Jag parkerade bilen utanför nattklubben, Nightwish. Jag låste dörren och svalde hårt när jag stannade framför vakterna utanför klubben. ''Alfredo Flores'', utbrast en utav dom och började skratta. ''Vad tror du tidningarna säger om detta?'' Frågade den andra. Jag himlade med ögonen. ''Jag är inte här för att festa. Jag är här för att hämta en vän'', sa jag upprört. Den ena nickade och släppte in mig. Jag log tacksamt och passerade dom och gick in på klubben. Det var proppat med folk och det skulle bli betydligt mycket svårare att hitta Cassie än jag trott. Jag hade aldrig träffat henne, bara sett några bilder. Jag hoppades verkligen att jag skulle känna igen henne. Jag gick fram till batendern och visade upp ett foto på henne och Justin tillsammans. Det var tyvärr det ända fotot jag hade. ''Har du sett den här tjejen?!'' Ropade jag för att överrösta musiken. Hans ögon spärrades upp. Antagligen för att hon stod med ingen mindre än Justin Bieber, som i mina ögon var ett svin just nu. Till slut nickade han och pekade bort mot ett runt litet bord. Jag följde hans blick och min blick fastnade på Cassie som satt med en annan tjej med brunt lockigt hår. Jag harklade mig och gick mot bordet. ''Drick!'' Skrattade den ena tjejen. Cassie nickade och drack snabbt upp ett glas med whiskey. Jag satte mig en liten bit bort och granskade dom. Hon drack otroligt mycket. Stackars flicka, hon kan inte ha det lätt. Cassie kollade sig omkring och reste sig snabbt upp. Hon började gå vingligt och föll till slut ihop på golvet. Jag sprang fram till henne och lyfte upp henne i min famn, utan att riktigt tänka mig för. Jag började gå mot utgången men stoppades av den andra tjejen. ''Vad gör du?!'' Utbrast hon. Jag himlade med ögonen. ''Jag räddar din kompis liv'', sa jag allvarligt. Hon stelnade till. ''Herregud. Du är Alfredo Flores'', viskade hon. Jag nickade kort. ''Ta hand om henne'' sa hon. Jag nickade igen och lämnade klubben med Cassie i min famn. Hon hade däckat. Kamerorna blixtrade tusentals gånger och jag svalde hårt för att inte skrika ut min ilska. Jag sprang fram till min bil och låste upp den. Jag la Cassie i baksätet och smällde igen dörren. Därefter hoppade jag in i framsätet och låste dörrarna. Jag tryckte in nyckeln och började åka. Då slog det mig, jag hade ingen aning om var hon bodde någonstans. Jag stannade och suckade tungt. ''Cassie'', sa jag. Hon mumlade något ohörbart. ''Var bor du?'' Frågade jag lågt. Hon skrattade. ''2 km från Justin'', mumlade hon och började andas tunga andetag igen. Jag nickade och började åka igen. När jag åkte förbi Justins hus fortsatte jag åka rakt fram i hopp om att jag körde rätt väg. ''Här bor jag'', sa hon plötsligt. Jag skrek till och stannade. Jag kollade bak på henne. Hon satt upp och kollade på mig med höjda ögonbryn. ''Du är vaken'' sa jag förvånat. Hon nickade skärrat. ''Vem är du?'' Frågade hon försiktigt. Jag såg på henne att hon nyktrat lite vilket var bra. ''Alfredo Flores'', sa jag och skakade hennes hand. ''Dansare i Justins crew'' fortsatte jag. Hon nickade misstänksamt. ''Cassie'', sa hon och skakade min hand. Jag öppnade bildörren och gick sedan till andra sidan och öppnade till henne. Hon log tacksamt och tog tag i min hand för att inte falla ihop på marken. Visst hade hon nyktrat till, men hon såg otroligt trött ut. Hon log svagt och lät mig följa med henne till dörren. ''Har du någon nyckel?'' Frågade jag. Hon skakade på huvudet. ''Mamma låser aldrig förns jag kommer hem. Du kan öppna'', mumlade hon trött. Jag nickade och tryckte tveksamt ner handtaget. Dörren öppnades och vi gick in till hallen. ''Kan du hjälpa mig?'' Frågade hon och pekade på sina högklackade skor. Jag nickade och drog ner dragkedjan på dom och hjälpte henne att få av dom. ''Mamma!'' Ropade hon och började kolla i olika rum i huset. Hon kollade på mig med blanka ögon. Jag kollade oförstående på henne. ''Jag hittar inte min mamma'', viskade hon och torkade bort en tår. Jag spärrade upp ögonen och hjälpte henne att leta. Jag kollade hela övervåningen men hittade ingen. ''Har du kollat badrummet?'' Frågade jag när jag kom ner igen. Hon skakade snabbt på huvudet. Jag gick fram till badrumsdörren och tryckte ner handtaget. Dörren öppnades och jag hann knappt reagera över min syn innan Cassie skrekt rakt ut. Hennes mamma låg medvetslös på golvet.
''Mamma'', upprepade hon flera gånger med panik i rösten. Hon sprang fram till henne och satte sig ner på knä framför henne. Hon tryckte på hennes bröstkorg. ''Mamma, snälla vakna'', bad hon. Detta var för mycket för mig, men jag kunde inte lämna Cassie här helt ensam med sin medvetslösa mamma. Jag sprang fram till henne och lyssnade efter hennes mammas puls eller hjärtslag. Efter en stund gav jag upp och svalde med gråten i halsen. Mina ögon fylldes med tårar och jag skakade på huvudet.
''Cassie, hon..''
''Nej!'' Skrek hon rakt ut. Jag lät mina tårar rinna ner och drog in Cassie i min famn. ''Inte min mamma'', grät hon. Jag svalde hårt och snyftade till. ''Hon får inte vara borta'', stammade hon fram. ''Jag har ingenstans att ta vägen.''

Jag lät mina tårar rinna ned längs mina kinder. Jag drog med mig Cassie ut ur badrummet. Det var inte bra för henne att se hennes mamma ligga död på golvet. ''Det kommer lösa sig'', viskade jag.



Jag satt med ett block i famnen och skrev på en ny låttext mitt i natten när min mobil plötsligt ringde. På skärmen stod det Alfredo.

