@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 39 - What Happened

När jag vaknade kändes det som om någon hade satt spikar i mina ben. Jag kippade efter andan och började försiktigt massera benen. Jag tog mig för huvudet och sjönk ner i sängen igen. Rummet snurrade lite lätt. Hur länge hade jag sovit? Var var jag? Vad hade hänt? Jag kommer ihåg hur Justin och jag hade pratat och sedan hur jag fick svårt att andas. Om jag inte hade haft ont i armarna så hade jag slagit mig för pannan. Jag hade glömt medicinen.

 

Jag vet inte om jag somnade om eller något men när jag slog upp ögonen satt Justin bredvid mig, lamporna var inte lika starka och det var något med luften... den var svalare. ”Cassie är du vaken?” Jag nickade när Justin tagit ett försiktigt tag om min hand. ”Hur länge har jag varit borta?” frågade jag och kände hur torr i halsen jag var.

”Klockan är tio på morgonen så över natten och halva dagen igår” sa Justin och jag hörde oron i hans röst. ”Vad hände?” frågade jag och fuktade läpparna. Han tittade ner i golvet. Han ville inte svara.

 

 

Jag visste inte vad jag skulle säga till henne. Jag öppnade munnen men stängde den igen. Precis när jag skulle öppna munnen igen steg Cassies doktor in.

”Justin kan du gå ut en stund?” frågade han. Jag nickade och kramade om Cassie innan jag gick ut.

 

Jag visste inte varför men det hade varit en liten lättnad när jag visste att doktorn skulle berätta och inte jag men jag ville inte vara ifrån Cassie mer än nödvändigt. Så jag ställde mig mot väggen som var bredvid dörren. jag hörde ingeting men det kändes nära och bra. Mamma var fortfarande riktigt arg över det som hänt igår och jag kunde inte skylla på henne. Det var oansvarigt men jag hade så stora skuldkänslor att jag mådde illa. jag hade knappt ätit något medans Cassie opererats eller sovit under natten.

Dörren öppnades efter några minuter och doktorn tittade på mig, jag gav honom ett leende innan han visade att jag kunde gå in igen
"Justin har inte du en stort konsert i kväll?" Frågade Cassie och tänkte helt ignorera mina frågor om vad hon och hennes doktor pratat om. "Jo det har jag" svarade jag och satte mig ner bredvid henne.

@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 38 - It Happens

Mitt liv var så sjukt annorlunda nu än vad det varit en gång i tiden. Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle gå här, hand i hand med Justin Bieber. Solen lyste över Rom och jag kunde inte göra något annat än att le. ''Vad vill du göra nu?'' Frågade Justin och log mot mig. Jag kollade mig omkring och ryckte på axlarna. ''Ingen aning'', mumlade jag och fortsatte att betrakta staden. Det var otroligt fint.

*

Det hade blivit kväll när jag och Cassie satt på en bänk med en varsin slush. Imorgon var den stora showen, och jag kunde inte bli mer taggad. ''Justin'', sa Cassie plötsligt och la sitt huvud på mina ben. Jag kollade frågandes på henne och log. ''Brukar du tänka på hur ditt liv hade sett ut idag om du inte hade träffat mig?'' Frågade hon. Jag ryckte till lite av hennes fråga och kunde inte låta bli att tänka efter. Om jag inte tagit det där flyget hade jag förmodligen missat skateboard tävlingen och aldrig träffat henne. Visst, folk hade snackat om henne som ''tjejen som tog hem allting'', men aldrig hade de klassat henne som Justin Biebers flickvän. Jag log lite åt minnet. ''Förmodligen så hade jag aldrig varit så glad som jag är nu'', svarade jag och log. Hon lyste upp och mötte min blick. Jag log stort. Plötsligt andades hon in ett djupt andetag och blev tyst. Jag kollade förvirrat på henne när hon reste sig upp och föll ihop på marken. ''Cassie?!'' Utbrast jag. Jag hörde hur hon kämpade efter luft. Paniken växte och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Tumblr_m1g4zskmn01qbm6umo1_500_large
Jag drog snabbt upp mobilen ur fickan och slog in 911. ''Larmcentralen. Vad kan vi hjälpa dig med?'' Hördes en kvinnoröst. Jag visste inte ens vad jag skulle säga, fick knappt fram några ord. ''Min tjej..'' Det blev tyst ett tag. ''Din tjej?'' Upprepade kvinnan. ''Min tjej fick något anfall. Hon ligger medvetslös på marken'' sa jag skakigt. Återigen blev det tyst ett tag. ''Vart befinner ni er?'' Frågade hon sedan snabbt. Jag kollade mig omkring. ''Romalia Secondhand 23'', mumlade jag för mig själv. ''Jag har skickat en ambulans'', sa hon snabbt. ''Okej'', mumlade jag frånvaro. Hon suckade tungt. ''Det är viktigt att du fortsätter prata med mig så du kan säga till ifall någonting händer. Okej?'' Jag nickade för mig själv och satte mig ner bredvid Cassie. ''Okej.''

