@ You Changed My Life (AVSLUTAD)
Chapter 4 - Justin. My Brother.
Nästa morgon vaknar jag faktiskt av mig själv. Det var fredag och jag har stannat hemma från skolan idag. Jag hade gråtit halva natten igår och till slut hade jag motvilligt somnat. Mamma har lämnat oss, och allting är min pappas fel.
Jag tar tag i min mobil som ligger på byrån och stirrar på skärmen. Ett sms från mamma. Jag sväljer och öppnar det.
''Jadie. Du förstår inte hur svårt det är för mig att göra det här. Jag vill verkligen inte.. Jag har bett din far att försvinna istället, men han hävdar att han har rätt att få träffa sina barn. En vacker dag... Kommer jag tillbaka. Så glöm mig inte Jadie. Jag vet att det blir svårt i början att klara dig utan mig, men du måste kämpa! Jag älskar dig. Jag hoppas vi ses snart igen. /Mamma''
*
''Justin Bieber'', muttrar jag när hans ansikte återigen pryder kändistidningen. Vad är det den här killen har som ingen annan har? Fame, rikedom och ett utseende eller? Han är fortfarande en människa, precis som vi alla andra. Jag skakar på huvudet för mig själv och fortsätter gå hemåt. Jag börjar nynna lite på Chris Browns låt ''With You''.
Jag krockar in i någon och flämtar till. Jag kollar upp på den mörkhyade, stora mannen. Han kollar ner på mig och flinar.
''Förlåt!'' Säger jag skräckslaget och kollar ursäktande på honom. Han skrattar till. ''Ingen skada skedd'', säger han och kollar på mig från topp till tå.
''Du påminner mig om någon. Vad heter du?'' Frågar han. Jag rynkar ögonbrynen. ''Jadie'', säger jag. Han tänker till en liten stund och skakar på huvudet. ''Det var inget. Jag heter Kenny förresten. Kenny Hamilton'' säger han. Jag nickar. ''Vet du vart affären ligger?'' Frågar han. ''Ja'', säger jag och vänder mig om.
''Fortsätt bara rakt framåt'', säger jag och pekar. ''Sedan svänger du till vänster och sen är du framme'', säger jag och ler. Han nickar och ler tacksamt. ''Det var trevligt att träffa dig Jadie. Hejdå'', säger han och börjar gå mot affären.
Jag spärrar upp ögonen när jag får se ett litet barn komma springandes emot mig helt själv. Hon springer fram till mig och kramar om mitt ben.
Jag sätter mig ner på knä framför henne. ''Hej'', säger jag och ler. ''Hej'' säger hon blygt och kollar nyfiket på mig.
''Vad heter du?'' Frågar jag och ler. Hon ler stort. ''Jazmyn!'' Säger hon glatt. Jag nickar. ''Vilket fint namn! Var är din mamma och pappa?'' Frågar jag.
Hon skakar på huvudet. ''Justin. Min bror'', säger hon bara och fortsätter kolla nyfiket på mig. ''Vad heter du?'' Frågar hon nyfiket och kollar på mig med stora ögon.
''Jadie'', svarar jag. Hon ler stort. ''Vilket fint namn!''
''Tack!'' Säger jag och ler stort åt henne.
''Jazmyn!'' Ropar någon kille bakom mig. Jag vänder mig om och granskar honom.
Åååh.. Förlåt! Jag hinner inte med allting just nu.. Det är så mycket med skolan och så spelar jag i ett band också. Kapitlet blev också väldigt kort för jag vill inte somna framför datorn så sitter ni utan ett kapitel iallafall. Imorgon slutar jag kvart i fyra och vet inte om jag ska vara med någon kompis då... Men på lördag och söndag blir det riktigt bra uppdatering! :) Förlåt!!
@ You Changed My Life (AVSLUTAD)
Chapter 3 - The Cousins
Livet är svårt när man är tonåring. Livet är som en berg och dalbana, det går upp och neråt. Jag väcks ur mina tankar när dörren till mitt rum flygs upp och in kommer mamma. Hon ler svagt, stänger dörren efter sig och sätter sig ned bredvid mig.
''Hej'', säger hon lågt. ''Hejhej'', mumlar jag.
''Vad gör du?'' Frågar hon och kollar på mina Chris Brown affischer. Jag rycker på axlarna. ''Ingenting''.
''Vad gör du?'' Frågar hon och kollar på mina Chris Brown affischer. Jag rycker på axlarna. ''Ingenting''.
''Tänker du lämna fem ungar med en alkoholist?'' Frågar jag. Jag rycker själv till av min fråga. Det bara slank ur mig.
Mamma kollar tvekande på mig. ''Vi har precis kommit hit..'' Säger hon. Jag nickar. ''Jag tänker ge det en chans'', fortsätter hon. Jag lyser upp och kramar henne hårt. ''Jag älskar dig mamma''.
''Jag älskar dig också gumman'', viskar hon.
*
''Vi kan dra hem till mig? Ingen är hemma förutom min lillebror'', säger Joe och ler brett. Jag nickar glatt. ''Visst!''
Han ler snabbt och börjar dra med mig förbi några vita hus. Han stannar utanför ett stort vitt hus och drar fram en nyckel ur fickan. Han låser upp och släpper in mig. Jag kollar runt i den stora hallen. Det var mysigt, men överdrivet stort.
''Kom'', säger han och flinar. Jag drar snabbt av mig skorna och följer med honom upp för den stora svarta trappan. ''Här är min dryga bror, Kevin'' säger han och öppnar en vit dörr. Han kliver in i rummet och tveksamt följer jag med in. En kille med brunt hår som såg ut som en kopia av Joe, fast lite yngre. Han kollar upp från dataskärmen och han ler svagt.
''Hej'', säger han och nickar. ''Hej'', säger jag och ler. ''Kevin'', säger han och reser sig upp från sin säng. Han kommer fram till mig och skakar min hand. ''Jadie''. Han nickar glatt och vänder sedan sin blick mot Joe.
''Våra kusiner kommer om en halvtimme'', mumlar han och kastar sig i sängen igen. Joe nickar och drar med mig in till något annat rum med en stor svart säng, en lila soffa, en brasa och en tv. Min blick fastnar på affischen ovanför hans säng.
''Gillar du Justin Bieber?'' Frågar jag och skrattar till. Han kollar allvarligt på mig. ''Han är grym!'' Säger han och sätter på någon låt på datorn.
''Vilken låt är det här?'' Frågar jag och lyssnar på mansrösten som ekar i högtalarna.
''There's gonna be one less lonely girl..''
''Justin Bieber'', mumlar han och sätter sig ned. ''Jaha'', säger jag och skrattar till. Jag sätter mig tveksamt ner bredvid honom. ''Vad är det?'' Frågar jag.
''Mina kusiner kommer snart'', säger han och suckar. Jag kollar oförstående på honom. ''Dom är dryga'', säger han och flinar. Jag skrattar till. ''Det blir säkert kul''.
*
Hans kusiner har anlänt och jag har hälsat på alla. Dom hette Simon, Gordon och Michael. Dom var inte alls lika dryga som Joe sa att de var.
''Men skynda er!'' Ropar Joe. Jag drar på mig mina skor och lämnar huset. Vi skulle tydligen gå och handla mjölk åt hans föräldrar. Gordon, Simon, Michael och Kevin kommer rusande ut ur huset och jag vänder mig om mot Joe. Han rycker på axlarna och himlar med ögonen. Jag skrattar till och utan att ha märkt det har vi kommit fram till affären. ''Mjölk!'' Ropar Simon och springer in på affären.
''Jag vet vad vi gör'', säger Michael och drar ut en kundvagn. ''Gordon! Sätt dig'', säger han och skrattar. Gordon brister ut i skratt och hoppar i vagnen.
''Ta en bild!'' Säger Joe och rättar till sin keps. Jag skrattar till och drar upp min mobil ur fickan. ''Smile!'' Säger jag. Dom skrattar och jag tar kortet.
*
Jag hade haft en rolig dag med killarna, dom var riktigt trevliga. Jag trycker försiktigt ner handtaget och kliver in i min hall. Jag drar av mig mina skor och tänder lampan i köket. Jag skriker till när jag får se pappa sitta vid köksbordet med en vodkaflaska i handen med blodsprängda ögon och några tårar som rinner ner från hans kinder.
''Pappa?'' Säger jag och sätter mig försiktigt ner mittemot honom. ''Vart är mamma?''
Förlåt för att den kom upp så sent, men nu är jag hemma iaf:)
Och ifall någon undrar så kommer Justin in i nästa eller femte kapitlet:)
@ Talkin 2 you guys
Skriver:)
Skriver på kapitel 3 just nu, det kommer upp om en stund! :)
P.S: Förlåt för väntan! Jag var med en kompis.
@ You Changed My Life (AVSLUTAD)
Chapter 2 - Shes Going To Leave You
Så fort jag kommer hem från skolan slänger jag min väska på min säng och springer sen in till köket. Pappa sitter och dricker en öl medans mamma sitter och läser en tidning.
''Hur gick första skoldagen?'' Frågar mamma och kollar upp från tidningen. Jag ler svagt. ''Bra''.
Hon ler och kollar ner i tidningen igen. ''Mamma tänker lämna er'', mumlar pappa och kastar sin ölburk på henne.
''Noah!'' Säger hon förbannat och kastar ölburken i papperskorgen. Sen kollar hon på mig med en sorgsen blick. ''Tacka din pappa för det'' säger hon och försvinner ut ur köket. Mina ögon fylls med tårar och jag kollar ner på mina händer. ''Allt är ditt fel'', viskar jag. Pappa kollar förvånat på mig.
''Om du inte hade börjat med ditt drickande hade ingenting av det här hänt!'' Skriker jag. ''Tror du farmor hade velat det här?!'' Säger jag och tårarna rinner ner längs mina kinder.
''Om mamma lämnar oss flyttar jag hemifrån!'' Skriker jag och springer ut ur köket och upp på mitt rum. Jag smäller igen dörren bakom mig och kastar mig i sängen. Vi hade ju flyttat till Atlanta för att få en ny start så fortsätter han dricka. Han har förstört allting!
*
Jag går motvilligt ner till köket för att äta middag. När jag känner lukten av lasagne går jag upp på mitt rum igen. Jag älskar lasagne, bara det att.. Det är bara mamma som kan göra det.
*
Jag går motvilligt ner till köket för att äta middag. När jag känner lukten av lasagne går jag upp på mitt rum igen. Jag älskar lasagne, bara det att.. Det är bara mamma som kan göra det.
Efter en stund går jag ner på nedervåningen och sätter mig ner i soffan bredvid mamma.
''Snälla lämna oss inte'', viskar jag. Hon kollar medlidande på mig. ''Förlåt. Ni kommer klara er fint ska du se'', säger hon och ler svagt. Jag skakar på huvudet och springer ut i hallen. Jag drar på mig mina skor och smäller igen ytterdörren efter mig. Varför händer allt dåligt mig?
Jag går förbi busshållsplatsen och fortsätter gå framåt. Jag hamnar utanför en liten butik som säljer slush. Jag öppnar dörren till butiken och kliver in. Kassörskan ler varmt åt mig. Jag ler stort tillbaka och går fram till henne. ''En blåbärs slush tack'', säger jag och ler. Hon nickar och skriver in något på en liten skärm. ''2 dollar tack'', säger hon. Jag nickar och drar upp två dollar ur fickan och räcker henne dem. Hon ler och räcker mig min slush. Jag vinkar och lämnar butiken. Jag sörplar på min slush och går vidare. Min blick fastnar på den stora klockan som sitter högst upp på ett torn. Den visar halv elva på kvällen. Det förklarar varför nästan allting är stängt. Jag börjar gå hemåt igen och kastar min slush i papperskorgen. Jag drar koftan tätare om mig och börjar småspringa.
*
När jag kom hem satte jag mig vid min laptop och loggade in på twitter. Tre nya följare. Jag fnissar till för mig själv och följer dem tillbaka. Nu har jag sammanlagt 532 followers. Jag skriver en ny tweet. ''I'm in Atlanta. First day in school, finished! :)''.
*
När jag kom hem satte jag mig vid min laptop och loggade in på twitter. Tre nya följare. Jag fnissar till för mig själv och följer dem tillbaka. Nu har jag sammanlagt 532 followers. Jag skriver en ny tweet. ''I'm in Atlanta. First day in school, finished! :)''.
Efter det loggar jag in på Facebook och kollar mitt nya meddelande. Det var ifrån min kompis Gabriella från Kina. Jag föddes i Kina och har bott där i hela mitt liv, men nu hamna jag här. Jag öppnar hennes meddelande och läser igenom det.
''Heeej Jadie! Hur mår du? Hur är det i Atlanta? Har du några nya vänner? Tell me everything!! Jag saknar dig! :(''
Jag skrattar till och skriver in ett svar. ''Hej Clara! Jag mår bra, hur mår du själv? :) Det är nice i Atlanta men jag saknar dig! Kan du ringa mig när du läser det här? Ja, jag har nya vänner. Iallafall en. Han heter Joe och är hur snäll som helst!'' Skriver jag och skickar iväg det. Jag lägger undan datorn och kryper ner under täcket.
*
Jag börjar gå mot busshållsplatsen och lyser upp när jag får se Joe.
*
Jag börjar gå mot busshållsplatsen och lyser upp när jag får se Joe.
''Hej!'' Ropar han och kommer fram till mig. Jag ler stort. ''Hej!''
Förlåt för ett dåligt och kort kapitel men jag stresskrev detta. Just nu är jag ute i skogen med min klass.. Eurgh. Jag är ledsen att meddela er om att ni får vänta tills imorgon på ett nytt kapitel. Jag kommer hem runt fem-tiden, och då.. Då kommer det många kapitel :]
@ You Changed My Life (AVSLUTAD)
Chapter 1 - First Day In School
Vi hade precis packat upp allting och nu stod jag på balkongen och kollade på alla andra husen. Atlanta var riktigt vackert, men jag tvivlar på att jag kommer få några vänner här. Det var slutet av maj och det var riktigt varmt ute.
''Jag tror du kommer trivas'', säger pappa bakom mig. Jag vänder mig om och kollar på honom. Han håller en ölburk i handen och ler åt mig. Han hade druckit i bilen påväg hit och han fortsatte. Det började i april, när hans mamma gick bort. Han sa att han helt enkelt tappade kontrollen, och det kan man ju lugnt säga att han gjort.
''Pappa?'' Säger jag och sätter mig ner på den lilla bänken som stod på balkongen. Han nickar och tar en klunk av sin öl.
''Måste du dricka?'' Frågar jag lågt. Han ger mig en irreterad blick och himlar med ögonen. ''Jadie'', säger han och sätter sig ner på knä framför mig. ''Jag mår bättre av att dricka'', säger han och lukten av alkohol kommer ur hans mun.
''Men mamma gillar inte att du dricker, det vet du ju'', mumlar jag och kliar mig i ögat. Pappa suckar tungt. ''Jag vet, men hon får vänja sig vid det'', muttrar han. Jag suckar. Jag hatar när min pappa dricker. Min mamma blir på så dåligt humör då och säger att hon ska lämna oss. Vilket jag verkligen inte vill.
Jag lämnar balkongen och går upp för trappan som leder upp på mitt rum. När jag kommer in sitter min lillebror Jonathan i min säng. ''Hej Jonathan'', säger jag och ler lite. Han skrattar till och gömmer sitt ansikte i händerna. Jag skrattar och sätter mig ned framför honom. Jonathan har alltid varit blyg. Så fort man hälsar på honom skrattar han och gömmer huvudet i sina händer.
''Gillar du Atlanta?'' Frågar jag och ler brett. Han tar bort sina händer och nickar ivrigt. ''Jag älskar Atlanta'', säger han och ler.
*
Jag ställer mig ute på balkongen igen och lyssnar intensivt på mamma och pappas samtal från vardagsrummet.
''Du måste sluta dricka!'' Säger mamma högt. Jag ser att pappa skakar på huvudet och fnittrar till. ''Aldrig i hela mitt liv'', säger han och tar ännu en klunk av sin öl. Jag suckar tungt och fortsätter lyssna. Mamma greppar tag i hans ölburk och sular den hårt i golvet. Jag spärrar upp ögonen och tankarna snurrar runt i mitt huvud. Pappa kommer bli tokig.
''Din jävla..'' Mumlar han och örfilar henne hårt. Jag stänger ögonen och biter mig hårt i läppen. Varför?
''Vi får se om du tycker att det är lika kul när du får ta hand om ungarna själv!'' Skriker hon. ''Vad menar du?'' Frågar han och öppnar en ny ölburk. Hon himlar med ögonen. ''Jag kommer ge mig av Noah!'' Säger hon allvarligt och försvinner in på sitt sovrum. Jag kollar ner i marken och drar handen igenom mitt hår.
*
Nästa morgon vaknar jag av min telefon. Jag hade ställt alarm på kvällen igår och jag älskar min alarmsignal.
''Look at me now..'' Chris Browns röst ekade i min mobil och jag stänger av alarmet. Jag ler svagt och kliver upp ur sängen. Jag går fram till min garderob och drar ut ett vitt linne, ett par gråa jeans och en svart munkjacka.
Jag drar av mig pyjamasen och drar på mig de andra kläderna. Första skoldagen.
Jag skyndar mig in på badrummet och borstar håret. Därefter borstar jag tänderna och drar några drag med mascaran och sen springer jag ner till hallen. Jag drar på mig mina slitna nikeskor och tar min väska innan jag springer mot busshållsplatsen. Det var det ända stället jag hittade till här. När jag kom fram stod det bara en person där som jag inte såg ansiktet på. Jag ställer mig en bit ifrån honom och väntar på bussen. Jag rycker till lite när han vänder sig om mot mig. En asiatisk kille. Han ler lite och kollar ut på gatan. ''Är du ny här?'' Frågar han. Jag vänder mig om och kollar i hans ögon. Jag nickar. ''Vilken skola ska du börja på?'' Frågar han.
''Neighborhood Charter School'', säger jag och ler lite. Han lyser upp. ''Där går jag också!'' Säger han glatt. Jag ler stort och rycker till när jag ser skolbussen rulla in. Jag kliver på bussen, ler åt chauffören och fortsätter längre bak i bussen. Jag sätter mig ner längst bak och killen sätter sig ned bredvid mig. ''Jag heter Joe förresten'' säger han och ler. ''Jadie''.
*
Jag hade fått ett skåp och Joe hade hjälpt mig till klassrummet. Han hade dragit på sig ett par nördglasögon och satt bredvid mig på matten. Matte har alltid varit mitt sämsta matte. ''Joe?'' Viskar jag. Han kollar frågande på mig och ler lite. ''Kan du hjälpa mig med tal 21?'' Frågar jag. Han nickar och bläddrar lite i sin bok. ''Svaret är: Trettiosju gånger'' säger han. Jag nickar. ''Hur ska jag förklara det då?'' Viskar jag. Han ler och börjar babbla på om någonting. Jag nickar då och då men förstår ingenting. ''Fattar du?'' Frågar han.
*
Jag hade fått ett skåp och Joe hade hjälpt mig till klassrummet. Han hade dragit på sig ett par nördglasögon och satt bredvid mig på matten. Matte har alltid varit mitt sämsta matte. ''Joe?'' Viskar jag. Han kollar frågande på mig och ler lite. ''Kan du hjälpa mig med tal 21?'' Frågar jag. Han nickar och bläddrar lite i sin bok. ''Svaret är: Trettiosju gånger'' säger han. Jag nickar. ''Hur ska jag förklara det då?'' Viskar jag. Han ler och börjar babbla på om någonting. Jag nickar då och då men förstår ingenting. ''Fattar du?'' Frågar han.
Jag nickar och fortsätter plugga.
Då var första kapitlet uppe:) Let me know what you think(:
Imorgon ska jag sova över i en skog med klassen men jag ska göra något tidsinställt.
@ Talkin 2 you guys
Tacktal + Nästa novell :)
Nu har jag avslutat två noveller här på Kidrauhlstorys.webblogg.se.
Den första ''Dreams Do Come True'' blev nog mest omtyckt tror jag:). När jag först började skriva här trodde jag inte att jag skulle få såhär många underbara läsare! Jag trodde kanske att jag skulle få en kommentar per kapitel. Men ni är helt underbara!:)
Jag vill tacka Gabbi, Michelle, Nathalie, Angelica, Izza, Sofia (Jiebs), Steffi, Madde, Felicia, Sara, Elin, Fia, Elli, Johanna, alla anonyma och fler :).
Eftersom jag känner Nathalie och Michelle i verkliga livet har jag kunnat beskriva dom som personer perfekt:). Jag hoppas ni som var med i novellen blev nöjda.
Och jag har fått en del frågor på om jag kommer börja på en till novell:) Svaret är självklart ja! Handlingen till den novellen finns på sidan.. Den kommer att heta ''You Changed My Life''. Personen som får spela Jadie är någon som ingen använder! Nämligen...
Brenda Song!
Eller.. Hon är mest känd för sin roll ''London Tipton'' ni vet.. ''Hejja mig!'' haha:)
Eller.. Hon är mest känd för sin roll ''London Tipton'' ni vet.. ''Hejja mig!'' haha:)
Hon är en utav mina idoler och så är hon grymt vacker! Så första kapitlet kommer upp om ett tag:)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 43 - I Will Always Love You (The End)
Jag och Justin fortsätter gå i tystnad och när vi står på tröskeln kan jag inte låta bli att le. ''Tack för en underbar kväll!'', Säger jag glatt. Justin ler stort och omfamnar mig i en kram.
Jag och Justin satt nu och åt frukost med min mamma och Pattie. Selena hade tydligen åkt hem igen igår på grund av vad som hände. Pappa och Alexander var ute och skulle ha någon killdag.
''Jag och Pattie skulle gärna vilja diskutera något med er'', säger mamma och kollar allvarligt på oss. Jag kollar skräckslaget på Justin och han kollar lika skräckslaget på mig. Jag nickar och vänder mig om och kollar mamma in i ögonen. Justin tog min hand under bordet och jag ler svagt.
''Okej'', säger jag och rycker på axlarna. Pattie tar ett djupt andetag.
''Carter. Du har precis fyllt 17, och Justin fyller 18 i mars..'' Säger hon. Jag rycker till. Juste, Justin blir arton. Jag och Justin nickar och kollar förvirrat på dem.
''Har ni..'' Börjar mamma men stänger sin mun igen. Jag vet precis var det här ska leda och sätter händerna för ansiktet. Justin kollar generat ner i bordet.
''Jag tror jag tar det där som ett ja'', säger Pattie. Jag tar ner händerna och kollar motvilligt in i hennes ögon. Justin kollar upp från bordet och nickar långsamt.
''Ni använder väl.. Skydd?'' Frågar mamma och kollar på oss med stora ögon. Både jag och Justin nickar och dom pustar ut. ''Bra!'' Säger Pattie och kollar lättat på oss.
''Ja, det var bara det'', mumlar mamma. Jag reser mig snabbt upp från stolen och skyndar mig upp på rummet.
Justin kommer inte långt efter och sätter sig ned på sängen bredvid mig. ''Det där var pinsamt!'' Säger han och pustar ut. Jag nickar instämmande. ''Skoja inte''.
*
Vi kliver in på shoppingcentret och går runt lite. ''Måste ha en milkshake'', säger Justin andfått och drar med mig mot ShakeAway.
*
Vi kliver in på shoppingcentret och går runt lite. ''Måste ha en milkshake'', säger Justin andfått och drar med mig mot ShakeAway.
När vi kommer fram kollar Justin frågande på mig. ''Vill du ha en?'' Frågar han. Jag skakar snabbt på huvudet. ''Det är lugnt'', säger jag och ler. Han nickar och beställer en choklad milkshake.
När han fått den och betalat fortsätter vi gå runt lite. ''Smaka?'' Säger han. Jag skrattar till och rycker på axlarna. Han räcker mig sin milkshake och jag dricker lite och räcker honom den. ''ShakeAway är bäst'', säger jag och ler. Justin nickar instämmande. Jag rycker till när Justin krockar in i en lång gubbe som kollar ner på oss. ''Förlåt'', säger Justin och jag ser att han är rädd. ''Det gör inget'', säger mannen. Jag kollar ner i marken och börjar gapskratta. ''Kom nu'', säger Justin men börjar själv skratta.
*
När vi kom hem igen var det väldigt sent. Klockan var halv tolv men vi var inte ett dugg trötta. ''Vad ska vi göra?'' Frågar Justin glatt. Jag rycker på axlarna. ''Jag har ingen aning'', säger jag och ler.
Han tar upp sin telefon och ringer upp någon. ''Hej Chaz!'' Säger han glatt. Jag sätter mig ner på sängen och leker med mitt halsband.
''Kom hem till mig. Ta med dig Ryan, Izza, Angelica och Michelle'' säger han. Jag ler stort och springer ner till köket. ''Är ni vakna?'' Frågar mamma som sitter mittemot Pattie med en kaffekopp i handen. Jag nickar ivrigt och öppnar skåpet. Jag tar ut en påse popcorn och poppar den i mikron och sen öppnar jag kylskåpet och tar ut mammas cola. ''Jag köper ny till dig imorgon'', säger jag och ler ursäktande. Jag tar med colan och popcornen upp på rummet igen. Justin ler stort. ''Du får hjälpa mig med glasen'', säger jag och skrattar. Han nickar och följer med mig ner till köket. ''Ska ni ha fest eller något?'' Mumlar Pattie. Jag skakar på huvudet. ''Ryan, Chaz, Izza, Angelica och Michelle är påväg hit'' säger han och ler. Jag nickar och tar upp min mobil ur fickan. Jag kan ju be Nathalie komma? Jag och hon har faktiskt blivit rätt bra vänner. Jag vet ju att dem andra avskyr henne men dom får ge henne en chans. Jag går in på kontaktlistan och ringer upp henne.
''Hallå?'' Svarar hon och låter ganska trött. Jag skrattar för mig själv. ''Hej! Vill du komma över till Justin? Vi ska ha filmkväll eller nåt'' säger jag. Det blir tyst en liten stund. ''Visst! Jag är på väg!'' Säger hon glatt och lägger på luren. ''Vem kommer?'' Frågar han. Jag ler. ''Nathalie, en tjej i min klass'', säger jag. Han nickar och hjälper mig att bära upp glasen till rummet.
*
När Chaz, Ryan, Angelica, Michelle och Izza hade kommit stod jag nu och väntade på att Nathalie skulle komma. Jag vill inte ens veta hur dom andra ska reagera när dom får se henne här. Det knackar på dörren och jag sliter snabbt upp den. Där står hon, klädd i en kort silvrig klänning och håret uppsatt. Hon ler svagt.
''Hej! Vad fin du är!'' Säger jag glatt och omfamnar henne i en kram. ''Tack!'' Säger hon och ler stort. ''Det är inte alltid man får träffa Justin Bieber!'' Säger hon. Jag skrattar till och släpper in henne i huset. Hon drar av sig sina skor och tillsammans går vi upp på övervåningen. Jag öppnar dörren till rummet och alla blickar vänds åt våra håll.
''Jaha'', säger jag för att avbryta tystnaden. Jag kollar på Nathalie som verkar känna sig en aning obekväm.
''Hej'', säger hon lågt. Justin reser sig upp från soffan och kommer fram till oss. Han ställer sig framför Nathalie och sträcker fram sin hand.
''Justin'', säger han och ler. Hon lyser upp och skakar hans hand. ''Nathalie''.
*
Vi hade haft riktigt kul även om dom andra inte pratade med Nathalie.
*
Vi hade haft riktigt kul även om dom andra inte pratade med Nathalie.
''Justin? Kan jag få prata med dig lite?'' Frågar Nathalie. Justin nickar och reser sig upp ifrån soffan. Dom lämnar rummet och alla kollar på mig. ''Kom'', viskar Angelica och reser sig upp. Jag kollar förvirrat på henne. ''Vi ska se vad dom gör'', mumlar Ryan och reser sig upp. ''Jag är på!'' Säger Michelle. Jag himlar med ögonen och reser mig upp ifrån golvet.
Tillsammans smyger vi alla ut ur rummet och jag hör deras röster ifrån Patties sovrum. Chaz vinkar oss efter honom och vi ställer oss utanför.
''Kom igen Justin'', säger hon lågt. ''Nej'', säger Justin bestämt. Jag spärrar upp ögonen och tar örat lite närmare dörren.
''Det handlar bara om en liten kyss'', säger hon. Jag flämtar till och tar handen för munnen. ''Jag kan inte göra så mot Carter. Jag älskar henne och inte dig'', säger han lågt. Chaz smäller upp dörren och Nathalie kollar panikslaget på oss. Justin kommer fram till mig och lägger sina armar runt min midja. ''Jag älskar dig'', viskar han.
*
Klockan var nu två på eftermiddagen och jag skulle gå ut på en promenad för att rensa tankarna. ''Jag kommer snart'', säger jag och pussar Justin på kinden innan jag smäller igen dörren efter mig.
*
Klockan var nu två på eftermiddagen och jag skulle gå ut på en promenad för att rensa tankarna. ''Jag kommer snart'', säger jag och pussar Justin på kinden innan jag smäller igen dörren efter mig.
Jag andas in den friska luften och drar jackan om mig. Jag spärrar upp ögonen när jag får se Nathalie sitta lutad mot ett stort vattenrör med sommarkläder och en gul plastblomma i händerna.
Jag slår mig ner bredvid henne och hon kollar oroligt på mig. ''Förlåt'', säger hon och kollar ner på sin klänning.
Jag suckar. ''Struntsamma''.
Hon tar ett djupt andetag och stirrar på blomman i hennes hand. ''Den här blomman'', säger hon lågt. ''Den fick jag av min mamma dagen innan hon gick bort i cancer'', fortsätter hon. ''Hon sa att.. Sålänge jag har kvar den.. Så kommer hon vara med mig'', säger hon och hennes ögon fylls med tårar. Jag spärrar upp ögonen och får inte fram några ord.
''Nu bor jag kvar här med min pappa'', säger hon lågt. ''Han misshandlar och våldtar mig'' säger hon och kollar på mig med hennes tårar rinnandes ner för kinderna. Jag spärrar upp ögonen ännu mer och gapar.
''Så varje gång jag är rädd.. Tar jag fram den här blomman'', säger hon. ''Den får mig att känna mig trygg''.
Mina ögon fylls med tårar och jag kollar stumt på henne.
''Anledningen till att jag håller på såhär som jag gör..'' Mumlar hon. ''Det är för att.. Jag vill att alla ska få känna den smärtan jag går igenom varje dag'', säger hon och brister ut i gråt. Mina tårar rinner ner längs mina kinder och jag omfamnar henne i en stor kram.
''Förlåt'' viskar hon. Jag skakar på huvudet. ''Det gör inget''.
*
Jag och Justin stod på balkongen och kollade på solnedgången.
*
Jag och Justin stod på balkongen och kollade på solnedgången.
''Nathalie kommer hamna i fosterfamilj'', mumlar jag. Justin nickar och kollar medlidande på mig. ''Sålänge hon har dig kvar som vän kommer hon klara sig'', säger han och ler stort. Jag kan inte låta bli att le och flyttar mig närmare honom.
''Carter?'' Säger han och kollar på mig. Jag kollar in i hans ögon. ''Ja?''
''Jag kommer alltid älska dig'', säger han och pussar mig på kinden.
I Will Always Love You ♥
Härmed är ''Your Back In My Life'' avslutad! Slutbetyg? :')
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 42 - Amazing Night
''Bra'', säger han och ler stort. Han bär bort mig till sängen och lägger mig ner. ''Jag hämtar varm choklad'', säger han och ler innan han lämnar rummet.
Han var för bra.
Nästa morgon vaknar jag av att någon skakar på mig. Jag slår upp ögonen och ler svagt när jag får se att det är Justin. Han lyser upp. ''Äntligen!'' Säger han uppspelt. Jag kollar frågande på honom.
''Gissa vad du och jag ska göra idag?'' Säger han och flinar. Jag försöker tänka men det går inte särskilt bra med tanke på att jag är nyvaken. Istället rycker jag bara på axlarna. Han skrattar till. ''Vi ska på fest hemma hos Iyaz!'' Säger han glatt. Jag spärrar upp ögonen och ger ifrån mig ett glädjetjut. Justin skrattar och hjälper mig upp ur sängen. ''Jag älskar dig!'' Säger jag glatt och kysser honom.
Han besvarar kyssen och ler stort. ''Jag älskar dig också''.
*
Jag och Justin var nu på väg mot festen och jag var hur uppspelt som helst. Inte bara Iyaz skulle vara där, utan massa andra kändisar också. Jag känner mig lite udda men det borde väl vara andra som inte är kända där också?
''Här är det'', säger Justin och stannar utanför ett stort svart hus. ''Wow'', mumlar jag. ''Jag har aldrig sett ett svart hus!'' Säger jag och spanar in det coola huset. Justin skrattar och öppnar dörren. Don Omars låt ''Danza Kuduro'' spelas på hög volym. Jag tar Justins hand och kliver in. Det kryllar av folk och min blick fastnar på Iyaz som är på väg fram mot oss. Jag tar ett djupt andetag och ler brett.
''Justin!'' Säger han glatt och omfamnar honom i en stor kram. Sen fastnar hans blick på mig.
''Det här är Carter'', säger Justin. ''Min flickvän''.
Jag ler stort åt att han precis sagt till Iyaz att jag var hans flickvän.
''Damn! Du lyckades bra Justin'', säger han med ett flin. Justin ler stort och nickar.
Jag kollar generat ner i golvet. ''Iyaz'', säger han och sträcker fram sin hand. ''Carter'' säger jag glatt och skakar den. Han ler stort och går vidare in till vardagsrummet. Jag ler stort åt Justin. Han tar ett hårdare grepp om min hand och drar med mig in till vardagsrummet. Justin sätter sig ner i en svart soffa och sätter mig ner i hans knä. Jag kollar på de andra som sitter i soffan. Sean Kingston, Soulja Boy, Bow Wow och Lil Twist.
Jag spärrar upp ögonen och dom kollar nyfiket på mig.
''Carter'' säger Justin. ''Min tjej'' lägger han till. Dom ger honom en highfive och presenterar sig.
*
När jag tröttnat på killarna går jag ut till köket och går in i någon med rosa hår. Jag kollar upp lite och får se Nicki Minaj!
''Wow'', mumlar jag. ''Förlåt!''
Hon skrattar och skakar på huvudet. ''Det gör inget''.
*
Efter en fantastisk kväll börjar jag och Justin gå hem igen. Lil Twist, Sean Kingston och Soulja Boy skulle åt vårat håll så dem gick bredvid oss. Jag krokade arm med Lil Twist. Vi hade kommit riktigt bra överens ikväll.
''Vi måste träffas någon annan dag'', säger Sean. Vi andra nickar instämmande. ''Kanske i helgen?'' Säger jag glatt och sparkar bort en sten. ''Låter bra!'' Säger Sean, Soulja Boy och Lil Twist i kör. Jag skrattar till och kollar på Justin som också verkar gilla idén. ''Då kan jag be Lil Wayne komma också'' flinar Sean. Jag nickar ivrigt. ''Jag älskar hans låt How to love!'' Säger jag glatt. Dom andra skrattar och jag rycker till när Lil Twist omfamnar mig i en kram. ''Vi ska gå nu'', säger han. ''Jaha!'' Säger jag och skrattar till. Jag besvarar hans kram och kramar sedan Sean och Soulja Boy.
Jag och Justin fortsätter gå i tystnad och när vi står på tröskeln kan jag inte låta bli att le. ''Tack för en underbar kväll!'', Säger jag glatt. Justin ler stort och omfamnar mig i en kram.
''Thank you for an amazing night!''
Såja. Novellen kommer nog bara bli ett kapitel till. Men jag kommer göra det kapitlet långt :).
