@ That Should Be Me (AVSLUTAD)
Chapter 26 - The End
jag tittade chockat på henne. hade hon verkligen frågat om jag ville flytta in hos henne? Vart bodde hon ens om hon hade sagt det så hade jag helt glömt bort det nu...
"Flytta in hos dig?? Jag... jag" stammade jag fram.
"Du behöver inte om du inte vill" sa Cornelia och misstog mig för att vara upprörd.
"Nej inte alls jag vill... jag har alltid önskat att du skulle komma tillbaka och nu... men vart bor du någonstans?" log jag och kramade om henne. det kändes inte alls konstigt när hon la armarna om mig.
"Andra sidan staden precis vid utkanten. jag har precis fått ett jobb där också och jag är säker på att vi kan fixa så att du kommer till din skola. Jag vill att du ska vara lycklig Juliah. min underbara dotter" sa hon med ett leende och pussade mig på håret.
nästa morgonen vaknade jag och trodde att allt detta hade varit en dum dröm. sedan kollade jag mobilen och såg att hon hade smsat mig. hon hade sjuk skrivit mig från skolan så att vi skulle kunna packa och flytta i lugn och ro. men det fanns även ett sms från Dawn.
Jag hade vaknat och hört att Juliah inte var i skolan. Lexi var lite av en skvallrare när det kom till sånt här men eftersom jag hade all tid i världen och ville veta mer om hennes mamma så hade jag skickat ett sms till henne.
Hej Juliah det är Dawn jag fick ditt nummer av Justin :)
men jag tänkte att vi kunde väl prata lite!
jag fick tillbaka ett snabbt svar från henne.
Javisst självklart! du kan komma över och hjälpa mig packa! :)
Justin släppte av mig och gav mig en kyss.
"Jag ringer dig sen okej älskling" sa han innan han körde iväg.
jag knackade på och Juliah öppnade ungefär en minut senare. Hon kramade om mig och drog upp mig på sitt rum. det var giantiskt. nästan lika stort om inte större än rummet jag hade haft hos faster Georgina.
"Förlåt att det är så stökigt men allt ska ner i väskor och lådor.. du har inget emot att hjälpa mig va?" hon lät lite orolig i slutet av meningen men jag skrattade och sa att det inte var något problem alls.
faktiskt när Juliah och jag hade kommit en bit in på vårt samtal fanns det inga problem alls.
" HEY BRO" sa Alfredo efter ett tag och gav mig en high five.
"Hej Justin" log Dexter och jag skulle nästan säga att han verkade blyg.
"Tjena grabbar får man vara med och spela?"
Alfredo hämtade en till konsol och sedan satt vi alla tre och spelade medans vi åt på chips och drack läsk. Dexter hade haft det bra hos honom och Dawn hade nästan hälsat på dom varenda dag. mest dom gångerna då jag var tvungen och jobba eftersom hon tyckte att det var att tränga sig på om jag inte var hemma samtidigt.
Jag och Dawn var lyckliga tillsammans och jag önskade att hon snart kunde acceptera att jag faktiskt ville att hon helt och hållet skulle bo hos mig även om hon inte kunde betala för det jag älskade henne verkligen.
Dawn höll på att vika mina kläder när jag tittade på henne.
"Du är lycklig hos Justin eller hur?" frågade jag.
"Ja.... mycket mer än vad jag vill medge. Det har alltid varit jag och min bror men nu är det som om Justin är en pappa och jag är mamman åt Dexter. det känns konstigt men jag älskar honom verkligen" hon log stort och tittade ner i marken.
"jag är glad för er skull jag är ledsen för att jag fick dig relegerad från skolan... du är verkligen bra på musik, på livet... på allt" sa jag med ett skratt
jag förklarade mitt liv i korta drag för henne och hon berättade om sitt vi var inte så olika som jag hade trott och förutom mina elaka kompisar så skulle nog jag och Dawn ha varit vänner för längesen.
Dawn kom hem på kvällen och berättade vilkenn underbar dag hon hade haft med Juliah. Do hade bblivit bra vänner det visste jag redan och jag hade en hemlighet eller rättare sagt en överraskning som jag sprack för att berätta för henne.
"Dawn?" jag tog hennes händer i mina med ett leende.
"Vad är det Justin?" hon såg lite oroad ut men log ändå.
"Jo jag har en överraskning åt dig har du något emot att sitta i bilen i två timmar ungefär?" log jag.
hon skrattade och skakade på huvudet.
Jag hade satt på henne ögonbindel och ledde nu in henne i huset. när jag tog av den hörde jag ett stort wow komma från hennes läppar innan jag kände hennes armar runt mig och jag gav henne en kyss.
"gillar du vårt nya hus?" skrattade jag.
"Jag älskar det och jag älskar dig!"
"du är så vacker och jag älskar dig också Dawn" sa jag och kysste henne igen.
Så jag hoppas att ni gillar sista kapitlet och Vendela ska senare skriva en epilog^^
tack för att ni alla stannat och läst det har betytt jätte mycket för både mig och Vendela tack så himla mycket♥
//Hanna
Comments
POSTAT AV: Mathilda
meeeeeeeeeeeeer :D
Trackback