*

''Justin Drew Bieber!'' Utbrast mamma när jag steg in i sjukhuskorridoren. Jag svalde hårt och skakade på huvudet för mig själv. Beredd på utskällningen. ''Hur tänker du egentligen?!'' Skrek hon när hon kommit fram till mig. Jag kände allas blickar på oss och jag ville bara försvinna ner i ett svart hål eller något liknande.
''Ni var ute så pass länge så att hon glömde ta sin medicin! Du vet ju att hon har varit dålig den senaste tiden!'' Sa hon högt och ilsket. Jag kollade ner i golvet och svalde. ''Förlåt, jag..''
''Inga ursäker här!'' Avbröt hon mig. ''Det kanske inte var en så smart idé ändå att låta henne bo med oss!'' Fortsatte hon. Jag ryckte till. ''Jo, mamma.. Jag bara.. Gjorde ett misstag'', mumlade jag och gick förbi henne. ''Var är Cassie?'' Frågade jag oroligt. Mamma skakade på huvudet. ''Operation. Det är värre än du anar.''

Detta kapitel är skrivet av mig, Jasmine :) Det var ett tag sen jag skrev märker jag, tror jag börjar komma igång nu igen iallafall! Kommentera gärna.

@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 37 - I Wan't You Back part 2

Jag tystnade jag hade ingen aning om vad jag skulle säga till honom. Jag hade fortfarande känslor för honom men kunde jag låta honom komma in i mitt liv så mycket som förut? han sårade mig verkligen.
Hans blick gick igenom mig och fick mig att rodna och jag hade ingen aning om varför. jag kände mig utblottad även om jag fortfarande inte sagt något. "Justin jag måste bara tänka lite just nu. Okej jag gillar verkligen dig men jag måste ta reda på om mig själv just nu men jag lovar såfort jag vet berättar jag" Jag hade ingen aning om vad jag sa egentligen. jag var så nervös för svaret att jag sa det där så snabbt att jag inte ens tror att Justin hörde mig. jag såg en liten nickning från hans sida och sedan fortsatte vi med middagen en aning mer pinsamt och nervöst än före men fortfarande trevligt och avkopplande.

 

När vi kom tillbaka till bussen kändes det bättre. Jag var inte lika trött och jag mådde mycket bättre nu när jag ätit. Som om oron och allt annat bara hade spolats bort även om Justin sagt att han fortfarande gillar mig väldigt mycket. Jag gick in i badrummet och böt om till mysisbyxor och en stor tröja innan jag tog bort sminket och gick ut igen. Jag la mig ner i soffan och zappade mellan kanalerna. Snart drev jag bort i mina tankar och såg inte hur Justin satte sig bredvid mig. Jag tänkte och övervägde hur jag kände och vad jag än kom fram till var jag inte redo att säga det nu.