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 41 - Let's Forget
Justin hade vaknat och vi satt nu och åt frukost. ''Jag hade ingen aning om att du hade flyttat hit!'' Säger Selena glatt.
Jag rycker på axlarna. Det var inget jag ville prata om egentligen. Hon ska ju bara veta anledningen till att jag bor här.
''Vill ni gå och spela fotboll sen?'' Frågar Justin. Jag kollar förskräckt på honom. Jag har aldrig varit bra på det och tänker aldrig i hela mitt liv spela det igen.
''Nej tack'', säger jag och ler lite. ''Men ni kan!'' Säger jag och kollar på Selena. Hon rycker på axlarna.
''Sure'', säger hon och försvinner ut i hallen. ''Vi ses senare då'' säger Justin. Jag nickar. Han kysser mig och försvinner ut i hallen. Jag börjar plocka undan frukosten och lyssnar på deras röster från hallen.
''Ge mig min sko!'' Skrattar Selena. En duns hörs och Justin börjar gapskratta. ''Sluta kittla mig!'' Skrattar han och låter alledes andfådd. ''Inte förns du ger mig din sko!'' Säger hon. ''Okej, okej!'' Säger han och slutar skratta. Jag suckar och sätter upp mitt hår i en tofs. Ytterdörren smälls igen. Jag kollar ut genom fönstret och ser att dom går mot fotbollsplanen med krokade armar. Jag kollar ner i golvet och känner mig mobbad och tråkig. Jag kanske borde ha följt med ändå. Jag springer upp på Justins rum, eller nu var det ju mitt också. Jag öppnar min resväska och tar ut mina blåa jeans och min svarta t-shirt. Jag drar av mig kläderna och drar på mig de andra och därefter börjar jag lägga in mina kläder i min nya garderob.
*
När jag lagt in alla kläder i garderoben sätter jag mig ner i sängen och öppnar lådan till hyllan som står bredvid. Jag får syn på Justins iPhone laddare, hans hårtork och en blå liten bok. Jag höjer på ögonbrynen och tar upp boken. På framsidan står det ''Justins dagbok''. Jag flämtar till. Han drev verkligen inte när han sa att han hade en dagbok. Utan att tänka mig för öppnar jag boken och läser första sidan.
*
När jag lagt in alla kläder i garderoben sätter jag mig ner i sängen och öppnar lådan till hyllan som står bredvid. Jag får syn på Justins iPhone laddare, hans hårtork och en blå liten bok. Jag höjer på ögonbrynen och tar upp boken. På framsidan står det ''Justins dagbok''. Jag flämtar till. Han drev verkligen inte när han sa att han hade en dagbok. Utan att tänka mig för öppnar jag boken och läser första sidan.
Den 21 Augusti 2011:
''Idag var en jobbig dag. Jag ska ut på min turné och var tvungen att säga hejdå till Carter''.
Jag ler lite och läser sista sidan.
Den 20 December 2011:
Jag ler lite och läser sista sidan.
Den 20 December 2011:
''Jag vaknade precis och ska snart gå ner och äta frukost med Carter och Selena. Selena kom hit igår för att hon behöver en liten paus från kändislivet och behöver komma bort ett tag. Carter verkar inte gilla henne, varje gång hon möter hennes blick är den liksom... Tom. Jag ser inte Selena på det sättet. Jag skriver mer ikväll.''
Jag stänger igen dagboken och lägger den snabbt i lådan igen. Jag hatar inte Selena, men Justin verkar ha roligare med henne. Jag rycker till när dörren flygs upp och in kommer Justin och Selena som skrattar tillsammans.
Jag stänger igen dagboken och lägger den snabbt i lådan igen. Jag hatar inte Selena, men Justin verkar ha roligare med henne. Jag rycker till när dörren flygs upp och in kommer Justin och Selena som skrattar tillsammans.
''Jag vann!'' Säger Selena mellan sin skrattattack. Justin skakar på huvudet och fortsätter skratta. Han pekar på sig själv. ''Jag vann!'' Säger han.
''Hej'', säger jag lågt. Dom fortsätter skratta och prata om fotbollen.
Dom hörde mig inte.
Med en tung suck reser jag mig upp och smäller igen dörren efter mig. Jag springer ner till vardagsrummet och sätter mig ner och kollar på Jersey Shore.
Efter en liten stund kommer Justin in i rummet och sätter sig ner bredvid mig. ''Är du okej?'' Frågar han lågt. Jag skakar på huvudet och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
Efter en liten stund kommer Justin in i rummet och sätter sig ner bredvid mig. ''Är du okej?'' Frågar han lågt. Jag skakar på huvudet och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
''Ni svara inte ens när jag sa hej?'' Säger jag ärligt. Han suckar och kollar ner på sina händer. ''Förlåt'' mumlar han. Jag rycker på axlarna och fortsätter kolla på tv:n.
''Det spelar ändå ingen roll'', mumlar jag. ''Ni är vänner. Jag förstår det. Och jag är osynlig'', viskar jag. Justin kollar på mig med stora ögon. ''Du är inte osynlig!'' Säger han högt. Jag kollar ner på mina knän och biter mig i läppen. ''Bredvid henne är jag det'', säger jag lågt. Han kollar oförstående på mig och jag ser även att han börjar bli irreterad.
''Hon har allt som jag inte har'', säger jag. ''Hon är vacker, hon är talangfull, hon är känd, hon..''
''Carter sluta!'' Säger Justin högt. Jag kollar förskräckt på honom.
''Sluta deppa och var lite rolig någon gång!'' Säger han och reser sig upp. Jag kollar motvilligt in i hans ögon och utan att ha märkt det har mina tårar börjat rinna.
''Du är alltid så himla negativ!'' Skriker han. ''Vad konstigt att jag hellre är med henne!''
Sa han just..?
Han kollar på mig med en blick som visar att han har ångrat sig. ''Jag tar tillbaka det jag sa'', säger han lågt. Jag skakar på huvudet och reser mig upp. ''Jag förstår precis. Du har rätt'', viskar jag och springer ut till hallen. Jag drar på mig mina converse och springer ut. Kylan omfamnar mig och jag börjar springa mot klipporna. När jag kommer fram är det helt tyst och vattnet har blivit till is men ingen snö har kommit. Jag sätter mig ner på stenen och börjar frysa.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Varför sa jag sådär? Carter är inte alls negativ. Hon har bara haft det svårt.
''Jag hörde'', mumlar Selena när jag kommer upp på rummet igen. Hon lägger ifrån sig datorn och kollar på mig med tårögda ögon.
''Det sista du sa..'' Mumlar hon. ''Det var väldigt onödigt''.
Jag suckar tungt och nickar. ''Jag vet'', viskar jag. ''Gå till henne.. Nu'', säger hon lågt och torkar bort sina tårar.
Jag skakar på huvudet. ''När Carter är ledsen vill hon ha lugn och ro''.
CARTERS PERSPEKTIV:
Jag hackade tänder och mina fingrar höll på att bli blåa. Det hade börjat snöa också.
Jag reser mig försiktigt upp och börjar långsamt gå tillbaka till huset. När jag trycker ner handtaget till dörren skyndar jag mig in. Värme.
Jag drar av mig skorna och går upp på rummet. Ingen är här, bra. Jag suckar och drar på mig ett par shorts och en grå tröja och sen sätter jag mig ner vid fönstret och kollar ut.
''Carter'', säger Justin lågt bakom mig. Jag vänder mig försiktigt om. Han kollar förskräckt på mig och tar upp ett täcke från sängen. Han kommer fram till mig och lägger det över mig.
''Du är kritvit'', säger han lågt. Jag rycker på axlarna. ''Spela roll''.
Han suckar tungt. ''Kan vi inte bara glömma allt det här?'' Frågar han. Det lät väldigt lockande så jag nickar som svar.
''Bra'', säger han och ler stort. Han bär bort mig till sängen och lägger mig ner. ''Jag hämtar varm choklad'', säger han och ler innan han lämnar rummet.
Han var för bra.
Så, äntligen:)
Den här novellen kommer inte bli lika lång som den förra, så den kommer avslutas snart.. :[ Men jag har inspiration till nästa:).
@ Talkin 2 you guys
Försening.
Tänkte bara berätta att det blir en liten försening av kapitlet.. Mina småsyskon är som vilda djur på zoo. Så jag sitter själv hemma med fyra syskon. Eurgh. Jag skriver så fort mina föräldrar kommer hem.
@ Talkin 2 you guys
Hello :]
Jag kom precis hem. Mina fötter värker! haha:) Skäms över att säga detta men jag ska sova.. Är utmattad som.. Jag vet inte vad. Men jag kan tala om att jag har skrivit en del på nästa kapitel och imorgon är det ju lördag så då kommer jag ha massa tid för novellen! :)
Ska sätta mig vid datorn när jag vaknar imorgon och skriva:) Hoppas ni inte blir arga på mig. Men vi hörs imorgon :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 40 - I Never Wanna Lose You
''Goda nyheter'' säger hon och lägger ner sin mobil. ''Vi ska flytta hem till Justin och Pattie!'' Säger hon.
''Hörde jag rätt?'' Frågar Justin i luren. Jag spärrar upp ögonen och tappar mobilen i golvet.
''Är det något fel?'' Frågar mamma förskräckt och kollar på mig med stora ögon. ''Vi flyttar redan ikväll..'' Säger hon lågt. Jag fortsätter stirra på henne med stora ögon och försöker få in orden i huvudet. Vi ska flytta till Justin och Pattie.. Ikväll.
''Mamma'', säger jag lågt och suckar tungt. ''Om vi flyttar ihop med dom kommer jag och Justin bara bråka som treåringar'', säger jag och tar upp min mobil från golvet. Mamma skrattar till och skakar på huvudet. ''Det tror jag inte'', säger hon och ler. ''Men om ni bråkar är det fullkomligt normalt, alla bråkar'' säger hon och tar en klunk av sitt kaffe. Jag himlar med ögonen och startar mobilen som lagt av.
''Du kan inte låta Pattie betala allt'' mumlar jag. Hon suckar och skakar på huvudet. ''Det kommer jag inte. Jag ska hitta ett jobb'', säger hon. Jag kollar tveksamt på henne och ringer upp Justin igen.
''Det var en hård smäll'' mumlar han. Jag skrattar till. ''Förlåt'' mumlar jag. ''Jag tappa mobilen i golvet''.
''Jag märkte det'' säger han. ''Men sa din mamma precis att ni ska flytta hem till oss?'' Frågar han. Jag nickar för mig själv och biter av en nagel. ''Ja'' säger jag lågt. ''Då kan jag vara med dig dygnet runt!'' Säger han glatt. Jag skrattar. ''Förutom när du åker iväg, vi kommer förmodligen vara kvar i huset då'' säger jag. Han flämtar till. ''Du? Ensam? I mitt hus?'' Säger han och brister ut i skratt. Jag höjer på ögonbrynen. ''Vadå?'' Frågar jag och reser mig upp från bordet. ''Hur vet jag att du inte läser min dagbok?'' Frågar han. Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet för mig själv. ''Lita på mig'', säger jag och ler. Jag märker att han ler i andra änden. ''Deal'' säger han. Jag skrattar ännu en gång.
*
''Det där var nog det sista'', säger mamma glatt när vi kliver in i huset för tionde gången. Jag pustar ut och drar med min resväska upp till Justins rum. Jag och Justin skulle tydligen sova i samma rum. Jag förstår inte att dom litar på oss. Dock var han inte hemma än. Han hade någon intervju. Jag ställer ner väskan innanför dörren och slänger mig i sängen. Jag får syn på hans Mac dator och lägger mig ner framför den. Den är startad. Jag går in på internet och loggar in på twitter. En miljon followers på några dagar. Sjukt. Jag skriver en ny tweet. ''1 Miljon följare! Tack, ni är grymma:)'' och ''Uttråkad. Vad gör man en tråkig kväll som denna?:)''. Därefter loggar jag in på min Facebook som jag använde för att snacka med mina vänner. Dock har jag inte använt det på ett tag nu. När jag loggar in har jag några hundra nya vänförfrågningar. Jag suckar och ignorerar dem just nu. Istället öppnar jag ett meddelande som är från Ryan.
*
''Det där var nog det sista'', säger mamma glatt när vi kliver in i huset för tionde gången. Jag pustar ut och drar med min resväska upp till Justins rum. Jag och Justin skulle tydligen sova i samma rum. Jag förstår inte att dom litar på oss. Dock var han inte hemma än. Han hade någon intervju. Jag ställer ner väskan innanför dörren och slänger mig i sängen. Jag får syn på hans Mac dator och lägger mig ner framför den. Den är startad. Jag går in på internet och loggar in på twitter. En miljon followers på några dagar. Sjukt. Jag skriver en ny tweet. ''1 Miljon följare! Tack, ni är grymma:)'' och ''Uttråkad. Vad gör man en tråkig kväll som denna?:)''. Därefter loggar jag in på min Facebook som jag använde för att snacka med mina vänner. Dock har jag inte använt det på ett tag nu. När jag loggar in har jag några hundra nya vänförfrågningar. Jag suckar och ignorerar dem just nu. Istället öppnar jag ett meddelande som är från Ryan.
''Wazzup?
Meningen med detta meddelande är inte att du ska bli arg eller sårad. Men jag måste dock berätta att Selena ska tydligen hem till Justin imorgon. Hon stannar i en hel vecka. Justin bad mig berätta eftersom han själv inte hann och han tror att du skulle ta det bra. Själv.. Vet jag att du inte gör det. MEN.. Bli inte arg på Justin! Han fick nyss reda på det själv. Selena behövde en paus från allt kändisliv och sin familj. Så hon hälsar på. Peace''
Jag var fortfarande smått förvånad över meddelandet. Skulle Selena komma hit imorgon? Min kropp höll på att domna av men jag tänkte inte förlora kontrollen. Det är bara så mycket som händer på samma gång. Om Selena kommer så får hon väl komma. Jag ska inte stå i vägen för deras vänskap, för jag vet ju att dom är väldigt bra vänner. Jag avbryts av att dörren slås upp och in på rummet kommer Justin. Jag lyser upp och loggar ut ifrån Facebook.
Jag var fortfarande smått förvånad över meddelandet. Skulle Selena komma hit imorgon? Min kropp höll på att domna av men jag tänkte inte förlora kontrollen. Det är bara så mycket som händer på samma gång. Om Selena kommer så får hon väl komma. Jag ska inte stå i vägen för deras vänskap, för jag vet ju att dom är väldigt bra vänner. Jag avbryts av att dörren slås upp och in på rummet kommer Justin. Jag lyser upp och loggar ut ifrån Facebook.
''Carter!'' Säger han glatt och springer mot mig. ''Åh nej'', mumlar jag. Han flinar och börjar kyssa mig. ''Varför sa du inte att Selena ska komma hit imorgon?'' Frågar jag och knuffar undan honom försiktigt. Han lägger sig ner bredvid mig och kollar upp i taket. ''Jag hann inte'' mumlar han. ''Hon stannar bara i en vecka. Är det okej?'' Frågar han. Jag nickar och ler. ''Självklart''.
Han ler och pussar mig på kinden. ''Jag är så trött'', mumlar han och borrar ner ansiktet i kudden. Jag skrattar till och leker med hans hår. Han lägger armen runt min midja och jag flyttar mig lite närmare honom.
''Jag vill aldrig förlora dig'', viskar jag. Han tar upp huvudet lite och kollar djupt in i mina ögon. ''Oroa dig aldrig för det'' säger han. ''För det kommer du inte''.
*
Nästa morgon vaknar jag av ett bankande på dörren. Jag slår upp ögonen och kollar på Justin som fortfarande ligger och sover med armen fortfarande runt min midja. ''Kom in'' mumlar jag och sätter mig upp. In på rummet kommer ingen mindre än Selena Gomez.
*
Nästa morgon vaknar jag av ett bankande på dörren. Jag slår upp ögonen och kollar på Justin som fortfarande ligger och sover med armen fortfarande runt min midja. ''Kom in'' mumlar jag och sätter mig upp. In på rummet kommer ingen mindre än Selena Gomez.
''Förlåt!'' Säger hon och kollar förskräckt på mig. ''Väckte jag dig?'' Frågar hon lite tystare. Jag vänder mig om och kollar på Justin som fortfarande sover djupt. Jag vänder blicken till Selena igen och skakar snabbt på huvudet med ett brett leende. Hon ler stort. ''Bra!''
''Good!''
Förlåt för uppehållet. Jag börjar på nästa kapitel redan om en liten stund!
@ Talkin 2 you guys
Skriver:)
Skriver på kap 40! Förlåt för usel uppdatering. Statistiken har sjunkt REJÄLT. Men jag hoppas det bara är tillfälligt:) Stay tuuuuned!
@ Talkin 2 you guys
Svar på kommentar:)
Anonym om Förlåt..:
är det bara jag som saknar mary och justin? :)
älskar den novellen, har läst den flera gånger om. den är typ, mer detaljerad än denna, fast jag älskar denna också :)
Svar: Haha jo jag saknar den också:) Den novellen jag håller på med nu ''Your Back In My Life'' blev inte riktigt som jag tänkt mig. Inte mitt bästa direkt. Ska därför avsluta novellen snart sedan vet jag inte vad jag ska göra:).
btw: Förlåt för att det inte har kommit upp något kapitel idag, var uppdagen i stort sett hela dagen. Och när jag väl kom hem vägrade min syster resa sitt breda arsle ifrån datorn:).. Jag visste att uppdateringen skulle bli usel när skolan började. Men jag börjar på ett kapitel nu. Imorgon vet jag inte om det kommer något alls.. Jag ska verkligen försöka! Slutar faktiskt skolan vid tolv, sen ska jag på ''disco'' (haha!) Vid åtta. Jag vet inte om jag ska vara med någon kompis under den tiden, annars går jag hem och skriver! Aja det kommer ett kapitel om en stund:)
UPDATE: Blir förbannad. Det går inte att skriva? Åh! Jag går och lägger mig nu och kliver upp extra tidigt imorgon och skriver..
UPDATE: Blir förbannad. Det går inte att skriva? Åh! Jag går och lägger mig nu och kliver upp extra tidigt imorgon och skriver..
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 39 - Good News
''Du vill inte vara tillsammans med en hemlös liten.. Råtta?'' Säger jag med klumpen i halsen. Han spärrar återigen upp ögonen. ''För det första så är du ingen hemlös liten råtta'' säger han. Han omfamnar mig i en stor kram.
''Och för det andra kommer du inte hamna på gatan'' viskar han i mitt öra.
''Det är det jag kommer'', säger jag och snyftar. ''Jag hatar mina föräldrar!'' Säger jag ilsket. Justin skakar på huvudet. ''Säg inte så'', säger han. ''Du älskar dem'', säger han. Jag rycker på axlarna. ''Inte just nu'' mumlar jag.
''Låt mig köpa ett hus till er?'' Frågar han. Jag skakar snabbt på huvudet. Han kanske är den rika Justin Bieber men för mig är han bara Justin och han ska inte få köpa ett hus till oss. Vi kommer ändå inte ha råd att betala hyran.
''Kom igen Carter'', säger han och kollar hoppfullt på mig. Jag suckar tungt. ''Nej'' säger jag lågt. ''Jag får lösa det på något sätt'', säger jag. Justin suckar tungt. ''Jag kommer hjälpa dig iallafall'' säger han. Jag kollar på honom med en hopplös blick. ''Vad du än säger'' flinar han. Jag rycker på axlarna. ''Det finns inget att göra'', säger jag och kollar ner i marken. ''Vi får väl se'', flinar han. Jag himlar med ögonen. ''Justin, det är söndag om två dagar'' mumlar jag. Han spärrar upp ögonen. ''Flytta hem till mig?'' Säger han. Jag skrattar till och skakar på huvudet. ''Aldrig'', ler jag. ''Då kommer vi bråka ofta så blir vi som syskon'' säger jag. Han skrattar och skakar på huvudet för sig själv.
*
Klockan var halv tolv på kvällen och vi har fortfarande inte kommit på någon lösning.
*
Klockan var halv tolv på kvällen och vi har fortfarande inte kommit på någon lösning.
''Jag måste hem'', mumlar jag och drar upp min mobil ur byxfickan. Justin tar min hand och håller den hårt. ''Stanna hos mig'' viskar han. Jag kollar upp på honom och ser att hans ögon är stängda. ''Du kommer somna vilken sekund som helst'' säger jag och kan inte låta bli att le. Jag skymtar ett leende på hans läppar.
''Sålänge du är med mig.. Så kan jag vara vaken föralltid'' säger han lågt. Jag skakar på huvudet för mig själv.
''Omöjligt'', säger jag och skrattar till.
''Ingenting är omöjligt'' flinar han. Varför ska killen alltid vara så smart?
''Jag älskar dig'' viskar jag. Han ler stort och öppnar sina ögon. ''Jag älskar dig också''.
SÖNDAG MORGON:
När jag slår upp ögonen på söndagsmorgonen slår det mig. Idag måste vi lämna huset. När jag kom hem igår hade jag ignorerat mamma och pappa.
Jag reser mig upp ur sängen och spärrar upp ögonen när jag får se att min garderob är tom och att det ligger en proppfull resväska bredvid garderoben. Jag sväljer ner klumpen i halsen och skyndar mig ner på nedervåningen. Ingen hemma. Som vanligt. Jag får syn på ännu en gul lapp på bänken och tar upp den. ''Vi är hemma vid tretiden!'' Står det. Vad har dom nu planerat?
Jag kastar lappen i papperskorgen och tar upp min mobil ur fickan och får se ett nytt sms från Justin. Jag lyser upp och öppnar meddelandet.
''Godmorgon shawty. Jag är på tv 11.00. Det är live på kanal BBC Music. Missa mig inte! ♥'' Jag skrattar till och kollar på klockan. Om fem minuter. Jag knappar snabbt in ett svar. ''Jag kommer kolla!♥''
Jag skyndar mig in i vardagsrummet och sätter mig ner i soffan. Jag sliter tag i kontrollen och slår på BBC Music.
Precis då kliver Justin upp på scenen och introt på Baby börjar spelas. Jag ler stort åt hur fantastisk en människa faktiskt kan låta.
Efter ett tag sätter han sig i ett hjärta med sin gitarr i famnen och hissas uppåt. Han börjar spela lite och sedan börjar han sjunga. Never let you go.
När han sjungt klart refrängen slutar han sjunga och spela. Några flämtningar hörs och han kollar ut över publiken och sedan uppåt. Det blir helt tyst i arenan och några skriker hans namn. Till slut brister han ut i gråt och hissas neråt.
Jag spärrar upp ögonen och sväljer. Är det pågrund av mig?
*
Mamma, pappa och Alexander kom hem vid tretiden och jag har ignorerat dom sedan dess. Men nu är det dags att fråga var vi ska ta vägen. Precis när jag skulle gå ut i köket för att fråga ringer min telefon. Jag tar snabbt upp den ur fickan och Justin lyser över skärmen. Jag sväljer ner klumpen i halsen och trycker på grön lur.
''Justin'', säger jag lågt. ''Hej shawty..'' Säger han lika lågt. Det gjorde ont att höra honom så ledsen.
''Var det.. På grund av mig?'' Frågar jag och biter mig i läppen. Jag hör hur han suckar. ''Jag blev bara orolig'', viskar han. ''Vänta lite'' mumlar jag och ilskan kokar upp inom mig. Mina föräldrar hade fått Justin Bieber att brista ut i gråt på hans konsert! ''Mamma!'' Ropar jag och skyndar mig ner till köket. Hon kollar på mig med ett lyckligt ansikte. ''Vad..?'' Säger jag och kollar förvirrat på henne.
''Goda nyheter'' säger hon och lägger ner sin mobil. ''Vi ska flytta hem till Justin och Pattie!'' Säger hon.
''Hörde jag rätt?'' Frågar Justin i luren. Jag spärrar upp ögonen och tappar mobilen i golvet.
@ Talkin 2 you guys
Förlåt..
Hej :)
Skulle skriva ett kapitel så fort jag kom hem, men jag gick hem vid typ halv ett för att jag mådde illa. Så när jag kom hem la jag mig och vila, sen spydde jag.. Haha, nice va? :) Precis efter första skoldagen.. Imorgon kommer det kapitel :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 38 - Homeless Little Rat
''Vad ler du åt?'' Frågar han och jag skymtar ett litet leende i hans ansikte. ''Jag älskar dig också'', säger jag och fortsätter le.
3 DAGAR SENARE:
Dagarna hade gått snabbt men Justin hade fortfarande inte berättat om oss. Skäms han över mig eller något? Jag sparkar iväg en sten med foten och fortsätter gå hemåt. Jag hade sagt till Justin att jag behöver lite tid för mig själv. Att tänka och så. Det är inte så att Justin gör fel för att han inte berättar, men det känns som att han skäms över mig. Jag drar upp min nyckel och låser upp dörren, och stänger efter mig.
''Jag är hemma'', mumlar jag. Inget svar. Vad ovanligt. Jag himlar med ögonen och sparkar av mig skorna och fortsätter ut i köket. Jag finner som vanligt en gul lapp på bordet. ''Hej gumman! Vi är på jobbet och pappa tog Alexander med sig. Vi kommer hem ikväll. puss'' Jag suckar tungt och min blick fastnar på brevet som ligger på bänken. Jag tar upp det och drar upp ett papper ur kuvertet. ''Räkningarna har inte betalats på över 5 månader, tyvärr måste jag då meddela er om detta: Ni måste ha lämnat huset denna vecka på söndag. Är det inte gjort förlorar ni huset och era möbler.'' Jag spärrar upp ögonen. Det var därför dom aldrig var hemma längre! Dom är ute och letar efter ett jobb! Men varför har pappa blivit av med jobbet?
*
Så fort jag hörde ytterdörren öppnas så rusade jag in i hallen. Där stod självklart mamma, pappa och Alexander.
''Mamma, pappa? Får jag prata med er?'', Frågar jag och försöker hålla ilskan inombords. Pappa rycker på axlarna. ''Visst'', säger mamma. ''Ensamma'', lägger jag till. ''Jag ska spela playstation!'' Säger Alexander och springer förbi mig. Jag går upp på mitt rum med mamma och pappa bakom mig. När vi kommer upp stänger jag dörren. Jag vänder mig om åt deras håll och tar ett djupt andetag.
''Varför har ni inte berättat att vi ska bli utslängda?!'' Frågar jag högt. ''Och att ni har förlorat jobbet?!'' Skriker jag.
Dom kollar på mig med förvånade blickar. ''Hur fick du reda på allt det här?'' Frågar pappa. Jag himlar med ögonen och lägger armarna i kors. ''Om ni inte minns det så lämnade ni det där jävla kuvertet hemma!'' Säger jag. ''Vi ska hitta ett nytt hus!'' Säger pappa. ''Eller en lägenhet'', säger mamma. Jag suckar tungt. ''Det kommer ni inte alls!'', Säger jag högt. Dom båda två suckar och lämnar rummet. Jag sätter mig ner på min säng och tar upp min mobil. Jag skriver ett sms och skickar iväg det till Justin. ''Vi måste prata. Du kommer antagligen göra slut med mig.. Kan jag komma över?'' Skrev jag. Tanken på att vi skulle bo på gatan gjorde mig gråtfärdig.
Efter några sekunder plingar det till i telefonen. Jag tar upp den och läser hans svar. ''Självklart! Kom på en gång shawty!'' Står det. Det gjorde ont att se det, och det var förmodligen sista gången han kallade mig det. Jag stoppar ner mobilen i fickan och springer ner till hallen. Jag drar på mig mina converse och springer mot Justins hus. När jag kommer fram står han utanför huset och kollar nervöst på mig. Han går mot mig och stannar framför mig. ''Justin'', säger jag och kollar ner i marken.
''Berätta för mig'' säger han lågt. Jag biter mig hårt i läppen och kollar tveksamt in i hans ögon. Han kollar frågande på mig. ''När jag kom hem så.. Var inte mina föräldrar hemma'', säger jag. ''Så jag gick in i köket och fann en lapp. Där stod det att dom var på jobbet'', mumlar jag. Han nickar. ''Och bredvid lappen fann jag ett kuvert'' säger jag och sväljer. ''Jag läste det och det stod att..'' Börjar jag. ''Att..'' Försöker jag men får inte fram några ord. Jag brister ut i gråt och han drar in mig i sin famn. ''Berätta'', viskar han. Jag tar mig ur hans grepp och kollar på honom med tårögda ögon. ''Du kommer dumpa mig'', viskar jag. Han kollar förvirrat på mig. ''Det stod att vi inte har betalat räkningarna och måste ha flyttat ut på söndag'' säger jag lågt. ''Vi kommer få bo på gatan''.
Han spärrar upp ögonen och kollar sedan medlidande på mig.
''Du vill inte vara tillsammans med en hemlös liten.. Råtta?'' Säger jag med klumpen i halsen. Han spärrar återigen upp ögonen. ''För det första så är du ingen hemlös liten råtta'' säger han. Han omfamnar mig i en stor kram.
''Och för det andra kommer du inte hamna på gatan'' viskar han i mitt öra.
Tänkte passa på att berätta att imorgon börjar jag i skolan.. Och därefter går jag troligtvis till en fritidsgård och kommer inte hem förns niotiden. Men det kommer förhoppningsvis 2 kapitel på kvällen imorgon :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 37 - I Love You Too
Jag satte mig ner i den bruna fåtöljen redo att bli intervjuad av Ellen DeGeneres. Jag skulle berätta om mig och Carter. När publiken tystnar tar Ellen ett djupt andetag. ''Välkommen Justin'' säger hon och ler brett. ''Tack'' säger jag med ett brett leende.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Nervositeten ökar för varje sekund och jag vet att det snart är dags.
''Vad ska du göra dom här tre veckorna?'' Frågar hon och kollar nyfiket på mig. Jag ler stort. ''Jag ska umgås med mina vänner och min familj'', säger jag. Hon nickar och kollar ner på sitt papper.
''Angående dig och Carter Williams...'' Börjar hon. Jag tar ett djupt andetag och kollar på henne. ''Är ni tillsammans?'' Frågar hon. Jag har fått frågan minst tusen gånger men alltid sagt nej. Men nu måste jag vara ärlig.
''Jag..'' Börjar jag men stänger munnen igen. Jag kanske kan berätta på nästa inervju istället?
''Du..?'' Säger hon och kollar frågande på mig. Jag sväljer ner den där jobbiga klumpen i halsen och skakar snabbt på huvudet. ''Vi är bara vänner'', säger jag och kastar en blick på Scooter som står backstage. Han kollar på mig med uppspärrade ögon. Vad har jag gjort?
CARTERS PERSPEKTIV:
Efter att ha shoppat med Angelica skyndar jag mig in till idrottshallen igen för att hämta Alexander. Jag trycker ner handtaget och kliver in i hallen. Alfredo står och visar honom några danssteg som Alex sedan försöker upprepa. Jag ler stort och sätter mig ner på bänken. Dom vänder sig om och Alexander lyser upp när han får se mig. ''Carter!'', Ropar han och springer in i min famn. Jag skrattar till. ''Har ni haft kul?'' Frågar jag. Han nickar ivrigt och sätter sig ner i mitt knä. Jag kollar upp på Alfredo som sätter sig ner bredvid mig. ''Vi har haft superkul'', ler Alfredo. ''Vi måste göra om det någon gång!'' Fortsätter han och gör en highfive med Alexander.
Jag ler stort och tar upp min plånbok ur fickan. ''Nej!'' Säger Alfredo allvarligt. ''Men..'' Börjar jag. Han skakar snabbt på huvudet. ''Det är okej'', ler han. ''Vi hade kul!''
*
Jag lämnar Alexander hemma till mamma och pappa sedan går jag mot Justins hus. När jag kommer upp på tröskeln knackar jag på dörren och väntar. Efter några sekunder öppnas dörren av Justin. Han lyser upp och kysser mig passionerat och släpper in mig. Jag ler brett. ''Vart är alla?'' Frågar jag och drar av mig skorna. Han rycker på axlarna. ''Inte här iallafall'', säger han och blinkar med ena ögat. Jag skrattar till och drar av mig min skinnjacka. Jag sätter mig ner i soffan. ''Hur gick intervjun?'' Frågar jag med ett svagt leende. Han rycker på axlarna. ''Bra, tror jag'' säger han. Jag nickar. ''Berättade du?'' Frågar jag nyfiket. Han sätter sig ner bredvid mig och det blir tyst ett tag. ''Justin?'' Säger jag efter ett tag. Han kollar på mig med en tom blick. ''Jag lovar att göra det nästa gång!'' Säger han. ''Jag har redan fått en rejäl utskällning av Scooter'' mumlar han. Jag ler svagt. ''Berätta när du är redo'', ler jag.
Han ler stort. ''Du är den ända som förstår'', säger han. Jag skrattar till. Han flyttar sig lite närmare mig och kysser mig passionerat. Kyssen blir allt vildare och jag drar av honom hans T-shirt. Min blick fastnar på hans magrutor och han flinar stort och drar av mig min tröja. Han kollar frågande på mig. ''Vill du?'' Säger han bara. Jag skrattar till och nickar som svar på hans fråga. Han tar min hand och drar med mig upp på övervåningen. Jag hamnar i hans säng och han öppnar någon låda. Efter en liten stund kommer han tillbaka med en kondom i handen.
Han flinar. Jag skrattar till och knäpper upp hans byxor.
Känslan när han var inne i mig var obeskrivlig.
*
Nästa morgon vaknar jag med ett ryck. ''Justin! Jag är hemma!'', Ropar Pattie nedifrån. ''Shit!'' Säger jag och Justin i mun på varann. Jag drar på mig mina svarta tights och min vita klänning och lägger mig ner under sängen. Dörren till rummet öppnas och det ända jag ser är ett par fötter. ''Godmorgon!'', Säger hon glatt. ''Godmorgon'' mumlar Justin. Själv ligger jag här under och försöker andas.
''Vad gjorde du och Carter igår kväll då?'' Frågar hon. Jag tar handen för munnen för att inte brista ut i skratt. ''Vi kollade på en film'' säger Justin och låter lite piggare.
''Okej'', mumlar hon. ''Jag hörde om intervjun'' fortsätter hon och sätter sig ner på sängen.
''Jag berättar när jag är redo'', säger Justin. Pattie suckar tungt. ''Den dagen måste vara snart'', säger hon. ''Ja mamma'' mumlar Justin. ''Carter kommer inte vilja hålla det hemligt länge till, och jag vet att du älskar henne'', säger hon.
Jag kan vänta hur länge som helst.
''Ja'' säger han. ''Jag älskar henne verkligen''. Jag ler stort och Pattie reser sig upp ifrån sängen. ''Jag ska gå och handla, jag kommer om en stund'', säger hon och dörren stängs igen. Jag kryper ut igen och reser mig andfått upp. Jag ler stort och kollar på honom där han ligger i sängen.
''Vad ler du åt?'' Frågar han och jag skymtar ett litet leende i hans ansikte. ''Jag älskar dig också'', säger jag och fortsätter le.
Jeez! Har aldrig skrivit något liknande i hela mitt liv, haha! Det var därför jag inte skrev så mycket :)
Men det var någon läsare som ville att det skulle ''hetta till'', haha. Verkar som att alla börjar skolan idag! Själv börjar jag imorgon :) När börjar ni?
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 36 - Dance Moves
När jag ställer ner glaset på bordet kollar jag på alla andra som redan druckit upp sin cola och sitter och skrattar åt mig.