Jag tryckte på grön lur och svarade tveksamt. ''Hallå?'' Mumlade jag och låtsades som att han väckte mig. Klockan var halv fem nu och jag hade inte somnat om sen han drog. ''Hon är död'', sa han lågt. Jag spärrade upp ögonen och la undan blocket. ''Vem är död?'' Frågade jag försiktigt. Han suckade och snyftade till. ''Cassies mamma dog nyss. Jag och Cassie hittade henne död i badrummet. Dom har tagit undan hennes kropp och Cassie är inne på något psyke där hon kommer stanna i tre-sju dagar'' sa han. Mina ögon fylldes direkt med tårar. Cassies mamma var en jättebra mamma och hon hade gjort allt för att ge Cassie en bra uppväxt. Hon hade verkligen lyckats, men nu hade hennes krafter domnat bort och hon hade gått över till andra sidan. Jag hatade mig själv för att jag inte följde med Alfredo till den där nattklubben för att hämta upp Cassie. Detta kan inte vara lätt för henne. Hade jag hittat min mamma död på ett badrum hade jag tagit livet av mig. Något hon absolut inte får göra. ''Jag fanns inte där för henne'', viskade jag, knappt hörbart. Alfredo suckade lågt. ''Jag är på väg hem. Vi pratar mer när jag kommer'', sa han och klickade mig. Jag la ifrån mig telefonen och gick in på badrummet. Jag granskade min spegelbild och kollade äcklat på mig själv. Justin Drew Bieber var inte så underbar som alla hans fans trodde, Justin var en äcklig och elak människa som dumpade tjejer på löpande band och som inte fanns där för tjejer. Han var en korkad idiot som lydde Scooter som en vilsen jävla hundvalp. Han var ett svin och han skulle aldrig förlåta sig själv efter det här.

Hej på er alla fina!

Jag är ledsen att uppdateringen har varit låg den här veckan! Tänkte koka ihop ett kapitel åt er efter skolan idag (slutade 12) men jag kräktes vid sju imorse så jag fick stanna hemma. Vaknade för någon timme sen och nu tänkte jag börja skriva på kapitel 28! :) Snart har vi kommit upp till kapitel 30, yay! Tack för erat tålamod och era fina kommentarer på kapitel 27. Stay tuned! ♥

Jag vaknade upp i Clarissas vardagsrum. Hon satt uppe i soffan med en cigg i handen. Jag satte mig upp och kollade mig omkring i rummet. Det var längesen jag var hemma hos Clarissa. Min blick fastnade på fotot hon hade på fönsterbrädan. ''Har du kvar den där gamla bilden?'' Frågade jag och skrattade.

Jag minns den dagen så väl. Jag och Clarissa hade varit ute och cyklat och åkt vilse. Vi hade kommit till en stor äng och pratat om allt mellan himmel och jord. När vi skulle hem igen hittade vi inte hem förns tre timmar senare. Våra föräldrar blev riktigt oroliga. Jag skrattade till åt minnet. ''Ja'', skrattade Clarissa. ''Det är ju ett minne.''

Jag nickade och log brett. ''Jag minns den dagen som igår'', sa jag. Clarissa nickade. ''Jag med.''



När jag vaknat loggade jag in på twitter och såg att det stod ''JustinBieberIsSoCuteWhenHeSleeps'' som TT. Jag spärrade upp ögonen och kollade oförstående på skärmen. Alfredo gick förbi mig med ett roat leende på läpparna. Jag spärrade upp ögonen. ''Åh nej'', mumlade jag för mig själv. Jag skrev en snabb tweet innan jag loggade in på instagram.
''i love my fans. Tonight we'll rock Paris!!'' När jag kom in på Instagram gick jag in på Alfredos sida och kollade på bilden han nyss publicerat. Jag skakade på huvudet för mig själv. ''Hämnd!'' Ropade jag åt Alfredo och kollade på bilden igen.


*

Scooter slog sig ner bredvid mig. Jag svalde och kollade bort. ''Justin'', sa han och suckade tungt. Jag kollade frågandes på han. ''Du måste prata med mig'', sa han allvarligt. Jag skakade på huvudet. ''Nej. Det måste jag inte.''
Han himlade med ögonen. ''Jag gjorde ett dåligt beslut'', mumlade han. ''Du fyller snart 18 år. Jag kan inte bestämma vad du ska göra eller vem du ska vara tillsammans med'', sa han. Jag kollade förvånat på honom. ''Det var dumt av mig. Du och Cassie får vara tillsammans om ni vill'', sa han. Jag reste mig upp ur soffan och sprang in till min loge. Jävla Scooter. Cassie skulle aldrig vilja bli tillsammans med mig nu, efter allt detta.

---

15 kommentarer för mer.

Det gjorde så otroligt ont. Hur kunde han bara utnyttja mig sådär? Han dumpade mig efter knappt en vecka! Det kanske var lika bra ändå. Scooter hade ju sagt att han inte skulle kunna hålla sig borta från andra tjejer, vilket kanske var sant. Jag kunde fortfarande inte förstå att han var borta, och att jag förmodligen aldrig kommer att få se honom igen. ''Cassie'', hörde jag mammas svaga röst säga. Hon började hosta otroligt mycket. Jag reste mig snabbt upp ur soffan och sprang in till hennes sovrum. ''Mamma. Hur är det?'' Frågade jag oroligt. ''Det är okej'', viskade hon. ''Kan du hämta hemtelefonen till mig?''
Jag nickade och sprang ut till köket där hemtelefonen låg på köksbordet. Jag tog upp den och rusade in till mammas sovrum igen. ''Vem ska du ringa?'' Frågade jag och räckte henne telefonen. Hon satte sig upp försiktigt och knappade in något nummer på telefonen. ''Din far'', sa hon bara. Jag svalde och satte mig ner bredvid henne på sängen.
''Hej'', sa hon. Det blev tyst ett litet tag, så jag antar att det var pappa som pratade. Mamma nickade för sig själv och log ansträngt. ''Ja, precis. Det är nog dags snart'', sa hon lite lägre. Jag kollade nyfiket på henne, jag förstod ingenting men ville verkligen veta allt. Hon kastade en snabb blick på mig, men kollade genast ner på sitt täcke. ''Ja. Om en vecka kanske?'' Sa hon. Jag höjde på ögonbrynen och önskade verkligen att jag kunde höra vad pappa sa! ''Okej, då säger vi så. Vi hörs imorgon'' sa hon och la på. Jag kollade frågandes på henne. Hon log. ''Inget viktigt'', sa hon och viftade med handen. Jag nickade misstänksamt. ''Vill du ha något att äta eller dricka?'' Frågade jag. Hon skakade på huvudet och drog bort mössan från huvudet. Mina ögon spärrades upp. Min mamma hade knappt något hår kvar på huvudet.. På hennes huvud fanns endast några få hårstrån. Jag svalde hårt och gick ut ur rummet. Jag stängde dörren försiktigt och suckade lågt när jag kommit ut till köket. Jag drog upp min telefon ur fickan och skickade iväg ett sms till Clarissa.

