@ That Should Be Me (AVSLUTAD)
~ That Should Be Me - EPILOG ~
"Du är välkommen att hälsa på när du vill, min flicka", sa pappa och kramade om mig. Jag log och kramade honom tillbaka.
"Men nu måste jag kila vidare så jag inte blir sen till middagen!"
"Middagen?" Jag lyfte på ögonbrynen.
"Eh ja... Jag har träffat en ny nu, - Maggie heter hon."
"Åh, okej... Ha så kul då." Jag nickade och vinkade av pappa som hoppade in i bilen och körde iväg.
"Har du allt nu?", frågade mamma och lastade in den sista kartongen i bagaget.
"Jag tror det." Jag öppnade bildörren och satte min väska på golvet framför sätet. Ljudet av en bil som bromsade in fångade min uppmärksamhet, och när jag vände mig om fick jag syn på Justin & Dawn som klev ur hans bil.
"Hej!", sa dom i kör och kom fram till mig.
"Hej!" Jag log.
"Här." Dawn sträckte fram en liten ask till mig. Jag tog fundersamt emot den och tackade. När jag öppnade den fick jag se ett jättefint halsband med berlock föreställande ett hjärta gjort av små, glittriga pärlor i silver & vitt.
"Aww, ni hade inte behövt...", började jag, men blev avbruten.
"Jo. Vi tänkte att... När du tittar på det så... Kanske du kommer ihåg oss, även fast du fått nya coola vänner." Dawn log lätt.
Jag kollade ner i marken och log generat.
"Tack. Jag menar det verkligen. Tack!" Jag sträckte ut armarna och kramade om Dawn.
"Vi kommer sakna dig..." Hon gungade lite fram och tillbaka med mig i famnen, och släppte mig sedan.
"Jag kommer sakna er med!"
Justin tog ett steg fram och svepte in mig i en kram han också. Med den ena handen masserade han min rygg, och med den andra lekte han lite i mitt hår. Hans kram var varm & skön, precis som jag minns dom. Jag hade gärna stannat där ett tag till, men jag visste att det var dags att åka.
"Vi ses", sa jag och gick tillbaka till bilen.
"Det kan du skriva upp", sa Justin och flinade. Det gjorde ont i mig att lämna dom, men samtidigt var jag riktigt spänd på att börja mitt så kallade nya liv med mamma. Jag var påväg att sätta mig i bilen när jag kom på en sak...
"Du, Dawn?"
Hon stannade till. "Jaa?"
"Jag har pratat med Mr.Stanford... Jag berättade att det var jag som förstörde instrumenten, och inte du. Jag har också skänkt så mycket pengar till skolan som behövdes för att återställa alla instrument och grejer... Å jag skulle hälsa att du är välkommen tillbaka på måndag." Jag log.
"Skojar du?" Hon kollade chockat på mig.
"Nej, inte den här gången." Jag skakade på huvudet. "Du har talang, Dawn. Live your dream." Jag log och hoppade in i bilen. När jag hade stängt igen bildörren vände jag mig om och såg Dawn le stort mot mig och mima tack. Jag vinkade som svar, och sedan körde vi iväg.
Vi hade varit hos Juliah och vinkat av henne när hon åkte, och nu var vi just hemkomna från att ha hämtat Dexter hos Alfredo.
"Så, vad vill ni hitta på?", sa jag och lyfte upp Dexter på köksbänken så att han satt och dinglade med benen.
"Kan vi inte se en film?", frågade han och la huvudet på sned.
"Jo visst", skrattade jag. "Vilken film vill du se, buddy?"
"Björnbröder!" Han hoppade ner från bänken och försvann snabbt ut i vardagsrummet. Jag vände mig mot Dawn och gav henne en blir-det-bra-blick och log. Hon nickade och tog min hand. Sedan gick vi in i vardagsrummet och satte på filmen. När den började kröp vi ner i soffan, och Dawn drog åt sig en filt och la över oss alla. Dexter satt precis i mellan oss, och jag hade armen bakom deras ryggar. Jag kände mig av någon anledning lyckligare än någonsin. För första gången på länge så var allt så himla toppen! Och bortsett från mamma, pappa, Jazmyn & Jaxon så umgicks jag just nu med världens finaste människor...