Nästa morgon vaknar jag av att någon skakar på mig. Jag slår upp ögonen och får se Justin. Han ler stort. ''Äntligen vakna du!'' Säger han. Jag skrattar till och reser mig upp. ''Jag ska på en intervju om en timme. Alfredo är och övar danssteg och Ryan åkte hem en sväng'', säger han. Jag nickar och tar upp min mobil ur fickan. Ett nytt meddelande från Angelica. Jag öppnar smset. ''Hej! Ska vi hitta på något idag? :)'' Står det. Jag ler och knappar in ett svar. ''Sure! Vi kan mötas vid centrum om en timme :)'' Skriver jag och stoppar ner den i fickan igen. Justin kollar nyfiket på mig. ''Det var Angelica. Jag ska möta henne vid stan om en timme'', säger jag. Han nickar med ett leende och försvinner in på badrummet. Jag skyndar mig ut i hallen och drar på mig mina skor. När jag är klar kommer Justin ut från badrummet och kollar sorgset på mig. ''Ska du gå?'' Frågar han. Jag nickar. ''Jag måste hem och byta kläder'', säger jag. Han nickar. ''Vi ses ikväll'' säger han och kysser mig passionerat. ''Det gör vi'', ler jag och stänger dörren efter mig. Jag vinkar till han i fönstret och skyndar mig sedan hemåt. Jag tar upp nyckeln ur fickan och låser upp. Jag stänger dörren efter mig och sparkar av mig skorna. ''Jag är hemma!'', Ropar jag. ''Okej'' mumlar Alexander. Jag går in till vardagsrummet. ''Vart är mamma och pappa?'' Frågar jag. Han rycker på axlarna. ''Jobb'' säger han. ''Men.. Lämnar dom dig ensam hemma?'' Frågar jag med höjda ögonbryn. Han nickar. ''Dom är borta hela tiden nu'', säger han sorgset. Jag sätter mig ner bredvid honom och ruffsar till hans hår. ''Hur länge har dom varit borta?'' Frågar jag. Han verkar tänka till en liten stund. ''Kanske..'' Börjar han. ''En timme'', säger han till slut. ''Dom sa att dom skulle komma hem om två timmar'' säger han. Alltså om en timme. Jag nickar och skyndar mig upp på mitt rum. Jag öppnar min garderob och börjar leta efter något att ta på mig.
Jag drar till slut på mig ett par svarta tights, en vit klänning och ett par vita strumpor. Jag satte upp mitt hår i en slarvig tofs och drog några drag med mascaran. Sen skyndar jag mig ner till hallen och drar på mig mina converse igen. ''Alex'', säger jag och går in till vardagsrummet igen. Han kollar upp på mig med stora ögon. ''Kom'' säger jag. Han reser sig glatt upp ur soffan och drar på sig sina nikeskor. ''Vart ska vi?'' Frågar han och tar min hand. ''Jag vet en person som kan passa dig'', säger jag glatt. Han nickar och vi lämnar huset. Jag tar upp min telefon ur fickan och ringer upp Alfredo. Han svarar efter tre signaler.
''Hej Carter!'', Säger han andfått i luren. ''Hej Alfredo!'' Säger jag glatt medans jag går över gatan med Alexander. ''Vart är du och tränar?'' Frågar jag. ''I din skola'', säger han och jag märker att han flinar. Jag skrattar till. ''Okej. Jag kommer dit. Du ska vara barnvakt'' säger jag glatt. Han skrattar till. ''Sure, jag kan visa ungen några danssteg'' säger han. Jag ler stort. ''Ungen heter Alexander och är min lillebror. Minns du honom?'' Frågar jag. ''Jaha, Alex!'' Säger han glatt. Jag skrattar. ''Men vi ses snart'' säger jag och lägger på luren. ''Vem ska passa mig?'', Frågar Alexander nyfiket. Jag kollar ner på honom. ''Alfredo. Minns du honom?'' Frågar jag. Han lyser upp och börjar springa med mig. Sen stannar han och kollar förvirrat på mig. ''Var ska vi?'' Frågar han. Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet för mig själv. ''In hit'', säger jag och öppnar den sega dörren till skolan. Vi går i tystnad i korridoren och jag öppnar dörren till idrottshallen där Alfredo står ensam och dansar streetdance. Jag ler och Alexander springer glatt fram till honom.
När dom hälsat på varann tar Alfredo upp sin iPhone. ''Jag har inte uppdaterat twitter på två dagar!'' Säger han. Alexander står och dansar någon konstig dans i sin egna lilla värld. ''Då tar vi ett kort!'', Säger jag glatt. Han nickar instämmande. Jag ställer mig bredvid honom och vi ler stort in i kameran.
Vi kollar på fotot och Alfredo ler nöjt och lägger upp bilden på twitter med texten: ''Dansar med @CarterWilliams och hennes lillebror :)'' Jag skrattar till och knyter mitt skosnöre som gått upp. ''Jag måste gå. Jag hämtar honom senare'', ler jag. Alfredo nickar. ''Ta den tid du behöver! Vi är här tills ikväll'' säger han. Jag ler tacksamt och skyndar mig sedan mot dörren. ''Hejdå!'', Ropar jag och skyndar mig mot stan för att möta Angelica.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag satte mig ner i den bruna fåtöljen redo att bli intervjuad av Ellen DeGeneres. Jag skulle berätta om mig och Carter. När publiken tystnar tar Ellen ett djupt andetag. ''Välkommen Justin'' säger hon och ler brett. ''Tack'' säger jag med ett brett leende.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 35 - She's Back
När vi ätit klart skyndar vi oss tillbaka till bilen och Ryan hoppar in i förarsätet. Han gasar snabbt till Justins hus och när vi kom fram var det något som inte stämde...
''Victoria?'' Sa Justin och jag hörde på hans röst att han var förvånad. Hon vände sig snabbt om och kollade på Justin med ett brett leende.
''Hej Biebs'' sa hon. Jag vände mig om och började snabbt gå mot mitt hus. ''Det här är för mycket'', mumla jag för mig själv. ''Carter, vänta!'' Ropa Justin efter mig. Utan att jag märkt det hade mina tårar runnit ner för kinden. Jag vänder mig om och kollar in i hans tårögda ögon. ''Har ni.. Något ihop?'' Frågar jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Han skakar snabbt på huvudet. ''Aldrig'' säger han och drar in mig i hans famn. ''Vad gör hon här då?'' Frågar jag lågt. Han rycker på axlarna. ''Jag har faktiskt ingen aning'' viskar han. ''Kom'' säger han och tar ett hårt grepp om min hand. Vi börjar gå tillbaka till hans hus. När vi kommer fram kommer Victoria fram till oss i sina höga klackskor.
Hon kollar på mig med en utmanande blick. ''Du älskar honom inte'', säger hon och kollar på mig med en skeptisk blick. Jag flämtar till. ''Jo, jag..'' Säger jag men stänger munnen igen. Jag har aldrig varit bra på att försvara mig. ''Säg det bara'' säger hon med ett stort leende. ''Säg att du inte älskar honom'', säger hon. Jag kollar på henne med tårögda ögon. Justin hade ju sagt att hon hade bett om ursäkt flera gånger, varför håller hon då på såhär?
''Victoria. Lämna oss ifred'', säger Justin som stått tyst länge. Hon kollar på honom med en förvirrad blick. ''Du kysste mig Justin'' säger hon. Det hugger till i hjärtat och jag kollar ner på marken. Snön har inte kommit ännu.
''Jag har fortfarande känslor för dig'' säger hon. ''Och jag vet att du har känslor för mig''. Mina ögon fylls med tårar och jag släpper Justins hand och fortsätter kolla neråt. ''Jag har inga känslor för..''
''För Carter'' fortsätter Victoria och jag märker hur hon flinar. Mina tårar rinner ner och långsamt går jag bort till Alfredo. Han slår armarna om mig och jag gråter ut. ''Lyssna inte på henne'', viskar han. ''Har hon rätt?'' Viskar jag lågt och kollar upp på honom med ögonen fyllda med tårar. Han skakar snabbt på huvudet. ''Jag har varit med Justin i de här fem månaderna'' säger han. ''När turnén var slut sa han att han var så glad över att han inte hade några känslor kvar för Victoria'', säger han. Jag nickar och kastar en blick åt Victoria och Justin. Hon står och pratar med honom och någonting medans han själv står still.
''Jävla bitch'', muttrar Alfredo och skyndar sig fram till dem. Inte långt efter går Ryan också fram. Jag sväljer och ställer mig bredvid Ryan.
''Lämna Justin ifred!'' Ryter Alfredo. ''Han har inga känslor kvar för dig!'', Fortsätter Ryan. Hon kollar på dem med en bitchblick och kollar sedan på Justin. ''Jag älskar dig'', säger hon och närmar sig honom. Han backar några steg och Alfredo höjer sin hand och örfilar henne. Jag spärrar upp ögonen och alla verkar vara lika förvånade som mig. Till och med Alfredo stod helt stilla.
''Jag...'' Säger han men fortsätter inte. Jag greppar tag i hans hand och drar med honom in i huset. Han sätter sig ner på en stol i chockstillestånd. Jag häller upp ett glas vatten och räcker honom det. Han dricker snabbt upp det och ställer ner det tomma glaset på bordet.
''Vad gjorde jag nyss?'' Frågar han efter en liten stund. Jag ler svagt. ''Något som jag borde ha gjort för längesen'', svarar jag. Han flinar. ''Det känns ändå rätt bra'', säger han. ''Bara det inte kommer ut'' mumlar han. Jag rycker på axlarna. ''Du får ta smällen'' ler jag. Han nickar. ''Helt klart värt det'' säger han och reser sig upp. ''Har ni berättat om er förresten?'' Frågar han och måste mena mig och Justin. Jag skakar på huvudet. ''Justin har en intervju imorgon, då ska han berätta'', säger jag. Alfredo nickar. ''Vad som än händer..'' Säger han och rättar till sin keps. ''Kom ihåg att vi står vid eran sida'' ler han. Jag ler tacksamt. ''Och bry dig inte om vad hans fans skriver till dig'', fortsätter han. Jag nickar och krokar min arm i hans innan vi går ut igen. Ryan står och skäller ut Victoria och Justin kommer gåendes mot oss. Han stannar framför oss och jag kollar frågande på honom.
''Hon ska inte få förstöra våran kväll'', säger han. ''Nu går vi in''.
*
Efter ett tag kom Ryan också in. ''Hon har åkt'', säger han med ett brett leende och försvinner in i köket. Vi lyser upp och följer med honom. Jag kollar på klockan och den visar elva.
''Vad ska vi göra?'' Frågar Justin uttråkat och lägger armen om mig. Jag kramar om honom hårt och andas in hans doft. ''Vi äter chips och blir fulla på cola!'' Säger Alfredo glatt. Vi skrattar och Ryan öppnar några skåp. ''Sure'' ler han och häller upp chips i en stor skål. Sedan tar han ut en colaflaska ur kylen och tar med några glas in i vardagsrummet. Vi sätter oss ner i soffan och Ryan och Alfredo vräker i sig chips. Ryan häller upp cola till alla och kollar utmanande på oss.
''Vi ser vem som dricker upp colan först'', flinar han och höjer sitt glas till munnen. Jag nickar och gör detsamma.
''1..'' Börjar Justin. ''2..'' Säger jag och Ryan samtidigt. ''3!'' Säger Alfredo och vi börjar dricka av den iskalla drycken.
När jag ställer ner glaset på bordet kollar jag på alla andra som redan druckit upp sin cola och sitter och skrattar åt mig.
8 kommentarer för mer. :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 34 - Concert
''Jag har saknat dig'' viskar han i mitt öra. När jag släpper taget slänger han sina armar om Tommy. Jag brister ut i skratt och kramar Michelle. ''Tack'' viskar jag. Hon ler stort åt mig och kysser sedan Tommy. Jag gör en äcklad blick och ler stort åt Justin.
Jag kan inte förstå att Justin var tillbaka, och speciellt inte att han var med mig. ''Vad har hänt när jag var borta då?'' Frågar han nyfiket. Jag rycker på axlarna. ''Ingenting typ'' säger jag. Han nickar och fattar ett hårt grepp om min hand. Jag ler stort och vi fortsätter gå i mörkret. ''Jag saknade dig verkligen'' säger han lågt. Jag ler stort. ''Jag saknade dig också''.
*
''Justin!'' Skrattade jag när han låg över mig och kittlade mig. När han äntligen slutade och la sig bredvid mig andades jag ut. ''Tack!'' Säger jag och sätter mig upp. ''Hur länge stannar du i Stratford?'' Frågar jag med ett brett leende. Han flinar. ''3 veckor, sen åker jag bort i en vecka och sen kommer jag tillbaka och stannar i en vecka'' säger han. Jag nickar. Då hade vi ganska mycket tid att umgås. ''Klockan är halv två, ska vi sova?'' Frågar han. Jag nickar och drar täcket över mig. ''Jag älskar dig'' viskar han. Jag ler stort. ''Jag älskar dig också'' viskar jag. Han ler stort och släcker nattlampan. Han öppnar sin famn och jag flyttar mig närmare honom och andas mot hans bröst.
*
När jag öppnar ögonen nästa morgon ligger Justin fortarande tätt intill mig och sover. Jag lyssnar på hans tunga andetag och ler svagt. ''Justin'' viskar jag. Han öppnar ögonen och ler stort.
''Vad ska vi göra idag?'' Frågar jag och kliar mig i ögonen. Han lyser upp. ''Kanske åka till Toronto och hälsa på min pappa, Jazmyn och Jaxon?'' Frågar han. Jag nickar ivrigt. Han skrattar till och reser sig upp från sängen.
Han försvinner in på badrummet. Jag sätter mig upp och tar fram min mobil. Ett nytt meddelande från mamma. Jag öppnar meddelandet. ''Jag, Alexander och pappa är borta hela dagen. Kommer hem ikväll! Puss'' står det. Jag himlar med ögonen och stoppar ner mobilen i fickan. Justin kommer in på rummet igen med en svart t-shirt och ett par vita jeans. Han kollar på mig med en allvarlig blick.
''Vi måste berätta'', säger han. Jag kollar frågande på honom och han suckar tungt. ''För alla.. Om vårat förhållande'' mumlar han. Jag kollar på honom med stora ögon och han fortsätter. ''Scooter ringde'' säger han lågt och drar på sig sina nördglasögon. ''Vi har till imorgon på oss'', säger han. Jag nickar till slut. Det är klart vi måste berätta. Han är Justin Bieber nu. Inte bara Justin.
''Okej'' säger jag till slut och reser mig upp. ''Nu åker vi''.
*
När vi kommer fram efter säkert tre timmar är det mörkt ute. Det har blivit vinter igen och trots att klockan bara är fem är det svart ute. Jag undersöker det stora vita huset. Justin flinar och tillsammans ställer vi oss på tröskeln och Justin ringer på dörren. Den öppnas snabbt av en man jag känner igen. Jeremy Bieber.
''Justin!'' Säger han glatt och omfamnar honom i en stor kram. Sedan vänder han blicken åt mitt håll. ''Carter!'' Säger han och slår armarna om mig också. Jag skrattar till och besvarar kramen. ''Det var längesen man såg dig!'' Säger han. Jag nickar. ''Det var verkligen länge sen'', säger jag med ett snett leende. Han nickar och släpper in oss i huset. ''Jazmyn, Jaxon kom och kolla vilka som är här!'' Ropar Jeremy. Jag har aldrig träffat varken Jazmyn eller Jaxon. In i hallen kommer en liten flicka med brunt hår uppsatt i en tofs. ''Justin!'' Ropar hon och kramar hans ben hårt. Han skrattar till och lyfter upp henne. ''Hej Jazmyn'' säger Justin glatt. Hon kramar honom länge och kollar sen nyfiket på mig. ''Det här är Carter'' säger Justin och ler stort. ''Min flickvän''.
Jazmyn lyser upp. Justin skrattar till och räcker henne till mig. Jag tar emot henne och ler stort åt henne. Nu kommer även en liten pojke med ljust hår in i hallen och attackerar Justin i en stor kram.
''Gillar du min storebror?'' Frågar Jazmyn och ler lite svagt. Jag skrattar till och nickar. ''Ja, det gör jag'' säger jag. Hon ler stort och även Justin kollar på mig med ett brett leende.
*
Nästa morgon skulle Justin ha konsert. Alla sprang runt som galningar backstage med olika saker i händerna. Jag känner en hand på min axel och vänder mig snabbt om. Där står ingen mindre än Alfredo Flores.
''Alfredo!'' Skriker jag glatt och kramar om honom hårt. Han skrattar till och kramar om mig minst lika hårt.
''Fan vad jag har saknat dig!'' Säger han glatt. Jag skrattar. ''Jag har saknat dig också!'' Säger jag lika glatt och släpper honom. Han ler stort och ut ur stylistrummet kommer Justin. Han bär ett par svarta jeans med silvriga paljetter på sidan, en svart T-shirt och en röd skinnjacka.
''Önska mig lycka till'' flinar han och skyndar sig iväg mot scenen. ''Lycka till!'' Ropar vi samtidigt och skyndar oss närmare för att kunna se honom. ''Hej Stratford!'' Ropar han och Runaway Love börjar spelas. Han börjar sjunga med och prickar alla toner perfekt.
*
När konserten är slut åker jag, Alfredo, Pattie och Ryan Good mot Justins hus. Vi alla ska sova här ikväll och ha allmänt kul men först skulle vi åka till en resturang för att äta en sen middag. Klockan var halv tio.
''Här äter vi!'' Utbrister Ryan och vi kliver ur bilen och skyndar oss in på en resturang. ''Dom stänger om en halvtimme'', säger Ryan stressat.
När vi beställt skyndar vi oss att äta och jag kollar på Justin när han äter. Han är så söt. Och han är min.
När vi ätit klart skyndar vi oss tillbaka till bilen och Ryan hoppar in i förarsätet. Han gasar snabbt till Justins hus och när vi kom fram var det något som inte stämde...
Där fick ni en ganska lång del:) Kommentera :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 33 - Mine
Hon nickar med ett brett leende. ''Kul att höra'' säger hon. ''Jag måste gå nu, men vi ses!'' Säger hon glatt. Jag nickar och hon skyndar sig iväg. ''Det gör vi nog'' mumlar jag för mig själv och börjar gå.
Det var kul att prata med Michelle. Hon var den ända som inte drog in Carter i samtalet. Åh nej, Carter..
(Lyssna på låten medans ni läser kapitlet)
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag hade inte tänkt på Carter på tre månader. Varför tog jag upp det?
*
Nästa morgon vaknar jag av att det plingar till flera gånger i min mobil. Jag suckar och tar upp den från hyllan. ''10 Nya meddelande från Tommy'' Jag kollar förvirrat på skärmen och öppnar de nyaste smset. ''Men vakna Justin!! Vi ska äta frukost tillsammans om en halvtimme!!'' Står det. Jag skakar på huvudet med ett skratt och reser mig upp ur sängen.
CARTERS PERSPEKTIV:
Michelle hade precis skickat ett sms om att jag och hon ska äta frukost tillsammans på någon resturang som serverar frukost. Jag drog på mig mina skor och öppnar dörren sen skyndar jag mig mot centrum.
Jag får syn på henne utanför H&M. Hon lyser upp och kommer fram till mig. ''Hej'' säger hon glatt. ''Hej!'' Säger jag lika glatt. ''Vart ska vi?'' Frågar jag. Hon rycker på axlarna. ''In dit?'' Säger hon och pekar på någon resturang. Jag nickar och hon drar med mig in. Resturangen var stor och det luktade grekiskt.
''Kom, vi sätter oss'', säger hon och drar med mig till ett hörn. När vi kommer fram till vårat bord börjar mitt hjärta slå snabbare och mina ögon blir stora som golfbollar.
Justin stod framför mig med minst lika stora ögon som mig. ''Justin'' får jag fram. Det lät som en viskning.
Han bär sina nördglasögon och kollar på mig med en tom blick.
Michelle och Tommy kollar på oss med förväntansfulla blickar. Jag kanske borde gå härifrån? Ingen säger ju någonting.
''Planerade.. Ni det här?'' Frågar Justin med sin hesa perfekta röst. Tommy rycker på axlarna med ett flin. ''Kanske'', säger han och ler brett. Michelle ler lika stort och kollar på mig. ''Säg nåt'' viskar hon. Jag kollar på Justin igen som fortfarande står som förstelnad och kollar på mig. Han öppnar tveksamt sin famn och jag kramar om honom hårt. Han var min igen. Efter sex månader var han min igen.
''Jag har saknat dig'' viskar han i mitt öra. När jag släpper taget slänger han sina armar om Tommy. Jag brister ut i skratt och kramar Michelle. ''Tack'' viskar jag. Hon ler stort åt mig och kysser sedan Tommy. Jag gör en äcklad blick och ler stort åt Justin.
Ganska kort kapitel men jag ska ut nu :). Det kommer ett LÅNGT kapitel ikväll :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 32 - Back In Stratford
''Får man ditt nummer?'' Säger han. Jag gör en äcklad grimas och skakar på huvudet. ''Jag ger inte ut det till folk jag inte känner'' säger jag och inser att det låter hur töntigt som helst.
Han skrattar till. ''Ett undantag?'' Säger han. Jag skakar på huvudet och börjar springa hemåt. Trots att jag är alledes andfådd fortsätter jag springa. När jag står utanför dörren sliter jag upp den och pustar ut när jag står i hallen. Jag låser dörren och drar av mig skorna.
5 MÅNADER SENARE (JUSTINS PERSPEKTIV):
Månaderna hade fort passerat. Jag har inga känslor kvar för Victoria längre, vilket känns skönt.
''Stratford, jag är hemma!'' Ropar jag och kliver ur taxin. ''Känns det skönt att vara hemma?'' Frågar mamma och ler stort. Jag nickar ivrigt. ''Jag ska äntligen få träffa Chaz och Ryan!'' Säger jag glatt. Hon skrattar, skakar på huvudet och låser upp dörren till mormor och morfars hus. Jag drar med min resväska in i huset och drar av mig skorna.
''Mormor och morfar är hemma vid sextiden'' säger mamma och sätter sig ner i soffan. Jag nickar och bär upp resväskan upp för trappan. När jag kommer upp på mitt rum kan jag inte låta bli att le. Äntligen hemma i Stratford igen. Och nu stannar jag i tre veckor.
Jag börjar packa upp mina saker och lägger de rena kläderna i garderoben och de smutsiga i tvätten.
*
När jag packat upp allting springer jag ner till hallen. ''Jag går ut till Ryan och Chaz!'' Ropar jag och smäller igen dörren efter mig. Jag springer snabbt till Chazs hus och knackar på dörren. Dörren öppnas och där står Chaz. Han lyser upp när han får se mig. Han omfamnar mig i en stor kram så jag får kämpa efter luft.
''Du dödar mig'', säger jag. Han skrattar och släpper taget. ''Jag har saknat dig så mycket!'' Säger han. Jag skakar på huvudet för mig själv. ''Jag har saknat dig också'' säger jag. ''Men det där låter helt fel''.
Han skrattar och släpper in mig. ''Ryan är här också'', säger han. Jag nickar och flinar. ''Låtsas som att jag inte är här'' säger jag lågt. Han skrattar och besvarar min idé med en nickning innan han springer upp på övervåningen. Jag drar av mig mina skor och smyger upp för trappan. Jag ställer mig utanför dörren och lyssnar.
''Var det inte Justin som kom?'' Frågar Ryan och jag hör hur besviken han låter. Killarna älskar mig. Jag skrattar till åt min själviska tanke.
''Nej, hans plan är inställt'' säger Chaz. Killen är så dålig på att ljuga. ''Va?!'' Utbrister Ryan. Fast det verkar fungera ändå.
''Men åh'', säger han lågt. Jag ler stort och smäller upp dörren. ''Ninja power!'' Skriker jag. Ryan hoppar till och kollar skräckslaget på mig. När han väl fattar att det är jag lyser han upp.
''Justin Drew Bieber!'' Säger han glatt och omfamnar mig i en kram. ''Det är jag det'', säger jag och ler stort. Jag besvarar hans kram och min blick fastnar på tjejen han kollar in på datorn. ''Vem är hon?'' Frågar jag nyfiket och sätter mig framför datorn och kollar på henne. Hon har brunt långt hår och en aning med smink.
''Vad heter hon?'' Frågar jag. Ryan och Chaz sätter sig på varsin sida om mig. ''Megan'' säger Ryan.
''Aja'' flinar jag och räcker datorn till Ryan. ''Inte min typ'' säger jag och rycker på axlarna.
''Hur kan du säga så?!'' Frågar Ryan dramatiskt. Jag himlar med ögonen och skrattar. ''Hon har för mycket smink dude!'' Säger Chaz och kollar på Ryan som att han vore dum i huvudet. ''Hur går det med dig och Izza då?'' Frågar jag och biter av min nagel.
Han ler stort. ''Vi är tillsammans! Vi har varit det i en månad nu'' säger han och ler stolt. Jag ler stort. ''Grattis Chaz!'', Säger jag och flinar. Han ler tacksamt och drar handen över sitt hår. Jag skakar på huvudet för mig själv.
''Du behöver en flickvän'' säger Ryan och kollar upp från datorn. Jag rycker på axlarna. ''Varför då?''.
''Så du har någon att tänka på när du är borta'' säger Chaz och drömmer sig bort. ''Någon du kan mysa med, någon du kan ge presenter till! Någon du kan umgås med, någon du kan älska! Någon du kan..'' Jag himlar med ögonen. ''Chaz!'' Säger jag med ett skratt. Han kollar generat ner på golvet. ''Jag är glad för din skull. Men jag klarar mig utan flickvän'' säger jag.
*
På väg hem igen får jag syn på Michelle som kommer gåendes åt mitt håll. ''Michelle!'' Säger jag glatt och vinkar efter henne. ''Justin!'' Säger hon och stannar framför mig.
''Jag visste inte att du var i Stratford'' säger hon med ett snett leende. Jag rycker på axlarna. ''Jag kom idag'' säger jag med ett flin. Hon nickar. ''Hur går det med musiken då?'' Frågar hon. Jag ler. ''Det går bra'' svarar jag.
Hon nickar med ett brett leende. ''Kul att höra'' säger hon. ''Jag måste gå nu, men vi ses!'' Säger hon glatt. Jag nickar och hon skyndar sig iväg. ''Det gör vi nog'' mumlar jag för mig själv och börjar gå.
Det var kul att prata med Michelle. Hon var den ända som inte drog in Carter i samtalet. Åh nej, Carter..
Kommentera nu så kommer nästa kap fortare! :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 32 - Old Man
''Bra, vi möts här imorgon klockan två'' säger hon glatt och kollar på sin klocka som hon har på armen. ''Måste gå, hejdå!'' Säger hon och rusar iväg. Michelle kollar på mig med en förvirrad blick.
Man kan väl säga att Michelle blev galen när Nathalie gick iväg igår. Men jag ville ta reda på om hon verkligen var så taskig som alla säger att hon är. Klockan var nu kvart i två och det var dags att gå och möta Nathalie.
''Jag kommer hem ikväll'', säger jag till mamma som står och packar sin resväska. Imorgon åker hon till Frankrike och hälsar på Pattie och.. Justin.
Jag drog på mig mina converse och en lila kofta innan jag begav mig av mot backen där vi mött Nathalie igår. Solen sken ovanligt starkt idag och värmen gjorde mig galen. När jag kom fram till backen står Nathalie redan där. Hon lyser upp när hon får se mig och kommer fram till mig. ''Hej'', säger hon och omfamnar mig i en kram. ''Hej'', svarar jag med ett svagt leende och besvarar hennes kram. ''Vad ska vi göra?'' Frågar jag och hänger koftan på axeln. Hon ler stort. ''Gå hem till mig?'' Säger hon. Jag rycker på axlarna. ''Sure'' säger jag och tillsammans börjar vi gå mot de stora vita husen. När vi kommer fram till det största huset går hon upp på tröskeln och tar upp ett par nyckar ur sin ficka.
''Bor.. Du här?'' Frågar jag. Hon nickar och ler stort. ''Ganska snyggt va?'' Säger hon. Jag nickar och följer med henne in. Hallen är stor och det hänger några få jackor på väggen. Annars är det inget speciellt.
''Mamma?!'' Ropar hon. En kvinna med blondt kort hår står nu framför oss. ''Hej flickor'' säger hon snobbigt. Jag får en klump i halsen men sväljer snabbt ner den. ''Carter'' säger jag och räcker fram min hand. Hon kollar förvirrat på min hand men höjer sen blicken till mitt ansikte. Jag tar bort handen och hon undersöker mina kläder.
''Annie'' säger hon till slut. Jag nickar och knyter upp mina skor. Nathalie suckar och drar med mig upp på övervåningen. Hon öppnar en vit dörr och jag undersöker det stora sovrummet. En rosa säng, rosa tapeter, en rosa soffa. Säg något som inte var rosa här inne!
''Wow'', mumlar jag. Hon nickar med ett stort leende. ''Snyggt va?'' Säger hon. Jag nickar långsamt och sätter mig ner på sängen.
''Jag ska bara på toaletten'' säger hon med ett ursäktande leende och lämnar rummet. Jag tar upp en bok ifrån hyllan som också är rosa. ''Nathalies dagbok'', står det. Jag tvekar men öppnar den ändå. Jag läser första sidan.
''Kära dagbok. Idag är det torsdag. Jag skulle gå och handla till mamma och på vägen hem stötte jag på Carter och Michelle. Jag tål inte någon av dem. Men jag ska...'' Mer hinner jag inte läsa innan fotsteg närmar sig. Panikslaget ställer jag tillbaka boken i hyllan och sätter mig ner som vanligt i soffan. Nathalie kommer in med ett rosa nagellack.
''Vi har ändå inget att göra'' säger hon och sätter sig ner bredvid mig.
*
Jag kollar på klockan. Halv nio. ''Jag ska nog gå hem nu'', säger jag. Under dagen hade vi målat naglarna, kollat på en film, suttit lite vid datorn och jag hade även ätit middag hos henne. Hon verkade rätt trevlig och jag hoppas hon har ändrat uppfattning om mig nu. Hon skrev ju trots allt att hon inte tål mig, men efter den här dagen borde hon väl ha ångrat sig?
''Okej'' säger hon och vi reser oss upp ifrån soffan. Hon följer mig ner till hallen. Jag drar på mig mina skor och även min kofta.
''Vi ses väl?'' Säger jag och ler svagt. Hon nickar ivrigt. ''Det är väl klart!'', Säger hon. Jag knäpper min kofta och ler brett. ''Hejdå'' säger jag och öppnar dörren. Sen beger jag mig hemåt i mörkret.
''Hej'' hörs en mörk röst bakom mig. Jag vänder mig skräckslaget om och får syn på en mörkhyad kille runt trettio-års åldern.
''Hej'' mumlar jag och kollar nervöst på honom. Han flinar. ''Vad gör en vacker flicka som du ute i mörkret?'' Frågar han. Jag kollar äcklat på honom men han verkar inte se det. ''Jag är på väg hem från en kompis...'' Säger jag.
JUSTINS PERSPEKTIV:
''Ät!'' Säger Scooter och räcker mig en hamburgare. Jag kollar frågande på honom. ''Du måste äta mer!'', Säger han och kliar sig i nacken. Jag nickar. ''Du har rätt. Förlåt'' säger jag och börjar äta på hamburgaren.
Han sätter sig ner bredvid mig med en tung suck. ''Det är Carter, eller hur?'' Säger han. Jag rycker på axlarna. ''Nej, men..'' Säger jag. Jag suckar och kollar trött på honom. ''Det är så jobbigt att hennes mamma ska komma hit. Dom är så lika'', säger jag. Han nickar och kollar förstående på mig. ''Jag förstår'' säger han och kollar medlidande på mig. ''Men försök att inte tänka på det'' säger han med ett svagt leende. ''Det är svårt men det går''.
Jag nickar. ''Tack Scooter'' säger jag.
CARTERS PERSPEKTIV:
''Jag måste gå nu'' mumlar jag och börjar gå. ''Vänta'', säger han bakom mig. Jag suckar tungt och vänder mig om igen.
''Får man ditt nummer?'' Säger han. Jag gör en äcklad grimas och skakar på huvudet. ''Jag ger inte ut det till folk jag inte känner'' säger jag och inser att det låter hur töntigt som helst.
Han skrattar till. ''Ett undantag?'' Säger han. Jag skakar på huvudet och börjar springa hemåt. Trots att jag är alledes andfådd fortsätter jag springa. När jag står utanför dörren sliter jag upp den och pustar ut när jag står i hallen. Jag låser dörren och drar av mig skorna.
Det kommer mer sen :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 31 - The Devil
''Ja. Jag ringer dig om en halvtimme då'', säger hon och nickar. ''Hejdå'' säger hon och lägger på luren. Jag kollar misstänksamt på henne. Hälsa på vilka? Mormor och morfar?
''Carter'' säger mamma och sätter sig ner mittemot mig. Jag kollar frågande på henne.
''Vad säger du om att åka och hälsa på Pattie och Justin i Frankrike?''
Jag spärrar upp ögonen. Hon ler stort och förväntar sig självklart ett ja.
''Aldrig'', mumlar jag och kollar ut igenom fönstret. Hon kollar förvånat på mig och väntar på en förklaring. Jag suckar. Det var bäst att berätta för henne.
''Jag och Justin har bråkat'' säger jag lågt. Hon kollar förvirrat på mig. ''Va?'' Säger hon med stora ögon. ''Ni två bråkar ju aldrig!'', Säger hon. Jag himlar med ögonen. Det var flera år sedan.
''Mamma, det var flera år sedan'' säger jag. ''Folk förändras'' säger jag. Jag ser att hon blir tom på ord eftersom att hon inte säger nånting.
''Wow'', säger hon till slut. ''Vad hände?'' Frågar hon. Jag suckar tungt. ''Jag berättar någon annan gång. Men du kan åka dit!'' Säger jag glatt. Min mamma behöver verkligen en semester.
''Nej, jag skulle aldrig...'' Säger hon innan jag avbryter henne. ''Mamma. Vi har pappa hemma, du behöver semester'', säger jag med ett snett leende. Hon rycker på axlarna och kollar på mig med en tveksam blick.
''Kom igen mamma'', ler jag. Hon suckar tungt. ''Visst'' säger hon. Jag ler glatt och skuttar upp på mitt rum.
*
Det plingar på dörren och jag sliter mig ifrån datorn och springer ner till hallen. Michelle står och pratar med min mamma.
''Det var trevligt att träffas'', ler min mamma. Michelle nickar. ''Ja, det var det...?'' Säger hon. ''Marie'', säger min mamma och sträcker fram sin hand. Hon nickar och skakar den. ''Michelle''.
Jag himlar med ögonen och knuffar in mamma i köket. ''Förlåt för det där'', säger jag. Hon skrattar till och rycker på axlarna. ''Följ med ut'' säger hon glatt. ''Sure'', säger jag och drar på mig mina converse.
''Vad har du för planer?'' Frågar jag när vi kommer ut. Jag andas in den friska luften och sätter upp mitt hår i en slarvig tofs. Hon verkar fundera en stund.
''Vi kan gå hem till Tommy?'' Föreslår hon och hennes ögon tindrar av lycka. Jag skrattar till och skakar snabbt på huvudet. ''Aldrig att jag sitter där och kollar på när ni ska vara romantiska'', säger jag. Hon skrattar och skakar på huvudet. ''Du har rätt. Vad ska vi göra?'', Frågar hon. ''Jag har ingen aning'' säger jag.
''Åh nej'', mumlar hon. Jag kollar oförstående på henne. ''Nathalie kommer'' säger hon. Jag kollar åt samma håll som Michelle och får syn på Nathalie som kommer gåendes med sitt korta blonda hår.
När hon får syn på oss drar hon ut sina hörlurar ur öronen och kommer fram till oss.
''Hej tjejer'', säger hon och ler stort. Jag pressar fram ett stort leende tillbaka. ''Hej Nathalie''.
Michelle fnyser högt. ''Var är din vän?'' Frågar hon och betonar vän.
