag. Han skakade på huvudet, ''det ska jag inte.''
Alla möjliga tankar åkte runt i mitt huvud. Jag kysste henne, hon gillade mig, eller? Jag sa att jag inte skulle lämna henne, jag ska på turné snart. Vad har jag nu gjort? Hon kommer aldrig vilja ha ett långdistansförhållande!
''Rose'' sa jag och suckade. Hon kollade frågande på mig. ''Jag ska på turné snart'' mumlade jag. Hon nickade sakta.
''Är du borta på julen?'' Frågade hon. Jag kisade med ögonen och började räkna. Då slog det mig, jag kommer hem på julafton!
''Jag kommer hem på julafton'' mumlade jag, ''på kvällen.''
Hon log svagt, ''då hinner vi fira det iallafall.''
Jag nickade med ett brett leende och drog in henne i min famn igen.
Detta var bara del 1 på detta kapitel! Del 2 kommer lite senare! Give me some comments and i'll write it long :D
Detta var bara del 1 på detta kapitel! Del 2 kommer lite senare! Give me some comments and i'll write it long :D
@ Talkin 2 you guys
Haha, så jävla arg just nu!
Hej på er!
Hahah, idag som ni kanske vet så skulle Rihanna ha konsert i globen? Hon hade det igår också, men hon skulle iaf ha det idag också. Jag och min kompis Ariana hade inga biljetter, så vi höll ju på dö. Hallå, det är Rihanna? Haha! Iallafall så försökte vi komma på hur vi ska göra, men det gick inte så.. Bra. Iaf, senare när jag kom hem så messar hon mig och säger att hennes syster sa att hon (hennes syster) har en kompis som skulle komma till Nynäs (där vi bor) och hämta oss, han skulle köra oss till globen och ta in oss bakvägen för han hade snackat med personalen där, dock.. Var konserten iställd. Fyfan vad dåligt! Hahaha, känner att jag måste skriva av mig lite så ett nytt kapitel kommer inom kort!
Hahah, idag som ni kanske vet så skulle Rihanna ha konsert i globen? Hon hade det igår också, men hon skulle iaf ha det idag också. Jag och min kompis Ariana hade inga biljetter, så vi höll ju på dö. Hallå, det är Rihanna? Haha! Iallafall så försökte vi komma på hur vi ska göra, men det gick inte så.. Bra. Iaf, senare när jag kom hem så messar hon mig och säger att hennes syster sa att hon (hennes syster) har en kompis som skulle komma till Nynäs (där vi bor) och hämta oss, han skulle köra oss till globen och ta in oss bakvägen för han hade snackat med personalen där, dock.. Var konserten iställd. Fyfan vad dåligt! Hahaha, känner att jag måste skriva av mig lite så ett nytt kapitel kommer inom kort!
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
Chapter 18 - The Most Perfect Girl
''Jag är så trött!'' Utbrast jag när jag slängde mig i sängen. Justin slängde sig i sin säng och andades ut. ''Jag med!'' Sa han. Jag log, ''det förstår jag.''
''Jag är så ledsen'' sa Rose plötsligt och kollade ner på sitt täcke. Jag kollade oförstående på henne. ''För vadå?''
Han skrattade till och satte sig upp. Jag satte mig också upp och kollade in i hans mörka, glittrande perfekta ögon.
''Jag är så ledsen'' sa Rose plötsligt och kollade ner på sitt täcke. Jag kollade oförstående på henne. ''För vadå?''
Hon suckade tungt. ''För att jag behandlade dig sådär förut'' sa hon, ''du är en så fantastisk människa! Hur kunde jag behandla dig sådär?'' Frågade hon. Jag log svagt och reste mig upp ur sängen. Jag ställde mig framför Rose och sträckte fram mina händer. Hon tog tag i dom och jag drog upp henne. Jag satte min tumme under hennes haka så att hon kollade in i mina ögon.
''Hörru'', sa jag och log. ''Oroa dig inte. Det är över nu, eller hur?'' Sa jag. Hon nickade. ''Jo, men...'' Hon andades tungt. ''Jag var så elak!''
Jag skrattade till och ryckte på axlarna. ''Glöm det'' sa jag. Hon skakade på huvudet, ''det går inte'' mumlade hon. Jag log, ''lita på dig själv så går allt.'' Hon drog undan min tumme och kollade generat ner i golvet. Jag skrattade. ''Du rodnar!'' Sa jag och log. Hon kollade på mig med en mördarblick. ''Nej'' sa hon. Jag flinade bara och la mina armar runt hennes midja. ''Vad vill du göra?'' Frågade jag. Jag ville byta samtalsämne, för jag visste att det var jobbigt för henne att prata om blyghet, det var inte riktigt hennes.. Favoritämne. Hon ryckte på axlarna. ''Jag vet inte. Sova?'' Sa hon. Jag spärrade upp ögonen. ''Sova?!''
Hon skrattade till och nickade, ''ja.'' Jag skakade på huvudet. ''Vi tar ett foto och laddar upp det på twitter'' sa jag. Hon spärrade upp ögonen. Jag flinade och drog upp min telefon ur fickan.
''Nej snälla'' mumlade hon. ''Jag vill sova och jag är inte riktigt redo för att få massa hat från dina fans ännu'' sa hon. Jag nickade förstående och stoppade ner mobilen i fickan igen. ''Okej.. Gå och lägg dig'' sa jag lågt. Hon kollade upp på mig. ''Är du säker? Snälla bli inte ledsen''. Jag log svagt, ''det är okej. Godnatt'' sa jag och kramade om henne. Hon nickade och gick och la sig i sin säng. Hon drog täcket över sig och stängde ögonen. Jag kollade på den drömmande flickan framför mig ett bra tag. Hon var så.. Söt. ''Justin, kan du komma lite?''