''Hej! :) Lust att träffas?''


Svaret kom snabbt.

''Visst! Möt mig i centrum om tio minuter! :)''


Jag svarade med ett enkelt ''okej'', och gick sedan ut till hallen och kollade ner på mina skor. Det var ju skorna jag fick av Justin.. Jag svalde och drog på mig mina slitna converse istället. Sedan drog jag på mig min skinnjacka och gick in till mammas rum. ''Jag går ut med Clarissa. Jag kanske sover över där. Klarar du dig?'' Frågade jag. Hon nickade. ''Jadå'', sa hon och log. Jag log tillbaka och mumlade ''jag älskar dig'', innan jag gick ut ur huset. Jag hade varit riktigt orolig för hur vi skulle kunna betala hyrorna nu när mamma inte kan jobba längre. Men hon får någon sjukförsäkring hade hon sagt. Jag vet inte vad som hände egentligen, när jag kom hem den kvällen när Justin gjorde slut med mig så mådde min mamma mycket sämre. Det var väldigt konstigt.
''Hej Clarissa!'' Ropade jag när jag fick syn på henne. Hon vinkade och klappade på platsen bredvid sig. Jag skyndade mig fram till henne och när jag kom närmre såg jag att hon hade en cigg i ena handen. Jag kollade förvånat på henne. ''Sen när började du röka?'' Frågade jag förvirrat. Hon ryckte på axlarna. ''Sen min pappa sa att jag var ett misstag'', sa hon lågt. Jag spärrade upp ögonen och satte mig ner bredvid henne. ''Vill du ha?'' Frågade hon. Jag nickade. ''Visst'', mumlade jag och tog emot den. Hon tände den åt mig och jag tog ett bloss. Jag hade aldrig testat att röka, så jag skulle bara prova. Det var inte så att jag skulle börja eller något. ''Vill du gå ut och festa ikväll?'' Frågade hon. Jag kollade på henne med stora ögon. ''Wow. Vad har hänt med dig?'' Frågade jag och skrattade till. Jag hade aldrig varit ute och festat förut.
''Snälla. Jag mår så uselt och vill bara glömma alla problem. Bara idag. Please?'' Sa hon och log. Jag himlade med ögonen och log svagt. ''Fine'', sa jag och fimpade ciggen.



''So blessed, yeah yeah..'' Jag började nynna lite på min nya låt som inte ens släppts än. Alfredo kastade en pizzakartong på bordet framför mig. ''Ät'', sa han. Jag öppnade kartongen och kollade äcklat bort när jag såg hawaii pizzan som låg där i. Alfredos ögon spärrades upp. ''Du älskar ju hawaii pizza!'' Utbrast han förvånat. Jag nickade kort. ''Ja. Jag är bara inte hungrig just nu. Men tack ändå. Jag sparar den till senare'', mumlade jag. Alfredo suckade högt. ''Snälla Justin! Vi är i Paris. Hur kan du inte vara glad?'' Frågade han med höjda ögonbryn samtidigt som han tog en stor tugga av sin kebabrulle.
Jag skrattade glädjelöst. ''Jag är glad'', mumlade jag och kliade mig trött i ögonen. Jag hade inte fått någon sömn på flera nätter och jag såg förjävlig ut. Alfredo verkar ha läst mina tankar. ''Ta en dusch och få lite sömn. Men ät först'', sa han allvarligt. Jag suckade och öppnade kartongen igen. ''Fine'', mumlade jag.



''Jag kan inte fatta att vi är här!'' Sa Clarissa glatt. Jag kollade på stora ögon på mitt falska id-kort. ''Och jag kan inte fatta att du fixade ett falskt id-kort till mig!'' Sa jag förvånat. Hon skrattade. ''Äh. Det var ju hur lätt som helst'', sa hon och flinade. Jag ryckte på axlarna och gick upp för den lilla trappan tillsammans med Clarissa. ''Visa leg'', sa en utav vakterna som blockerade ingången. Jag visade upp mitt falska leg och han nickade. ''Ha en trevlig kväll'', sa han. Jag log som svar och väntade innanför på Clarissa. ''Vi kom in'', sa jag förvånat. Clarissa skrattade och nickade. ''Det gör vi. Och nu kör vi'', sa hon och jag skrattade.

---

Uh-oh! Verkar som att Cassie håller på att tappa kontrollen! Har så många idéer till fortsättningen! :) Och btw, tack så jättejättemycket till Sabbe som tipsade mig om Picasa 3! Funkar mycket bättre! :)

Hejhej! :)

Vad tycker ni om min nya design? :) Själv älskar jag den! Den är gjort utav Saga som äger novellbloggen bieberlaugh! Om ni vill beställa en design utav henne går ni in här:

SNYGGA DESIGNER!

Btw, kapitel 25 är under detta inlägg och nästa kapitel kommer imorgon! (Fredag) då lär det komma flera stycken. Kram!

Jag andades in ett djupt andetag innan jag knackade på dörren till Justins morföräldrars hus. När jag läst vad han skrivit hade jag fått panik. Jag hade ingen aning om vad han skulle säga eller göra. Dörren öppnades och Pattie stod i dörröppningen och log försiktigt åt mig. ''Hej Cassie'', sa hon och log stort. Hennes leende nådde inte till ögonen och jag förstod direkt att något var fel. ''Hej Pattie'', sa jag och log svagt. ''Är Justin hemma?''

Hon nickade och flyttade på sig. ''Han är uppe på sitt rum. Du kan gå in dit'', sa hon. Jag nickade och gick in i huset. Jag drog av mig mina skor och log mot Justins morföräldrar och gick sedan upp för trappan. Mitt hjärta började dunka hårdare och hårdare. Till slut knackade jag på dörren och puttade upp den försiktigt. Justin satt på sin säng men reste sig upp när han fick syn på mig. ''Cassie'', viskade han och granskade mig med tårfyllda ögon. ''Kom in.''