Hon rycker på axlarna. ''Vem utav dem?'' Frågar hon och ger henne en bitchblick. Michelle brister ut i skratt. ''Du har bara en vän?'' Säger hon och kollar förvirrat på henne. Nathalie skakar snabbt på huvudet medans jag själv står knäpptyst.
''Carter'', säger Nathalie och vänder blicken åt mig. Jag kollar frågande på henne med ett svagt leende.
''Jag tänkte att vi kunde göra något imorgon?'' Säger hon med ett brett leende. Jag ska precis säga att jag inte kan när hon avbryter mig. ''Jag har redan planerat allt'', säger hon glatt. Jag spärrar upp ögonen och kämpar för att få fram ett okej. Hon kollar frågande på mig. Jag nickar. ''Okej'' säger jag. Michelle kollar på mig med uppspärrade ögon. Jag kollar på henne med en rädd blick.
''Bra, vi möts här imorgon klockan två'' säger hon glatt och kollar på sin klocka som hon har på armen. ''Måste gå, hejdå!'' Säger hon och rusar iväg. Michelle kollar på mig med en förvirrad blick.
Imorgon kväll kommer uppdateringen bli som bäst :)
SVAR PÅ KOMMENTAR: Sara: Nathalie är helt wierd i novellen
SVAR: Haha det är hon på riktigt också :')
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 30 - Cotton Candy
''En annan gång kanske'' mumlar jag. Han kollar på mig med en ledsen blick. ''När åker du på turné?'' Frågar han. Jag kliar mig nervöst i nacken. ''Om 3 dagar'' säger jag lågt. ''Jag är borta i 5 månader'' säger jag och biter mig i läppen. Han suckar tungt. ''Då måste vi ses imorgon!'' Säger han. Jag nickar instämmande. ''Hejdå Chaz'' säger jag och börjar gå mot mitt hus igen. En turné kanske kunde få mig på andra tankar.
CARTERS PERSPEKTIV:
Ryan hade berättat att Justin skulle på en turné i fem månader. Det kanske var lika bra, då skulle jag inte krocka in i honom varje dag. Efter dom fem månaderna ska han tydligen vara hemma i Atlanta i en månad så han kommer inte hit förns om ett halvår. Med en tung suck drar jag på mig min arbetskeps och pressar fram ett stort leende. Jag hade skaffat ett sommarjobb på ett tivoli.
''Carter!'' Ropar Mr. Thompson. Han var min chef och begärde ibland för mycket. Jag reser mig upp från stolen och skyndar mig fram till honom.
''Ja?'' Säger jag. Hans hår var svettigt och jag såg hans svettfläckar vid armhålorna. Jag gör en äcklad min och kollar upp på honom.
''Det är någon flicka där borta som har tappat bort sin mamma'' säger han och rycker på axlarna. ''Du får hjälpa henne'', mumlar han och fortsätter läsa i sin tidning. Jag nickar. ''Okej'', säger jag och går fram till flickan. Hon har blonda flätor och en blå sommarklänning.
''Hej'' säger jag med ett svagt leende. Hon kollar på mig med tårögda ögon men lyser upp. ''Du är Carter Williams!'' Säger hon. Jag nickar och kollar konstigt på henne. Wow, folk visste mitt namn.
''Justin Biebers tjej'' säger hon med ett brett leende. Det hugger till i hjärtat och jag skakar på huvudet. ''Nej, vi..'' Börjar jag. ''Vi var bara vänner'' säger jag och ler lite. Hon rynkar sin panna. ''Var?'' Säger hon. ''Ja, vi.. Vi har bråkat'' mumlar jag. Hon kollar bekymrat på mig. ''Det var därför han var så ledsen'' säger hon och kollar på mig med tårögda ögon. Jag spärrar upp ögonen.
''Har du.. Träffat honom?'' Frågar jag. Hon nickar ivrigt. ''Ja'' säger hon med ett brett leende.
''Victoria'' säger hon och räcker fram sin hand. Mina ögon fylls med tårar men jag skakar snabbt på huvudet. ''Men kalla mig Vicky'' säger hon och ler. Jag nickar. ''Kom, nu ska vi hitta din mamma'' mumlar jag.
JUSTINS PERSPEKTIV:
''Har Justin Bieber och Carter Williams lilla romans tagit slut? För några dagar sedan lämnade Carter hans hem i tårar. Sedan dess har Justins leende försvunnit. Han ler inte på kort längre. Den största trenden på twitter just nu är #dontworryjustin. Vi har fortfarande inga bevis på att han och Carter har varit tillsammans överhuvudtaget men ni måste ju erkänna att man tror det? Justin är nu iväg på sin fem månaders turné och åker sen hem till Atlanta. Hans kompis Chaz sa såhär: 'Justin och Carter tillsammans? Nej, dom har inga såna känslor för varann' Vad tror ni beliebers om detta?'' Läser jag högt i tidningen. Dom måste ju skämta. Jag suckar tungt och vänder blicken åt Alfredo.
''Jag hann inte träffa henne'', säger han sorgset. ''Jag följer med dig till Stratford om ett halvår, är det okej?'' Frågar han. Jag nickar. ''Sure'', säger jag.
''Good, kan vi sova nu?'' Frågar han. Jag nickar ännu en gång. Vi hade suttit på ett flygplan från Stratford hela dagen och nu var vi i Frankrike. Jag bäddar ner mig i sängen och allt jag har i huvudet är Carter. Jag måste glömma henne nu. Jag har ett halvår på mig. Många saker kommer nog förändras på den tiden. Jag stänger ögonen och lägger mig åt vänster. Jag måste glömma henne.
CARTERS PERSPEKTIV:
Jag, Angelica, Izza och Chaz var nu på en liten festival där alla fick prova på att sjunga. Izza skulle sjunga, hon ville veta om hon var bra på det hon gjorde.
''Visa dom där dammråttorna hur man rockar scenen nu!'' Säger jag glatt. Hon skrattar och springer upp på scenen.
Hon ställer sig framför micken och kollar glatt ut på publiken.
''Hej, mitt namn är Izza och jag ska sjunga min egna låt If i were you'', säger hon glatt. Jag, Angelica och Chaz jublar som galningar. Hon skrattar till och börjar sjunga.
*
När hon sjungt klart jublar alla. Jag, Chaz och Angelica skriker som Chaz gjorde när Ryan kom mot honom med ett vattenglas. Hon tackar och kommer ner till oss. ''Du var grym!'', Säger Angelica glatt. Vi nickar instämmande. ''Tack hörrni'' säger hon och ler stort.
*
''Fan också!'' Muttrar jag och drar på mig mina vita converse. Jag var sen till jobbet. Igen! Det fanns bara en sak att göra för att Mr. Thompson glad. Köpa munkar. Jag tar mina sista pengar och springer ut ur huset. Påväg mot tivolit springer jag in på min favorit munkaffär och köper en låda med munkar. Jag betalar för dem och springer sedan iväg mot tivolit. När jag kommer fram står Mr. Thompson och kollar på mig med en hård blick.
''Förlåt'' säger jag och ler svagt. ''Men jag var ju tvungen att köpa munkar till världens bästa chef!'' Säger jag och räcker honom lådan. Han kollar misstänksamt på mig men tar ändå emot lådan.
''Tack'' säger han och ler lite. ''Då förstår jag varför du är försenad''.
Jag nickar och springer in på omklädningsrummet. Jag springer fram till hyllan där det står mitt namn och tar mina kläder. Sedan drar jag snabbt av mig mina kläder och drar på mig mina arbetskläder som bestod av ett par svarta jeans, en röd T-shirt och min blåa keps. Sedan lägger jag mina kläder på hyllan och springer sedan ut och ställer mig i kassan för att servera sockervadd. Jag sätter mig ner på en stol och bläddrar lite i en tidning men hittar inget intressant.
''Hej'' hörs en ljus röst vid kassan. Jag reser mig snabbt upp och ler ursäktande åt kvinnan.
''En sockervadd, tack'' säger hon och ler stort. ''Ett ögonblick'', säger jag och börjar göra sockervadd åt henne.
Jag räcker henne sockervadden och ler stort. ''20 kronor, tack'' säger jag. Hon tar upp sin plånbok och räcker mig en tjugolapp. ''Tack'' säger jag och tar emot den. Hon ler och vänder sig sedan om till en liten flicka.
*
När jag kommer hem igen är jag dödstrött. Jag sparkar av mig skorna och går in i köket. Mamma pratar i telefon med någon. När hon får syn på mig lyser hon upp.
''Hej Carter!'', Säger hon glatt. ''Hur gick det på jobbet?'' Frågar hon. Jag ler svagt. ''Bra'' säger jag ärligt.
Hon nickar och återgår till mobilen. ''Ja det får vi absolut göra!'', Säger hon. Jag lyssnar intresserat och börjar bita på mina naglar.
''Åka och hälsa på er?'' Frågar hon med munnen halvt öppen. Jag kollar förvirrat på henne. ''Jag måste prata med Carter om saken'', säger hon med ett brett leende. ''Hon säger säkert ja!'', Fortsätter hon. Jag spärrar upp ögonen.
''Ja. Jag ringer dig om en halvtimme då'', säger hon och nickar. ''Hejdå'' säger hon och lägger på luren. Jag kollar misstänksamt på henne. Hälsa på vilka? Mormor och morfar?
''Carter'' säger mamma och sätter sig ner mittemot mig. Jag kollar frågande på henne.
''Vad säger du om att åka och hälsa på Pattie och Justin i Frankrike?''
Haha någon mer än jag som blev sugen på sockervadd? :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 29 - 5 Months
''Vilken film vill ni se?'' Frågar Chaz och kollar bland massa filmer. ''Rockstar!'' Säger Ryan och håller upp någon film. ''Visst'' flinar Chaz och tar emot skivan.
Jag försökte koncentrera mig så mycket jag kunde på filmen, men mina tankar var någon annanstans. Dom var hos Justin. Alla underbara minnen var som bortblåsta.
Det är över och jag måste acceptera det.
JUSTINS PERSPEKTIV:
''Justin Bieber'' hörs en ljus röst bakom mig. Jag vänder mig om och får syn på en liten flicka med blonda flätor. Hon bär en blå sommarklänning och håller i ett papper och en penna.
''Hej sötnos'' säger jag med ett stort leende. Hon ler stort. ''Jag visste att jag skulle träffa dig en dag! Jag går ut med ett papper och en penna varje gång jag går ut'' säger hon och fortsätter le. ''Aww'' säger jag och sätter mig ner på knä framför henne. ''Kan jag få din autograf?'' Frågar hon med stora ögon. ''Självklart! Vad heter du?'' Frågar jag och tar emot hennes penna. Pappret lägger jag på mitt knä.
''Victoria'' säger hon. Mitt hjärta slår ett extra slag och jag sväljer ner klumpen i halsen. ''Men kalla mig Vicky'' säger hon glatt. Jag nickar och skriver på pappret. ''Victoria, follow your dreams. I love you! /Justin Bieber♥''
Jag räcker henne pappret och pennan. Hon tar emot dom och lyser upp. ''Tack Justin!'' Säger hon och kramar mig. Jag ler svagt och besvarar hennes kram.
''Hejdå'' vinkar hon överlyckligt. ''Hejdå!'' Ropar jag och fortsätter gå. Det finns iallafall något som får mig på bättre humör. Mina fans.
CARTERS PERSPEKTIV:
Nästa morgon vaknar jag av att Chaz skriker som en kvinna i hela huset. ''Vad håller du på med?'' Mumlar jag och sätter mig upp. Han sitter uppe på soffkanten och skriker. Ryan springer emot honom med ett stort glas vatten.
''Ni är ju inte normala'' säger jag med ett skratt och reser mig upp. ''Carter!'' Ropar Angelica som kommer springandes. Hon gömmer sig bakom mig och då får jag syn på Izza. Hon är blöt från topp till tå och det droppar vatten från hennes hår. Jag brister ut i skratt.
''Jag ser dig!'' Säger hon högt och springer efter Angelica. Jag skakar på huvudet och går ut till köket där Michelle och Tommy sitter och äter frukost.
''Hur kan ni äta när dom låter såhär?'' Frågar jag och sätter mig ner bredvid Michelle.
Tommy rycker på axlarna. ''Är dom apor eller nåt?'' Frågar han. ''Man börjar ju undra'' säger Michelle och tar en tugga av sin macka.
Jag rycker på axlarna. ''Bra att dom kan ha kul iallafall'' säger jag och då kommer Chaz in i rummet lika blöt som Izza.
''Frukost!'', Säger han och attackerar. ''Åh nej'' mumlar jag. Han sätter sig ner vid bordet och börjar kasta i sig frukost.
*
När alla ätit frukost går vi ut. ''Vad ska vi göra?'' Frågar Ryan uttråkat.
''Jag vet! Vänta här!'' Ropar Chaz och springer iväg.
''Jag hatar när Chaz har idéer'' säger Angelica. Vi nickar instämmande. ''Han är sjuk'' säger Tommy. Jag skakar på huvudet. ''Du måste lära dig hans humor'' säger jag. ''Nu kommer han'' säger Izza.
Han kommer tillbaka med en liten låda. ''Vad är det där?!'' Ropar Michelle.
Han öppnar den och ler brett. Han tar upp en munk ur lådan och kastar den på mig. Jag spärrar upp ögonen och ser hur den ramlar ner på marken igen.
''Munkkrig!'' Skriker Chaz och börjar kasta munkar på alla. Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När jag är på väg hem igen och precis har gått förbi svanparken träffar något mitt huvud. ''Aj'' mumlar jag för mig själv och vänder mig om. På marken ligger en rosa munk.
''Vad i...?'' Börjar jag. Ännu en munk träffar mitt ansikte. ''Chaz?'' Säger jag och himlar med ögonen. Chaz kommer skuttandes ut ur en buske med en liten låda i famnen.
''Vi har munkkrig'' förklarar han. ''Var med'' säger han med ett brett leende. Jag skakar snabbt på huvudet.
''En annan gång kanske'' mumlar jag. Han kollar på mig med en ledsen blick. ''När åker du på turné?'' Frågar han. Jag kliar mig nervöst i nacken. ''Om 3 dagar'' säger jag lågt. ''Jag är borta i 5 månader'' säger jag och biter mig i läppen. Han suckar tungt. ''Då måste vi ses imorgon!'' Säger han. Jag nickar instämmande. ''Hejdå Chaz'' säger jag och börjar gå mot mitt hus igen. En turné kanske kunde få mig på andra tankar.
Kort tråkigt kapitel. Men jag hinner inte mer. :[
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Kolla in den här bloggen! :)
Ni måste seriöst kolla in en grym novellblogg som jag läser! :]
Här har ni en länk: kidrauhlstorys.blogg.se
Den är verkligen inte som någon annan blogg och man fastnar direkt för den! Kolla in den och var beredda på att inte kunna sluta läsa ;]
@ Talkin 2 you guys
Hej igen
Postat av: En hater.
Hahaha, du suger på att kolla IP-adresser. För det första så bor jag inte i Kista, och för det andra är du inte alls unik. Du kopierar från en film, och lite från WTB. Jasmine där på way To Bieber skrev att dom var barndomsvänner, plingar det inte en liten klocka i ditt huvud om att du har kopierat lite? Så sluta hålla på såhär, och börja på en ny novell. Jag uppskattar inte copycats som du. Bra att du är känslig, då kan du lägga av med din dumma blogg, för den är så jävla ful så ögonen spricker när du går in på den. :) Peace!
Svar: Okej, förlåt men nu spricker det ._. haha:
FÖR DET FÖRSTA: Jag kopierar inte av någon jävla film, har du svårt att läsa eller? Och för det andra: Jag har pratat med Jasmine från waytobieber och hon sa att jag inte skriver av henne? Hahaha, det roliga är ju att du fortsätter kolla in bloggen när du skriver att du är en hater? Och en blogg kan inte vara så ful så att ögonen spricker. Och jo, du bor i närheten av Kista, jag har kollat på fler sidor. Jag vet att du bara skriver att du inte gör det för att jag inte ska komma till dig. Men a, försent. Om du nu är en hater har jag bara en sak att säga till dig: DRA HÄRIFRÅN!
Och läsare: Ni är grymma :] Jag har lärt mig att inte låta såna här saker trycka ner mig. Jag fortsätter på novellen och ignorerar från och med nu såna här kommentarer :)
UPDATE: Kollade upp ip-adressen ännu en gång och h*n verkar bo i Haninge. En halvtimme ifrån mig. :]
@ Talkin 2 you guys
Svar på kommentar!
Postat av: En läsare.
Asså, du sa att din berättelse var UNIK. Ska du säga? Du har fan kopierat allting från en film, så du ska inte komma och säga någonting. Lägg ner bloggen eller skaffa en ny novell, kom på ngt eget!
Svar: Jag har aldrig sagt att min berättelse är unik. Det FÖRSTA kapitlet så var idén från en film. Och varför döper du ditt namn till ''En läsare'' om du skriver sådär? Guuud, jag börjar bli trött på sånt här. Sanningen är att jag är väldigt känslig. Det är iallafall vad mina vänner säger. Så ni kan ju tänka er hur jag reagerar på att få läsa sånt här när jag sitter och skriver massa kapitel och får läsa det här. Jag hoppas verkligen att du tar tillbaka vad du precis skrev. Åh, jag vet inte vad jag ska göra längre. Det känns som att min blogg bara blir spammad av hat. Jag har lust att skriva massa saker men jag håller det inom mig. Asså snälla, om ni inte gillar novellen så läs den inte?
OCH BTW: FÖRSTA KAPITLET VAR IFRÅN FILMEN. SEN ÄNDRADE JAG OM ALLTING SÅ ATT DET INTE VAR SOM FILMEN ALLS. ALLA ANDRA KAPITEL HAR JAG SKRIVIT SJÄLV.
UPDATE: Har kollat upp IP-adressen och personen verkar bo i Kista :] Inte så långt ifrån mig då.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 28 - Not This Time
''Hallå?!'' Ropar jag och väntar på svar. Inget svar. Jag himlar med ögonen och går ut i köket där jag finner en gul liten lapp. Jag tar upp den och börjar läsa. ''Vi är hos Pattie, kom dit om du vill'' står det. Aldrig att jag går dit nu.
NÄSTA DAG:
Klockan har blivit två och jag hade bara dragit på mig ett par svarta tights tillsammans med en kort vit klänning.
''Carter! Kom ner till köket!'' Ropar Alexander nedifrån. Jag himlar med ögonen och springer ner för trapporna och ut till köket. ''Wazzup?'' Säger jag och sätter mig ner på stolen mittemot honom.
''Jag hörde om dig och Justin'' säger han och kollar medlidande på mig. Hur kunde en sjuåring vara så smart och få reda på allting? ''Vem berättade?'' Frågar jag.
''Han själv'' säger han och ler svagt. ''Vi var hemma hos dom igår så jag spelade xbox med Justin. Han frågade hur du mådde, men jag sa bara att jag inte visste för jag hade inte träffat dig på ett tag'' säger han med ett snett leende. Jag nickar och kliar mig nervöst i nacken. ''Han mår dåligt'' säger han lågt. Jag suckar tungt. ''Alexander, du förstår inte. Han har känslor för en annan tjej, det är över mellan oss'' säger jag och reser mig upp från stolen.
Varför ska han alltid vara så nyfiken?
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag kanske inte borde ha berättat för Alexander men jag ville bara prata med någon och han är en sån person som man verkligen kan prata om vad som helst med. Varken mamma eller Carters föräldrar vet om någonting, och det var bäst så. Jag önskar bara att jag kunde spola tillbaka tiden så att kyssen aldrig hade skett. Nu var det försent. Jag har sumpat allting.
''Justin!'' Ropar mamma ifrån vardagsrummet. Jag reser mig upp från sängen och går in till henne. ''Ja?'' Säger jag och kollar frågande på henne. Hon ler svagt. ''Kan du inte gå till affären åt mig?'' Frågar hon. Jag hade egentligen ingenting annat för mig ändå. Ryan och Chaz skulle på ha filmkväll med Michelle, Angelica, Izza och Carter. Dom hade försökt få med mig men jag hade sagt nej direkt när dom sa att Carter skulle komma.
''Visst'' säger jag och rycker på axlarna. ''Vad ska du ha?'' Frågar jag.
Hon ler lite. ''Ingenting speciellt. Bara lite mjölk'' säger hon. Jag nickar och drar på mig mina skor. Hon kommer in till hallen och räcker mig pengar. ''Jag har pengar'' mumlar jag. Hon skakar på huvudet. ''Ja, men det är dina pengar'' säger hon. ''Jaja'' mumlar jag och tar emot pengarna och smäller igen dörren bakom mig. Jag kommer aldrig kunna glömma Carter. Hennes leende, hennes humor, hennes skratt, hennes vackra... Jag avbryts i mitt tänkande när jag krockar in i någon. Michelle. Det gjorde ont att se henne. Nu ska hon säkert skälla ut mig totalt.
''Justin'' säger hon och räcker fram sin hand. Jag skrattar till och drar upp henne från marken. Hon kollar forskande på mig.
''Varför?'' Säger hon bara. Jag suckar tungt och rycker på axlarna. ''Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden'' säger jag lågt.
Hon ler svagt. ''Min hjärna säger att det kommer lösa sig'' säger hon och fortsätter le. ''Min hjärna har alltid rätt''.
Jag skakar snabbt på huvudet. ''Inte den här gången'' säger jag och stoppar ner mina händer i jeansfickan.
''Not this time''
''Äh, kom igen Bieber'' säger hon och ler brett. ''Vi får väl se vem som har rätt''.
Jag nickar. ''Vi får väl se'' säger jag lågt.
''Jag ska på filmkväll nu. Så jag antar att vi ses?'' Säger hon. Jag nickar långsamt. ''Sure'' säger jag. Hon vinkar och börjar gå. Jag vinkar tillbaka och suckar tungt.
Det här kommer bli svårare än jag trodde.
CARTERS PERSPEKTIV:
''Tommy'' säger killen som står bredvid Michelle. Han sträcker fram sin hand. Jag kollar forskande på honom. Han hade brunt hår till öronen och bar en keps. Han var också svart från topp till tå.
''Carter'' säger jag och skakar tveksamt hans hand. Han kollar på Michelle med ett brett leende. Jag himlar med ögonen och går och sätter mig mellan Angelica och Ryan.
''Vilken film vill ni se?'' Frågar Chaz och kollar bland massa filmer. ''Rockstar!'' Säger Ryan och håller upp någon film. ''Visst'' flinar Chaz och tar emot skivan.
Jag försökte koncentrera mig så mycket jag kunde på filmen, men mina tankar var någon annanstans. Dom var hos Justin. Alla underbara minnen var som bortblåsta.
Det är över och jag måste acceptera det.
Berätta vad ni tycker :) Jag tål kritik.
@ Talkin 2 you guys
Svar på tal :]
Det är en del som har frågat hur Michelle, Angelica och Izza ska se ut i novellen :] Här har ni svaret!
Michelle kommer spelas av Christina Grimmie:
Izza kommer spelas av Miranda Cosgrove:
Och Angelica kommer spelas av sig själv :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 27 - The Breakup
''Allt jag kan säga just nu är.. Tack. Ni är världens bästa fans och jag ska följa varenda en av er på twitter!'' Säger han och jag får en skrattattack.
''Jag älskar er alla!'' Säger han och hans ögon tindrar av lycka.
Nästa morgon vaknar jag för en gångs skull av mig själv. Jag sätter mig upp i sängen och tar fram min mobil ur byrålådan. Två sms från Justin. Jag ler stort och öppnar det ena.
''Shawty, vi måste snacka..'' Står det och paniken växer. Jag öppnar det andra smset och läser. ''Kom till mitt hus så fort du läser det här'' står det. Jag reser mig snabbt upp ur sängen och går fram till min garderob. Jag tar av mig pyjamasen och drar på mig ett par svarta mjukisbyxor och en vanlig vit T-shirt. Sen drar jag på mig ett par vita strumpor, borstar tänderna snabbt och sätter upp håret i en slarvig tofs.
''Jag springer bara över till Justin en stund!'' Ropar jag till mamma och drar på mig mina vita converse. Sen öppnar jag dörren och smäller igen den efter mig och börjar springa mot Justins hus. Det var överdrivet varmt idag. När jag kommer fram knackar jag på dörren till hans hus och inte långt efter har Pattie öppnat och står framför mig.
''Hej Carter'' säger hon och ler åt mig. ''Hej Pattie, är Justin hemma?'' Frågar jag.
Hon nickar. ''Han är uppe på sitt rum'' säger hon och släpper in mig. Jag drar av mig skorna och går upp för trappan. Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren till hans rum. Han sitter i sin säng och rycker till när jag kommer in.
Jag sätter mig ner på hans säng och kollar frågande på honom. ''Väckte jag dig?'' Frågar han osäkert. Jag skakar snabbt på huvudet.
''Vad ville du snacka om?'' Frågar jag och kollar nyfiket på honom.
''Jag åker ju iväg på turné efter sommaren..'' Säger han och hans ögon fylls med tårar. Jag kollar förvirrat på honom. Han suckar tungt och kollar på mig med en blick jag inte kan tyda. ''Jag kan inte vara utan dig så länge..'' Viskar han. Jag suckar tungt och kollar in i hans ögon. ''Det är inte det, berätta vad det är nu'' mumlar jag.
Han rycker till och kollar på mig med en tom blick. ''Jag pratade med Victoria igår, Victoria Justice..'' Säger han. Jag spärrar upp ögonen och blir tom på ord. ''Jag tror att jag har känslor för henne'' säger han och kollar ner på sina händer.
Jag tror att jag har känslor för henne.
Hur svarar man på något sådant? Utan att ha märkt det har en tår runnit ner för min kind. Jag reser mig upp och börjar gå mot dörren. ''Snälla gå inte'' viskar han. Jag vänder mig om och kollar på honom med tårögda ögon.
''Jag förstår inte'' säger jag lågt. ''Du kanske skulle ha glömt mig''.
Han skakar snabbt på huvudet. ''Nej.. Säg inte så'' mumlar han. Jag rycker på axlarna.
''Jag önskar att jag slapp'' säger jag. ''Men då får du göra det nu'' säger jag och lämnar hans rum. Varför har han inte sagt någonting? Hur länge har han haft känslor för henne? Sen kyssen? Tusentals frågor åkte omkring i mitt huvud men jag hade inte svar på någon utav dem. Jag drar på mig skorna och Pattie kommer ut i hallen och kollar bekymrat på mig.
''Har det hänt någonting?'' Frågar hon. Jag suckar och kollar på henne. ''Fråga Justin'' säger jag och lämnar huset. Det plingar till i min mobil och hans namn lyser på skärmen. Jag suckar tungt och öppnar meddelandet.
''Förlåt. Hon kom hem till mig igår kväll gråtandes och bad om ursäkt för kyssen. Det gjorde ont att se henne ledsen och det var då jag förstod att jag hade känslor för henne'' står det. Jag ryser till. Så hon har varit hemma hos honom samma kväll som jag varit med honom? Jag stoppar ner mobilen i fickan och börjar springa med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag krockar in i någon och hamnar på marken. Jag kollar upp och möter Izzas ansikte. Hon kollar bekymrat på mig.
Jag tror att jag har känslor för henne.
Hur svarar man på något sådant? Utan att ha märkt det har en tår runnit ner för min kind. Jag reser mig upp och börjar gå mot dörren. ''Snälla gå inte'' viskar han. Jag vänder mig om och kollar på honom med tårögda ögon.
''Jag förstår inte'' säger jag lågt. ''Du kanske skulle ha glömt mig''.
Han skakar snabbt på huvudet. ''Nej.. Säg inte så'' mumlar han. Jag rycker på axlarna.
''Jag önskar att jag slapp'' säger jag. ''Men då får du göra det nu'' säger jag och lämnar hans rum. Varför har han inte sagt någonting? Hur länge har han haft känslor för henne? Sen kyssen? Tusentals frågor åkte omkring i mitt huvud men jag hade inte svar på någon utav dem. Jag drar på mig skorna och Pattie kommer ut i hallen och kollar bekymrat på mig.
''Har det hänt någonting?'' Frågar hon. Jag suckar och kollar på henne. ''Fråga Justin'' säger jag och lämnar huset. Det plingar till i min mobil och hans namn lyser på skärmen. Jag suckar tungt och öppnar meddelandet.
''Förlåt. Hon kom hem till mig igår kväll gråtandes och bad om ursäkt för kyssen. Det gjorde ont att se henne ledsen och det var då jag förstod att jag hade känslor för henne'' står det. Jag ryser till. Så hon har varit hemma hos honom samma kväll som jag varit med honom? Jag stoppar ner mobilen i fickan och börjar springa med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag krockar in i någon och hamnar på marken. Jag kollar upp och möter Izzas ansikte. Hon kollar bekymrat på mig.
''Carter'' säger hon och sträcker fram sin hand. Jag tar tag i den och hon drar upp mig. ''Vad har hänt?'' Frågar hon och drar med mig bort till en parkbänk. Vi sätter oss ner och hon kollar frågande på mig.
''Justin..'' Får jag fram mellan tårarna. Jag torkar snabbt bort dem och försöker prata. ''Han har känslor för Victoria Justice'' får jag fram.
Hon flämtar till och kollar på mig med uppspärrade ögon. ''Vilken.. Djävul'' får hon fram. Jag skrattar till och nickar instämmande.
''Jag har en idé'' säger hon. Jag kollar frågande på henne. ''Imorgon ska du, jag, Angelica, Michelle, Ryan och Chaz ha filmkväll'' säger hon med ett brett leende. Jag lyser upp och svarar med en nickning.
''Och kanske Michelles nya pojkvän'' mumlar hon. Jag kollar nyfiket på henne. ''Pojkvän?'' Säger jag dumt. Hon nickar med ett skratt. ''Hon har skaffat kille. Tommy tror jag han hette'' säger hon med ett svagt leende.
Jag nickade långsamt. Allt prat om killar gjorde mig illamående. Men vissa killar var ju bättre än andra. Chaz och Ryan är bara roliga att hänga med.
''Kom, jag följer dig hem'' säger hon. Jag nickar och reser mig upp ifrån bänken och i tystnad börjar vi gå mot mitt hus.
''Vad gjorde du när han berättade?'' Frågar hon plötsligt. Jag kollar frågande på henne. ''Alltså att han hade känslor för den där Victoria'' mumlar hon. ''Jag sa inte så mycket. Bara att han får försöka glömma mig'' säger jag lågt. Hon nickar. ''Det var bra sagt tjejen'' säger hon med ett leende. Plötsligt står vi på tröskeln till mitt hus.
''Jag antar att vi ses imorgon?'' Säger hon och ler stort. Jag nickar med ett leende. ''Det gör vi, var ska vi mötas?'' Frågar jag och öppnar dörren. ''Hos Chaz'' säger hon glatt. Jag nickar. ''Hejdå'' säger jag och stänger dörren efter mig. Jag låser den och sparkar av mig skorna.
''Hallå?!'' Ropar jag och väntar på svar. Inget svar. Jag himlar med ögonen och går ut i köket där jag finner en gul liten lapp. Jag tar upp den och börjar läsa. ''Vi är hos Pattie, kom dit om du vill'' står det. Aldrig att jag går dit nu.
Vad tycker ni? :')
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 26 - Do Something Awards
Jag flyger upp ur sängen och springer fram till min garderob. ''När åker vi?!'' Frågar jag. Hon ställer samma fråga i mobilen så jag antar att det är Pattie hon pratar med. ''Halv sju ikväll'' viskar hon. Jag pustar ut och tar ut ett par gråa mjukisbyxor och ett vitt linne under tiden.
Det var dags för Do Something Awards. Justin skulle knacka på dörren vilken sekund som helst. Jag drog på mig mina silverskor med en liten klack på och ställde mig sedan framför spegeln. Jag var vacker. Jag hade aldrig kunnat tänka det förut. Varje gång jag fick någon komplimang som att jag var vacker, hade jag bara skrattat åt det och skakat bort tanken. Men nu kunde jag säga det själv. För första gången på väldigt länge. Jag rycker till när det plötsligt knackar på dörren. Jag skyndar mig fram och trycker ner handtaget. På tröskeln står ingen mindre än Justin Drew Bieber. Killen jag föll för. ''Justin'' säger jag med ett stort leende. Han ler stort tillbaka och omfamnar mig i en stor kram. Jag drar in hans doft. Vanilj.
''Ska vi åka?'' Frågar han. Jag nickar som svar och går ut på tröskeln. Pappa dyker upp i hallen och kollar stolt på oss båda två.
''Jag litar på dig, Justin'' säger min pappa med ett svagt leende. ''Ta hand om min dotter nu'' säger han. Justin nickar med ett brett leende. ''Självklart Mr. Williams'' säger han. Vi stänger dörren efter oss och förns då får jag se en limousine. ''Du är grym Justin'' säger jag glatt. Han nickar stolt innan vi kliver in i limousinen.
Chauffören börjar köra och jag kollar ut igenom fönstret och undersöker alla byggnader vi åker förbi.
''Är du nervös?'' Frågar Justin. Jag vänder mig om och kollar på honom. Jag nickar. ''Yes, men du borde vara nervösare'' ler jag. Han nickar med ett nervöst leende och jag ser hur hans händer skakar. Jag tar ett hårt grepp om hans hand och skrattar till. ''Ta det lugnt, det kommer gå bra'' säger jag. Han nickar ivrigt. ''Jag hoppas det'' säger han och jag hör hur han verkligen stammar fram orden.
''Jag lovar'' säger jag med ett snett leende. Plötsligt stannar vi och Justin hoppar ut ur bilen. Dörren på min sida öppnas och självklart är det Justin som har öppnat den som en gentleman. Han ler och räcker mig sin hand. Jag tar den och han hjälper mig ut ur bilen. ''Nu kör vi'' säger han glatt. Jag nickar och vi kommer till en röd matta. Justin blir fotograferad själv så jag håller mig på avstånd. Efter en stund vinkar han till sig mig. Tveksamt går jag och ställer mig bredvid honom. Vi ler stort in i kamerorna och går sedan in i en stor vit byggnad. ''Dom ropar ut priserna om en halvtimme. Vad ska vi göra tills dess?'' Frågar Justin och kollar på mig med ett leende. Jag rycker på axlarna och ler tillbaka. Nu när jag tänker efter så känns det overkligt att sitta här bredvid Justin Bieber i en svart soffa på en gala. Och jag var riktigt glad över att han hade kommit såhär långt. Från killen som nästan bara umgicks med tjejer, till en utav världens populäraste artister. Det var grymt rent ut sagt.
''Vad tänker du på?'' Frågar Justin nyfiket och kollar in i mina ögon. Jag ler av att se hans ögon. ''Dig'' säger jag ärligt. Han skrattar till. ''Som vanligt då'' ler han. Jag slår till honom löst på axeln.
*
Det var dags för prisutdelningen. Jag och Justin hade fått platser längst fram och inte långt ifrån oss satt Lady Gaga med sitt överdrivna hår och sin överdrivna klädsel. Hennes hår var uppsatt i en stor tofs och hon hade gjort en liten rosett i håret. Hon bar en kort silvrig klänning och hon påminde lite som en robot. Jag skrattar åt det men kollar genast på scenen igen.
''Hej och välkomna till The Do Something Awards!'' Ropar en kvinnlig röst i en mikrofon. Jag vänder mig om som alla andra och får syn på tjejen ifrån The big bang theory. Pennie? Penny? Hette hon så?
''Ni är säkert jättespända på att få höra vinnarna av The do something awards!'' Ropar hon och några jubel hörs. Själv sitter jag som förstelnad och bara väntar på att få höra Justins namn. Hon kliver upp på scenen och kollar på oss och jag skymtar ett stort leende i hennes ansikte.