 

Cassie satt helt still om jag inte visste att hon tänkte skulle jag blivit riktigt rädd. Det var nästan som om hon var i chocktillstånd. Jag skrattade och tittade på tv:n hon hade fastnat framför Grey's anatomy. Det var ganska bra ifall man gillade blod,sjukdom och doktorer vilket inte var några av mina favoriter. Jag har fått nog av sjukhus och sjukdomar. Jag lirkade dosan ur hennes hand och böt till en annan kanal där det var live show från Ke$ha. Jag dansade med i rytmen på musiken och snart såg jag hur Cassie började skratta. ”vad?” jag dansade lite mer och hon bröt ut i skratt så hon började gråta. Jag ställde mig upp och dansade med och sjöng med på dom delarna jag kunde. Snart följde Cassie efter och dansade bredvid mig framför tv:n.

vi föll skrattandes ner i soffan och mamma kom in och tittade misstänktsamt på oss. klockan var snart över tio och jag visste redan vad hon skulle säga. "Hörni nu får ni ta och lägga er det är en lång dag imorgon" hon gav Cassie ett leende men tittade strängt på mig. "Vi ska lägga oss så snabbt som möjligt Pattie godnatt" sa Cassie och kramade mamma innan mamma försvann genom dörren.

 

Jag var nu ombytt och nerbäddad i min säng om man ens kan kalla det säng men den var mjuk, skön och ett himmelrike att sova på. Cassie sov på en liknande säng lite längre ner av bussen, bredvid mamma. Jag hörde någon gå och klockan var inte så mycket. Högst elva. Jag satte mig upp och när jag såg Cassie komma igenom draperiet som skiljde mitt rum från resten av bussen kunde jag inte hjälpa det var jag tvungen att le.

"Justin jag har tänkt mycket nu sedan middagen. Det kommer säkert aldrig bli precis som det var när vi var ihop första gången och jga kommer nog aldrig riktigt komma över att du sårade mig och lämnade mig när jag behövde dig som mest. Men jag gillar dig verkligen jätte mycket" Hennes röst skakade till och hon satte sig ner bredvid mig på sängen. Jag la min hand på hennes kind och kände tårar.
"Justin jag gillar dig jätte mycket. Jag ville inte erkänna det först men jag gillar dig mer än någon annan och du får mig jämnt på bättre humör vare sig jag visar det eller inte."
Våra läppar möttes och kyssen var passionerad men samtidigt så lätt att det kändes som det knappt ägt rum när våra läppar separerades från varandra. Hon log och jag torkade bort hennes tårar innan jag kysste henne igen. Äntligen var hon min Cassie igen.

@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 36 - I Wan't you back - Del 1


Vi hoppade in i turnébussen och gjorde oss hemmastadda. Det skulle bli en lång resa, och vi skulle vara framme runt klockan 8 ikväll.

Jag satte mig på soffbordet och drog fram min laptop. Vi skulle vara framme vid första stoppet om ungefär en halvtimme, och då skulle vi äta middag på en av mina favoritrestauranger.
Jag gick in på twitter och svarade på några tweets, och sedan kollade jag runt lite på youtube. Cassie hade lagt sig på den fluffiga mattan och lekte med sin mobil.
Jag la ifrån mig datorn och satte mig sedan i soffan. Sedan satte jag på teven och zappade mellan kanalerna tills jag hittade MTV. Cassie reste sig och kom och satte sig en bit ifrån mig.
"Jag bits inte, vet du", sa jag och flinade. Hon höjde på ett ögonbryn men hoppade närmare mig. Sedan gäspade hon stort.
"Trött?"
"Lite..." Hon stängde ögonlocken. Jag la armen om henne och lät henne luta huvudet mot min axel, och hon somnade ganska snabbt efter det. Hon var så vacker när hon sov. Så fridfull, så avslappnad, så lycklig på något sätt. Jag lutade mitt huvud mot hennes, och somnade ganska snart jag också.


"Upp & hoppa, sömntutor!", sa Pattie och ruskade om mig och Justin. "Vi ska äta middag."
"Vad är klockan?", frågade jag sömndrucket.
"Ungefär 5 över 8." Pattie log mot mig. Jag nickade sakta och gick sedan in i badrummet för att göra mig i ordning. Jag bytte om till ett svart, tight klänning, satte upp håret i en hästsvans och sminkade mig. Sedan gick vi ut ur turnébussen. Det var lite kallt ute, men vi hade parkerat precis utanför restaurangen. När vi kom in blev jag förvånad över hur mysigt det var där inne.