Jag svalde hårt, men stannade kvar i dörröppningen. Vad hade hänt? Han svalde när jag inte kom in. ''Vad har hänt?'' Viskade jag, knappt hörbart. Han suckade lågt och kollade djupt in i mina ögon. ''Jag är så ledsen..'' Började han. Jag höjde på ögonbrynen. ''För vad, Justin?'' Frågade jag lågt. Jag var så skräckslagen så att tårarna brände bakom ögonlocken. Men jag tänkte inte gråta. Jag visste inte ens om vad som hade hänt. ''Jag vill inte. Men Scooter..'' Han svalde och kollade ner i golvet. Han snyftade till och paniken växte inom mig. ''Snälla Justin. Berätta vad som är fel'', viskade jag. Han kollade på mig och nickade. ''Scooter.. Han säger att jag inte kan ha ett långdistansförhållande. För att jag inte kommer kunna hålla mig trogen'', sa han och hans röst bröt ihop när han sa trogen. Jag spärrade upp ögonen. ''Kan du inte det?'' Viskade jag. Han kollade förvånat på mig. ''Jo!'' Utbrast han. ''Men.. Scooter tror inte att jag kan det.'' Jag svalde och kollade ner på mina händer. ''Och jag åker till Frankrike imorgon'' sa han lågt. ''Scooter sa att jag måste...''

''Göra slut med mig'', avslutade jag. Jag såg att han blev lite förvånad, men gick sedan över till att se gråtfärdig ut igen. Jag suckade lågt. ''Justin'', sa jag lågt. Jag kunde inte hindra mina tårar från att rinna ner längre. Jag var både arg och krossad. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen.
''Det här är vad du gör'', sa jag. Han kollade oförstående på mig. ''Varför dumpar du tjej efter tjej på ett löpande band?'' Frågade jag och ilskan växte och växte. Hans ögon spärrades upp.
''Jag var väl ännu en leksak som du kan dumpa för att skaffa en ny. Jag tycker synd om tjejerna du blir tillsammans med senare i ditt liv'', sa jag och kämpade för att inte bryta ihop. ''Du är precis som alla andra killar.''



Innan jag hunnit blinka hade Cassie sprungit iväg. Jag gjorde ingenting för att springa efter henne. Scooter skulle bara bli rasande om vi fortsatte vårat förhållande. Jag hörde ytterdörren smällas igen och min mamma kom direkt upp på mitt rum. När hon såg att jag grät sprang hon fram till mig och slog sina armar hårt om mig. ''Jag är så ledsen Justin'', viskade hon. Jag snyftade till och nickade. ''Jag vet, mamma.''

*

Jag satte mig ner i turnébussen med en tung suck. Alfredo satte sig ner i soffan bredvid mig och klappade mig på axeln. ''Jag är verkligen ledsen, Justin. Jag hade gärna velat träffa henne'' sa han. Jag nickade kort. ''Men vi försökte. Scooter är ett rövhål'', sa han. Jag nickade och kunde inte låta bli att skratta åt hans ordval. ''Jag saknar henne redan'', viskade jag och kollade igenom mina bilder i mobilen på oss två. Alfredo suckade och kollade på min skärm. ''Hon är vacker'', sa han. Jag snyftade till och nickade. ''Det är hon.''
Scooter klev in i bussen och satte sig en bit ifrån oss. Han kollade på mig då och då, men han sa ingenting. Till slut reste han sig upp och kom fram till oss. Han slog sig ner bredvid mig och jag svalde hårt. ''Nu kör vi mot Frankrike!'' Sa han och log stort mot mig. Jag himlade med ögonen och reste mig upp. Jag satte mig lite längre bort. ''Låt honom vara. Du har precis tvingat honom att dumpa en tjej som betyder otroligt mycket för honom. Jag undrar vad Carin skulle säga om det här. Du är ett rövhål'', sa han. Jag skrattade till igen. Alfredo kom och satte sig ner bredvid mig. Jag kollade bak på Scooter och såg att han såg riktigt fundersam och förolämpad ut.

---

Hade bråttom när jag skrev detta så jag klistrade ihop ett par bilder där uppe med varann. Väldigt små blev dom. Någon som vet ngn bättre sida än Paint?
Nu är jag förresten igång igen på min andra novellblogg! Justinbiebznovell.blogg.se
Vet inte riktigt när nästa kapitel kommer på någon utav novellerna, ikväll elr imorn! :]

Nästa morgon vaknade jag av att någon skakade på mig. Jag gäspade stort och slog upp ögonen. Jag kollade förvirrat på Alfredo. ''Godmorgon på dig också'', mumlade jag. Han pustade ut. ''Du är vaken!'' Sa han. Jag nickade med höjda ögonbryn. ''Ja. Vad ser det ut som?'' Frågade jag och skrattade. Alfredo himlade med ögonen. ''Scooter ringde mig nyss'', sa han. Jag kollade nyfiket på honom. Mina tankar for omkring i huvudet. Hade han ångrat sig? Skulle jag och Cassie fortfarande kunna vara tillsammans? Alfredo tog ett djupt andetag. ''Vi åker till Frankrike imorgon'', sa han och bet sig nervöst i läppen. ''Scooter hälsade att du måste göra slut med Cassie idag.''

Jag spärrade upp ögonen och slet tag i min mobil. Jag hade ett nytt meddelande från Cassie. Jag svalde hårt och läste hennes sms.

''Hej Justin! Du har inte hört av dig så jag undrar hur det är? :)''

Jag blinkade bort tårarna som försökte rinna ner. Jag tänkte inte visa mig så svag, inte än. Jag skulle förmodligen bryta ihop när jag gjorde slut med Cassie. Jag klickade bort hennes sms och reste mig upp ur sängen. Jag gick fram till min lilla garderob och drog ut ett par mörkblåa jeans, en svart t-shirt och en svartvit skinnjacka som jag inte använt en ända gång. Alfredo lämnade rummet och jag passade på att byta om. Jag fixade till mitt hår lite och drog på mig mina svarta supras. Jag hade ingen aning om vart jag skulle gå. Men jag behövde frisk luft.
Jag gick ner till Stratfords största shoppingcenter. Jag kände mig lite obekväm av alla blickar jag fick, men jag var Justin Bieber och jag kunde inte göra något åt det. Jag älskade när mina fans kom fram och frågade mig om bilder och autografer, men när gamla gubbar stod och dreglade över mig var inte lika gulligt. Jag gick fram till ett glasstånd och beställde en glass. Jag betalade och tog emot den samtidigt som jag gick och kollade i olika affärer.