''Selena Gomez och Sean Kingston ska presentera vinnaren som skänkte mest pengar till kvinnorna på sjukhuset Buffalo'' säger hon och folk skriker. Sean Kingston var en utav mina förebilder innan han rånade en liten flicka.
Ut på scenen kommer Sean och Selena med glada ansikten och varsin mick i handen.
''Hej allihopa!'' Ropar Selena och Justin ler stort. Jag suckar och fortsätter kolla på dem. Selena bär en lång lila klänning och Sean bär en vit T-shirt, ett par blåa jeans och en röd kofta.
''Har ni det kul ikväll?!'' Ropar Sean och jag jublar tillsammans med resten av publiken.
''Okej, nu till det allvarliga..'' Säger Sean när vi tystnat. Selena kollar på någon lapp och ler stort.
''Vinnaren som skänkte mest pengar till Buffalo är....'' Säger Selena och en trumvirvel hörs. ''Lady Gaga!'' Ropar dem i kör och jag kastar en blick åt Lady Gagas håll. Hon lyser upp och reser sig uppför sin stol.
Jag ler svagt när hon kliver upp för scenen och tar emot ett pris. Hon ställer sig framför en mick och kollar ut över publiken. ''Tack så himla mycket. Jag älskar er!'' Säger hon och publiken jublar. Hon skrattar till och springer ner från scenen och sätter sig ner på sin plats igen.
''Tack för oss!'' Säger Selena glatt. Publiken jublar och dem lämnar långsamt scenen. Kvinnan från The big bang theory börjar prata igen.
''Vi har två priser kvar att dela ut ikväll..'' Säger hon och försöker få det att låta spännande. ''Dem som ska presentera vinnaren som skänkt mest pengar till Afrikas barn är Taylor Swift och Demi Lovato!'' Säger hon högt och ännu en gång jublar publiken, inklusive jag och Justin.
Ut på scenen kommer Taylor, klädd i en vit klänning som når till knäna med Demi efter sig som bär en svart klänning också till knäna.
''Hej på er!'' Säger Taylor och ler stort åt oss alla. Vi jublar som svar och hon skrattar till.
''Jag hoppas verkligen att ni är spända på att få höra vinnaren!'' Fortsätter Demi och ännu en gång jublar vi.
''Bra, för det är vi också!'' Säger Taylor och drar upp en lapp. Demi flyttar sig närmare Taylor för att kunna se vad som står. ''Vinnaren som skänkt mest pengar till barnen i Afrika är..'' Säger dem och ännu en trumvirvel hörs på avstånd.
''Tyra Banks!'' Ropar dem i kör och publiken jublar. Efter en liten stund kommer Tyra upp på scenen och tar emot ett pris. ''Wow..'' Börjar hon och lyser upp. ''Så mycket trodde jag inte att jag skänkte..'' Säger hon och några skratt hörs. ''Tack för att ni röstade på mig! Jag älskar er'' säger hon med ett leende och kliver av scenen.
''Ha en fortsatt trevlig kväll!'' Ropar Demi i sin mick och både hon och Taylor försvinner backstage.
Ut på scenen kommer nu Miley Cyrus och Lil Wayne. Vi jublar högre än någonsin och dom skrattar båda två.
''Är ni redo att få höra vem som tar hem det största priset?!'' Ropar Miley och vi skriker. Jag kollar på Justin som sitter och kollar på mig med ett nervöst leende. Jag tar hans hand och håller den hårt.
''Vinnaren som skänkt mest pengar till hela världen är..'' Börjar Lil Wayne och en trumvirvel hörs fast den pågår längre.
''Justin Bieber!'' Ropar dem samtidigt och Justin kollar på mig med uppspärrade ögon. Jag ler stort åt honom men han fortsätter bara stirra på mig.
''Upp på scenen!'' Säger jag. Han nickar och ser helt mållös ut. Han tar sig upp på scenen och tar emot priset lika förvånad. Han ställer sig vid micken och kollar ut på oss. Han möter min blick och jag ler stort. Han ler stort tillbaka och tar ett djupt andetag.
''Jag kan inte ens prata..'' Säger han och jag börjar skratta som resten av publiken.
''Ni är helt fantastiska.. Jag.. Utan er skulle jag vara här i Stratford nu och ligga framför tvn och äta en stor pizza'' säger han och vi skrattar igen. ''Jag finner inte ord för... Hur mycket ni betyder för mig'' säger han och andas djupa andetag.
''Allt jag kan säga just nu är.. Tack. Ni är världens bästa fans och jag ska följa varenda en av er på twitter!'' Säger han och jag får en skrattattack.
''Jag älskar er alla!'' Säger han och hans ögon tindrar av lycka.
Jag är inte hemma just nu så detta inlägg är tidsinställt. Jag vill tacka alla läsare för era underbara kommentarer när jag mådde dåligt. Tack! Ni är bäst :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Jag orkar inte mer...
? om Chapter 25 - I Love You:
I introduktionen för denna novellen skrev du att du fått "idén" när du såg en film. VISST.
ringer det en klocka när jag nämner novellen "remember me" från bloggen
http://waytobieber.blogg.se/
det är därifrån du fått storyn. så alla som läser denhär bloggen, gå till originalet istället. mycket bättre skrivet och allt.
visst du kan vara duktig på att skriva och sånt, men nästa gång: kopiera inte?
Jag hatar såna här kommentarer.. När man tar sin tid att skriva en story så får man läsa det här.. Jag orkar seriöst inte mer... Jag har ju sagt att jag inte skriver av någon, jag har alltid gillat att skriva. Men nu tappa jag skrivlusten totalt......
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 25 - I Love You
''Nice..'' Mumlar Michelle och alla brister ut i skratt.
Jag skvätter vatten på mig själv och ger Justin en äcklad blick. ''Vänta bara Biebs'' ler jag.
Det hade blivit kväll och vi satt fortfarande kvar på stranden. Klockan var halv nio och vi hade tänt en brasa. Justin hade sprungit hem och hämtat sin gitarr.
''Får jag spela en låt för er?'', Frågar Izza. Vi kollar förvånat på henne. Hon ger oss ett snett leende. ''Jag skriver egna låtar'' förklarar hon. ''Låt oss höra'' säger Justin och räcker henne sin gitarr. Hon ler tacksamt och verkar fundera en stund. Hon fingrar på gitarren och börjar spela på en vacker melodi.
- When i'm with you, i forget the past.
And i hope that this, will forever last.
När hon sjungt klart hela låten kollar jag förvånat på henne. ''Du är jätteduktig!'', Säger jag menande. Hon ler. ''Tack''.
Jag vänder blicken mot alla andra som också kollar på henne med stora ögon. ''Det där var det finaste jag hört'' säger Chaz. Hon ler snabbt och kollar ner i sanden.
*
''Vi ses'' säger jag med ett leende och vinkar till dem andra. Jag och Justin skulle åt samma håll och dom andra skulle åt andra hållet.
''Tack för en underbar kväll Justin'' säger jag med ett brett leende. ''Kvällen är inte slut ännu'' säger han med ett stort leende och tar min hand. Jag kollar frågande på honom och innan jag hinner reagera drar han mig mot ett stort hus. ''Justin, var ska vi?'' Frågar jag. Han svarar inte utan fortsätter bara springa. Vi kommer in i ett trapphus och jag kollar på honom med höjda ögonbryn. Han skrattar till och börjar dra med mig upp för en trappa. När vi gått upp för tre trappor fastnar hans blick på luckan i taket. ''Aldrig'' säger jag med ett panikslaget ansikte. Han flinar och drar upp luckan och ner kommer en stege. ''Damerna först'' ler han.
''Vad ska vi göra uppe på ett tak?'' Frågar jag. Han greppar tag om sin gitarr och ler bara. Jag himlar med ögonen men klättrar ändå uppför stegen. Justin kommer strax bakom mig och vi ställer oss på taket. Hans ögon tindrar av lycka och han böjer sig ner och kysser mig.
''Kom'' viskar han och tar min hand. Vi sätter oss ner på taket och kollar in i varandras ögon.
Han tar ett stadigt grepp om sin gitarr och börjar spela på någon melodi.
- When i'm with you, i forget the past.
And i hope that this, will forever last.
När hon sjungt klart hela låten kollar jag förvånat på henne. ''Du är jätteduktig!'', Säger jag menande. Hon ler. ''Tack''.
Jag vänder blicken mot alla andra som också kollar på henne med stora ögon. ''Det där var det finaste jag hört'' säger Chaz. Hon ler snabbt och kollar ner i sanden.
*
''Vi ses'' säger jag med ett leende och vinkar till dem andra. Jag och Justin skulle åt samma håll och dom andra skulle åt andra hållet.
''Tack för en underbar kväll Justin'' säger jag med ett brett leende. ''Kvällen är inte slut ännu'' säger han med ett stort leende och tar min hand. Jag kollar frågande på honom och innan jag hinner reagera drar han mig mot ett stort hus. ''Justin, var ska vi?'' Frågar jag. Han svarar inte utan fortsätter bara springa. Vi kommer in i ett trapphus och jag kollar på honom med höjda ögonbryn. Han skrattar till och börjar dra med mig upp för en trappa. När vi gått upp för tre trappor fastnar hans blick på luckan i taket. ''Aldrig'' säger jag med ett panikslaget ansikte. Han flinar och drar upp luckan och ner kommer en stege. ''Damerna först'' ler han.
''Vad ska vi göra uppe på ett tak?'' Frågar jag. Han greppar tag om sin gitarr och ler bara. Jag himlar med ögonen men klättrar ändå uppför stegen. Justin kommer strax bakom mig och vi ställer oss på taket. Hans ögon tindrar av lycka och han böjer sig ner och kysser mig.
''Kom'' viskar han och tar min hand. Vi sätter oss ner på taket och kollar in i varandras ögon.
Han tar ett stadigt grepp om sin gitarr och börjar spela på någon melodi.
När han kommer till refrängen känner jag igen låten. U smile.
När han sjungt klart har jag lust att skrika ut att jag älskar honom. Men det skulle vara konstigt. Han slutar inte le och det blir tyst ett tag.
''Jag är så glad att vi hitta tillbaka till varann'' säger han till slut. Jag ler stort. ''Jag också''.
''Jag älskar dig'' säger han och jag rycker till. Visst, han hade sagt det förut i telefonen när jag var arg på honom men aldrig framför mig sådär.
''Jag älskar dig också'' säger jag ärligt och hans ögon tindrar sådär igen. Jag skrattar till och reser mig upp. ''Klockan är halv elva, vi borde börja gå'' säger jag. Han nickar instämmande och reser sig upp med gitarren i sin famn. Han tar min hand och vi börjar gå.
*
Nästa morgon vaknar jag av en duns. Jag sätter mig upp i ett ryck och där står mamma med sin mobil i handen och då ser jag att det är min plattång som har ramlat i golvet. Jag suckar och lägger mig ner igen.
''Klockan är halv tolv, du kanske vill vakna nu?'' Frågar hon. Jag sätter mig upp och nickar. ''Justin har frågat efter dig förresten. Han ska på något som hette.. The do something awards och ville att du skulle följa med'' säger hon och gör en konstig blick.
Jag flyger upp ur sängen och springer fram till min garderob. ''När åker vi?!'' Frågar jag. Hon ställer samma fråga i mobilen så jag antar att det är Pattie hon pratar med. ''Halv sju ikväll'' viskar hon. Jag pustar ut och tar ut ett par gråa mjukisbyxor och ett vitt linne under tiden.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 24 - Just Wait Biebs
''Vilken film vill du se?'', Frågar han och kollar bland några filmer. ''The Grudge!'', Säger jag glatt. Jag och Justin brukade se den när vi var små och Pattie inte var hemma. Vi hade inte kunnat sova på flera nätter men nu skulle jag se om jag fortfarande blev lika rädd. ''Du kommer inte kunna sova på flera nätter'', säger Justin och blinkar med ena ögat. ''Jo'', ler jag. Han rycker på axlarna och stoppar in cd skivan i dvd spelaren.
''Let's see'' ler jag.
Vi hade sett på The Grudge och Justin hade rätt. Jag kunde inte sova.
''Justin, sover du?'' viskar jag lågt. ''Nej'' viskar han lika lågt och vänder sitt ansikte mot mitt.
''Du hade rätt'' säger jag lågt. Han nickar och skrattar till lite. ''Bieber har alltid rätt. Vad förvänta du dig?'', Frågar han och jag kan skymta ett leende i mörkret. Jag skrattar och himlar med ögonen.
''Kom, vi steker ägg'', säger han och på något sätt lyckas han ta min hand. Jag skrattar till och han drar med mig mot köket. När vi kommer in tänder jag lampan och Justin tar ut en stekpanna ur något skåp och ställer den på plattan.
''Vi är ju normala'', säger jag med ett snett leende. ''Som steker ägg mitt i natten'', ler jag.
Han skrattar till. ''Absolut''.
*
När vi ätit upp äggen kastar jag en blick på klockan. Halv fem. ''Vi kanske ska försöka sova nu?'' mumlar jag. Han nickar instämmande och lägger ner våra tallrikar i diskhon. Sen går vi och lägger oss ner på madrasserna. ''Godnatt'' säger han och pussar min panna. ''Godnatt'' säger jag med ett leende och stänger ögonen.
PÅ MORGONEN:
''Vakna!'', Skriker Justin i mitt öra så att jag flyger upp. ''Justin!'' Säger jag förskräckt. Han brister ut i skratt och jag kollar surt på honom men börjar själv skratta åt hur det måste ha sett ut.
''Klockan är halv två'' säger han när han lugnat ner sig. Jag spärrar upp ögonen.
''Vi skulle möta dom andra vid stranden klockan två'', mumlar jag och reser mig upp. Han reser sig upp lika snabbt och försvinner in på sitt rum.
Jag går in på badrummet och drar på mig min lila bikini och ett par vita shorts.
När jag lämnar badrummet står Justin framför mig i sina vita badshorts med ett stort flin på läpparna.
Jag skrattar till och han kysser mig passionerat och tar sedan min hand.
Jag ler stort åt honom och drar på mig mina flipflop. ''Let's go!'' Säger han glatt och vi börjar gå mot stranden hand i hand.
''Mitt hår'' mumlar jag. Han ler. ''Morgonruffs'' flinar han. Jag himlar med ögonen och sätter upp håret i en slarvig tofs.
Han tar min hand igen och när vi kommer fram till stranden får alla syn på oss.
''Justin!'', Ropar Ryan och Chaz. ''Carter!'', Ropar Izza, Angelica och Michelle.
''Hej!'' Ler jag och springer fram till dem.
''Hörrni mesar! Ska vi bada eller?!'' Ropar Ryan. Jag vänder mig om och kollar på honom. Jag sträcker ut tungan. ''Jaja!'', Ropar jag och vänder mig om mot tjejerna igen.
''Hur går det med Chaz då?'' Frågar jag Izza med ett snett leende.
''Han pussade mig på kinden igår, jag tror att det här kommer leda nånstans'' säger hon glatt. Jag ler stort åt henne.
''Nu badar vi!'' Säger Angelica och Michelle i kör. Jag skrattar till och nickar.
Vi springer i vattnet och killarna kommer bakom oss. Jag dyker ner i vattnet och när jag kommer upp igen är Justin precis framför mig. ''Bu!'', Flinar han. Jag skriker till och som vanligt brister han ut i skratt. Jag skvätter vatten på honom och simmar iväg.
''Jag drunknar!'' Ropar Justin bakom mig och försvinner ner i vattnet. Jag spärrar upp ögonen och simmar dit han åkte ner. ''Justin?'' Säger jag och precis då kommer han upp och sprutar vatten på mig.
''Nice..'' Mumlar Michelle och alla brister ut i skratt.
Jag skvätter vatten på mig själv och ger Justin en äcklad blick. ''Vänta bara Biebs'' ler jag.
Förlåt för ett kort kapitel. Men om ni kommenterar så kommer det 3 kapitel till :). I det tredje kapitlet kan jag avslöja att det blir spännande :).
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 23 - Movie Night
''Men jag förstår att du inte vill förlåta mig'', säger han och reser sig upp och börjar gå mot hallen.
Ytterdörren smälls igen och skuldkänslorna rinner över mig. Han gjorde ett misstag. Alla gör misstag. Jag reser mig snabbt upp ur soffan och drar på mig mina converse. Jag knyter dom snabbt och sliter upp ytterdörren. ''Justin!'', Ropar jag och börjar springa. Jag får syn på honom men han verkar inte höra mig. ''Justin!'' Ropar jag igen. Han vänder sig hastigt om och möter min blick. Han omfamnar mig i en stor kram och jag andas in hans parfym.
''Jag saknade dig förresten'', ler han. Jag skrattar till. ''Jag saknade dig också, Bieber'' ler jag.
*
Jag och Justin skulle ha filmkväll imorgon och nu satt jag med täcket över mig. Jag loggar in på Skype och Justin ringer till mig direkt. Jag skrattar till och accepterar. Jag får syn på mig själv och Justin ploppar upp över mig.
''Hej shawty!'', Säger han glatt. ''Hej Biebs!'' Säger jag med ett leende. Michelle ringer till mig samtidigt och jag accepterar. ''Heeeello!'' Säger hon med ett brett leende. ''Hej Michelle'', säger jag och ler.
Justin höjer på ögonbrynen och kollar frågande på mig. ''Är jag en tjej nu också?'', Frågar han. Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet. ''Nej, jag..'' Säger jag men börjar skratta igen.
''Vad är det som är så kul?'', Frågar Michelle nyfiket. Jag skakar snabbt på huvudet. ''Jag pratar med dig och Justin samtidigt'', ler jag. Hon skrattar till.
NÄSTA DAG:
Jag knackar på dörren till Justins hus och han lyser upp när han öppnar dörren och får syn på mig.
Han kramar om mig hårt innan vi går in i hans hus.
''Min mamma är hos sin kompis över natten'', säger han och blinkar med ena ögat innan han kysser mig.
Jag skrattar till och ler när jag får se madrasserna han har bäddat på golvet framför tvn.
''Jag tänkte att du, jag, Chaz, Ryan, Angelica, Izza och Michelle kunde umgås imorgon'', säger jag med ett leende. Han kollar på mig med höjda ögonbryn. ''Vilka är Angelica, Michelle och Izza?'' Frågar han med ett flin och sätter sig ner på en madrass.
''Mina vänner'', ler jag. Han nickar. ''Sure!''
''Vilken film vill du se?'', Frågar han och kollar bland några filmer. ''The Grudge!'', Säger jag glatt. Jag och Justin brukade se den när vi var små och Pattie inte var hemma. Vi hade inte kunnat sova på flera nätter men nu skulle jag se om jag fortfarande blev lika rädd. ''Du kommer inte kunna sova på flera nätter'', säger Justin och blinkar med ena ögat. ''Jo'', ler jag. Han rycker på axlarna och stoppar in cd skivan i dvd spelaren.
''Let's see'' ler jag.
Förlåt för kort kapitel, men jag gick nog upp för tidigt idag.. Måste sova snart, vila ut. Men kommenterar ni mycket kommer det 4 kapitel imorgon :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 22 - The Dinner
Jag reser mig upp ur sängen och tar upp min mobil. 3 Missade samtal ifrån Justin och ett nytt meddelande ifrån honom. Med en suck öppnar jag hans meddelande.
''Jag kommer tillbaka om två månader :)'' står det. Driver han med mig eller?
2 MÅNADER SENARE:
Sommarlov. Min första tanke när jag lämnar skolans byggnad. ''Vi ses imorgon va?!'', Ropar Ryan efter mig. Jag nickar ivrigt. ''Klart vi gör!'', Ropar jag och springer hemåt. Jag har inte lust att gå ut på hela sommarlovet för då kommer Justin hit igen. Han slutade ringa mig för en månad sedan och det var väl lika bra eftersom att jag klickade honom varje gång. Jag öppnar dörren till huset och går ut i köket där mamma står och lagar mat för minst tio personer. ''Varför..'' Börjar jag innan hon avbryter mig. ''Justin och Pattie kommer på middag ikväll'', säger hon stressat. Nej, han får inte.. ''Mamma du vet att..'' Hon suckar. ''Jag vet att ni är osams, men ni behöver inte prata med varann! Dom kommer hem om två timmar så jag ska göra en välkommen-hem middag'', ler hon.
Jag suckar högt för mig själv och går med snabba steg upp på mitt rum.
JUSTINS PERSPEKTIV:
''Hemma!'', Säger jag glatt och sparkar av mig skorna i hallen. ''Justin!'', Ropar mormor och morfar i kör. Dom kommer snabbt ut i hallen och omfamnar mig i en stor kram. ''Kan.. Inte.. Andas'' får jag fram. Dom skrattar och kollar på mig med ursäktande blickar. Sen går dem och kramar mamma. Jag drar med mig min resväska upp på rummet och börjar packa upp. När jag väl är klar kommer mamma in i rummet.
''Vi ska på middag hemma hos Carter om tio minuter'' ler hon. Jag flämtar till och kollar på henne med stora ögon. ''Jag följer inte med'' säger jag och sätter mig ner på sängen med min iPhone. Hon suckar tungt. ''Justin, ni behöver inte prata med varann'' säger hon allvarligt. Jag rycker på axlarna. ''Deal''.
Hon lämnar rummet med ännu en suck. Jag flinar för mig själv och loggar in på twitter.
''Hemma i Stratford :)'' skriver jag och följer några fans tillbaka innan jag loggar ut.
''Kom nu Justin!'', Ropar mamma nedifrån. Jag himlar med ögonen och lägger ner mobilen i fickan och går sen ner till hallen. ''Kunde du inte tagit på dig några andra kläder?'' Frågar hon och kollar hopplöst på mig. Jag skakar på huvudet och drar på mig mina svarta supras. ''Då går vi då, vi kommer sen mamma och pappa!'' Ropar mamma.
Det låter så konstigt när mamma kallar mormor och morfar för mamma och pappa. Jag flinar åt tanken innan vi går ut.
CARTERS PERSPEKTIV:
''Le!'' Ropar mamma bakom mig. Jag vänder mig om och pressar fram ett stort leende in i kameran hon håller i.
Det plingar på dörren. ''Åh, nu kommer dom!'' Säger hon glatt och försvinner in i hallen. ''Åh, nej'' mumlar jag och börjar gå upp för trappan. ''Carter! Var ska du?'', Ropar mamma. Jag vänder mig om och alla kollar på mig. ''Ingenstans'', säger jag och går ner igen. ''Ta plats!'' Ler hon. Jag himlar med ögonen och hamnar självklart bredvid Justin.
''Var är Alexander och Mr. Williams?'' Frågar Justin och ler svagt. ''Killkväll'' säger mamma och himlar med ögonen. Jag tar handen för munnen för att inte brista ut i skratt.
''Så var man tjej'' mumlar Justin för sig själv.
*
Jag reser mig upp ifrån bordet och går in i vardagsrummet och sätter mig ner och kollar på American Idol.
Jag rycker till när jag hör fotsteg. Jag vänder mig om och möter Justins blick.
''Är det ledigt här?'', Frågar han och pekar bredvid mig. ''Jag ser ingen annan som sitter där'' mumlar jag och kollar på tvn igen.
''Bra'', säger han och sätter sig ner. ''Tyckte du också att det var pinsamt att sitta där ute?'' Frågar han. Jag vänder blicken åt hans håll och möter hans blick. ''Varför tror du jag sitter här?'' Frågar jag.
''Kan du sluta äga ut mig hela tiden?'', Frågar han med ett flin. Jag skakar på huvudet och kollar på tvn igen.
''Så..'' Börjar han. Jag kollar på honom med en hopplös blick. ''Vad vill du Justin?'', Frågar jag.
''Jag vill prata'' säger han lågt. ''Prata på'' säger jag. Han suckar tungt.
''Förlåt. Jag har fått massa utskällningar från Scooter, mamma, pappa, Usher, Selena, Mama Jan, Ryan Good och Chaz'' säger han och kollar trött på mig. ''Jag har tänkt över det här och.. Det var dumt gjort. Jag älskar dig och inte henne. Jag vet inte vad som flög i mig'', säger han och rycker på axlarna. ''Men det var ett stort misstag. Jag vet inte varför.. Jag vill inte att du ska vara arg'' säger han lågt och kollar ner på sina knän. ''Men jag förstår att du inte vill förlåta mig'', säger han och reser sig upp och börjar gå mot hallen.
@ Talkin 2 you guys
Nästa kapitel
Nästa kapitel dyker upp imorgon så fort jag har vaknat! Ska nämligen försöka vakna tidigt imorgon :]. Är för trött för att skriva nu, så vi hörs imorgon!
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 21 - Are You Kidding Me?
''Imma tell you one time..'' Sjunger Justin på radion och min blick blir tom. Chaz byter snabbt låt och Rihannas låt California King Bed börjar spelas. Jag sväljer ner den där jobbiga klumpen i halsen och börjar sjunga med dom andra.
''Vi ses!'', Säger jag glatt och hoppar ur bilen. Jag vinkar efter dom och när dom åkt iväg tar jag upp nycklarna ur fickan och låser upp ytterdörren. Försiktigt smyger jag in och spärrar upp ögonen när jag får se Alexander hemma.
''Alex!'', Säger jag glatt och springer fram och omfamnar honom i en kram. Han skrattar glatt och besvarar kramen.
*
Jag och Alexander har suttit och pratat i över tre timmar nu. ''Vi ses imorgon. Måste sova'', ler jag. Han nickar instämmande.
JUSTINS PERSPEKTIV:
''Snälla svara'', viskar jag och slår in Carters mobilnummer. Jag ringer upp henne och efter tre signaler svarar hon med en trött röst.
''Hallå?'', Mumlar hon. Jag lyser upp. ''Jag älskar dig Carter, inte Victoria! Jag har inte kunnat sluta tänka på våra minnen. Minns du när vi var 10 och skulle klättra upp för det där trädet som var flera meter högt och så ramla du ner efter tredje kvisten. Eller snubbla. Så jag hoppade ner ifrån trädet och sen låg vi i gräset och prata i flera timmar. Jag kan inte låta de minnena försvinna. Jag älskar dig'', säger jag lågt.
Jag hör en tung suck på andra sidan änden av telefonen. ''Jag önskar att jag kunde säga detsamma'', säger hon innan det läggs på. Fan också.
CARTERS PERSPEKTIV:
Nästa morgon vaknar jag av att någon skakar på mig försiktigt. Jag slår upp ögonen och möts av mamma som kollar på mig med ett oroligt leende.
''Jag hörde om dig och Justin..'' Säger hon medlidande. Jag himlar med ögonen. ''Är du okej?'', Frågar hon. Jag nickar. ''Jag mår bra'' ljuger jag.
Hon nickar långsamt. ''Bra. Jag måste ringa upp Pattie nu'', säger hon och försvinner ut ur rummet. Om hon och Pattie planerar någonting nu igen så ska dom få. Båda två.
Jag reser mig upp ur sängen och tar upp min mobil. 3 Missade samtal ifrån Justin och ett nytt meddelande ifrån honom. Med en suck öppnar jag hans meddelande.
''Jag kommer tillbaka om två månader :)'' står det. Driver han med mig eller?
Fööööööööörlåt för en kort del. I nästa kapitel kommer jag spola fram så att Justin kommer tillbaka till Stratford :). Kapitlet kommer inatt eller imorgon. We'll see.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 20 - You Did What?!
''Du har kommit till Justin Bieber, jag kan tyvärr inte svara just nu så.. Lämna ett meddelande efter tonen så ringer jag upp!'' Säger han och ett pip hörs. Jag tar ett djupt andetag och sätter mig upp.
''Hej Justin, det är jag.. Carter. Du har inte hört av dig så jag börjar bli lite orolig. Men.. Ring upp mig så fort du hör det här'', säger jag och trycker på röd lur. Tänk om han glömmer mig igen.
FREDAG:
Efter skolan springer jag först hem och byter om. Ryan skulle hämta upp oss alla vid halv åtta. Jag drar på mig ett par svarta tights, en lång silvrig klänning med paljetter och ett par vita strumpor. Därefter går jag in på badrummet och släpper ut mitt hår. Jag plattar det noga och därefter sminkar jag mig med lite puder, mascara, läppglans och rouge. I vanliga fall brukar jag inte använda smink men idag var ett undantag. Jag flämtar till när det plingar till i min mobil. ''Justin<3'' Med ett leende på läpparna öppnar jag hans meddelande. ''Jag ringer dig om 5 minuter. Vi måste prata. Vad jag än säger, kom ihåg att jag älskar dig. Ingen annan!''
Jag biter mig hårt i läppen och nervositeten ökar. Jag packar ner ett antal läskburkar i min väska och precis när jag är klar ringer min mobil. Justins namn lyser över hela skärmen. Jag tar ett djupt andetag och svarar.
''Hallå?'' Säger jag nervöst.
''Hej shawty..'' Säger han lågt. ''Jag har gjort ett.. Stort misstag'', viskar han. Jag höjer på ögonbrynen. ''Vad har du gjort?'' Frågar jag lågt.
Han suckar tungt. ''Innan jag berättar.. Måste du komma ihåg jag älskar dig. Ingen annan. Dig.'' Säger han och fortsätter upprepa samma sak flera gånger. ''Okej, okej!'' Säger jag irreterat.
''Förlåt..'' Mumlar han. ''Jag..'' Säger han innan det blir tyst. ''Jag kysste Victoria Justice'' säger han och det var allt jag behövde höra. Varför.. Gjorde han såhär?
Tårarna strömmar ner för mina kinder och jag trycker på röd lur. Varför jag?
Jag lägger mig ner i sängen med huvudet hårt mot kudden. Det plingar på dörren och motvilligt reser jag mig upp och går långsamt ner till hallen. Det plingar ännu en gång och jag öppnar dörren.
''Hjälp!'' Skriker Chaz och gömmer sig bakom Ryan. Och då slår det mig, jag ser säkert ut som ett spöke just nu.
''Kom in'', mumlar jag och går upp på mitt rum igen för att hämta min väska.
Izza, Angelica, Chaz och Ryan sätter sig ner bredvid mig i sängen. ''Vad har hänt?'' Frågar Izza lågt.
Jag suckar tungt. ''Inget'', mumlar jag och går in på badrummet. Jag torkar snabbt bort mascaran som har runnit och torkar bort resten av sminket och fixar nytt. Sen går jag ut till rummet och hänger min väska på axeln.
''Berätta för oss'' säger Angelica och kollar allvarligt in i mina ögon. Jag suckar och börjar dra på mig mina vita converse.
''Justin kysste en annan tjej'', säger jag och alla flämtar till. ''Vem är bitchen?'' Frågar Chaz och höjer sin knytnäve.
Jag kan inte låta bli att skratta till. ''Bitch vet jag inte om hon är..'' Säger jag. ''Jag vet ju inte vem som kysste vem men..'' Säger jag och dom kollar fortfarande frågande på mig. Jag himlar med ögonen.
''Victoria Justice'' säger jag och dom flämtar till igen. ''Kan vi gå nu?'', Frågar jag. ''Klockan är bara kvart över åtta. Jag ska ringa Justin först'', säger Chaz och drar upp sin iPhone och ringer upp honom.
''Justin, din bitch!'' Säger han samtidigt som han tuggar på någon godis som han snott ifrån min godispåse.
''Ja!'' Utbrister han förbannat. ''Varför gjorde du det?!'' Säger han och letar efter en ny godis.
Han brister ut i skratt. ''Du är död när du kommer till Stratford igen!'', Säger han och lägger på luren.
''Vad sa han?'' Frågar Izza nyfiket.
''Han sa; Jag visste inte vad jag gjorde.. Det var ett misstag!'' Säger han och försöker ändra sin röst så att den ska låta som Justins.
''Struntsamma'' mumlar jag. ''Nu åker vi'' fortsätter jag. Dom andra nickar instämmande och vi hoppar in i Ryans bil.
''Läsk?'' Frågar jag och räcker fram läskburkar till alla.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Fan också. Vad har jag gjort?!
Selena flämtar till. ''Du gjorde vadå?!'' Skriker hon. Jag rycker till och kollar upp på henne.
''Carter förtjänar inte det här'', mumlar hon och går fram och tillbaka. ''Jag ångrar att jag tog med Victoria!'' Säger hon högt.
''Jag vet inte vad..'' Börjar jag. ''Vad du gjorde?! Varför ljuger du för mig Justin? Du visste mycket väl vad du höll på med, jag tror inte Carter kommer förlåta dig efter det här! Det skulle iallafall inte jag göra!'', Skriker hon.
''Förlåt'', viskar jag. Hon skrattar till. ''Det är inte mig du ska säga förlåt till! Säg förlåt till Carter!'', Säger hon och försvinner ut ur rummet.
Att Selena skulle skälla ut mig sådär var jag inte beredd på. Fan, nu kommer alla hata mig.
''Justin!'', Ropar Scooter och sliter upp dörren till mitt rum. Han kollar förbannat på mig. Here we go again!
CARTERS PERSPEKTIV:
Vi kliver in backstage på arenan och Michelle kommer fram till mig och skakar. ''Jag har aldrig spelat för såhär mycket folk förut!'', Säger hon panikslaget. Jag ler stort. ''Det kommer gå bra. Jag lovar'', fortsätter jag.
Hon nickar ivrigt. ''Vad ska jag ha på mig?'', Frågar hon och drar med mig mot något stort rum.
''Välj!'', Säger hon glatt men stressat. ''Okej'', flinar jag och kollar runt på de olika kläderna. Efter ett tag har jag bestämt mig för en grå t-shirt med ett par svarta jeans och en kedja på jeansen. Jag räcker fram kläderna till Michelle och hon ler tacksamt. ''Thank you!'' Säger hon och försvinner iväg. Jag skakar på huvudet med ett skratt och går tillbaka till dom andra.
*
Det var nu dags för Michelle att kliva upp för scenen. Vi alla stod och peppade henne. ''Lycka till nu!'', Ropar vi alla samtidigt. Hon ler stort. ''Tack hörrni'', säger hon med ett brett leende och kliver ut på scenen. Publiken jublar och vi kollar på henne när hon lyfter micken mot munnen och börjar sjunga.
*
När konserten är slut kommer hon ifrån scenen alledes andfådd. ''Du vad grym!'', Säger vi i kör och ler stort. ''Tack så jättemycket'' ler hon. ''Måste.. Dricka.. Vatten!'', Flåsar hon och springer iväg. Vi skrattar och alla kollar på varann. ''Ska vi åka?'', Frågar Angelica. Vi nickar och smyger ut ifrån arenan och hoppar in i Ryans bil.
''Imma tell you one time..'' Sjunger Justin på radion och min blick blir tom. Chaz byter snabbt låt och Rihannas låt California King Bed börjar spelas. Jag sväljer ner den där jobbiga klumpen i halsen och börjar sjunga med dom andra.
7 kommentarer för mer. :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 19 - The Kiss
''Det gör inget'' ler hon. Jag drar upp henne och kollar skamset på henne. Hon bär svart från topp till tå. Hårdrockare.
''Michelle'', säger hon och sträcker fram sin hand. ''Carter'' säger jag med ett skratt och skakar den.
''Förlåt men.. Jag måste gå nu'' säger jag ursäktande till Michelle. Hon nickar. ''Försenad?'' Jag skrattar till. ''Yes'' säger jag med en suck. ''Okej, vi ses senare'' ler hon och börjar gå iväg. ''Det gör vi!'' Ropar jag efter henne och sliter upp dörren till klassrummet.
''Carter'' säger min mattelärare och kollar strängt på mig. ''Andra dagen och du kommer försent!'' Säger han upprört.
Jag biter mig nervöst i läppen och känner allas blickar på mig. ''Förlåt, jag försov mig'' mumlar jag och sätter mig ner på den ända lediga stolen. Bredvid Nathalie.
Hon ler svagt åt mig och jag pressar fram ett leende tillbaka.