"Varsågod och sitt, Madame", sa Justin och drog ut en stol åt mig.
"Tack", sa jag och log. 
"Ska inte dom andra äta med oss?", frågade jag.
"Jo, men jag sa att jag ville sitta själv med dig." Justin satte sig mitt emot mig. "Cassie, du betyder mycket för mig. Väldigt mycket. Jag vill ha dig tillbaka. Det vi hade. Jag förstår om du blev ledsen när jag lämnade dig, men det ville jag aldrig. Jag skulle aldrig vilja lämna dig. Du är mitt allt." Han var påväg att börja gråta. 
"Justin..."

@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 35 - See you then Bieber

 

Jag öppnade den tunga dörren och kände hur yr jag blev. Det var inte precis sent på kvällen men tillräckligt sent för att Justin och resten av huset skulle sova. Jag ramlade ur sängen och gick fram mot byrån där jag hade sprutorna. Jag fumlade med händerna och kände hur det nästan svartnade för ögonen. Det skulle knappt gjort någon skillnad då rummet redan var mörkt. Till min fördel var det så litet att jag snabbt fick tag i en spruta. Jag drog upp byxbenet och tryckte ner sprutan.

Yrseln försvann och jag drog en lättnads suck. Jag torkade svetten från pannan och gick till köket.

Jag tog ett glas kallt vatten och hoppade högt när lyset tändes.

”förlåt att jag skrämde dig Cassie” Log Pattie mot mig. ”Oh nej det är lugnt, förlåt om jag väckte dig det var inte meningen” sa jag och ställde ner glaset i diskhon. Pattie nickade och log trött. Jag tittade på klockan halv tolv. ”Jag ska gå tillbaka och lägga mig förlåt igen för att jag väckte dig” mumlade jag och började gå mot gästrummet när Pattie tog tag i min handled. ”Cassie ta hand om dig och fuska inte med medicinen. God natt” sa hon och kramade om mig.

 

Jag vaknade av att någon städade i vardagsrummet. Jag rös lite lätt när täcket lät kylan komma in mot min varma kropp. Jag satte på mig nya kläder efter en snabb dusch och sedan gick jag ut och log mot Justin som satt vid köksbordet.

 

Ryan och Chaz hade kommit över så nu stat vi alla fyra och spelade tv-spel. Jag tittade mest på eftersom jag kände mig lite nere och mådde inte så där jätte bra men det skulle snart gå över. Det gick jämnt över. Chaz skrek till när han vann och jag gav honom en high five bara för att vissa att jag var med och inte satt och dag drömde. Killarna skrattade, skrek och skämtade runt och jag blev lite irriterad på det. Jag skrattade till när Ryan gjorde en ful min. Chaz följde snabbt efter med en annan och sedan stirrade dom på mig. Jag klagade lite innan jag gjorde en min och alla brast ut i skratt. Jag kastade en kudde på den som var närmast och tyvärr var det Justin som råkade ut för kuddattacken. Han la ner konsolen och kastade en annan kudde på mig.

"Kuddkrig!" skrattade Ryan och jag tog händerna över ansiktet för att skydda mig mot tre kuddar som alla riktades mot mig. "Oschysst ni är tre mot en" skojade jag och skrattade lite. "Jag går gärna över" sa Justin och skrattade lågt medans han träffade Chaz rakt i ansiktet med kudden.

 

Cassie verkade lite frånvarande hela dagen och jag var rädd att hon började bli sjuk igen. Jag var riktigt orolig men sen när Ryan och Chaz kom över verkade hon må bättre. Killarna stannade till sju då dom var tvungna att gå hem igen. Cassie och jag satte då på en film och pratade lite men var mest inne i filmen. Fast vi bodde ihop nu och såg varandra mycket oftare så kändes det som hon undvek mig. Det var inte den bästa känslan i världen när man älskade flickan som ignorerade dig. Min mobil ringde till och räddade mig från fler tankar.

” Justin är du beredd att åka imorgon kväll?” frågade Scooter. Han hade fått en vana att inte säga hej. ”Såklart jag meddelar Cassie direkt när åker vi?” frågade jag snabbt utan att tänka så mycket på det. ” vi åker runt åtta ungefär ses då Bieber” Scooter la snabbt på och lämnade mig med ett frågande ansiktsuttryck. Cassie skrattade åt mig innan jag lipade mot henne. Nu ignorerade hon mig åtminstone mindre.