*

När jag kom tillbaka hem hörde jag röster från mitt sovrum. Jag stannade upp och lyssnade. Jag kände mycket väl igen rösterna. Det var Scooter och min mamma som stod och pratade. Jag svalde hårt och lyssnade på deras samtal. ''Vem är tjejen ens?'' Frågade Scooter förvirrat. Min mamma skrattade glädjelöst. ''Han säger att dom är vänner. Men jag tror att det är hans flickvän'', svarade mamma. Jag suckade lågt och drog försiktigt av mig skorna för att dom inte skulle få syn på mig. ''Men som sagt..'' Mumlade Scooter. ''Grabben kan inte ha ett långdistansförhållande.'' Min mamma hostade. ''Varför inte då?'' Frågade hon. Jag log svagt. Det gladde mig verkligen att hon var på min sida. Hon verkade verkligen gilla Cassie.

''För att han omringas av tjejer varje dag. Han kommer bli kär i någon ny leksak och sen blir det fler och fler'' sa han. Jag spärrade upp ögonen. Leksak?! Scooter sjönk nu rejält i mina ögon.



Jag och Clarissa brast ut i skratt åt Allisons torra skämt. ''Det är sant!'' Sa hon och log stort. Jag himlade med ögonen. ''Jag kan inte fatta att du gillar Ryan!'' Sa Clarissa och gjorde en äcklig grimas. Jag skrattade och skakade på huvudet. ''Men du då! Du gillar ju Chaz!'' Sa Allison och kollade på Clarissa. Jag vände min blick åt Clarissa och kollade förvånat på henne. ''Ojdå'', sa jag och skrattade. Hon brast ut i skratt och hennes kinder tog en rödare nyans. Hon kollade generat bort. ''Verkar som att vi alla faller för The Bieber Team'', skrattade Allison. Jag höjde på ögonbrynen. ''The Bieber team?'' Skrattade jag. Allison ryckte på axlarna. Jag skrattade och drack ur min milkshake.

''Hur går det med Justin förresten?'' Frågade Clarissa. Jag ryckte på axlarna. ''Jag vet inte. Han har inte svarat när jag har sms:at honom'' sa jag och suckade. Det var något som inte stod rätt till. Han brukade alltid svara mig. ''Konstigt'', sa Allison. Clarissa nickade instämmande. Jag svalde hårt.

*

Jag satt hemma och lyssnade på One Directions låt ''Gotta be you.'' Låten var riktigt bra och likaså bandet. Jag log lite för mig själv och drog på mig mina skor. Jag skulle gå hem till Clarissa för att ha en filmkväll med henne och Allison. Jag flämtade till när det högt plingade till i min mobil. Jag tog upp den från byrån bredvid mig och granskade min skärm. Ett nytt meddelande från Justin. Jag pustade ut och öppnade hans sms.

''Hej Cassie. Förlåt för att jag inte har hört av mig! Det har hänt saker. Kan du komma till mitt hus? Vi behöver prata.. Jag hoppas att du kan förlåta mig.''

(Bild från bieberword.blogg.se)

Jag är med och tävlar om ett par justbeat hörlurar av Justin på bieberword! Hennes pappa kom precis hem från en resa och köpte med dom här, dock har hon dom redan och nu gör hon en tävling där DU har chans att vinna dom! Har alltid velat ha dom där. Gå med och tävla ni också! Reglerna är enkla! :)

(Nästa kap kommer imorgon!) Tisdag.

Heyhey.

Min dåliga uppdatering denna vecka beror på att jag har blivit besatt av The Vampire Diaries. Tänker inte ljuga för er, så där har ni svaret! Helt ärlig. (Haha!) Har suttit och kollat på hela säsong 1 och 2 med tanke på att jag missat det. Hehe. Men nu är jag klar iaf och kommer uppdatera bättre! Btw har en fråga.. Jag har skapat en novellblogg där jag skriver om The Vampire Diaries (fast lite mer annorlunda) någon som är intresserad av att läsa?

''Klarar du dig själv ikväll?'' Frågade mamma. Jag tittade upp från tv:n och kollade på henne med höjda ögonbryn. ''Vart ska du?'' Frågade jag förvånat. Hon skrattade till och log åt mig. ''Jag ska ut med Sally'', sa hon. Jag nickade. ''Okej. Jag klarar mig'' sa jag och vände blicken åt tv:n igen. ''Toppen!'' Hörde jag henne säga innan hon försvann ut till köket och återvände till sitt samtal i telefonen. Jag antog att det var Sally hon snackade med. Justin skulle ut på middag med Scooter och Alfredo och sen skulle dom ha en killdag så honom kunde jag inte umgås med under kvällen heller. Jag tog upp telefonen och ringde Clarissa.



Jag hade ringt Alfredo och förklarat för honom hur viktig Cassie var för mig och bett honom hjälpa mig att försöka övertala Scooter. Jag hade tänkt över saken om hur hon skulle må. Jag är helt säker på att hon skulle klara det. Alfredo hade suckat flera gånger men till slut sagt ja. Nu stod jag med mina svarta jeans, och min blåa skjorta på mig och granskade min spegelbild.
''Showtime'', viskade jag för mig själv. Det knackade plötsligt på dörren. Jag gick ut till hallen för att öppna och när jag öppnat stod Alfredo framför mig.
''Tack så jättejättemycket!'' Sa jag och slängde armarna om honom. Alfredo skrattade. ''Dude. Jag fattade att hon betyder skitmycket för dig. Klart jag ställer upp'', sa han och log stort. Jag log tillbaka och gick ut till köket för att hämta mina bilnycklar. ''Då kör vi'', sa jag och tog ett djupt andetag. Alfredo nickade. ''Han är ingen lätt man att övertala asså'', sa han. Jag skakade på huvudet och stängde dörren efter oss. Vi gick fram till uppfarten och hoppade in i min bil. Jag vred om nyckeln och började köra mot resturangen han skulle möta oss på.
''Det här kommer bli svårt. Men jag står på din sida'', mumlade Alfredo. Jag nickade. ''Tack bro'', sa jag och parkerade bilen på den stora parkeringen. Vi hoppade ut ur bilen och jag låste den. Sen andades vi båda in ett djupt andetag innan vi gick in till resturangen. Vi fann Scooter vid ett bord och gick fram. Jag satte mig ner bredvid Alfredo och en pinsam tystnad spred sig snabbt.
''Hej'', sa Scooter efter att tystnaden varat i flera minuter. ''Hej'', sa jag och Alfredo i mun på varandra. Jag såg på Alfredo att han var riktigt nervös. Han har aldrig gått mot någon i crewet förut. Speciellt inte Scooter.
''Vill ni beställa?'' Frågade en kvinna som stod med ett block i handen. Vi kollade upp och när hon såg vilka vi var spärrades hennes ögon upp och blev stora som klot. Hon harklade sig och log frågande åt oss.
''Tre pommes med hamburgare, tack'' sa Scooter. Jaha, så nu beställde han vad vi skulle käka också?
Hon skrev ner det och nickade. ''Ett ögonblick!'' Sa hon innan hon försvann in till köket. Jag började nervöst slå med mina händer på mina ben under bordet och till slut tog jag ett djupt andetag. Det var dags.
''Scooter?'' Sa jag. Han kollade frågandes på mig. ''Ja?''
Lyssna på låten medans ni läser resten av kapitlet!