"Björnbröder!" Han hoppade ner från bänken och försvann snabbt ut i vardagsrummet. Jag vände mig mot Dawn och gav henne en blir-det-bra-blick och log. Hon nickade och tog min hand. Sedan gick vi in i vardagsrummet och satte på filmen. När den började kröp vi ner i soffan, och Dawn drog åt sig en filt och la över oss alla. Dexter satt precis i mellan oss, och jag hade armen bakom deras ryggar. Jag kände mig av någon anledning lyckligare än någonsin. För första gången på länge så var allt så himla toppen! Och bortsett från mamma, pappa, Jazmyn & Jaxon så umgicks jag just nu med världens finaste människor...
Det kändes konstigt att inte ha Juliah i närheten längre, men jag visste att vi skulle ses mycket ändå. Efter mycket gråt & skratt började filmen närma sig sitt slut, och Dexter var påväg att somna.
"Jag tror det är dags för någon att sova", sa jag och flinade samtidigt som jag tittade på Dexter. Han mumlade något ohörbart, som man gör när man går in i dimman för att joina John Blund. Innan det var för sent lyfte jag upp honom i famnen, nickade mot Justin, och bar upp Dexter för trappan. Jag hjälpte honom med att borsta tänderna och drog sedan på honom pyjamasen och bäddade ner honom bland dom nya lakanen.
"Dawn?", mumlade Dexter.
"Ja?"
"Ja?"
"Jag gillar Justin..."
"Jag gillar dig med, bro", sa Justin som hade dykt upp från ingenstans och nu stod lutad i dörrkarmen.
Dexter log, och innan jag han räkna till 3 hade han somnat. Jag strök honom över huvudet och reste mig sedan från sängen och följde med Justin in i vårat sovrum. Jag tog mina sovkläder och min necessär och försvann sedan in i badrummet. När jag hade bytt om, gjort mig i ordning och sedan kommit tillbaka in i sovrummet låg Justin redan i sängen. Jag gick fram till sängen och lyfte undan det tjocka, fluffiga täcket och la mig bredvid honom.
"Kom", sa han och klappade sig lätt på magen. Jag makade mig närmare honom, och han lyfte upp mig så sin mage. Ljudet av hans hjärta och hans lugna andetag ekade i mina öron när jag lutade huvudet mot hans bröst. Justin log och nynnade på någon låt för sig själv medans han lät sina fingrar röra sig upp och ner längs med min ryggrad. Jag rös av välbehag och kunde inte förmå mig att le jag också.
"Justin?" Jag fick hans uppmärksamhet och försökte fortsätta meningen. Det var kämpigt, för trots allt så var detta ganska stora och meningsfulla ord i min värld. "Jag älskar dig." Plötsligt kändes allt så självklart. Jag älskade honom! Över allt annat. Mer än någon eller något annat.
"Jag älskar dig också." Han strök mig över huvudet och jag kollade upp på honom. Sedan lutade jag mig fram och kysste honom. Efter en liten stund drog han sig tillbaka några centimeter och kollade djupt in i mina ögon. "Jag skulle inte ha något emot att uppleva det här varje dag." Han log, och detsamma gjorde jag, och våra läppar möttes igen...
Nu är That Should Be Me officiellt slut! Vad tyckte ni om den? Storyn blev kanske lite kort och snabbt inpå redan i början, men i alla fall. (:
Förresten, Hanna skrev ju ett inlägg igår ang. nästa novell. Vi båda är lite pigga på att skriva en slags fantasy(/övernaturlig) novell med Justin Bieber, men vi vill höra era åsikter innan vi bestämmer oss. Hiss / Diss?
Vad vill ni att vi ska skriva om? Det är ju trots allt för er vi skriver, och er vi ska underhålla. Haha c:
Kram // Vendela
Comments
POSTAT AV: Mathilda
det var jätte bra :D längtar till nästa :D
POSTAT AV: elena
super bra. det skulle vara kul att läs . kanske att vampyr och inte känd :D
POSTAT AV: Lellah
Asbra novell! Gå gärna in och läs min på började novell.
Www.Somestories.blogg.se
Trackback