''Jag vill inte att det upprepas igen'' säger han allvarligt och drar på sig sina glasögon. Jag skakar snabbt på huvudet. ''Det ska inte hända'' försäkrar jag och öppnar matteboken. ''Vi jobbar på första sidan på kapitel 2'' säger han. Jag nickar och börjar plugga.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Justin!'' Säger Selena glatt och kommer fram och omfamnar mig i en stor kram. ''Selena'' ler jag och besvarar kramen.
''Jag tog med mig en vän!'' Säger hon glatt. ''Victoria!'' Ropar hon och hon kollar hit. ''Är det.. Victoria Justice?'' Frågar jag glatt. Hon nickar. ''Det var ett tag sen man såg henne'' mumlar jag. Victoria kollar lite extra för att se om det verkligen är jag, och när hon väl ser det lyser hon upp.
''Justin!'' Ropar hon glatt och kommer springandes mot mig. Jag skrattar till och öppnar mina armar. Hon kastar sig i min famn och fortsätter upprepa mitt namn. ''Det var ett tag sen!'' Säger jag och ler brett.
Hon nickar ivrigt. ''Det kan man ju lugnt säga!'' Säger hon glatt.
CARTERS PERSPEKTIV:
''Ska vi göra något?'' Frågar Angelica när skolan är slut. Izza nickar instämmande.
''Jag ska till sjukhuset idag. Men imorgon?'' Svarar jag med ett svagt leende. Dem nickar. ''Hejdå!'' Säger dom och vinkar efter mig. Jag vänder mig om och vinkar med ett svagt leende och börjar gå mot sjukhuset. Det hade nu gått två dagar sen Justin åkte och han har fortfarande inte ringt. Det kanske var mycket nu? Med intervjuer, konserter och så vidare.
Jag kliver in på sjukhuset och börjar gå mot Alexanders rum. När jag får syn på honom igenom glasrutan är hans ögon öppna.
Jag sliter upp dörren och lyser upp. ''Alex!'' Säger jag glatt och kramar honom försiktigt.
''Carter'' säger han med ett svagt leende. ''Jag älskar den här sängen! Kolla bara'' säger han och trycker på någon knapp så att den åker uppåt och neråt.
Jag brister ut i skratt och skakar på huvudet. ''Du är ju sjuk'' ler jag. Han flinar stolt. ''Men du är också världens bästa brorsa'' ler jag. Han flinar ännu en gång. ''Jag hörde vad du sa när jag var i koma..'' Säger han. Jag spärrar upp ögonen. ''Jag vet att du älskar mig'' säger han och blinkar med ena ögat. Jag brister ut i skratt och slår honom försiktigt på axeln.
''Men är det sant att du har börjat i din gamla skola igen?'' Frågar han och lyser upp. Jag nickar med ett brett leende. ''Vilka umgås du med?'' Frågar han nyfiket. ''Angelica, Izza, Chaz och Ryan för det mesta'' ler jag.
''Fast jag är också kompis med en tjej vid namn Michelle'' förklarar jag. ''Och så försöker skolans bitch bli vän med mig. Nathalie'' säger jag och gör en äcklad blick.
Han skrattar till. ''Man missar mycket här'' ler han.
Jag nickar. ''Hur går det med Justin då?'' Frågar han och blinkar ännu en gång. ''Bra. Tror jag'' ler jag. Han blinkar igen. Jag himlar med ögonen.
JUSTINS PERSPEKTIV:
''Jag kommer snart. Ska bara duscha'' ler Selena och låser in sig på badrummet. Victoria flyttar sig lite närmare mig.
''Så.. Hur går det med musiken? Jag ser dig i typ varje tidning!'' Säger hon glatt. ''Det är väl ett tecken på att det går bra'', ler jag. Hon nickar glatt. För en liten stund drunknar jag i hennes vackra ögon. Hon ler och närmar sig mig.
Våra läppar möts och blir till en kyss. Efter minst en minut inser jag vad jag håller på med och knuffar panikslaget bort henne. Hon kollar nervöst på mig och det ser ut som att hon ska börja gråta.
''Förlåt, jag..'' Säger hon och kollar ner på sina händer. ''Jag tänkte inte på vad jag gjorde'', viskar hon. Jag suckar tungt. Fan också. ''Inte jag heller'' viskar jag.
CARTERS PERSPEKTIV:
När jag kommer hem ifrån sjukhuset sätter jag mig ner på min säng med min laptop och loggar in på skype.
Michelle har addat mig. Men hur hittade hon mig? Jag skrattar för mig själv och accepterar hennes förfrågan.
''Michelle ringer till dig, acceptera/tacka nej'' står det. Jag skrattar till igen och accepterar.
Jag ser mig själv i kameran och efter en kort stund dyker även hon upp.
Hon vinkar glatt. Jag ler stort och vinkar tillbaka.
''Vad gör du?'' Frågar hon uttråkat och kollar på mig. ''Ingenting'' svarar jag lika uttråkat.
''Får jag fråga dig en sak?'' Frågar hon. Jag rycker på axlarna. ''Sure'' ler jag.
''Så..'' Börjar hon. ''Jag och mitt band har en spelning nu på fredag, och jag undrar om du vill komma? Du får ta med dig Angelica, Izza, Chaz och Ryan om du vill!'' Säger hon glatt. ''Men inte.. Nathalie'' säger hon och betonar Nathalie.
Jag skrattar till och nickar. ''Sure!'' Säger jag med ett brett leende.
''Bra, kom till Stratford Arena klockan åtta då, ni får vara backstage'' säger hon med ett leende. ''Grymt!'' Säger jag glatt.
Hon nickar ivrigt. ''Fast jag är så nervös..'' Säger hon allvarligt. Jag kollar uppmuntrande på henne. ''Det kommer gå bra!''
*
Jag lägger mig ner i sängen och funderar. Ska Justin ringa? Eller ska jag ringa han? Han lär inte ringa så jag får väl göra det.
Jag drar upp min mobil ur fickan, går in på kontakter och ringer upp Justin. Efter fem signaler hörs hans röst.
''Du har kommit till Justin Bieber, jag kan tyvärr inte svara just nu så.. Lämna ett meddelande efter tonen så ringer jag upp!'' Säger han och ett pip hörs. Jag tar ett djupt andetag och sätter mig upp.
''Hej Justin, det är jag.. Carter. Du har inte hört av dig så jag börjar bli lite orolig. Men.. Ring upp mig så fort du hör det här'', säger jag och trycker på röd lur. Tänk om han glömmer mig igen.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 18 - The Little Rocker
''Visst, häng med töntarna då'' mumlar hon och kollar ilsket på Angelica och Izza.
Hon skrattar till och vänder på klacken och springer fram till hon som tydligen hette Isabelle.
''Jag hatar henne!'' Säger Angelica och Izza samtidigt och jag skymtar ilskan i deras ögon.
Vi hade bestämt oss för att gå ner till simhallen. Det var för kallt för att bada för snön låg fortfarande kvar. ''Vi möts där om tjugo minuter, måste hem och ta på mig bikini bara'' säger jag med ett leende. Dom andra nickar instämmande.
''Jag med'' säger Chaz och vi alla brister ut i skratt. ''Jag menade... Badbyxor'' säger han skamset. Jag fortsätter skratta när jag skyndar mig hemåt. När jag äntligen kommer hem är det ingen hemma. Jag drar av mig skorna och går in i köket där jag finner en blå lapp med mammas skrivstil. ''Vi är på sjukhuset, Alexander har blivit bättre men han har fortfarande inte vaknat. Vi kommer hem sent inatt, det finns mat i kylen om du är hungrig. /Mamma&Pappa''
Lyckan spred sig inombords och glatt springer jag upp på mitt rum och sliter upp garderoben. Jag drar fram min blåa bikini och ett par shorts tillsammans med en svart T-shirt som jag snabbt drar på mig. Med biknin under kläderna börjar jag gå mot simhallen som ligger ungefär 5 minuter ifrån mitt hus.
När jag kliver in till tjejernas omklädningsrum får jag direkt syn på Izza och Angelica. Dom lyser upp när dom får se mig.
''Hej!'' Säger dom glatt i mun på varann. Jag skrattar till. ''Hej'' säger jag och ler stort.
''Kan du fatta att jag ska få bada med Chaz?!'' Säger Izza uppspelt och gör någon sorts glädjedans. Både jag och Angelica brister ut i skratt. När jag lugnat ner mig drar jag av mig shortsen och T-shirten.
''Ready?'' Ler jag. ''Ready!'' Skriker dem samtidigt. Vi skrattar och skyndar oss in till simhallen.
''Där är han'' säger Izza och ler drömmande. Jag himlar med ögonen och sätter mig ner på en bänk. ''Hoppa i!'' Ropar Chaz. Izza kollar panikslaget på mig och Angelica. Vi nickar med ett brett leende och hon springer och hoppar i vattnet.
''Så.. Är rykterna sanna om dig och Justin?'' Frågar Angelica och blinkar med ena ögat. Jag skrattar och rycker på axlarna.
''Antar det'' säger jag med ett svagt leende. Hon ger ifrån sig ett glädjetjut. ''Om du berättar för nån...'' Säger jag. Hon skrattar till och avbryter mig. ''Oroa dig inte! Jag kan hålla hemligheter'' ler hon. Jag nickar. ''Bra''.
''Jag får väl berätta för Izza?'' Frågar hon. Jag nickar ivrigt. ''Det är väl klart!'' Säger jag och kastar en blick på Izza som leker glatt i vattnet med Chaz. Jag ler stort.
(Ignorera bakgrunden)
''Ey, ska vi bada eller?'' Frågar Angelica uppspelt. ''Sure!'' Säger jag och reser mig upp. ''Sisten i!'' Skriker hon och vi springer mot vattnet.
*
Efter en riktigt rolig dag med Angelica, Izza, Chaz och Ryan skyndar jag mig mot sjukhuset. Izza och Chaz verkar komma riktigt bra överens. Nu gällde det bara att ta reda på vem Angelica gillar.
Jag kliver in i sjukhusbyggnaden och letar upp rätt rum. När jag öppnar dörren till Alexanders rum sitter mamma och pappa där på varsin pall och kollar på honom. Dom kollar upp på mig och lyser upp.
''Hej Carter!'' Säger dom samtidigt. Jag ler och ställer ner min väska på golvet och sätter mig ner bredvid mamma på en annan pall.
''Hur mår han?'' Frågar jag lugnt.
''Han hade tydligen varit vaken innan vi kom, han sover nu'' säger pappa och ler svagt. Jag lyser upp. ''Så han kommer vakna igen? Och allt kommer bli bra?'' Säger jag. Dom nickar långsamt med leenden på läpparna.
''Yes!'' Säger jag högt.
NÄSTA MORGON:
Nästa morgon vaknar jag av mig själv. Jag kastar en blick på klockan. 09.03. ''Shit!'' Säger jag högt för mig själv och reser mig snabbt upp ur sängen. Jag springer fram till garderoben och drar på mig en vit T-shirt och ett par svarta mjukisbyxor. Jag drar av mig pyjamasen, tar på mig de andra kläderna, borstar håret snabbt och borstar tänderna. Därefter springer jag ner till hallen, sliter tag i min väska, drar på mig skorna och springer iväg mot skolan.
När jag kommer in i skolans byggnad springer jag fram till skåpet och låser upp det så snabbt jag kan. ''Kom igen'' mumlar jag för mig själv och får äntligen upp låset. Jag kollar på schemat. Matte. Toppen!
Jag tar ut min mattebok, smäller igen skåpet och springer det snabbaste jag kan mot rätt sal. När jag nästan kommit fram krockar jag in i någon.
''Aj'' mumlar jag för mig själv och lite blod rinner ner från min panna. Jag kollar upp och får syn på en rätt så kort tjej, med svart kort hår i min egen ålder. ''Förlåt'' säger jag skamset och reser mig upp. ''Det gör inget'' ler hon. Jag drar upp henne och kollar skamset på henne. Hon bär svart från topp till tå. Hårdrockare.
''Michelle'', säger hon och sträcker fram sin hand. ''Carter'' säger jag med ett skratt och skakar den.
Däääär kom Michelle in i bilden! :] Nästa kapitel kommer imorgon när jag vaknar :).
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 17 - I Hate Her!
''Jag älskar dig, brorsan'' ler jag och reser mig upp. Jag lämnar rummet och kollar in på honom genom glasrutan. Min lillebror.
Han måste komma tillbaka. Annars kommer inget bli sig likt igen.
När jag vaknar nästa morgon är jag ovanligt pigg. Idag är sista dagen som jag och Justin kommer kunna umgås. Han åker hem imorgon och är borta i tre månader. Och imorgon börjar jag i skolan igen också.
Jag reser mig upp ur sängen och tassar fram till min garderob. Jag drar ut ett vitt linne, ett par gråa jeans och en svart kofta. Jag tar med kläderna in på badrummet och lägger ner dem på toastolen. Jag undersöker min spegelbild. Mitt hår står åt alla håll, mascaran från igår har runnit och jag ser rent ut sagt ut som ett spöke. Med en suck hoppar jag in i duschen.
*
''Shawty!'' Ropar Justin när han får syn på mig. Jag ler brett och springer fram till honom och kastar mig i hans famn.
''Jag kan inte fatta att du åker imorgon'' viskar jag. Han släpper taget och kollar medlidande på mig.
''Vi får ringa varann så ofta det går'' säger han lugnt. Jag nickar långsamt.
''Jag kommer sakna dig'' säger jag lågt. Han suckar tungt. ''Jag kommer sakna dig också'' säger han med ett svagt leende.
''Vi går hem till mig och kollar på film'' ler han. Jag nickar och krokar min arm i hans och tillsammans börjar vi gå mot Justins hus.
*
Klockan var nu halv tolv och det var dags att säga adjö.
''Jag måste hem'' viskar jag. Han nickar. ''Låt mig följa med dig'' säger han med ett leende. Han tar min hand och vi drar på oss våra skor i hallen. ''Jag lämnar bara Carter hemma!'' Ropar han till Pattie innan vi stänger dörren bakom oss. Långsamt börjar vi gå mot mitt hus.
''Den här gången måste du lova att höra av dig'' säger jag lågt. Han stannar framför mig. Jag kollar ner på mina skor. Han tar sin tumme på min haka så att jag kollar in i hans ögon.
''Jag lovar'' säger han och kollar djupt in i mina ögon. Jag ler stort. Han tar ett hårt grepp om min hand och vi fortsätter gå.
När vi kommer fram ställer vi oss på tröskeln till mitt hus. ''Jag kommer sakna dig'' säger han och jag ser att han håller på att börja gråta. ''Gråt inte'' viskar jag.
Han skrattar till och skakar på huvudet. ''Vi ses snart, Carter'' säger han lågt. Jag nickar. ''Det gör vi''.
Han pressar sina läppar mot mig och vi möts i en kyss. Efter ett tag avslutar jag motvilligt kyssen. Han backar bakåt men släpper mig inte med blicken. ''Vi ses snart!'' Ropar han innan han försvinner helt.
''Jag hoppas det'' viskar jag.
NÄSTA DAG:
Med ett svagt leende kliver jag in i skolans byggnad nästa morgon. Min gamla skola.
''Carter!'' Säger Ryan och Chaz högt samtidigt och springer mot mig. ''Hjälp'' piper jag. Dom omfamnar mig i en stor kram så att vi alla tre hamnar på golvet. Vi börjar skratta.
''Vi har saknat dig!'' Ler Ryan. Jag ler stort. ''Jag har saknat er också!''
*
Första lektionen hade gått och det var dags för rast. ''Vi har franska, men du har tydligen spanska! Din dissare'' säger Chaz och låtsas gråta. Jag skakar på huvudet med ett skratt. ''Vi ses sen'' ler jag och går fram till mitt skåp.
Dom springer iväg mot franskasalen. Jag tar ut min spanska mapp och en okänd tjej med mörkbrunt hår och mörka ögon kommer upp bredvid mig.
''Hej'' säger hon med ett brett leende. ''Hej'' säger jag och ler lika stort tillbaka.
''Izza'' säger hon och räcker fram sin hand. ''Carter'' ler jag och skakar den.
''Izza!'' Ropar någon bakom oss. Vi båda två vänder oss om och där kommer ännu en tjej med brunt hår och bruna ögon.
''Där är du ju!'' Säger hon andfått. Izza skrattar och kramar henne snabbt och vänder sen blicken mot mig.
''Carter, det här är Angelica'' ler hon. ''Angelica, det här är Carter!'' Säger hon. Angelica ler brett åt mig.
''Trevligt att träffas!'' Säger hon och räcker fram sin hand. ''Detsamma'' ler jag och skakar den.
*
''Ska vi göra nåt allihop?'' Frågar Angelica och syftar på mig, Izza, Chaz och Ryan.
Chaz rycker på axlarna. ''Visst'' säger han med ett leende på läpparna.
Izza kollar på mig med glädje i sina ögon. Jag skrattar till och blinkar åt henne.
Under dagen hade jag, Angelica och Izza blivit riktigt bra vänner och mot dagens slut hade Izza berättat att hon verkligen gillade Chaz. Och jag visste att hon hade en stor chans på honom.
''Vad vill ni göra?'' Frågar Ryan och kollar frågande på oss alla.
Innan jag hinner svara kommer Nathalie mot oss. Izza och Angelica hade berättat att hon var skolans bitch. Att hon lockar till sig nykomlingarna och är med dem tills det kommer någon ny till klassen och dissar dem då.
''Carter'' säger hon glatt. ''Hej Nathalie'' säger jag med ett frampressat leende.
''Vill du hitta på något?'' Frågar hon glatt. Jag skakar snabbt på huvudet. ''Tyvärr..'' Börjar jag. ''Jag ska vara med Ryan, Chaz, Angelica och Izza'' ler jag.
Hon kollar på mig med en besviken blick.
''Visst, häng med töntarna då'' mumlar hon och kollar ilsket på Angelica och Izza.
Hon skrattar till och vänder på klacken och springer fram till hon som tydligen hette Isabelle.
''Jag hatar henne!'' Säger Angelica och Izza samtidigt och jag skymtar ilskan i deras ögon.
Där kom Angelica, Izza och Nathalie in i bilden :). Michelle kommer i nästa chapter som kommer upp inatt klockan 02.00.
@ Talkin 2 you guys
VINNARNA!
Nu har jag lottat ut vinnarna :). Jag vill tacka alla för era bidrag. Ni är riktigt talangfulla allihop. Ni som inte vann kan komma med senare i novellen :). Iallafall dom flesta av er. Anyways..
Vinnarna är:
Angelica - http://angelicanordin.se/ Timeforbieber.blogg.se
Michelle - mikkiwince.blogg.se, randomstorys.webblogg.se
Nathalie - Nathanahlen.blogg.se, jbkidrauhl.blogg.se
Izza - creddie.blogg.se
Angelica och Izza kommer bli bästa vänner med Carter. Michelle kommer vara tjejen som umgås med sina bästa vänner, men umgås också med Carter då och då. :)
Nathalie kommer vara.. Hm, rent ut sagt skolans bitch. Haha, hon var den ända som ville det och hon passar perfekt in i rollen.. :).
Så till er andra som inte kom med: Var inte ledsna! Ni kan komma med senare :).
@ Talkin 2 you guys
Bli en karaktär i ''Your Back In My Life''
Nu kan DU få en roll i min pågående novell ''Your Back In My Life'' :) Jag kommer lotta ut ungefär 2-3 stycken!
Allt ni behöver göra är att berätta om er själva i en kommentar på detta inlägg! Är ni ungefär 12 år kommer jag höja åldern i novellen om du blir utvald :) Ni som har bloggar får gärna länka dom också så kan jag svara till vinnaren där med! Skulle även vara bra att få eran hotmail så jag kan ställa frågor till er som kan framkomma någon gång! Ni får absolut inte glömma att berätta hur ni vill framstå som i novellen! Snäll, elak tuff osv..
Vinnaren lottas ut imorgon kväll eller på söndag! Så kommentera :) Ser fram emot att få se era bidrag och lotta ut vinnarna!
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 16 - Please Wake Up
Jag krockar in i någon och kollar upp. Jag tittar in i ett par hasselbruna ögon.
''Justin!'' Säger jag och slänger armarna runt honom medans mina tårar rinner ner.
''Vad hände?'' Viskar han i mitt öra. Om jag berättar blir det bara värre..
Jag får inte fram ett ord. Han släpper taget om mig och kollar allvarligt in i mina ögon. ''Varför gråter du?'' Frågar han och jag ser att han lider.
''Inget..'' Stammar jag fram. Han höjer på ögonbrynen. ''Berätta för mig shawty'' säger han. ''Det.. Det blir bara värre då'' viskar jag. Han drar mig in i hans famn och jag känner mig trygg.
''Du kan berätta för mig'' säger han lågt. Jag nickar långsamt och tar ett djupt andetag.
''Det är Joseph, Brian och Adam. Tre killar i min klass..'' Börjar jag. ''Ända sen.. Du åkte för tre år sen har dom hållt på med mig..'' Säger jag lågt. ''Dom säger saker, slåss, kväver mig och...'' Säger jag och Justin kollar på mig med uppspärrade ögon.
''Dom drog in mig i.. Josephs hus och..'' Säger jag och tårarna forsar ner. ''Jag vet inte vad dom tänkte göra'' säger jag gråtandes. Han håller sina armar om mig hårt.
''Vart är dom?'' Frågar han förbannat. Jag skakar på huvudet. ''Nej Justin, det gör inte saken bättre'' mumlar jag. ''Men dom måste ju sluta!'' Säger han irreterat.
''Det gör dom inte'', viskar jag.
''Kan du inte byta skola och gå med Ryan och Chaz igen då?'' Frågar han. Jag rycker tveksamt på axlarna.
*
Justin hade tvingat mig att byta skola så det var vad vi fokuserade på nu.
''Fan också'' mumlar Justin och drar snabbt på sig sina supras. ''Vadå?'' Frågar jag förvirrat.
''Jag måste skynda mig iväg på en intervju'' säger han. ''I'll be watching you on the tv!'' Säger jag glatt. Han skrattar och pussar mig på kinden innan han lämnar huset.
Jag sätter mig ner i soffan och bläddrar bland kanalerna. När jag äntligen hittar rätt kanal dyker Ellen DeGeneres upp på skärmen. Hon börjar dansa med publiken och sätter sig sen andfått ner i en fåtölj.
''Gissa vem vi var här idag?!'' Ropar hon och publiken blir tyst.
''Justin Bieber!'' Ropar hon och publiken jublar, skriker och jag vet inte vad. Justin kommer ut och ler stort. Han vinkar åt publiken, kramar Ellen och sätter sig sen mittemot henne.
''Hej Justin!'' Säger hon glatt.
''Hej!'' Svarar han lika glatt.
''Så.. Du är ju ledig i två veckor till, vilka umgås du med?'' Frågar hon med ett leende. Han rycker på axlarna.
''Min familj, Ryan, Chaz och Carter'' ler han.
''Carter Williams?'' Frågar hon och en bild på mig och Justin dyker upp.
''Yes'' ler han. ''Vi har varit vänner se vi var fem'' lägger han till.
Hon nickar misstänksamt. ''Är ni tillsammans?'' Frågar hon och Justins ansiktsuttryck ändras.
Han skakar snabbt på huvudet. ''Vi är bara vänner'' säger han med ett brett leende. Ellen nickar och intervjun flyter på. Hon frågar mest om hans turné, när han åker och så vidare..
Att Justin ska åka om två veckor gör mig gråtfärdig. Han ska vara borta i tre månader. Det kommer bli svårt.
Jag stänger av tv:n och lutar mig bakåt i soffan.
12 DAGAR SENARE:
Att Alexander inte hade vaknat än gav mig panik. Han måste vakna snart.
Jag drar på mig mina svarta converse och med en suck börjar jag gå mot sjukhuset. Justin åker på sin turné i Afrika om två dagar, samma dag som jag börjar i den nya skolan. Eller.. Jag har ju gått där förr.
Under dom här tolv dagarna hade jag inte gått i skolan. Dock måste jag dit imorgon och säga adjö till Kimberly och Leah, ta hem mina saker och skriva på något papper. Jag, Kimberly och Leah kommer självklart fortsätta vara bästa vänner. Det är ju inte så att jag ska flytta. Bara byta skola. Jag kliver in på sjukhuset och in på Alexanders rum. Han ligger som vanligt i sängen med slutna ögon.
Jag suckar tungt och sätter mig ner på pallen bredvid honom. Jag tar ett hårt grepp om hans hand.
''Du hör mig säkert inte nu, men..'' Säger jag och några tårar rinner ner för min kind. ''Jag älskar dig'' säger jag lågt.
''Jag ska börja i en ny skola förresten, eller min gamla. Så jag kommer gå i samma klass som Ryan och Chaz'' säger jag med ett svagt leende. ''Vi är oroliga för dig Alex, du måste vakna snart.. Men känn ingen press'' viskar jag. ''Öppna ögonen när du känner dig redo'' säger jag och kramar hans hand.
''Jag älskar dig, brorsan'' ler jag och reser mig upp. Jag lämnar rummet och kollar in på honom genom glasrutan. Min lillebror.
Han måste komma tillbaka. Annars kommer inget bli sig likt igen.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 15 - Do As We Say
Jag fortsätter bakåt i bussen och folk viskar med varann när jag går förbi dom. Det var något nytt. Med en suck sätter jag mig ner på sätet längst bak. Det här kommer bli en lång dag.
Jag kliver in i skolans byggnad och allas blickar vänds mot mig. Jag får en klump i halsen men sväljer snabbt ner den igen. Det måste ha läckt ut.
''Carter!'' Ropar Kimberly glatt och kommer fram till mig. ''Hej'' säger jag och ler osäkert. Jag skyndar mig fram till mitt skåp och lägger in min väska och tar ut min mattebok.
''Är det sant att du träffar Justin igen?!'' Frågar Leah som dykt upp bakom mig. Jag rycker på axlarna.
''Antar det'' ler jag och vi börjar gå mot klassrummet. ''Fan vad coolt!'' Säger hon uppspelt. Jag skrattar till och vi går in i klassrummet. ''Here comes the famewhore'' flinar Joseph. Jag suckar och sätter mig ner mellan Kimberly och Leah.
''Strunta i honom'' mumlar Kimberly och ger honom en irreterad blick.
*
När skoldagen äntligen är slut pustar jag ut. ''Vi ses imorgon'' ler jag och börjar skynda mig hemåt.
''Stanna din äckliga slampa!'' Hörs Brians röst bakom mig. Nej, snälla....
Jag vänder mig om och kollar in i ett par blågröna ögon. Adam.
''Hur går det med Justin då?'' Frågar Brian med ett flin i ansiktet. ''Vadårå? Avis?'' Säger jag och ler stort åt honom.
Han örfilar mig och jag flämtar till. ''Idiot'' mumlar jag och börjar gå mot mitt hus.
Jag känner ett hårt grepp om min handled och vänder mig förskräckt om och Joseph flinar stort.
''Jag har inte gjort er något'' piper jag.
Alla tre brister ut i skratt. Jag kollar förvirrat på dom och dom flinar.
''Vad ska vi göra med den stackars oskyldiga flickan?'' Frågar Adam och dom fortsätter skratta. Rädslan blir större och tanken av att dom ska göra någonting får mig att bli nervös.
''Snälla..'' Suckar jag. ''Min bror är på sjukhus, jag måste till han'' säger jag lågt.
''Sämsta ursäkten'' flinar Brian. Tårarna bränner bakom ögonlocken men jag tänker inte gråta här. Inte nu..
''Snälla'' viskar jag och kollar på dom med tårfyllda ögon.
Dom skakar snabbt på huvudet alla tre och drar med mig mot Justins hus.
Vi står utanför och jag ber att han ska se mig. Snälla..
''Det här är vad du ska göra..'' Säger Brian och tar ett djupt andetag.
Jag kollar frågande på honom.
''Du ska dumpa Justin'' flinar han.
''Vi är inte ens tillsammans'' mumlar jag. Jag visste inte ens om vi var det.
''Du ska iallafall sluta vara med han!'' Ryter Adam.
''Aldrig!'' Säger jag högt. ''Bra, då får du ta skiten'' säger Brian och drar med mig mot Josephs hus. ''Men låt mig vara!'' Skriker jag.
Dom drar med mig in i huset och låser dörren. ''Släpp mig!'', Skriker jag i panik och försöker slita mig loss.
''Om du inte vill att något ska hända med din lilla älskling så håll käften och gör som vi säger!'' Säger Joseph högt.
Dom drar med mig in på badrummet och sätter mig ner på golvet. Jag får syn på massa knivar och paniken blir större. ''Du stannar här'' säger Adam allvarligt. Dom stänger toadörren och försvinner ut.
Jag reser mig snabbt upp och lyssnar på deras röster från något annat rum.
''Vad fan ska vi göra med henne då?!'' Väser Brian. ''Jag vettefan!'' Säger Joseph.
Utan att tänka mig för trycker jag försiktigt ner handtaget och smyger mot ytterdörren. Jag sliter upp den snabbt och börjar springa.
Tänkte dom precis döda mig?
Jag krockar in i någon och kollar upp. Jag tittar in i ett par hasselbruna ögon.
''Justin!'' Säger jag och slänger armarna runt honom medans mina tårar rinner ner.
''Vad hände?'' Viskar han i mitt öra. Om jag berättar blir det bara värre..
Kort del utan bilder. Haha men det går väl endå? :)
Vill inte vara osocial mot Michelle så.. Kolla in hennes novellblogg btw! randomstorys.webblogg.se
@ Talkin 2 you guys
LÄNK!!
Hittade precis till en grym novellblogg! Kolla in den :] biebersummer.blogg.se! Hon förtjänar fler läsare + kommentarer :)
@ Talkin 2 you guys
Svar på tal
Har fått några frågor angående utlottningen om vilka som får vara med i novellen. När jag har skrivit klart kapitel 16 och lagt upp det kommer 'tävlingen' att börja. Allt ni behöver göra är att beskriva er så bra som möjligt, om ni är ungefär 12 år kommer jag höja åldern i novellen :) Sen får ni också berätta hur ni vill framstå som i novellen! Typ: Snäll, elak, tuff osv. Men som sagt kommer jag fråga efter kapitel 16 :)
UPDATE: Tack för besöksrekordet! Ni är bäst :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 14 - IF He'll Make It
''Alex är på sjukhus. Han behöver dig!''
Jag slänger mobilen i soffan och drar på mig mina skor och utan att knyta dom börjar jag springa mot sjukhuset.
När jag äntligen kommer fram har jag snö överrallt. Jag springer in och får direkt syn på pappa. ''Pappa!'' Säger jag och slänger armarna runt honom.
''Älskling'' säger han lågt och håller om mig så att jag känner mig som pappas lilla flicka igen.
''Vad hände?'' Frågar jag och kollar på hans rödsprängda ögon.
''Han..'' Börjar han men stänger munnen igen. Jag kollar allvarligt in i pappas ögon i väntan på svar.
''Han blev påkörd av en bil..'' Börjar han och andas djupa andetag. ''Han fick en kraftig smäll mot huvudet'' säger han. Jag spärrar upp ögonen och en tår rinner ner för min kind. ''Vilket rum?'' Frågar jag.
''226'' säger han lågt. Jag nickar och börjar springa förbi massa rum och kommer slutligen fram till rum 226.
Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren försiktigt. Jag får en stor klump i halsen när jag ser att han har massa slangar i sig.
''Nej..'' Viskar jag och sätter mig ner på en pall bredvid honom. Hans ögon är slutna och han andas tungt.
Jag tar hans hand och kollar på honom.
''Alexander'' säger jag och låter mina tårar rinna ner. ''Jag älskar dig'' viskar jag.
En läkare kommer in i rummet och kollar medlidande på mig. ''Vi ska ha ett litet möte. Du, jag, din mamma och din pappa. Följ med mig'' säger han lågt. Jag nickar och torkar mina tårar och följer efter honom in i ett litet rum. Där sitter redan mamma och pappa. Jag sätter mig ner bredvid mamma och hon pussar mig på pannan.
Doktorn sätter sig ner mittemot oss och kollar ner i några papper.
''Som ni vet så fick han en kraftig smäll mot huvudet'' säger han. Vi nickar långsamt och kollar på honom.
''Om han vaknar upp kommer han förmodligen ha tappat minnet'' säger han och mamma flämtar till. ''Om?'' Säger jag med sprucken röst.
''Jag beklagar verkligen'' säger han lågt.
''Han kommer väl att klara sig?'' Frågar pappa och kollar allvarligt på doktorn. Han suckar tungt.
''Vi hoppas på det bästa'' säger han med ett svagt leende.
Jag reser mig snabbt upp ur stolen och går ut ifrån rummet. Han måste klara sig..
Jag sätter mig ner på en stol och väntar spänt.
*
''Carter!'' Ropar Justin så att det ekar. Jag ställer mig upp och kollar på honom när han springer emot mig.
Jag slänger mig i hans famn och låter tårarna forsa ner.
''Jag kom.. Så fort jag kunde'' säger han andfått. Jag nickar långsamt. Han kollar in i mina ögon.
''Han kommer klara sig'' säger han lågt. ''Jag lovar'' säger han med ett svagt leende. Jag nickar och han pussar mig på kinden.
3 DAGAR SENARE:
Jag börjar skolan imorgon och Alexander har fortfarande inte vaknat. Under dom här tre dagarna har jag och Justin varit hemma hos mig och kollat på säkert tusen filmer medans mamma och pappa har spenderat mest av sin tid på sjukhuset.
''Carter'' säger Justin och slänger nya kläder åt mig. Jag kollar frågande på honom.
''Du har skola imorgon..'' Säger han. Jag nickar. ''Du kan inte ligga inlåst på ditt rum hela dagarna! Dusch dags!'' Säger han glatt.
''Jaja'' mumlar jag och tar med mig kläderna in på badrummet.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Det gjorde ont att se Carter så ledsen och deppig. Det som gjorde mest ont var att få se Alexander med slangar i sig på sjukhuset. Jag har känt honom sen han föddes och han är den coolaste grabben jag känner.
CARTER'S PERSPEKTIV:
När jag kliver ut ur duschen med nya kläder är Justin inte längre på mitt rum. Jag rycker på axlarna för mig själv och tänker efter. Vad vore jag utan Justin? Ingenting.
Jag sätter upp håret i en slarvig tofs och går ner till köket där jag får se Justin som står och steker pannkakor.
''Inte världens bästa mat när man knappt har ätit nåt på tre dagar men..'' Säger han med ett flin. ''Jag kan inte laga mat'' säger han och skrattar till.
Jag skrattar och ler stort.
NÄSTA MORGON:
Jag vaknar av det jobbiga alarmet. Toppen. Slut på frid. Jag reser mig trött upp och går fram till min garderob.
Jag drar fram en blå T-shirt med texten: I ♥ CANADA tillsammans med ett par svarta jeans. Jag drar av mig pyjamasen och tar på mig de andra kläderna. Sen tar jag på mig ett par vita strumpor. Därefter borstar jag håret och borstar tänderna innan jag springer ner till hallen och drar på mig mina svarta converse. Jag drar snabbt på mig min svarta skinnjacka, tar min väska och springer snabbt iväg mot busshållsplatsen.
Jag hinner precis i tid och ler ursäktande åt busschauffören.
Jag fortsätter bakåt i bussen och folk viskar med varann när jag går förbi dom. Det var något nytt. Med en suck sätter jag mig ner på sätet längst bak. Det här kommer bli en lång dag.