''Snälla. Ge mitt och Cassies förhållande en chans. Jag älskar henne verkligen! Jag kan inte lämna henne. Det vore som att slita bort en del av mig själv. Snälla Scooter, jag ber dig verkligen!'' Sa jag och kollade in i hans ögon. ''Så det här är anledningen till varför ni drog hit mig!'' Sa han och blev riktigt arg. Jag svalde hårt. Alfredo nickade långsamt. ''Kom igen, Scooter. Lyssna på Justin. Han älskar henne! Det är som om att vi skulle tvinga dig att göra slut med Carin!'' Sa han allvarligt. Där tog han honom. Scooter kliade sig nervöst i nacken och blev tyst ett tag. Sedan skakade han på huvudet. ''Carin lider inte av blodcancer'', sa han. Alfredos ögon spärrades upp. ''Lyssna, Scooter'', sa han. ''Om Justin säger att hon är stark nog så måste hon väl vara det, eller hur? Han har väl ingen anledning till att ljuga för dig. Så lita på vad han säger istället och lär känna Cassie själv!'' Sa han. Jag nickade och kollade på Scooter. ''Snälla!'' Bad jag. Han blev tyst och verkade fundera ett tag.
''Nej'', sa han och reste sig upp och försvann ut ur resturangen. Jag tänkte knappast låta honom gå nu när vi nästan lyckats övertala honom. Jag drog med mig Alfredo och sprang ut.
''Men eran...'' Hörde jag kvinnan säga. Jag sprang in igen och räckte henne några dollar sen sprang jag ut igen i mörkret och sprang ikapp Alfredo. Tillsammans började vi leta efter Scooter och när vi till slut fann honom lutad mot sin bil pustade vi ut. ''Scooter!'' Sa jag och stannade framför honom. Mina ögon fylldes med tårar men jag vägrade bryta ihop här. ''Jag ber dig verkligen. Ta inte henne ifrån mig'', sa jag och fällde några tårar. ''Hon betyder så otroligt mycket för mig och jag vill verkligen inte förlora henne. Snälla Scooter'', bad jag. Alfredo nickade instämmande. ''Hör du? Han älskar henne verkligen'', sa han. Jag nickade långsamt. Scooter drog upp sin bilnyckel ur fickan. ''Justin'', sa han och tog ett steg närmre mig. ''Lyssnar du inte på vad jag säger? Jag förstår att du älskar den här tjejen. Men du kommer att komma över henne när du väl gjort slut. Tänk på din karriär. Det är bättre för både dig och henne att ni gör slut. Gå vidare med era liv och flirta med tjejer som du alltid gör! Du kan inte ha ett förhållande just nu. Det vet du själv! Gör slut med henne. Du har två dagar på dig. Förlåt mig Justin, men jag gör det här för att jag bryr mig om dig'', sa han och hoppade in i sin bil och körde iväg. Jag satte mig ner på gatan och lät tårarna rinna ner. ''Justin!'' Sa Alfredo och satte sig på knä framför mig. ''Jag är så ledsen'' sa han. Jag snyftade till och kollade på honom. ''Jag vill inte'', viskade jag. Alfredo skakade på huvudet och blev tyst. ''Men jag måste.''

Efter att jag hade sovit över hemma hos Cassie var jag tvungen att åka till Scooter. Han var också i Stratford eftersom att dom ville hålla koll på mig. Vilket dom lyckades bra med.

''Scooter!'' Utbrast jag när jag fick syn på honom i studion med Cody Simpson. Han skulle tydligen få han känd också. Jag tryckte på knappen så att Cody skulle kunna höra vad jag sa. ''Ursäkta att jag stör Cody, men jag måste prata med din manager. Ta en rast sålänge!'' Sa jag och log. Han nickade, drog av sig hörlurarna och försvann ut ur studion. Jag kollade allvarligt på Scooter.
''Du kan inte göra såhär mot mig Scooter. Jag älskar den här tjejen'', sa jag lågt. Scooter kollade på mig, skrattade till och skakade på huvudet. ''Hur många tjejer har du varit med på senaste tiden?'' Frågade han mig med höjda ögonbryn. Han gjorde mig verkligen irreterad.

''Scooter!'' Sa jag irreterat. ''Det spelar ingen roll hur många tjejer jag har varit med! Jag har aldrig upptäckt äkta kärlek förrän nu! Den här tjejen gör mig lycklig på alla sätt. Jag blir glad av att bara se henne le. Och hennes vackra ögon.. Du får inte göra såhär mot mig!'' Sa jag. Scooter suckade lågt. ''Förlåt Justin. Men jag har inget annat val. Den här tjejen är riktigt sjuk!'' Sa han allvarligt. Jag skakade på huvudet. ''Hon är friskare än du tror!'' Sa jag.
Han kollade mig allvarligt in i mina ögon. ''Justin. Jag vet att det är jättesvårt. Speciellt om du älskar henne som du säger, men du måste tänka på hennes bästa också. Har du tänkt på hur hon kommer må genom att vara delaktig i ditt liv? Du är inte vilken kille som helst, tänk på det också. Det är inte lätt när ens namn är Justin Bieber. Jag förstår det. Men tänk på henne'', sa han. Jag svalde hårt och kände hur mina ögon fylldes med tårar.


När jag klev in på affären hade jag ingen aning om vilka chips mamma ville ha. Hon hade bett mig på sina knän att jag skulle gå och köpa chips åt henne. Hon var nämligen bakis. Jag skrattade till åt minnet och gick längre in till affären. När jag kom till chipsavdelningen kollade jag noga efter en påse med goda chips. Till slut fick det bli sourcream.