@ Talkin 2 you guys

någon?

Anonym om Chapter 34 - I'm not gonna lose her again:
Hej det skulle vara jättesnällt om du typ kunde inte tipsa, men fråga här på din blogg om det skulle vara någon som är itredserade av att hjälpa mig skriva på min novellblogg om Justin. Om jag inte hittar någon snart är jag rädd att jag måste lägga ner den. Så det skulle uppskattas jättemycket :) tack på förhand.
P.S. Du är grym på att skriva :) never stop <3
http://justinsexybieberstories.blogg.se/
Ja i fall någon vill hjälpa till och skriva på denna underbara blogg så skriv en kommentar till henne på bloggen som är länkad där uppe. Jag tittade igenom den lite snabbt och den verkar riktigt bra verkar synd om hon blir tvungen att lägga ner den så guys det är dags att hjälpa till ;)
(du får ursäkta om jag satte ut det så här jag vet att många inte gillar det men visste inte hur jag skulle fråga annars ;) ) /Hanna :)

@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 34 - I'm not gonna lose her again

Jag drog upp väskan från golvet och torkade tårarna som runnit ner. jag la ner fotot i väskan. jag öppnade dörren och stängde den försiktigt bakom mig. jag kände tårarna pressas fram igen och jag såg mammas leende för min inre syn. Jag torkade bort dom nya tårarna och vände mig om. framför mig stod en ganska lång man. Han hade kort brunt hår och sorgsna ögon. Han log ett prövande leende. det var bara han och jag på den lilla uppfarten till mitt hus. "Cassie jag är ledsen" Allt jag tänkt säga glömde jag bort och tårarna började åter rulla ner för mina kinder. "Pappa jag... jag vet inte vad jag ska säga". Han log mot mig igen "Buddy jag tänkte komma tidigare" Jag ställde ner väskan på marken och sprang fram emot honom. Jag kramade om honom hårt. Han små skrattade mot mitt öra. Visst jag hade träffat honom på hotellet men det kändes som flera år sedan nu när vi stod här. så mycket hade hänt på så kort tid och jag vart orolig för vad jag hade missat hos dom.

 

Pappa bar min väska tät mot sig medans jag visade vägen till Justin.

Pappa hade inte sagt något eller protesterat om att jag skulle bo hos Justin istället för honom. Jag visste inte varför jag kanske inte var bra nog att bo i hans familj. Han kanske hellre ville ha sin familj för sig själv. ”Buddy du vet att jag vill att du ska ha det bra eller hur?” frågade han. Jag nickade och log innan jag sakta ner farten.

”Varför frågade du inte om jag ville bo hos dig?” frågade jag lite rädd för svaret. ”För du verkade så lycklig över att bo hos Justin. Jag vill ditt bästa Cassie och om du känner att det är hos honom så låter jag dig vara där” Jag log mot pappa och vi tittade in i varandras ögon.

 

Vi stod nu framför dörren och jag skulle precis öppna när Justin stod framför mig. Han log och tittade på pappa. Dom skakade varandras händer innan vi gick in. Jag tog av mig skorna och hängde upp jackan innan jag tog in min väska i det lilla gäst rummet där jag skulle få sova tills vi skulle iväg på turnén. När jag kom tillbaka såg jag att pappa och Justin var inne i en het diskussion om något. Jag höll mig lite undan tills jag såg att pappa började skratta. ”vad pratar ni om?” frågade jag och ställde mig bredvid dom båda. ”Jag frågade Justin här om turnén och det verkar roligt” skrattade pappa. Jag tittade på honom frågande innan han slog mig lätt på armen.

Justin log mot oss.

 

Cassie och hennes pappa stod varandra ganska nära även om hon aldrig riktigt pratat om honom. Hon hade väl sina anledningar men var det inte konstigt att hon skulle bo med mig om han fortfarande fanns i livet? Jag tänkte inte fråga och starta ett bråk igen för jag var över lycklig att hon skulle bo med mig. Då fanns det tid att bygga upp vår relation även om hon inte ville medge att hon fortfarande gillade mig. Jag såg det även om hon visade att hon ogillade mina små vinkar. Men jag tänkte pressa henne till något som hon inte ville. Jag tänkte vara dum nog att förlora henne igen. Av någon anledning någonsin. Jag vill inte leva utan henne.