@ Talkin 2 you guys
Tack♥
Jag vill bara tacka så jättemycket för alla fina kommentarer! Ni är gulvärda. Det är dom som får mig att skriva :]
Mitt morgonhumör är hemskt, så att vakna upp med massa kommentarer har gjort det mycket bättre! Ni är jätteduktiga på att kommentera! Jag vill också tacka er andra som läser min blogg fast inte kommenterar! Att kommentera är inget måste. Det gör mig bara gladare att få läsa dem! Runt kapitel 20 kommer jag göra en utlottning av 2-3 stycken som kommer få vara med i novellen! Tänkte ju göra det på min gamla novell men den blev somsagt hackad. Nu har jag iallafall fått en ny start och vore det inte för er hade jag lagt ner bloggen för länge sen! :]
Här mailar ni mig: [email protected]
Och här är min msn som jag använder för att prata på, var inte rädda för att adda mig :] [email protected]
Jag svarar på alla mail och alltid när folk skriver. Tack! ♥
Kapitel 13 är nedanför!
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 13 - He Needs You
''Jag gillar dig också'' säger jag och kollar ut på vågorna. ''Fast bara som en vän'' lägger han till. Jag skakar på huvudet. ''Vad menar du?'' Frågar han. Jag suckar tungt och kollar allvarligt på honom.
''Jag gillar dig Justin'' säger jag och han kollar hoppfullt på mig. ''Mer än en vän'' lägger jag till.
Lyssna på låten medans ni läser kapitlet :)
Han kollar på mig med öppen mun. Jag vinkar med min hand framför hans ögon. Han rycker till och stirrar förvånat på mig. ''Sluta'' säger jag och ger han en obehaglig blick. ''Det känns obehagligt när du kollar på mig sådär'' mumlar jag och drar på mig mina skor. Jag knyter dom noga och kollar upp på Justin.
''Gör du?'' Frågar han i chock. Jag himlar med ögonen och skrattar till.
''Ja'' säger jag allvarligt. ''Jag började se dig på ett annat sätt imorse'' lägger jag till och reser mig upp.
Han reser sig också upp. ''Så..'' Säger han och rycker på axlarna. ''Så jag får göra det här?'' Frågar han och pressar sina läppar mot mina.
Jag knuffar undan honom försiktigt och skrattar. ''Visst, men inte här'' säger jag menande och tänker på paparazzis. ''Juste'' ler han och vi börjar gå tillbaka mot husen.
''Är det kul att vara känd då?'' Frågar jag med ett svagt leende för att avbryta den pinsamma tystnaden.
''Jadå'' säger han och ler stort. ''Jag älskar mina fans!'' Säger han och gör en bekymrad blick. ''Men jag älskar inte paparazzis lika mycket...'' Säger han och pekar bakom oss. Jag vänder mig om och får syn på paparazzis. Toppen!
''Yay'' mumlar jag och vi börjar gå snabbare.
''Ska vi inte springa?'' Frågar Justin och kommer ikapp mig. Jag rycker på axlarna. ''Visst, om du vill ramla igen'' ler jag. Han skrattar till och tar min hand och vi börjar springa och när vi kliver in i Justins hus pustar vi ut.
Hans mamma kommer panikslagen in i hallen. ''Jag såg er springa, är ni okej?'' Frågar hon och kollar förskräckt på oss. Justin himlar med ögonen och jag ler svagt.
''Vi mår bra'' säger jag och ler större. Hon ler stort. ''Tack och lov!'' Säger hon och försvinner in i köket igen.
''Vad ska vi göra?'' Frågar Justin. Jag rycker tveksamt på axlarna och börjar tänka. Hockey skulle vara kul.
''Hockey!'' Säger jag glatt. Han vänder sig om och kollar förvirrat på mig. ''Jag vill se om du fortfarande har dina skills kvar'' ler jag. ''Plus att jag har tränat'' lägger jag till. ''Visst, men tänk på vem du utmanar!'' Flinar han. Jag blinkar åt honom och han öppnar dörren och tittar ut. ''Dom är borta'' ler han. Jag pustar och ut och vi skyndar oss mot ishallen.
När vi gått i tystnad kommer vi äntligen fram. Vi kliver in i den stora hallen och drar på oss skridskor, en hjälm och benskydd.
När jag är klar vänder jag mig om mot Justin som räcker mig en hockeyklubba. ''Be ready'' ler jag och tillsammans går vi ut på isen. Vi ställer oss i mitten och Justin lägger ner pucken framför oss. ''1..'' Börjar jag. ''2..'' Säger han och flinar. ''3!'' Säger vi samtidigt och börjar spela. Han dribblar förbi mig så jag åker snabbt efter honom och tar pucken ifrån honom. Jag börjar åka mot hans mål och när jag nästan kommit tillräckligt nära för att skjuta mål kommer han ikapp mig. ''Fan'' mumlar jag när han tar pucken. Jag börjar skratta och åker efter honom. Innan jag hinner reagera stannar han och vänder sig om mot mig så att jag krockar in i honom och vi båda två hamnar på isen. Vi börjar skratta hysteriskt.
''Aj'' får jag fram mellan skrattattacken.
När vi lugnat ner oss reser han sig upp och hjälper mig upp och vi börjar göra oss i ordning för att lämna ishallen.
*
''Vi ses imorgon Biebs'' ler jag när vi står utanför mitt hus på tröskeln. ''Självklart shawty'' ler han. Han kysser mig passionerat och jag vinkar efter honom. När han är utom synhåll trycker jag ner det tröga handtaget och kliver in i huset. Ingen är hemma. Konstigt..
Jag rycker på axlarna och drar av mig skorna och jackan. Sen går jag ut i köket och häller upp flingor med mjölk som jag snabbt äter upp. Jag lägger ner disken i diskhon och går upp på mitt rum.
Jag sätter mig med min laptop i sängen och förns då reagerar jag på vad klockan är. Halv 11 på kvällen och ingen är hemma? Dom kanske är hos Pattie? Jag rycker på axlarna ännu en gång och loggar in på Facebook. Jag rycker till när jag har över 100 vänförfrågningar. Jag suckar och börjar långsamt acceptera alla. Jag skriver ett nytt inlägg. ''Ensam hemma :('' Sen loggar jag in på Twitter och skriver samma sak. Jag lutar mig mot väggen och flämtar till när det plingar till i mobilen. Jag ler lite när jag får se Justins namn på skärmen.
''Saknar dig redan :('' Står det. Jag ler stort och knappar in ett svar. ''Saknar dig också Biebs! :( Förresten, är mina föräldrar och Alex hos dig?'' Skriver jag och lägger mobilen bredvid mig. Är vi tillsammans nu? Det borde vi väl vara? Jag vet inte..
Det plingar till i mobilen igen och Justin lyser över hela skärmen. ''Nej :o Vadå? Är dom inte hemma? Ska jag komma över?'' Står det. Paniken stiger och jag skriver ett svar. ''Det är lugnt, jag hör av mig om dom inte kommit hem inom en timme :)'' Skriver jag och han svarar direkt. Jag skrattar och kollar på hans svar.
''Gör det ♥'' står det och jag ler stort och lägger ner mobilen i fickan. Jag går in till vardagsrummet och kollar på So you think you can dance.
När programmet nästan är slut plingar det till i mobilen igen och jag rycker till. Jag drar upp den och paniken stiger ännu mer när jag får se mammas namn på skärmen. Tveksamt öppnar jag smset och kollar förskräckt på skärmen.
''Alex är på sjukhus. Han behöver dig!''
Vad kan ha hänt? :o
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 12 - I Like You
Han kollar nervöst på mig. Jag höjer på ögonbrynen och skrattar till.
Han flyttar sig närmare mig och då inser jag att det är dags. Men.. Tänk om allt förstörs. Vänskapen.
Han pressar sina läppar mot mina och vi möts i en kyss.
Han flyttar sig och kollar panikslaget på mig. ''Förlåt, jag..'' Säger han och reser sig upp. ''Vad har jag gjort?!'' Säger han förskräckt och slår sitt huvud i väggen. Jag kollar frågande på honom. ''Fan'', muttrar han och drar på sig sin jacka.
''Justin...'' Försöker jag men han avbryter mig direkt. ''Du hatar mig nu...'' Säger han och drar på sig sina skor och springer ner till hallen. Jag springer snabbt efter honom.
''Men vänta!'', Ropar jag och han vänder sig snabbt om mot honom.
''Sanningen är att jag verkligen gillar dig Carter, mycket.. Snälla förlåt!'', Säger han. Jag kollar förvirrat på honom. ''Jag gillar dig också, men...'' Försöker jag. Han avbryter mig självklart. ''Men inte på det sättet, jag fattar'', säger han och smäller igen dörren efter sig. Vad är det för fel på killen? Jag suckar och drar på mig mina svarta converse. ''Godmorgon'', säger mamma. Jag vänder mig om. Hennes hår står åt alla håll.
''Vad är klockan?'', frågar jag. Hon tar upp sin mobil ur sin morgonrock. ''Halv sju'', mumlar hon och ger mig en allvarlig blick. ''Sov Justin här inatt?'' Frågar hon. Jag tvekar men nickar till svar.
''Vad gjorde ni?'' Frågar hon. Jag himlar med ögonen. ''Ingenting! Jag somna så fort jag kom hem'', säger jag och smäller igen dörren efter mig. Jag går med snabba steg mot vattnet. Där brukade jag och Justin sitta och kolla på vågorna och peka på den största vågen. När jag kommer fram sätter jag mig ner på det lilla berget och drar av mig skorna. Jag kollar ut över havet och kollar på de stora vågorna som kommer mot berget.
''Jag tänkte att du skulle vara här'', hörs en låg röst bakom mig som jag känner igen. Justin. Jag vänder mig om och kollar på honom.
''Du kunde låtit mig förklara'', mumlar jag och kollar ut över vattnet. Han sätter sig ner bredvid mig och ger mig en ledsen blick. ''Förlåt'' säger han och kollar hoppfullt på mig.
''Men Justin!'' Säger jag och kollar allvarligt på honom.
''Förlåt.. Jag ska låta dig prata'', säger han och kollar ut över vattnet. ''Tack!'' Säger jag och tar ett djupt andetag.
''Jag gillar dig också'' säger jag och kollar ut på vågorna. ''Fast bara som en vän'' lägger han till. Jag skakar på huvudet. ''Vad menar du?'' Frågar han. Jag suckar tungt och kollar allvarligt på honom.
''Jag gillar dig Justin'' säger jag och han kollar hoppfullt på mig. ''Mer än en vän'' lägger jag till.
Orkar inte skriva mer, men det är alltid något! Kommentera :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 11 - It's Time
''Förlåt'', säger hon lågt. Jag skakar på huvudet.
''Alla gör misstag'', säger jag med ett svagt leende.
Hon ler tacksamt och sluter sina ögon. Jag sätter mig ner bredvid henne och stryker mina händer igenom hennes hår. Efter en liten stund hör jag hennes tunga andetag. Jag lägger mig ner bredvid henne och sluter mina ögon.
CARTER'S PERSPEKTIV:
När jag vaknar nästa morgon ligger Justin bredvid mig och sover. Mitt huvud bultar och jag mår illa.
Typiskt. Vad hände igår egentligen? Allt jag minns är att Justin hjälpte mig hem.
Jag reser mig försiktigt upp och går fram till min garderob. Jag drar fram ett par svarta mjukisbyxor tillsammans med en vit T-shirt med texten; Music is my boyfriend.
Jag tar med mig kläderna in på badrummet och lägger dom på toastolen. Jag ställer mig framför spegeln och granskar min spegelbild. Håret står åt alla håll och min mascara har runnit.
*
När jag duschat, dragit på mig kläderna, tvättat ansiktet, borstar håret och borstat tänderna lämnar jag badrummet. Justin ligger vaken i min säng och ler när han får syn på mig. Hans leende var så underbart. Jag är så glad att vi hittat tillbaka till varann. Jag ler stort tillbaka och sätter mig ner bredvid han. ''Vad gör du?'' Frågar jag när han håller på med sin mobil. ''Twitter'', ler han. Jag nickar och drar upp min nya iPhone ur fickan.
''Fick du en iPhone?'' Frågar han glatt. Jag nickar med ett leende och flyttar mig närmare honom för att se.
''Chillar med @CarterWilliams' skriver han. Jag skrattar till och loggar in på twitter jag med.
'Chillar med @justinbieber :)' skriver jag och lägger mig ner på rygg och kollar upp i taket.
''Jag har en intervju imorgon. Vill du följa med?'', Frågar Justin. Jag rycker på axlarna. ''Sure'', ler jag och fortsätter kolla upp i taket.
''Carter?'', säger han. Jag vänder mitt ansikte åt hans håll. ''Yes?'', Säger jag och ler svagt.
''Öh..'' Börjar han och skakar på huvudet. ''Det var inget, glömde bort'' ler han. Jag nickar tveksamt. ''Okej''.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Vad håller jag på med? Jag får inte se Carter på det sättet! Jag vet inte vad som har hänt, men sen igår har jag gillat henne.. Och då menar jag gillat henne. Mycket.
Sluta nu Justin.
CARTER'S PERSPEKTIV:
''Vad vill du göra?'', Frågar jag med ett leende och sätter mig upp. Han verkar tänka efter. ''Kolla på film!'' Säger han glatt. ''Sure'', ler jag och reser mig upp ur sängen. Jag går fram till dvd spelaren och kollar efter någon bra film. ''Vilken vill du se?'', frågar jag.
''Har du kvar Dicky Roberts?'' Frågar han glatt. Jag skrattar till. ''Självklart'', ler jag och sätter i filmen i dvd spelaren och filmen börjar. Jag sätter mig ner bredvid Justin och vi kollar på filmen.
Det känns konstigt. Jag vänder huvudet försiktigt åt Justins håll och kollar på hans underbara leende. Åh nej... Börjar jag falla för min bästavän? Jag vänder snabbt tillbaka huvudet och försöker koncentrera mig på filmen.
*
När den äntligen är slut är jag pigg. ''Vad ska vi göra nudå?'' Frågar jag uttråkad. Han tänker efter.
''Jag vet'', säger han och ler sitt busiga leende. ''Det där leendet är aldrig bra'', säger jag och kollar förskräckt på honom.
Han knuffar ner mig från sängen. ''Justin!'', säger jag och låtsas bli sur. Han skrattar och sätter gränsle över mig och börjar kittla mig så jag skrattar som aldrig förr. ''Sluta!'', Får jag fram mellan skrattattacken.
Efter en liten stund slutar han och jag sätter mig andfått upp. Han skrattar hysteriskt så att han får tårar i ögonen. ''Your going down biebs'', ler jag. Han skrattar till en sista gång och det blir en pinsam tystnad.
Han kollar nervöst på mig. Jag höjer på ögonbrynen och skrattar till.
Han flyttar sig närmare mig och då inser jag att det är dags. Men.. Tänk om allt förstörs. Vänskapen.
Han pressar sina läppar mot mina och vi möts i en kyss.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 10 - The Party
''Justin!'' Skriker jag panikslaget. Han rör inte en min. ''Aj'', säger han och kollar ner på sin fot. ''Jag tror jag stuka den'', säger han med en sorgsen blick. ''Fan'', mumlar jag när dom kommer fram och omringar oss.
''Är ni tillsammans?!'' Ropar dom ifrån olika håll. Dom fortsätter skrika och min huvudvärk blir större och större.
''Om du bara hade Kenny med dig nu'', viskar jag. Justin suckar och försöker gå men flämtar till. ''Jävla fot'', muttrar han och sätter sig ner i snön. Jag skrattar till och tar ett djupt andetag.
''Snälla, lämna oss ifred!'' Ropar jag men dom fortsätter ta kort. ''Ni har gjort så att Justin har stukat sin fot!'' Säger jag högt och hjälper Justin upp.
''Dina fans är urgulliga, men paparazzis vill man bara slå sönder'', mumlar jag och hjälper honom att gå.
Han nickar instämmande och vi tränger oss förbi alla paparazzis och börjar gå mot Justins hus.
*
När jag lämnat Justin hemma och jag varit hemma ett tag plingar det till i min mobil. Kimberly lyser det över hela skärmen. Jag ler och öppnar smset. 'Okej jag vet att fester inte är din grej men jag ska ha en liten fest imorgon :) Det blir som en liten avslutning på jullovet!'' Står det. Jullovet var slut om en vecka. Fester var verkligen inte min grej men.. Hon är ju min kompis.
''Hur många kommer?'' Knappar jag tveksamt in och skickar iväg meddelandet.
''Typ bara 10 pers, vi ska bara chilla :)'' står det. Bara ta det lugnt alltså, jag behöver ju inte dricka något.
''I'll be there'', skriver jag och hoppar in i duschen.
NÄSTA DAG:
Jag drar på mig ett par svarta jeansshorts tillsammans med en tröja med tryck på. Jag drar några drag med mascaran och drar sen på mig mina skor.
''Jag kommer hem sent!'', ropar jag och tar min handväska.
''Vi är hos Justins morföräldrar till sent inatt, så kom dit efter festen!'' Ropar pappa till svar. ''Okej!'' Ropar jag och smäller igen ytterdörren efter mig. Jag skyndar mig hem till Kimberly och knackar på dörren. Den öppnas av Leah som ler stort när hon får syn på mig. ''Du kom!'' Säger hon glatt och omfamnar mig i en kram. ''Of course!'' Ler jag och går in i huset. Jag får syn på en hel folkmassa i hallen, vardagsrummet och köket.
''Va?'' Får jag fram. Leah ler lite oskyldigt. ''Du skulle inte komma om vi sa att det var såhär mycket folk'', säger hon oskyldigt.
Jag himlar med ögonen och ställer ner min väska på byrån och går sen och sätter mig ner i soffan.
Brian sätter sig ner bredvid mig och jag spärrar upp ögonen. Han flinar och ser full ut.
''Hej'', säger han och tar en klunk av en ölburk. ''Hej'', mumlar jag och kollar runt på alla som står och dansar tätt intill varann. Fester var verkligen inte min grej.
''Förlåt'', säger han och kollar djupt in i mina ögon. Jag kollar förvånat på honom. Han flyttar sitt ansikte närmare mitt och är bara några centimeter ifrån mig.
Han luktar öl.
Innan jag hinner reagera pressar han sina läppar mot mina och vi möts i en kyss. Jag spärrar upp ögonen och knuffar undan honom. Panikslaget reser jag mig upp och skyndar mig ut i köket. Okej, vad hände nyss?
Jag gör en äcklad min och Kimberly dyker upp bredvid mig och räcker mig en hel vodkaflaska.
*
Okej, vad har jag gjort? Mitt huvud dunkar och jag är.. Full.
Jag tar handen för huvudet och suckar tungt.
Jag vinglar ut i hallen och sliter tag i min väska och lämnar huset. Det här var ett stort misstag.
Jag börjar sakta gå mot Justins hus eftersom att mina föräldrar var där. Dom kommer bli så arga när dom får se mig full. För första gången.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Carter!'' Ropar jag glatt när hon sakta kommer gående mot mitt hus. Jag springer glatt fram till henne. Hon kollar på mig med trötta ögon. ''Har inte du stukat foten?'' Säger hon och en stank av alkohol kommer ut från hennes mun.
Jag skakar på huvudet. ''Den är bättre nu'', mumlar jag och blir lite irreterad. ''Har du druckit?'' Frågar jag. Hon rycker på axlarna. ''Jag..'' Börjar hon och verkar inte få fram orden.
''Du..?'' Säger jag och kollar frågande på henne.
''Kimberly hade fest och...'' Säger hon och tar ett djupt andetag. ''Jag tänkte inte på vad jag gjorde'', mumlar hon. ''Vänta här'', säger jag irreterat och springer in i huset. ''Carter är jättetrött och vill hem och sova, har ni nycklar så kan jag lämna henne hemma?'', frågar jag. Hennes mamma nickar. ''Självklart'', ler hon och räcker mig nycklarna. ''Tack Miss. Williams'', ler jag och springer ut ur huset med nycklarna i handen.
Hon sitter ner i snön när jag kommer fram till henne. Jag drar upp henne och tysta börjar vi gå mot huset.
När vi kommer fram drar jag upp nycklarna ur fickan och låser upp. Hon går in och sparkar av sig skorna och kastar väskan på golvet. Sen skyndar hon sig upp på övervåningen. Jag drar av mig mina skor och stänger dörren efter oss. Jag följer med henne upp och när jag kommer upp ligger hon i sin säng och kollar på mig med trötta ögon.
''Förlåt'', säger hon lågt. Jag skakar på huvudet.
''Alla gör misstag'', säger jag med ett svagt leende.
Hon ler tacksamt och sluter sina ögon. Jag sätter mig ner bredvid henne och stryker mina händer igenom hennes hår. Efter en liten stund hör jag hennes tunga andetag. Jag lägger mig ner bredvid henne och sluter mina ögon.
Nästa chapter kommer imorgon och då händer det grejer :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 9 - Run!
Ett halsband. Med diamanter? Äkta silver? Och ett kors?
Jag ler stort. Jag sa ju att jag inte önskade mig något. Carter var för bra. Men nu hade jag säkert sårat henne... Igen.
CARTER'S PERSPEKTIV:
När jag vaknar nästa morgon får jag syn på Justin som ligger och sover i soffan bredvid min säng. Jag flämtar till och spärrar upp ögonen. Vad gör han här? Är inte han med Selena?
Han öppnar sakta ögonen och kollar trött på mig. Han bär halsbandet han fått utav mig. Jag ler lite åt det men slutar le direkt.
''Carter'', säger han med ett leende och sätter sig bredvid mig. Han drar upp något ur sin ficka och räcker mig det. En ask. Jag lägger asken bredvid mig på sängen och kollar in i Justins ögon.
''Är du inte.. Med Selena?'' Stammar jag fram. Han skakar snabbt på huvudet. ''Hon sa att jag skulle gå till dig. Hon åkte hem'' säger han och rycker på axlarna. Selena var alltså inte en snobbig diva.
''Oj'', säger jag och biter mig i läppen.
''Jag är inte tillsammans med henne'', säger han allvarligt och kollar in i mina ögon. Jag nickar. ''Okej. Jag tror dig'', säger jag med ett svagt leende. ''Öppna din julklapp nu'', säger han och flinar. ''Och tack för halsbandet! Det är awesome. Hur hade du råd med det?'' Frågar han allvarligt. Jag rycker på axlarna. ''Sparar man så gör man'', ler jag och tar upp asken. Tveksamt öppnar jag den och brister ut i skratt.
Han börjar också skratta hysteriskt men lugnar sen ner sig.
Jag undersöker halsbandet med Justins ansikte på. Det var av äkta silver och en liten diamant högst upp.
''Där har du mitt löfte'', säger han och ler. Jag kan inte låta bli att skratta åt halsbandet men ler sen. ''Tack Justin'', säger jag med ett leende. Jag reser mig upp och Justin tar mitt halsband och ställer sig bakom mig. Jag håller upp håret och han knäpper fast det.
Jag vänder mig om mot honom och ler mitt största leende någonsin. När han hade lämnat mig för tre år sedan och aldrig hörde av sig, trodde jag att jag aldrig skulle le igen. Det gjorde jag knappt heller. Men nu, det kändes så skönt att ha honom vid min sida igen. Och nu känns det som att han faktiskt ska stanna. Att han inte ska glömma mig, eller sluta höra av sig. För en gångs skull kände jag mig.. Lycklig.
''Dom här tre veckorna vi har på oss..'' Säger han och ler stort. ''Dom ska vi ta vara på'', säger han. Jag nickar och skrattar till åt att han låtit som en gammal gubbe.
*
''Justin Bieber!'' Ropar massa paparazzis när vi är på väg till stan. ''Nej snälla'', säger han irreterat och tar min hand. Vi börjar springa en bit och när vi nästan kommit undan dom halkar Justin på isen. ''Justin!'' Skrattar jag. ''Aj'' säger han och sätter sig upp. Jag drar upp honom och vänder mig om. Fan, nu kommer dom.
En liiiiten del hann jag med! :D
@ Talkin 2 you guys
Angående uppdateringen idag :)
Uppdateringen idag kommer inte bli den bästa. :(
Min moster kommer med tåget nu och självklart vill jag spendera tid med henne nu för hon har precis kommit hem från Tunisien! Och sen vid sextiden ska jag och mitt band gå och jobba med musiken. Men jag ska verkligen försöka få upp 1-2 chapters ikväll sen! :) Beror på om min moster sover över eller stannar hemma, we'll see..
Hoppas verkligen ni förstår! Ni är världens bästa läsare! :)
@ Talkin 2 you guys
En awesome novellblogg!
Haha, är det någon som är vaken nu? :]
Anyways, så ber jag er att kolla in på http://justinmusic.blogg.se (En novellblogg om Justin Bieber!) Tjejen skriver GRYMT och förtjänar så mycket fler läsare och kommentarer! Så snälla, kolla in den! Helt klart värt det!
Själv har jag fastnat i den och sitter och läser alla kapitel nu på natten! Hihi :]
Har dock bara till kapitel 12, men fortsätter läsa så fort jag vaknar imorgon! :D KOLLA IN DEN!
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 8 - Christmas
Han ler hånfullt åt mig. ''Twitter'', säger han med ett flin.
''Du skulle bara våga'', säger jag. Han visar mig sin senaste tweet.
''Hahah, visst är @CarterWilliams gullig som jultomte? ;)'' Står det. Jag skrattar och ger honom en hånfull blick. ''Vänta bara Bieber'', säger jag och ler. ''Vänta bara''.
Dagen före julafton. Jag springer mot köptcentret och in på någon smyckeaffär.
''Hon skulle älska det'', viskar jag och tänker på min mamma. ''Ursäkta, vad kostar den här?!'' Ropar jag åt kassörskan. Hon drar på sig sina glasögon och kommer fram till mig.
''1000 dollar'', säger hon. Jag spärrar upp ögonen och tar fram min plånbok. Jag hade sparat sen jag var 10.
''Öh..'' Börjar jag och tvekar. ''Jag vill köpa den'', mumlar jag.
*
Jag hade köpt presenter åt mamma, pappa, Alexander, Kimberly och Leah. Och nu var det bara Justin kvar.
Jag suckar för mig själv och drar fram min mobil och skriver in ett sms till honom.
''Vad önskar du dig? :)'' Skriver jag och skickar iväg meddelandet.
Jag går in på ännu en smyckeaffär och kollar på killhalsbanden. Det plingar till i mobilen och jag tar snabbt upp dom och ler när jag läser hans namn.
''Sålänge vi är vänner.. Inget :)'' Står det. Jag suckar och lägger ner mobilen i fickan igen och min blick fastnar på ett silvrigt halsband med ett stort svart kors på.
''Den där kostar 2000 dollar'', säger den snobbiga kassörskan bakom mig och ler stort. ''Lycka till med att få dom pengarna'', säger hon. Jag himlar med ögonen. ''Det är äkta silver plus en diamant! Rea du vet'', säger hon och blinkar med ena ögat. Justin skulle älska det. Jag vet det.
Jag biter mig hårt i läppen. Köper jag det har jag inga pengar kvar, men vad gör man inte för en vän?
''Jag vill köpa det'', säger jag och kassörskan kollar förvånat på mig. ''Jag har råd'', mumlar jag. Hon rycker på axlarna och tar fram halsbandet ur skåpet.
Hon ställer sig bakom kassan och knappar in något.
''2000 dollar'', säger hon. Jag biter mig hårt i läppen och räcker henne mina sista pengar.
NÄSTA DAG:
Julafton. Min första tanke när jag vaknar nästa morgon. Jag reser mig upp ur sängen och går fram till min garderob. Jag drar fram ett par vita tights, en svart lång T-shirt och en tomtemössa som jag drar på mig.
Jag springer glatt ner till köket och möts av en glad familj.
*
Jag hade fått en iPhone 4, en ny mp3 med headset och Adam Lamberts nya cd. Amazing.
''Jag springer bara över till Justin med hans julklapp!'' Ropar jag och smäller igen dörren efter mig. Jag börjar snabbt gå i kylan mot Justins hus.
Jag knackar glatt på dörren och han öppnar direkt. Bredvid han står.. Selena Gomez?
''Oh'', säger jag lågt och kollar ner i marken. ''Jag ville bara..'' Säger jag men får inte fram orden.
''Ge dig.. Det här'', mumlar jag och räcker honom påsen. ''Jag måste gå'', mumlar jag och börjar gå. Jag vänder mig om en sista gång och Justin står kvar och kollar sorgset på mig.
Jag suckar och springer hem igen och upp på mitt rum. Jag vet inte varför jag regaerade som jag gjorde. Dom verkar ju vara tillsammans, ljög han för mig? Det gjorde bara så ont att se han med en annan tjej. Jag har inget emot Selena men.. Allt är så komplicerat.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Du kanske borde gå till henne'' säger Selena allvarligt och ler åt mig. ''Hon verkar gilla dig eftersom hon tog det så hårt'' fortsätter hon. Jag skakar på huvudet.
''Vi är bara vänner'', säger jag och lägger ner påsen på byrån.
''Ska du inte kolla vad det är?'' Frågar hon. Jag skakar på huvudet igen. ''Jag gör det sen'', säger jag med ett leende.
''Okej'', säger hon och drar på sig sina skor. ''Min taxi är här nu, det var grymt kul att få träffa dig igen Justin! Hälsa Pattie när hon kommer tillbaka'', säger hon och ler stort. Jag nickar. ''Det ska jag göra, ta hand om dig'' säger jag och omfamnar henne i en kram. ''Du också'', ler hon och öppnar ytterdörren. Jag vinkar efter henne och stänger igen dörren när hon åker iväg.
Jag suckar tungt och öppnar påsen och får syn på en ask. Jag höjer på ögonbrynen och får syn på.. Ett halsband. Med diamanter? Äkta silver? Och ett kors?
Jag ler stort. Jag sa ju att jag inte önskade mig något. Carter var för bra. Men nu hade jag säkert sårat henne... Igen.
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 7 - Paparazzi
''Jag kan inte fatta att du är här'', viskar jag. Han kramar mig hårt tillbaka. ''Nu är jag här, och nu ska vi hålla kontakten'', säger han. Jag nickar. ''Om du inte vill att jag ska göra mos av dig'', ler jag och vi skrattar till.
''Jag har saknat dig Justin'', säger jag och släpper taget.
''Jag har saknat dig också Carter'', säger han med ett brett leende och kollar in i mina ögon.
Klockan var kvart i nio och jag skulle träffa Zack. Egentligen ville jag inte, men jag hade ju lovat honom..
''Miss Williams har en dejt!'' Säger Justin och blinkar med ena ögat. ''Go for it!'' Lägger han till.
Jag skrattar och skakar på huvudet. ''Han är inte min dejt Justin'', säger jag och drar på mig mina silvriga skor.
''Jag känner han knappt'', ler jag och undersöker mig själv i spegeln. Håret var plattat och mina skor matchade perfekt till min röda klänning.
''Hur ser jag ut?'' Frågar jag men ångrar mig direkt.
''Som alltid'', säger han och flinar. ''Fantastisk'', lägger han till. Jag ler stort. ''Tack Justin!'' Säger jag och fortsätter le.
''Jag kommer snart'', säger jag och öppnar dörren. ''Lycka till!'' Ropar han innan jag smäller igen dörren. Jag himlar med ögonen och börjar gå mot spelrummet.
När jag kommer fram är den första jag får syn på Zack. Han bär kostym. Jag skrattar till och han ler stort och omfamnar mig i en kram.
''Hur känner du Bieber?'' Frågar han. Jag rycker till och kollar frågande på honom.
''Jag såg er'', säger han. ''Igår'', lägger han till. Jag skakar på huvudet.
''Vi har varit vänner sen vi var 5'', säger jag. Han nickar och tar fram sin mobil och skriver in något.
''Ska vi gå?'' Frågar jag och kollar frågande på honom.
Han nickar och krokar sin arm i min. ''Let's go'', säger han och vi börjar gå mot en resturang.
Vi sätter oss ner och jag undersöker den glamourösa resturangen.
''Så..'' Börjar han medans vi väntar på att någon ska komma och ta våran beställning.
''Är du kär i Justin?'' Frågar han och jag höjer på ögonbrynen.
''Nej'', säger jag och tar ett djupt andetag. ''Vi är bara vänner'', säger jag. Han nickar och skriver in något på sin mobil.
Jag himlar med ögonen och lyser upp när en man kommer fram för att ta våran beställning.
*
Okej. Alla dom här frågorna var obehagliga. Hur jag känner Justin, om jag någonsin haft några känslor för honom, om han är tillsammans med Selena Gomez, om vi varit tillsammans och så vidare..
Varje gång jag svarade på någon fråga skrev han in något på sin mobil.
''Jag ska bara gå på toaletten'', säger han med ett ursäktande leende. Jag nickar.
''Okej'', ler jag och när han försvunnit kastar jag en blick på hans mobil som ligger kvar på bordet. Perfekt.
Jag tar den och går snabbt in på skickade sms.
''Jag berättar allt när jag kommer. Nu har vi så mycket detaljer så att vi kan lägga ut det i tidningarna och på nätet!'' Står det. Jag spärrar upp ögonen och går in på inkorgen.
''Toppen! Jag brukar tröttna på att paparazzis inte får något gjort. Men du är helt klart ett undantag!'' Står det.
Fyfan. Han lurade mig.
Jag kastar hans mobil hårt i golvet och självklart kommer han ut från badrummet precis då.
''Vad gör du?!'' Ryter han och kollar förbannat på mig. ''Raderar din fakta'', mumlar jag och springer tillbaka till min hytt. En tår rinner ner för min kind. Och en till.
Det är nu jag kommer få massa tweets när hans fans hotar mig, massa hatbrev och så vidare.. Typiskt.
Dörren öppnas och in kommer ingen mindre än Justin.
''Jag såg när du sprang'', säger han lågt och sätter sig bredvid mig i min säng.
''Vad har hänt?'' Frågar han och kollar medlidande på mig.
''Zack..'' Börjar jag och tar ett djupt andetag. ''Han är en paparazzi'', mumlar jag. ''Han frågade massa saker som hur vi känner varann, om jag har känslor för dig, om vi varit tillsammans någon gång och massa sånt'' säger jag lågt. ''Och.. Sen läste jag hans sms.. Och han är en paparazzi'', viskar jag och suckar tungt.
Justin kollar på mig med en tom blick.
''Snälla förlåt mig'', säger jag lågt och han spärrar upp ögonen.
''Du har inget att säga förlåt för!'' Säger han och lägger armarna om mig. ''Du kunde inte veta att han var en paparazzi'', säger Justin och kollar allvarligt in i mina ögon.
Jag nickar. ''Du har rätt'', viskar jag. Han nickar. ''The Biebs har alltid rätt'' flinar han.
NÄSTA DAG:
Jag ställer mig mot väggen och väntar på att dom ska släppa ut oss från båten.
Justin tar fram sin iPhone och ler brett. ''Smile!'' Säger han. Jag himlar med ögonen och kollar in i kameran.
Vi kliver av båten och en kyla omfamnar oss. Jag sliter snabbt tag i min jacka från mamma och drar på mig den.
''Snöbollskrig!'' Skrattar Justin och börjar attackera mig med snöbollar. ''Your going down Biebs!'' Skrattar jag och kastar snöbollar tillbaka.
''Jag är så glad att dom har hittat tillbaka till varann'', hör jag mammas röst säga när jag kastar en snöboll rakt i Justins ansikte. Jag skrattar högt. ''Mitt i prick!'' Säger jag och börjar forma en snöboll till.
''Jag med'', hör jag Pattie säga glatt. ''Justin behöver en bra vän'', säger hon och jag ler stort.
''Carter också'', säger mamma. Jag himlar med ögonen och vänder mig om mot Justin. Inte där.
Jag höjer på ögonbrynen och vänder mig om. Och då får jag massa snö intryckt i ansiktet.
Jag spottar och måste se ut som en jultomte. Jag ger han en sur blick men vi båda brister ut i skratt.
''Kom nu!'' Ropar Pattie glatt där dom står utanför varsin bil.