När jag betalat för chipsen och var på väg hem ringde min telefon. Det var Justin som ringde. ''Hallå?'' Svarade jag med ett leende på läpparna. ''Hey'', hörde jag honom säga lågt. Jag rättade till min väska och hörde på hans röst att han var ledsen. ''Har det hänt något?'' Frågade jag oroligt. Han suckade. ''Ja. Vi behöver nog prata. Jag står utanför ditt hus, du var på affären. När är du här?'' Frågade han. Jag började nervöst bita mig på naglarna och kollade framför mig. Jag var hemma. ''Nu'', svarade jag och la på luren. Justin fick syn på mig och kom långsamt fram och mötte mig på vägen. ''Vad har hänt?'' Frågade jag lågt. Han sa inget, utan slog armarna hårt om mig istället. Jag slöt ögonen och stannade kvar i hans famn. Efter flera minuter utan att någon sagt ett ord var jag tvungen att få veta vad han ville säga. ''Berätta nu, Justin'' sa jag och tog mig försiktigt ur hans grepp. Han såg för ett ögonblick ut att få panik. Sen skakade han på huvudet för sig själv och skrattade till. ''Hur ska jag kunna klara mig utan dig i två månader?'' Frågade han och började gråta. Han svor något för sig själv. Jag kollade oförstående på honom och la armarna om honom. Var det därför han var så ledsen? För att han inte ville vara utan mig i två månader? ''Jag kommer sakna dig'', viskade jag. Justin snyftade till. ''Jag kommer sakna dig också. Mer än vad du tror'' viskade han. ´

---

Det verkar som om att Justin har lite svårt att berätta sanningen för henne.. Finns det ens någon vaken nu? haha klockan är snart tjugo i fyra på morgonen! Men nattuggla som jag är så får ni ett till kap ändå! Ni läser det förmodligen när ni vaknat :) nästa kap kommer upp så fort som möjligt!

Jag satt i soffan med en filt och kollade på en film vid namn Rocky. Det var min favoritfilm. Jag var tvungen att få mig själv på lite bättre humör efter att ha läst vad som stod i tidningen. Jag kunde knappt koncentrera mig på filmen. Allt som åkte runt i mitt huvud vad allt som stått i tidningen. Jag hörde några knackningar på dörren men mamma var snabbt före med att öppna. Hennes kompis Sally hade kommit hit för några timmar sen. Dom var lediga resten av veckan och skulle ut och festa ikväll. Vilket betydde att jag skulle vara ensam tills imorgon. Justin hade ringt några gånger, men jag hade inte orkat svara. ''Cassie! Det är till dig!'' Ropade hon. När hon märkte att jag inte brydde mig hörde jag henne sucka. ''Du kan komma in'', sa hon vänligt. Efter en liten stund kom Justin in i vardagsrummet med en ask choklad och en bukett med röda rosor. ''Åh. Du kollar på min favoritfilm'', sa han och log. Jag kollade förvånat på honom. Varför hade han tagit med sig allt det där? Han slog sig ner bredvid mig och omfamnade mig i en försiktig kram. ''Vad har hänt?'' Frågade han och la ner chokladen på bordet framför oss. Jag räckte honom tidningen. Hans ögon blev stora som klot när han såg oss på omslaget. Hans manager Scooter Braun skulle nog inte bli glad över det där. Han räckte mig rosorna innan han började läsa.
''Dom här är till dig'', viskade han och log. Jag kunde inte låta bli att le och tog emot dom. Jag la dom bredvid mig och slog armarna hårt om honom och reste mig upp. ''Kommer snart'', sa jag och tog med rosorna upp på mitt rum. Jag fyllde en vas med vatten och la ner rosorna i vasen. Jag log lite och kollade ut igenom fönstret. Det hade börjat regna. Typiskt Stratford. Jag suckade för mig själv och sprang ner för trappan och gick och satte mig ner i soffan bredvid Justin igen. Han satt helt inne i sina egna tankar medans han läste vad som stod. När han läst såg han riktigt arg ut. Det såg ut som om att han skulle kunna döda någon när som helst. Jag flyttade undan lite och kollade oroligt på honom. Han skakade på huvudet för sig själv och mötte min blick.
''Cassie'', sa han och kollade in i mina ögon. Jag nickade långsamt.

''Försök att inte bry dig om vad tidningarna skriver. Det är alltid sådär bara jag syns med en tjej. Det spelar ingen roll vilken tjej det är, en gång var jag ute med en kompis till Alfredo och hjälpte henne att leta efter honom och för det fick även hon elaka rubriker i tidningen. Vad jag försöker säga är att du är speciell. Jag älskar dig och sättet du får mig att känna har ingen tjej någonsin fått mig att göra. Du är världens vackraste tjej och du betyder otroligt mycket för mig. Du har tyvärr redan gett dig in på ett äventyr, med det menar jag att hur du än försöker bli av med mig så kommer jag aldrig lämna dig eller låta dig gå. Du betyder för mycket för att jag ska kunna göra det. Förstår du det? Bry dig inte om vad dom skriver för inget av det stämmer ändå! Och så länge vi vet att det inte är sant, så behöver vi inte oroa oss. Mina fans är sådär i början, inte alla, vissa är underbara.. Men vissa utav dom accepterar inte att jag träffar andra tjejer för att dom vill vara med mig. Men dom kommer ge sig och ge upp, dom kommer förstå hur mycket du betyder för mig när vi går ut med vårat förhållande. Okej?'' Sa han och andades ut efter att ha pratat väldigt länge. Jag log och nickade. Sedan slog jag armarna hårt om honom och pussade honom på kinden. ''Och jag älskar dig också'', sa jag och log stort. Han log.
''Förresten..'' Började jag. ''Min mamma och hennes kompis Sally som är här ska ut ikväll. Jag vill inte vara själv tills imorgon. Vill du stanna?'' Frågade jag och log för mig själv. Justin nickade. ''Självklart. Vilken idiot vore jag om jag tackade nej till att spendera tid med dig?'' Frågade han och log stort. Jag kollade generat ner på mina händer. Justin skrattade och tog sin tumme under min haka. ''Jag älskar dig, Cassie'' sa han och tryckte sina läppar hårt mot mina. Vi möttes i en kyss som var kraftigare och mer passionerad än någon annan kyss han gett mig.
''Hörrni.. Jag tänkte bara..'' Mamma stannade upp och vi avbröt våran kyss och jag brast ut i skratt och gömde mig under filten. ''Förlåt!'' Utbrast hon och gick in till köket igen. Justin skrattade och drog bort filten. ''Hittade dig'', sa han och blinkade med ena ögat. Jag log och la mina armar runt hans nacke. Han log och pussade mig på läpparna.
Hans mobil började ringa och han drog upp den ur fickan. ''Det är Scooter'', sa han. Jag nickade. ''Det är lugnt'', sa jag och log. Han log tillbaka och försvann in i hallen.