@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 33 - I Miss You


"Välkomna! Mrs.Smith heter jag", sa en ung kvinna och skakade min och Cassies hand. "Varsågoda och slå er ner."
Vi satte oss i varsin brun fotölj. 
"Sådär ja. Idag ska vi ju diskutera vart du ska bo, Cassie."
"Mm", mumlade Cassie och fingrade nervöst på sin klänning.
"Jag har kollat runt lite, och jag har hittat en hel del trevliga fosterfamiljer du skulle kunna bo i."
Cassie spärrade upp ögonen. Jag förstod att det sista hon ville var att hamna i en fosterfamilj.
"Cassie kommer inte behöva bo i någon fosterfamilj. Hon kan bo tillsammans med mig och min familj. Vi ordnar privatlärare så hon kan följa med på mina turnéer och så", sa jag. Mrs.Smith vände sig mot mig.
"Jag tror inte det skulle vara särskilt hälsosamt för Cassie, med tanke på att hon är sjuk."
"Det vet jag, men vi ska ta hand om henne."
"Jag tycker fortfarande inte att det är någon bra idé", sa hon syrligt.
"Jag har pratat med min mamma, och hon har sagt att det är okej. Cassie är mer än välkommen i våran familj. Varför sätta Cassie i en fosterfamilj när hon redan har en familj att vända sig till? En familj hon faktiskt redan känner? Och hon vill ju bo med oss." 
"Justin...", mumlade Cassie. Det ekade i rummet. Jag hade visst pratat alldeles för högt. Och otrevligt för den delen, men hur skulle jag kunna vara trevlig när den här kvinnan inte ville gå med på det som var bäst för Cassie?
"Cassie, vad har du att säga om det här?" Mrs.Smith vände sig mot henne.
"Jag vill hemskt gärna bo med Justin och hans familj. Snälla?" Det sista ordet var bara en viskning. Tårar började sakta men säkert rinna ner för hennes kinder. Jag tog hennes hand.
"Är du riktigt säker på det här, Cassie?"
"Ja", sa hon och nickade. Jag kramade hennes hand.
Mrs.Smith suckade. "Det finns väl inte så mycket annat jag kan göra då än att gå med på det här..."
Både Cassie och jag tittade upp på Mrs.Smith.
"Är det sant? Så Cassie får bo med mig?", sa jag glatt och reste mig upp.
"Jaa, det får hon. Men gå nu, innan jag ändrar mig."
Jag kramade om Cassie och la sedan armen om henne medan vi gick ut ur rummet. Hon slingrade sig ur och tittade ner i marken.
"Förlåt", mumlade jag. 

*

Jag var så glad över att Mrs.Smith hade gått med på att jag skulle få bo med Justin! Men jag var tvungen attsticka hem till min och mammas gamla lägenhet för att hämta mina grejer. Jag skulle komma hem till Justin litesenare.
Jag låste upp dörren och gick in i lägenheten. Det luktade lite instängt, men det brydde jag mig inte om. Jagsprang upp på mitt rum, drog fram resväskan som låg under sängen och började packa ner alla mina kläder.Sedan la jag ner lite andra smågrejer jag ville ha med mig. När jag var klar gick jag ner till vardagsrummet. Påden gamla byrån stod ett foto på mig och mamma. Vi satt vid mammas favoritställe, det där berget i skogen.Mamma såg så lycklig ut... Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag tog fotot i handen och satte mig på golvet. 
"Mamma, jag saknar dig", viskade jag...