Jag drar bort all snö med jackan och vi börjar gå mot Pattie, mamma, pappa och Alexander.
''Carter kan åka med oss!'' Säger Justin glatt.
''Om det går bra för Pattie'', säger mamma och ger henne ett leende.
Vi vänder oss om mot Pattie. Hon nickar. ''Självklart!'' Säger hon glatt. Justin ger mig en highfive och vi hoppar in i bilen.
''Kolla in i kameran jultomten!'' Flinar Justin och jag vänder mig om mot honom med ett brett leende. Han skrattar och tar kortet. Han fortsätter hålla på med sin mobil. ''Vad gör du?'' Frågar jag misstänksamt.
Han ler hånfullt åt mig. ''Twitter'', säger han med ett flin.
''Du skulle bara våga'', säger jag. Han visar mig sin senaste tweet.
''Hahah, visst är @CarterWilliams gullig som jultomte? ;)'' Står det. Jag skrattar och ger honom en hånfull blick. ''Vänta bara Bieber'', säger jag och ler. ''Vänta bara''.
Kommentera :)
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 6 - SchoolPhoto
Han kliar sig i nacken.
''Snälla ljug inte för mig, Justin'' viskar jag och han suckar.
''Okej. Vi var tillsammans, men nu är vi bara vänner'', säger han allvarligt. Jag rycker på axlarna och lägger mobilen på soffan bredvid mig.
''Jag glömde dig aldrig Carter'', säger Justin allvarligt.
Jag rycker på axlarna. ''Struntsamma'', mumlar jag och rycker till när det plingar till i min mobil. Pappa.
''Var är ni?'' Står det. Jag himlar med ögonen och knappar in ett svar. ''I Patties hytt'', skriver jag och skickar iväg meddelandet.
Justin fortsätter stirra på mig och jag suckar tungt. ''Vad?'' Säger jag lägger ner mobilen bredvid mig.
''Du har förändrats'', ler Justin och jag rycker på axlarna. ''Inte lika mycket som dig'', säger jag och han suckar.
''Jag är samma kille som förut!'' Säger han men det låter inte särskilt övertygande. Han har inte ens sin accent kvar.
''Du låter..'' Börjar jag och letar efter rätt ord. ''Amerikansk'', säger jag. Han höjer på ögonbrynen och kollar frågande på mig.
''Du har inte din accent kvar..'' Säger jag. Han rycker på axlarna.
''Selena..'' Börjar han men avbryter sig själv. Jag nickar. ''Precis'', ler jag och reser mig upp och drar på mig mina skor igen.
''Snälla gå inte'', viskar han. Jag ställer mig upp.
''Varför inte Justin?'' Säger jag och kollar in i hans ögon. Han var verkligen annorlunda.
''Jag ska säga som dom flesta beliebers säger..'' Säger jag och tar ett djupt andetag.
''Jag saknar den gamla Justin'', säger jag och smäller igen dörren efter mig. Jag börjar gå tillbaka till våran hytt.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Vad snackar hon om? Jag är precis som jag var innan jag blev känd.
Jag suckar för mig själv och drar på mig mina svarta supras och börjar gå förbi alla hyttar.
Då får jag syn på henne. Hon hade verkligen förändrats, på ett bra sätt.
''Carter'', säger jag och går fram till henne. Hon vänder sig om med ett ryck och suckar tungt.
''Justin'', säger hon och kollar allvarligt på mig. Hon tar ett djupt andetag och kollar in i mina ögon.
''Vi var bästa vänner'', säger hon och det hugger till i hjärtat.
''Jag var så glad för din skull, men samtidigt ledsen att du skulle åka. Du kan inte ana vilken lättnad det var för mig när du sa att du skulle ringa varje dag, så där satt jag.. Dagen efter och väntade på ett telefonsamtal men fick inget. Jag satt så i nästan ett år Justin! Efter ett år förstod jag att våran vänskap var över, du behövde inte mig!'' Säger hon högt och det blixtrar till. Paparazzis. Toppen!
En tår rinner ner för min kind och hon spärrar upp ögonen.
''Kan vi inte bara börja om på nytt? Snälla'', ber jag.
CARTER'S PERSPEKTIV:
En mörkhyad man springer rakt in i Justin så han flyger in i en grön växt. Jag spärrar upp ögonen och tar handen för munnen för att inte skratta.
Då ser jag det. Fotot som Justin fått utav mig som jag hatade. Det ramlade ner från hans byxficka.
Jag tar upp fotot och stirrar på det. Det var mitt skolfoto när jag var tolv år.
''Jag har det i min ficka varje dag'', säger han med ett oskyldigt leende. ''Jag sa ju att jag inte glömde dig'', säger han och kollar in i mina ögon.
Jag sliter blicken ifrån fotot och kollar på Justin. En tår rinner ner för min kind. Jag slänger mina armar om honom och låter tårarna rinna ner. Han hade inte glömt mig.
''Jag kan inte fatta att du är här'', viskar jag. Han kramar mig hårt tillbaka. ''Nu är jag här, och nu ska vi hålla kontakten'', säger han. Jag nickar. ''Om du inte vill att jag ska göra mos av dig'', ler jag och vi skrattar till.
''Jag har saknat dig Justin'', säger jag och släpper taget.
''Jag har saknat dig också Carter'', säger han med ett brett leende och kollar in i mina ögon.
Kort del, men hinner inte mer just nu :)
Btw, ska ni se Teen Choice Awards inatt? Sänds dock inte i Sverige men här ser ni det online:
Röda mattan: http://livestreamjunkie.glogster.com/teen-choice-awards-2011-live-stream/ sänds 00.30
Själva galan:
(Tog länkarna ifrån Justindrewbieber.blogg.se)
Justin är självklart med!
UPDATE: Länken till röda mattan funkar inte, så det finns stor risk till att dom andra inte heller funkar!
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 5 - I Didn't Forget You
''Carter'' säger mamma med en tung suck. ''Tro inte så'', fortsätter hon och kollar allvarligt på mig.
''Kom nu'', säger hon och drar upp mig. Jag himlar med ögonen och tillsammans börjar vi gå mot Pattie och Justins hytt.
''Planerade du och Pattie det här?'' Frågar jag och ger henne en hopplös blick.
Hon skrattar till. ''Jag må vara gammal, men jag är väldigt smart'' säger hon och ler stort.
''Jag vill inte'', piper jag när vi står utanför hytten.
''Kom igen nu'', ler mamma och knackar på dörren. Pattie öppnar snabbt med ett brett leende på läpparna.
''Justin är i duschen'', säger hon och jag pustar ut. Det känns så konstigt att få träffa honom igen efter tre år.
''Jag har tagit fram fika'', ler Pattie när vi sätter oss ner i köket. Jag drar fram min mobil och loggar in på Twitter med den. 'Det känns konstigt att man ska få träffa sin 'bästa kompis' igen efter 3 år' skriver jag och trycker på tweet.
''Vet han att vi är här?'' Frågar jag lågt och Pattie skakar på huvudet.
''Han vet att din mamma är här'' säger hon och ställer ner ett glas juice till mig och ett bredvid mig.
''Men inte att du är här'', ler hon. Mina ben börjar skaka och nervositeten ökar.
''Vart är pappa och Alex?'' Frågar jag och kollar på mamma. Hon tar en klunk ur sitt kaffe och ler åt mig.
''Spelrummet'', säger hon med ett leende och börjar prata med Pattie. Jag himlar med ögonen och reser mig upp från bordet. Jag sätter mig i en soffa lite längre bort och tar djupa andetag. Jag flämtar till när toadörren lås upp och mitt hjärta slår ett extra slag.
Ut kommer Justin men verkar inte se mig. När han går in i köket andas jag ut.
Gud vad han hade förändrats.
''Vi har en överraskning till dig!'' säger Pattie glatt ifrån köket.
Nejnejnej.
''Kom med här'', hörs min mammas röst och fotsteg närmar sig. ''Nej'', piper jag för mig själv. Framför mig står nu mamma, Pattie och Justin.
''Ca..'' Börjar Justin men stänger sin mun igen. Han försöker få fram mitt namn. ''Är det du.. Carter?'' Frågar han.
Jag nickar och biter mig i läppen. ''Kul att du ringde'', säger jag och ler falskt.
Han vänder sig om mot min mamma och Pattie.
''Kan vi få prata ensamma?'' Frågar han. Dom nickar. ''Självklart'', säger Pattie och dom försvinner in i köket igen.
Han sätter sig tveksamt ner i soffan bredvid mig.
''Jag..'' Börjar han men stänger munnen igen.
''Du är ledsen, jag fattar'' mumlar jag och fortsätter kolla på min mobil.
''Carter'', säger han med en suck. ''Jag köpte en ny mobil och.. Alla nummer raderades'', säger han till slut.
Jag höjer på ögonbrynen. Sämsta lögnen som finns.
''Du är Justin Bieber'', säger jag och kollar hopplöst på honom. ''Du får kontakt med vem som helst, så länge du vill det'' säger jag och stoppar ner mobilen i jeansfickan.
''Du glömde mig, eller hur?'' Säger jag men får inget svar. ''Du glömde mig för du fokusera så mycket på att bli känd'', säger jag lågt. Han skakar snabbt på huvudet.
''Jag skulle aldrig kunna glömma dig Carter!'' Säger han högt.
''Men det gjorde du'', viskar jag och en tår rinner ner för min kind. ''Justin, du fattar inte hur mycket jag har tänkt på dig. Hur mycket jag har hoppas att du ska ringa en dag'', säger jag och tårarna rinner ner.
''Carter, jag är så ledsen..'' Säger han lågt.
''Du har förändrats'', säger jag lågt.
''Nej Carter'', säger han och kollar allvarligt på mig. ''Jag är samma Justin som jag var innan jag blev känd'', säger han.
Jag skakar snabbt på huvudet. ''Isåfall skulle du ha ringt mig'', säger jag med en tung suck.
''Jag var ett svin'', säger han och jag nickar. ''Jag har tänkt på dig Carter, varje dag. Jag tänkte ringa dig för två år sen men då var det försent. Och jag tänkte ringa dig dagen efter att jag åkte men..'' Säger han innan jag avbryter honom. ''Men musiken är viktigare'', ler jag rycker på axlarna. ''Och Selena'', lägger jag till.
''Selena?'' Säger han förvånat. ''Vi är bara vänner'', säger han. Jag himlar med ögonen.
''Bara för att vi inte har haft kontakten på tre år betyder inte att jag inte läser tidningarna'', säger jag och kollar på honom.
''Tidningarna ljuger'', säger han lågt. Jag höjer på ögonbrynen.
''Vänta'', mumlar jag och drar upp min mobil ur fickan. Jag går in på internet och skriver in 'Selena Gomez and Justin Bieber kissing' det kommer upp fler resultat och jag tar det första. Bilden visar han och Selena i Hawaii.
''Vad är det här då?'' Frågar jag och visar bilden för honom.
Han kliar sig i nacken.
''Snälla ljug inte för mig, Justin'' viskar jag och han suckar.
''Okej. Vi var tillsammans, men nu är vi bara vänner'', säger han allvarligt. Jag rycker på axlarna och lägger mobilen på soffan bredvid mig.
''Jag glömde dig aldrig Carter'', säger Justin allvarligt.
När tycker ni hon ska förlåta honom? :)
BTW: Idag börjar 'Jakten på Lycka' på kanal 3 klockan nio :) Det är med Will Smith och Jaden Smith, missa inte! :D
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 4 - I Don't Wanna Meet Him
Han ler stort tillbaka. ''Great, då ses vi utanför spelrummet imorgon vid nio'' säger han och ler. Jag nickar och han omfamnar mig i en kram innan han springer iväg igen. Jag himlar med ögonen och fortsätter gå mot baren.
När jag kommer fram får jag direkt syn på mamma och pappa som sitter med någon tjej men jag kan inte se hennes ansikte.
Hon vänder sig om. Nej, det kan inte vara hon... Det är omöjligt.
Pattie. Det var hon. Pattie!
Jag spärrar upp ögonen. Hon verkar inte ha fått syn på mig ännu. Hon rycker på axlarna och vänder sig om mot mamma och pappa igen. Det var Pattie. Jag tar ett djupt andetag och börjar springa ifrån baren. Jag kollar ner i golvet och springer det snabbaste. Om Justin är här.. Han får inte se att det är jag.
Jag krockar in i en vägg och hamnar på golvet. ''Fail'', viskar jag för mig själv och tar handen för pannan.
Jag reser mig snabbt upp och kollar mig omkring. Ingen hade sett mig. Jag pustar ut och börjar gå igen. ''Carter!'' Hörs en glad röst bakom mig. Jag biter mig hårt i läppen och vänder mig om. ''Pattie!'' Säger jag och slänger armarna om henne.
Jag hade ingenting emot Pattie, hon hade ju inte gjort något fel. Det var Justin jag var arg på.
''Jag kan inte fatta att det är du! Du har blivit så stor!'' Säger hon glatt.
''Tack Pattie'', ler jag och släpper taget om henne.
''Kom så hälsar vi på Justin!'' Säger hon och börjar dra med mig mot någon hytt. Jag spärrar upp ögonen och tvärstannar.
''Imorgon kanske'', säger jag med ett oskyldigt leende. Hon kollar förstående på mig.
''Du har rätt, han sover nog. Vi ses imorgon!'' Säger hon med ett leende och ställer sig bredvid mina föräldrar.
Jag nickar. ''Godnatt'', ler jag och springer in i min hytt. När jag kommer in pustar jag ut och en lättnad sköljs över mig.
Jag sätter mig ner vid ett bord och drar fram min dagbok ur väskan. Jag hade börjar skriva dagbok dagen efter att Justin åkte. Det var det bästa sättet att uttrycka mina känslor på.
Fredag den 20/12-11:
'Jag träffa Pattie idag. Det var jobbigt men jag försökte ändå le som förr. Hon ville att jag skulle träffa Justin igen, men jag sa att det får bli imorgon istället. Jag vill inte träffa honom. För det första så kommer han åka igen och då kommer det bli så jobbigt, och för det andra är jag så sårad över att han aldrig hörde av sig som han lovade att göra..'
Mer hinner jag inte skriva innan dörren öppnas och mamma kollar på mig med ett svagt leende.
''Jag finns om du vill prata'', säger hon. Jag skakar snabbt på huvudet.
''Det är lugnt, godnatt'' säger jag och kryper ner i min säng och sluter ögonen.
*
När jag vaknar nästa morgon är det ingen i hytten. Jag gäspar och reser mig upp. Jag går fram till min väska och drar ut ett vitt linne, ett par gråa jeans och min vita jacka. Jag drar snabbt av mig gårdagens kläder och drar på mig dom nya.
Därefter lockar jag mitt hår, drar några drag med mascaran och borstar tänderna. Med en suck drar jag på mig mina svarta converse och lämnar hytten. När jag får syn på Pattie en bit bort flämtar jag till och springer upp för några trappor och kommer ut på däck. Jag pustar ut och sätter mig ner mot väggen.
''Carter'', hör jag mammas röst säga. Hon ställer sig framför mig med en medlidande blick. Jag ler svagt åt henne.
''Vill du inte träffa honom?'' Frågar hon. Jag rycker tveksamt på axlarna.
''Jag vet inte mamma'', säger jag tveksamt. ''Han åker ju sen igen'', säger jag lågt. Hon ger mig en uppmuntrande blick.
''Han är ledig i en månad så han ska vara i Stratford'', säger mamma. Jag kollar tvekande på henne.
''Men.. Han hörde aldrig av sig'', mumlar jag och kollar ner i mina händer.
Hon skakar på huvudet. ''Jag vet, det var dålig stil av honom. Men det finns säkert en förklaring'' säger hon med ett leende.
''Ja'' säger jag och kollar nervöst på henne. ''Eller så ville han helt enkelt inte höra av mig mer'' säger jag lågt.
''Carter'' säger mamma med en tung suck. ''Tro inte så'', fortsätter hon och kollar allvarligt på mig.
''Kom nu'', säger hon och drar upp mig. Jag himlar med ögonen och tillsammans börjar vi gå mot Pattie och Justins hytt.
''Planerade du och Pattie det här?'' Frågar jag och ger henne en hopplös blick.
Hon skrattar till. ''Jag må vara gammal, men jag är väldigt smart'' säger hon och ler stort.
Älskar att ni har börjat kommentera så mycket :]
@ Talkin 2 you guys
Åh, blir så less..
Ni bad mig fortsätta skriva här eller hur? Vad är då det här:
Din novell är ganska lik Way To Bieber. Eftersom hon skriver att October var vän med Justin när hon var liten :p
SVAR: Jasså? Synd att jag inte läser hennes novell då. Guud, jag fick det här ifrån en film bara att jag ändra killen till Justin! Åh, lika bra att lägga ner bloggen..
UPDATE: Läsare.. Ni är bäst! ♥
@ Talkin 2 you guys
Svar på en dryg kommentar.
Du suger på att uppdatera på bloggen jdbdreams? jag trodde du skulle vara en bra gästbloggare?:S
Svar: För det första sluta kommentera anonymt för jag ser din IP. Och för det andra så har jag berättat FLERA GÅNGER att jag inte kommer in på kontot! Det står bara ''error''. Så sluta anklaga mig för att vara en dålig gästbloggare, du är väl inte bättre själv? :) Hoppas du läser det här nu och förstår varför jag inte bloggar!
till er andra: Kapitel 3 är nedanför :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 3 - Impossible
Jag suckar tungt och lägger mig ner i sängen och kollar upp i taket.
Mamma kommer snabbt in i rummet igen med telefonen i handen. ''Vad säger du om en kryssning när jullovet börjar?'' Frågar hon. Jag ler brett. ''Låter bra!'' Säger jag glatt. Hon nickar med ett leende och lämnar rummet igen. En kryssning. Lät inte helt fel.
(Lyssna på låten medans ni läser kapitlet :)
''Hur ska dom kunna köra båten i det här vädret?'' Frågar jag mamma när vi kliver på båten och omfamnas av värmen.
'ÅRETS DANSARE: ALFREDO FLORES' läser jag på en stor skylt och jag kan inte låta bli att le.
Och då kommer minnena tillbaka.
''Det här är Alfredo Flores! En utav mina bakgrundsdansare'' sa Justin och log brett två dagar innan han åkte till Atlanta. Jag log stort åt Alfredo. ''Carter'' hälsade jag. Vi satte oss alla tre i soffan och tog det lugnt. När vi var uttråkade kittlade jag och Justin Alfredo så att han skrattade som aldrig förr.
Jag skakade bort tanken. Jag måste glömma dom båda två.
''Godis!'' Ropar min lillebror Alexander glatt och springer fram till en godisautomat. Jag skrattar till och springer efter. ''Vi är i hytten!'' Ropar mamma innan dom lämnar oss vid godisautomaten.
Jag börjar långsamt gå runt och undersöka de olika butikerna.
''Tänker du på Justin nu igen?'' Frågar Alexander och kollar på mig med en medlidande blick. Jag rycker på axlarna. ''Säg någon gång jag inte gör det'', mumlar jag.
''Han var snäll'' säger Alex sorgset. Jag nickar. ''Det var han'' säger jag och en tår rinner ner för min kind när jag får se en Justin Bieber tröja. Han var så.. Känd nu.
''Hur länge stannar vi på båten?'' Frågar Alex för att lätta på stämningen. Han var bara 7 år men förstod verkligen allt.
''Två dagar'' säger jag med ett svagt leende och undersöker Justin Bieber tröjan.
Mannen i kassan skrattar åt mig eftersom jag bär min 'Belieber' tröja.
''Köp den'' ler Alex och jag biter mig i läppen. ''Jag vet att du vill!'' Säger han glatt. Jag skrattar och slår till honom på armen. ''Okej'', säger jag och tar med tröjan till kassan.
*
Jag lägger mig ner i sängen i hytten och tar fram min mobil. Ett nytt meddelande från Leah.
''Hej, vad gör du? :)'' Står det och jag svarar med ett leende på läpparna.
''Är på båten! :D Själv?'' Skriver jag och kollar upp i taket.
Redan efter några sekunder plingar det till igen och jag skrattar. ''Nice! Är ute och joggar, haha -.-''
Jag skrattar och knappar in ett svar. ''Kom igen! Spring spring!'' Skriver jag och skrattar åt mitt fåniga sms.
Jag reser mig upp ur sängen och lämnar hytten. Jag går in till spelrummet och mina ögon fastnar direkt på dansspelet. Det var ju typ det ända tjejspelet här.
Jag lägger in en tia och Adam Lamberts låt If I Had You börjar spelas. Jag ler stort och börjar dansa till musiken. Jag prickar det flesta dansstegen rätt och ler stolt när låten tar slut.
''Du är grym tjejen!'' Hörs en röst bakom mig. Jag vänder mig om och möter en kille i min egen ålder.
''Tack'', säger jag med ett stort leende.
''Vad heter du?'' Frågar han och kollar in i mina ögon. ''Carter'' ler jag.
Han nickar. ''Zack'', säger han och skakar min hand. Jag nickar med ett brett leende och kollar på klockan. Halv nio.
''Jag måste gå nu, vi ses'' ler jag och börjar gå. ''Det gör vi nog!'' Ropar han efter mig. En lättnad sköljs över mig när jag lämnar spelrummet och fortsätter mot den lilla godisbutiken.
Jag betalar för två chokladkakor och går sen tillbaka till hytten. ''Här'', säger jag och kastar ena chokladkakan till Alexander som ligger i sängen och spelar på sitt Nintendo.
Jag sätter mig ner i min säng med min laptop och loggar in på twitter. En tår rinner ner för min kind när jag läser någon okänd tjejs tweet. 'Justin Bieber borde bli tillsammans med Carter Williams! Han svek henne verkligen' står det och så har hon lagt till en bild också från dagen innan Justin åkte.
Typiskt. Det har läckt ut.
Jag suckar och skriver en ny tweet. 'På båten :)' skriver jag och loggar in på Facebook. Jag startar kameran och vänder mig om mot Alexander.
''Kom'', ler jag och han ställer sig bredvid mig.
Han lägger sina armar runt min midja och jag håller armen om honom och med stora leenden tar vi kortet och jag laddar upp det som profilbild.
''Godnatt'', ler Alexander och kastar sig i sin säng. ''Godnatt, jag går och letar upp mamma och pappa'' ler jag och stänger dörren till hytten efter mig.
Jag går med snabba steg mot baren men rycker till när någon ropar mitt namn. Jag vänder mig om och möts av Zack igen. ''Hej'', ler jag och han kommer fram till mig.
''Jo jag undrar bara.. Om du vill hitta på något imorgon kväll?'' Frågar han. Jag rycker på axlarna. ''Visst'', ler jag.
Han ler stort tillbaka. ''Great, då ses vi utanför spelrummet imorgon vid nio'' säger han och ler. Jag nickar och han omfamnar mig i en kram innan han springer iväg igen. Jag himlar med ögonen och fortsätter gå mot baren.
När jag kommer fram får jag direkt syn på mamma och pappa som sitter med någon tjej men jag kan inte se hennes ansikte.
Hon vänder sig om. Nej, det kan inte vara hon... Det är omöjligt.
Vem kan det vara? :)
Kommentera för mer! :D
Kommentera för mer! :D
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 2 - He Lied
''Nolla'', säger Adam och spottar i mitt ansikte innan dom skrattandes springer iväg.
Allt detta, på grund av Justin.
Jag skulle aldrig ha berättat att jag varit vän med Justin Bieber, alla tog mig som ett skämt sen dess förutom Kimberly och Leah som hade fått bildbevis.
Jag reser mig upp med en tung suck och skyndar mig hemåt.
Bilderna från när han sa adjö dyker upp i mitt huvud om och om igen. ''Snälla försvinn bara'', viskar jag för mig själv och tar händerna för huvudet.
''Gumman! Vad har du gjort?'' Frågar mamma och kollar på mig med öppen mun när jag kliver in i huset med snö från topp till tå.
''Jag halka på isen så jag flög in i en snöhög'' mumlar jag och tränger mig förbi henne. Jag springer upp till mitt rum och drar ut ett par svarta mjukisbyxor och en svart T-shirt med texten 'Belieber'.
Jag vet inte varför, men saknaden var enorm. Jag drar på mig kläderna och får syn på ringen. Ringen som symboliserar ett kors. Ringen som både jag och Justin hade haft innan han åkte. Han tog med sig sin ring och sa att vi fortfarande skulle vara bästa vänner. Men jag har inte sett han ha på sig den på en ända bild.
En tår rinner ner för min kind när jag tar på mig ringen och slutar inte kolla på den. Och då dyker minnena upp.
''Vi ska vara bästa vänner föralltid!'' Sa jag glatt när vi la oss andfått ner på Justins tomt. Han nickade glatt. ''Just därför köpte jag dom här för mina sista pengar'' sa Justin och räckte mig en ring som symboliserade ett kors medan han själv drog på sig sin ring.
''Justin, du är bäst!'' Sa jag med ett litet skratt och drog på mig ringen på fingret.
''Jag vet'', log han och vi sprang in i hans hus. Hans mamma var på jobbet som vanligt. Justin visade mig den nya låten han hade lärt sig på gitarr. Det var Ushers låt, cry me a river.
Jag log stort när han spelade klart. ''Du är verkligen duktig Justin!'' Log jag ärligt. Han log stort tillbaka.
''Du måste lova att vi fortsätter vara bästa vänner om du blir känd'' log jag. Han nickade ivrigt och log.
''Jag lovar Carter!'' Sa han glatt och omfamnade mig i en stor kram.
Varför kom minnena tillbaka? Kunde han inte bara lämna mig ifred!
''Tänker du på Justin?'' Frågar mamma från dörröppningen. Jag rycker till och kollar på henne medans mina tårar sakta rinner ner för kinden.
''Carter..'' Säger hon och sätter sig ner bredvid mig. ''Han ljög mamma'', viskar jag och torkar bort några tårar.
''Jag är säker på att det finns någon förklaring'', säger hon och ler svagt. Jag skakar på huvudet. ''Det är bäst såhär, vi kommer aldrig träffas igen'' viskar jag och hon stryker bort en hårslinga från mitt hår.
''Det kommer ni'' säger hon och reser sig upp. Jag ger henne en oförstående blick. Hon ler innan hon lämnar rummet.
Jag suckar tungt och lägger mig ner i sängen och kollar upp i taket.
Mamma kommer snabbt in i rummet igen med telefonen i handen. ''Vad säger du om en kryssning när jullovet börjar?'' Frågar hon. Jag ler brett. ''Låter bra!'' Säger jag glatt. Hon nickar med ett leende och lämnar rummet igen. En kryssning. Lät inte helt fel.
Meningen var att det här kapitlet skulle vara kort och nästa långt! Jag börjar på nästa så fort jag fått 3 kommentarer :]
@ You're Back In My Life (AVSLUTAD)
Chapter 1 - Loser
Carter Williams, 16 år och bor i Stratford. Föredetta bästa vän med Justin Bieber nu mobboffer.
Hon var bästa vän med Justin innan han blev känd, dom hade till och med en ring med ett kors på för att symbolisera det. Ni var nästan inte med några andra. Det var jämnt ni två. När han blev känd lovade han att ni skulle fortsätta hålla kontakten men självklart bröt han sitt löfte. Nu har du börjat i en annan skola i Stratford för den andra påminde för mycket om Justin. Du har till och med slutat vara med Ryan och Chaz. I den nya skolan blir det mest tårar och blod. Varje dag efter skolan kommer skolans värstingar. Brian, Joseph och Adam. Dom behandlar dig som skit, wanna know more? READ! P.S: Jag fick idén när jag såg en film precis :] Men oroa er inte, kommer inte bli likt alls! Har gjort om en hel del, men tjejen var faktiskt kompis med en kille som skulle flytta, han lovade att dom skulle hålla kontakten men bröt sitt löfte. So well, nu kan ingen komma & säga att jag skriver av någon. Anyways, här är kapitlet! :]
''Carter! Snälla vakna, du måste iväg till skolan!'' Ropar mamma nedifrån köket.
''Åh'' säger jag för mig själv och reser mig trött upp ur sängen. Typiskt. Jag går fram till min garderob och drar fram ett par gråa jeans tillsammans med en lila tröja. Jag tar med kläderna in på badrummet och drar av mig pyjamasen. Jag tar på mig kläderna och undersöker min spegelbild. Jag skakar på huvudet och börjar borsta håret. Därefter borstar jag tänderna noggrant.
''Redo för skolan?'' Frågar mamma glatt när jag kommer ut i köket. Jag ger henne ett falskt leende och börjar dra på mig skorna. ''Äh kom igen, du har bara en vecka kvar innan jullovet!'' Säger hon glatt. ''Japp'', säger jag lite gladare och tar upp min väska.
''Måste gå nu!'' Säger jag och smäller igen dörren efter mig. Jag springer snabbt till busshållsplatsen och hinner precis in i skolbussen innan chauffören stänger dörrarna.
''Du får börja passa tiderna'' säger han med ett litet skratt. Jag nickar och ler ursäktande.
''Förlåt'', säger jag och fortsätter längre bak i bussen. Jag känner alla brännande blickar efter mig men ignorerar det så gott jag kan. Jag sätter mig i ett säte längst bak i bussen och tittar ut igenom fönstret.
När vi äntligen kommer fram till skolan skyndar jag mig in i korridoren och fram till mitt skåp. Jag tar ut min engelska bok och börjar leta upp Kimberly.
''Kim!'' Ropar jag glatt när jag får syn på henne i ett hörn. Hon kollar på mig och lyser upp. Jag springer fram till henne och tillsammans går vi in i klassrummet.
*
''Vi ses imorgon'', säger jag och ler brett. Kim nickar.
''Det gör vi'', ler hon innan vi skiljs åt.
När jag får syn på Brian, Joseph och Adam börjar jag springa hem det snabbaste jag kan. När jag hör flera springande fotsteg bakom mig får jag panik. Jag vänder mig om och vilka är det om inte dom?
''Stanna!'' Ropar Joseph men jag fortsätter springa. Jag snubblar på något halt och flyger in i en stor snöhög. Typiskt, jag hatar is. Bokstavligt. Killarna brister ut i skratt och kommer fram till mig. Jag reser mig försiktigt upp och slår bort all snö.
''Hejsan'', flinar Adam. Jag undviker hans blick och hoppas att dom inte ser rädslan i mina ögon.
''Varför sprang du ifrån oss, din fegis?'' Frågar Joseph. Jag sväljer ner den där jobbiga klumpen i halsen och kollar djupt in i hans ögon.
''För att jag var rädd'', viskar jag ärligt. Han skrattar till.
''Självklart var du det'' säger han och kollar hånfullt på mig. Jag biter mig hårt i läppen av rädsla och kämpar för att kunna stå upp.
''Låt mig bara gå'', säger jag lågt och kollar ner i snön. Dom alla tre brister ut i skratt och Brian tar ett hårt grepp om min handled och drar med mig till en stor snöhög.
''Vad säger ni boys?'' Säger han och vänder sig om mot Joseph och Adam.
Dom nickar och skrattar till innan dom kastar ner mig i snön och trycker mitt huvud hårt i snön.
Jag kämpar efter luft och efter ett tag släpper dom taget och jag tar snabbt upp huvudet och andas tungt.
''Nolla'', säger Adam och spottar i mitt ansikte innan dom skrattandes springer iväg.
Allt detta, på grund av Justin.
Jag skulle aldrig ha berättat att jag varit vän med Justin Bieber, alla tog mig som ett skämt sen dess förutom Kimberly och Leah som hade fått bildbevis.
Jag reser mig upp med en tung suck och skyndar mig hemåt.
Vad tycks? :)
Kommentera mycket nu!
@ Talkin 2 you guys
TACK FANNY!
Tack så jättemycket Fanny för den underbara designen! Älskar den :)
Och till er läsare, jag börjar på en ny novell :)
@ Talkin 2 you guys
Varsegod
Varsegod Jasmine! Designen är insatt! //Fanny PS: Kapitlerna blir bäst om du skriver dom "i mitten" eller vad man säger. Puss!
@
Fyfan alltså..
Min blogg har blivit hackad.. IGEN..
Jag sparar inte i Word dokument för att hackare ska låta min blogg vara. Jag vet inte om jag ska börja på en ny novell.. Blir så less...
Jag sparar inte i Word dokument för att hackare ska låta min blogg vara. Jag vet inte om jag ska börja på en ny novell.. Blir så less...
@
Håller ni inte med mig?
Jag är tvungen att skriva det här inlägget:
Är inte ni också trötta på att få se hur mycket hat Justin Bieber få ta emot? Tänk att få läsa att han inte kan sjunga, att han är bög, att han var guds ända misstag, att han låter som en ekorre, att dom kunde tagit honom istället för Michael Jackson? Jag förstår verkligen inte hur haters orkar. Hur orkar dom göra massa Facebook grupper som: How do you spell gay? J U S T I N B I E B E R! Man börjar själv gråta när man får se hur mycket skit han får. Det är många av mina kompisar som inte gillar hans musik, som säger att han är dålig osv. Ni kan aldrig ana hur mycket jag skyddar honom. Varje dag. Jag är rätt säker på att ni också gör det, vi är ju hans beliebers. Jag förstår verkligen inte hur alla orkar. Att dom orkar sitta och slösa bort sitt liv på att mobba en oskyldig kille som dom inte ens känner.
Vad har han gjort dom? Ingenting. Jag förstår inte ens hur Justin orkar. Hur han orkar fast han får ta emot så mycket skit varje dag. Dom ger sig inte heller. Han är bara en 17-åring som verkligen älskar vad han gör. Han älskar oss, han älskar hans familj, han älskar Selena, han älskar sina vänner och sitt crew. Och vad får han tillbaka? Massa hat.
Jag vet att han också får massa gulliga tweets och att han har oss som stöttar oss osv. Men haters har seriöst inget liv.
Justin Bieber lever bara sin dröm, och haters.. Om dom verkligen hatar Justin så varför kollar dom på hans videos? Varför kollar dom på hans bilder? Varför följer dom han på twitter? Varför gillar dom han på Facebook? För att få skriva massa hat eller vad? Det är så omoget.
Varför kan dom inte bara lämna honom ifred? Det är massa kändisar som jag inte gillar, men jag håller inte på sådär för det? Jag snackar inte ens om dom. Jag är bara så trött på haters.
@
WaytoBieber.blogg.se
(Inget om min novellblogg) haha!
Jag tävlar om en egen karaktär i senaste berättelsen ''Remember When'' på waytobieber.blogg.se
Jag heter Jasmine Nahlén. (Smeknamn: Jazzy).
Jag har ljusbrunt hår ungefär lite längre än till axlarna! Min ögonfärg är grön och jag har ett födelsemärke på nacken.
Fan, Skills och swag är tre ord jag älskar att säga :D
Mina intressen är att hänga med mina vänner, lyssna på musik och repa med mitt band. (Spelar bas och sjunger).
Jag kan vara väldigt blyg i början när jag träffar någon men sen är jag hur öppen som helst! Om någon klankar ner på mig kan jag inte låta bli att säga något tillbaka..
Vad jag vet så är jag väl en bra kompis! (Egovarning där). Mina kompisar kommer ofta till mig om dom behöver hjälp eller bara vill prata.
Frågade precis min kompis och hon beskrev mig som: schyst, rolig och ego! (haha!)
Inom framtiden vill jag bli rockstjärna med mitt band! :)
@
SERIÖST?!
Det är någon patetisk jävel som har hackat min blogg och tagit bort alla inlägg på min nya novell! Åh, jag vet inte vad jag ska göra.. Är så förbannad. :(
@ Talkin 2 you guys
Internet (Förlåt!)
Förlåt för att det inte kom upp någon ny del, men vårat modem brann inuti så det gick inte att använda internet. Nu har vi fått min extrapappas iallafall så jag börjar på en ny del nu direkt! :)