''Yo, what's up Scooter?'' Svarade jag. Jag hörde telefonen brusa lite i andra sidan änden. ''What's up?!'' Svarade han argt. ''Du ska få veta vad som är what's up! Har du läst tidningen på senaste tiden?!'' Skrek han. Jag suckade. ''Ja det har jag, Scooter. Jag och Cassie har rett ut det. Vi ska strunta i vad dom skriver'', sa jag. Scooter suckade lågt. ''Nej Justin. Du förstår inte'' sa han. ''Den här flickan är mycket speciell och jag vet om att hon lider av leukemi. Hon kommer inte palla trycket'', sa han. Jag svalde hårt. ''Jo! Hon är stark!'' Sa jag. ''Det spelar ingen roll om hon är stark. Leukemi är en mycket svår sjukdom och hon kommer aldrig kunna leva ditt liv.''
Jag kollade nervöst ner på mina händer. ''Vart vill du komma med det du säger?'' Frågade jag. Scooter suckade återigen. ''Gör slut med henne. Förklara att det är för hennes eget bästa och att du bara gör det för hennes egen skull. Att du skulle vara med henne om du kunde. Du måste göra det Justin, jag vill inte riskera att du tar någons liv'' sa han lite lugnare. Jag svalde hårt och klumpen i magen växte. Jag klickade honom och la ner telefonen i fickan och andades in ett djupt andetag innan jag gick in till vardagsrummet igen.
''Vad ville han?'' Frågade hon med ett leende och satte sig upp. Skulle jag? Jag blev tyst ett tag och hon kollade oroligt på mig. Jag pressade fram ett stort leende och viftade med handen. ''Bara något om turnén snart'', sa jag och log. Jag var ett fiasko.

Skola.
Jag förstår inte varför jag valde att gå till skolan idag, men jag gjorde det. Justin hade någon intervju vid 10 och jag orkade inte sitta ensam tills den var slut. Jag låste upp mitt skåp och slängde in väskan samt tog ut min mattebok, min penna och mitt sudd. Sedan smällde jag igen det och ryckte till när Clarissa och Allison dök upp bredvid mig.
''Cassie!'' Sa Clarissa och kramade om mig hårt. ''Hej!'' Sa jag och log. Jag besvarade deras kramar. ''Det var så längesen vi såg dig! Var har du varit?'' Frågade Allison. Jag skrattade till. ''Jag har varit hemma. Förlåt. Men nu är jag tillbaka'', sa jag och log. Även om det förmodligen var en lögn. Jag hade inga planer för att återvända till skolan.
''Vad har vi nu?'' Frågade Allison. Jag kollade ned på mina böcker. ''Matte'', svarade jag.

*

''Jag är hemma!'' Ropade jag och sparkade av mig skorna. Jag sprang upp för trappan och kastade min väska på sängen. Sedan gick jag ner igen och gick in till köket där jag fann mamma sitta med en kaffekopp och sin tidning. Som vanligt. Hon kollade upp från tidningen och mötte min blick. ''Har du haft en bra dag?'' Frågade hon. Jag hällde upp ett glas juice och satte mig ner mittemot henne. ''Japp'', sa jag och log. Det var sant. Jag hade haft en ovanligt bra dag i skolan. Inget bråk hade skett i korridorerna heller, allt var perfekt. ''Förlåt för att jag måste förstöra din perfekta dag'', sa hon och kastade en tidning till mig. ''Jag var på affären och då såg jag den här. Jag hade inte lagt märke till den om jag inte såg min egen dotter på omslaget tillsammans med stjärnan Justin Bieber'', sa hon och jag märkte att hon var lite irreterad. Jag svalde hårt och mötte försiktigt hennes blick. ''Du kommer aldrig kunna läsa vad dom skriver om dig utan att bryta ihop. Men du måste läsa det där. Är det verkligen värt att bli kallad allt det där bara för att kunna vara tillsammans med honom?'' Frågade hon. Jag slog upp tidningen och letade efter rätt sida. Mamma reste sig upp ifrån bordet och gick ut till vardagsrummet och satte sig istället. När jag äntligen hittat sida 27 fann jag en stor bild på mig och Justin. Bilden var från mitt jobb, när Justin kommit. Jag svalde hårt och började läsa vad som stod under.

''Justin Bieber är tillbaka i Stratford för att ha en paus efter att ha varit ute på världsturné. Han ska dock åka till Europa om en-två veckor där han ska stanna i två månader för att göra några konserter samt intervjuer. Vi har många gånger under hans tid i Stratford sett honom med denna flicka. Hennes namn är Cassie Jones och tyvärr vet vi inte vem hon är. Vi har fångat henne på många bilder, antagligen vid fel tillfällen eftersom att hon ser så slampig ut på varenda bild! Vi gjorde en röstning för några dagar sedan om hon var bra för Justin eller inte. 91 % röstade nej och 9 % röstade ja. Justins fans skriver på twitter, facebook och liknande sidor att dom ska döda flickan, att hon utnyttjar Justin för fame osv. Vi vet ingenting, men sättet hon ser ut när hon är med honom är väldigt skrämmande. Kanske är det sant att hon utnyttjar honom?''
Jag spärrade upp ögonen åt det jag läst. Jag skulle aldrig någonsin uttnytja Justin för att bli känd! Hur kunde dom ens skriva något sådant?! Jag la huvudet i händerna och kollade ned på bilden. Jag och Justin såg ju glada ut. Varför höll dom på såhär? Jag visste med tiden att hans fans skulle hata mig, men jag var inte beredd på att det skulle vara så många. Hela 91 procent. Jag trodde att jag var lite mer omtyckt än så. Men tydligen inte..

---

kort kap, men måste dra nu. Det kommer mer ikväll, och om cirka 5 kap blir det drama!;) stay tuned!!