Jag tycker, precis som Hanna, att det ska bli jättekul att börja skriva här! :)
Hoppas ni blev nödja med kapitlet, hehe. :3
Kram // Vendela

@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 32 - First night

Jag gick in i Justins sovrum. det kändes på något sätt välkomnade även efter allt som hänt. Jag log och satte mig ner på sängen. Justin stannade kvar i dörröppningen och rörde sig stelt. "vad är det?" frågade jag och tittade på honom. "inget... behöver du något?" han kliade sig i nacken. han var bara obekväm. detta skulle säkert gå jätte bra men jag kände nog lite som Justin. att jag skulle sova här var lite obekvämt om vi nu skulle dela säng. skulle vi göra det? jag ställde mig upp igen. "Cassie vi ska ta in en madrass till dig om det går bra?" Pattie stod nu bakom sin son. Jag nickade och tackade snabbt för erbjudandet.
När madrassen väl låg på plats hade Pattie också kommit med två kuddar och flera filtar som nu alla låg prydligt ihop vikta på madrassen. Jag skulle precis sätta mig på den när Justin visade att jag skulle ta sängen.
" Nej Justin jag kan inte ta din säng." "Men jag vill... det är det minsta jag kan göra Cassie, låt mig ta madrassen." jag nickade fast jag ville protestera ännu mer.

 

*

 

Jag hade tagit på mig ett par mjukis byxor och en tröja och låg nu i Justins säng. Han hade rätt den var lite liten men jag fick plats och den var riktigt bekväm ändå kunde jag inte somna. Jag tänkte på mamma. På hennes glada leende. Varför hade jag inte stannat hos henne? Jag suckade och vände på mig för att bli av med känslan. Jag stängde ögonen igen och log. ”älskar dig mamma” viskade jag och drog täcket tätare runt mig.

 

”Cassie vakna” jag tittade oförstående upp i taket. Jag var trött och tittade på klockan som stod bredvid sängen. Klockan var knappt åtta ens. Jag kände en tår trilla ner för kinden.

”Cassie?” Justin mumlade mitt namn nerifrån golvet. Jag lutade mig över säng kanten. Han log bär han såg mig. ”du väckte mig” svarade jag lågt. Han nickade och små skrattade sedan. Hur kunde han vara så glad? Det var igår jag hade kommit hem till honom. Han hade gråtit och jag hade aldrig sett den sidan. Det var som att se en ny Justin men nu log han och var hur lycklig som helst. Det kanske bara var jag som hade ändrats?

Jag gick till badrummet och tog på mig en klänning som var ganska kort men vädret var fortfarande oroväckandet varmt för att vara november. klänningen hade en svart kjol och guldig överdel. jag matchade klänningen med ett skärp och satte på mig några få armband. jag visste inte varför jag klädde upp mig men på något sätt kändes det rätt. och jag skulle väl se bra ut under mötet.  när jag tänkte det kom en klump i magen. jag svalde hårt och kammade igenom håret.

 

När jag kom ner till köket satt Justin redan där i vanlig vit v-ringad tröja och ett par mörk blåa jeans. Han log mot mig när jag satte mig ner. Jag hade ingen aptit men ändå tog jag ett rostat bröd och lite juice. Jag kände tårarna tränga fram bakom ögonlocken. Jag pressade tillbaka dom och svalde vätskan. ”så när är mötet?” frågade Justin för att bryta tystnaden. Vi åt ensamma eftersom Pattie var ute och handlade och Justins mormor och morfar var på promenad. ”klockan ett så det är inte försen senare” svarade jag och kände klumpen växa.


Hej detta skrev jag Hanna :) det ska bli ku latt börja skriva här, jag vet att jag skriver lite annorlundare men skriv gärna vad ni tycker även om det inte hände så mycket i kapitlet :)

@ Talkin 2 you guys

Två stycken utvalda!

Hej på er fina läsare!
Nu har jag bestämt vilka två som får skriva med mig på bloggen. Hoppas ni välkomnar tjejerna med fina kommentarer! Hannah & Vendela heter dom! Kolla eran mejl tjejer.. :)

@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Någon..?

Hej. Jag har upptäckt att jag inte klarar av att ha den här bloggen ensam längre.. Uppdateringen suger, rent ut sagt. Så jag undrar ifall någon skulle vilja börja skriva här med mig. Först hjälpa mig med den här novellen tills den är slut, och sedan kanske skriva på nästa med mig? Ifall ni vill. Maila mig på: Jasmine_lovejustinbieber@hotmail.com och berätta eran ålder, hur gamla ni är och gärna om ni har ngn annan novellblogg. Jag väljer ut en nu på måndag då jag vill att det ska ske så snabbt som möjligt. Tack. ♥