Jag ryckte till av mammas röst. Jag nickade och smög ut ur rummet. Jag stängde dörren försiktigt efter mig och gick ner till nedervåningen till mamma och Roses mamma. Jag ställde mig vid dörröppningen och kollade frågande på dom båda två som satt vid bordet.
''Sätt dig'' sa Roses mamma och log åt mig. Jag svalde och satte mig ned mittemot mamma. ''Vad är det?'' Frågade jag och började bli rätt orolig.
''Så, du och Rose..'' Började mamma. Jag himlade med ögonen. Toppen. Roses mamma avbröt henne,
''vi ser på er båda två hur mycket ni gillar varann. Varför gör ni ingenting?'' Frågade hon. Jag kollade förvånat på henne. ''Va?'' Var det ända jag fick fram.
''Justin. Du är en riktigt fantastisk kille! Jag vet att Rose gillar dig, hennes sätt att kolla på dig. Du får henne liksom glad när hon är på dåligt humör. Jag vet att du är Justin Bieber och får alla tjejer glada, men inte ens jag får Rose att bli glad.. Hon kommer behöva dig nu, för jag har en riktigt dålig nyhet att berätta'' sa hon.
Mina kinder hettade till av hennes fina ord, men när jag tänkte tillbaka på det sista hon sa så kollade jag oroligt på henne.
''Som du kanske vet... Så är hennes pappa i Kina'' sa hon. Jag nickade och kollade förvirrat på henne. ''Han har bestämt sig för.. Att inte komma hem. Han tycker att hans jobb påverkar oss för mycket, och han kan inte säga upp sig. Han sa att han kanske kommer tillbaka... Men han tvivlar på det''. Hon brast ut i gråt.
Jag spärrade upp mina ögon och sänkte blicken.
''Vilken..... Idiot'' sa jag rakt ut.
''Jag vill att du berättar det för henne'' sa hon och torkade bort sina tårar. Jag spärrade upp mina ögon igen, ''va?''
''Som jag sa så är du den ända som får henne glad! Och du är den ända hon lyssnar på'' sa hon.
Tankarna snurrade omkring i mitt huvud och till slut orkade jag inte sitta kvar längre, jag reste mig upp ur stolen och sprang upp på rummet igen. När jag kom upp stod Rose innanför sovrumsdörren och kollade på mig med tårfyllda ögon.
''Han kommer inte hem igen, eller hur?'' Viskade hon. För tredje gången spärrades mina ögon upp. Jag svalde hårt och mina ögon fylldes med tårar. Sakta en efter en började dom rinna efter varann. Rose brast ut i gråt. ''Snälla gråt inte'' mumlade jag och drog in henne i en kram.
''Jag hatar mitt liv'' viskade hon och började gråta hysteriskt. Jag suckade. ''Snälla, säg inte så'' viskade jag.
Jag släppte henne försiktigt och kollade in i hennes ögon. Jag torkade försiktigt bort hennes tårar. ''Alla lämnar mig'' sa hon. Jag skakade på huvudet. ''Jag lämnar dig aldrig'' sa jag lågt. Hon nickade, ''jo. Efter den här semestern... Då åker du på turné'' viskade hon.
''Följ med mig då'' sa jag. Hon skakade på huvudet. ''Det går ju inte...'' Mumlade hon.
Jag nickade, ''det går.''
Hon kramade om mig hårt igen och snyftade till. ''Jag vet inte vad du gör med mig... Men jag blir alltid glad när jag är med dig. Även om någon dött så kan jag le igen efter fem minuter om jag är med dig'' sa hon. Jag bet mig i läppen för att inte skrika ut något olämpligt som 'jag älskar dig Rose!'
Men älskar, det är nog ett alledes för starkt ord. Vi har inte ens kysst varann... Men hur kan jag då känna såhär för den här tjejen? Hon gör mig.. Galen, rent ut sagt.
''Vad är det du gör med mig?'' Mumlade jag. Hon kollade förvånat på mig. Jag slog handen för pannan. ''Sa jag det där högt precis?'' Frågade jag. Hon skrattade till och nickade.
''Förlåt'' mumlade jag. Hon skrattade, ''du har inget att be om ursäkt för.''
Min mage pirrade till, men som tur var så hördes det ingenting. Jag ville bara skrika ut min lycka. Jag ville pressa mina läppar hårt mot hennes. Men vore det fel? Jag visste ju inte vad hon kände! Skulle jag chansa?
Jag tog ett djupt andetag och la mina händer runt hennes midja.
''Vet du vad?'' Sa jag och andades tungt. ''Vadå?'' Sa hon och log åt mig.
''Vet du vad?'' Sa jag och andades tungt. ''Vadå?'' Sa hon och log åt mig.
''Du är den mest perfekta tjejen jag har träffat'' sa jag och utan att tänka mig för pressade jag mina läppar mot hennes.
Oooh, first kiss! Hur tror ni Rose reagerar? Ångrar hon sig eller ser hon Justin på samma sätt? :)
@ Things Really Changed (AVSLUTAD)
All I Want Is You
Har ni hört att Justins nya album ''Under The Mistletoe'' precis har släppts? Det finns på både Spotify och Itunes. Vilken är eran favorit? Jag har redan hittat min. Den heter ''All I Want Is You.'' Den är så himla fin! Så, vilken är eran favorit? :)
