Jag vaknade upp i ett mörkt rum med instängd lukt. Jag satte mig försiktigt upp och kollade mig omkring, det fanns inte mycket att se. Väggarna var målade i graffiti och det ända som fanns i rummet var en trästol framför ett träbord, samt en liten träsäng lite längre bort.

Jag svalde hårt. Efter att jag hade blivit inslängd i bilen hade en annan man slagit mig med något i huvudet och jag hade tuppat av. Vad ville dom? Varför var jag här? Vad hade jag gjort dom? Vad var klockan nu?

Så många tankar som snurrade omkring i mitt huvudet och jag hade inte svar på någon utav dom. Jag var säker på att jag inte träffat någon utav killarna förut, så vad dom ville med mig kunde jag inte förstå.

Plötsligt öppnades dörren och Justin, om han ens hette så, kom in med ett glas vatten. Han satte sig på huk framför mig och räckte mig glaset.

Jag kollade tveksamt på honom, hur kunde jag veta om det verkligen bara var vatten i det där glaset? Dessa killar var uppenbarligen inga vänliga typer och dom skulle kunna göra vad som helst.

''Ska du ha eller inte?!'' Frågade han högt, ''Jag har inte hela dagen på mig.''

Jag skakade bort mina hemska tankar och tog emot glaset. Jag drack snabbt upp allting och gav tillbaka det till honom.

Han reste sig upp igen och var på väg att lämna mig ensam i mörkret igen. 

''Vänta!'' Ropade jag och han stannade till. ''Vad vill ni med mig?'' Fick jag fram i en viskning.

Han vände sig om och var tyst för ett ögonblick, han granskade mig från topp till tå, som han gjort tidigare på baren. ''Du får ta det med Bruce,'' sa han och försvann snabbt ut ur rummet.

Bruce? Vem var Bruce? Kunde han vara bossen? 

Jag reste mig upp från golvet och gick långsamt fram till den lilla sängen och satte mig ner. Om jag bara varit starkare och inte gått till Oak överhuvudtaget så hade detta aldrig hänt.

Mina ögon blev tyngre att hålla upp och jag la mig motvilligt ner i sängen. Jag måste härifrån, men jag var så trött...

 

Jag vaknade med ett ryck när dörren slets upp igen. Denna gång var det inte Justin.

Mina ögon möttes med en lång, större man som bar på ett par svarta jeans och en läderjacka. Han hade kort, svart hår och mer kunde jag inte se pga mörkret. Han kom fram till mig och granskade mig noggrant, samtidigt som ett flin spred sig över hans läppar.

''Vi kommer ha så kul,'' flinade han och satte gränsle över mig i sängen.

''Vad gör du?!'' Skrek jag samtidigt som paniken tog över mig. Vad tänkte han göra? Tänkte han verkligen? Detta fick inte hända.

''Schhhh,'' viskade han och la ett finger på mina läppar. ''Om du är snäll mot mig, så är jag snäll mot dig,'' viskade han igen och försökte dra av mig tröjan.

''Låt mig vara!'' Sa jag högt och försökte knuffa bort honom, men det var förgäves. Han var dubbla min vikt och dubbelt så mycket starkare än jag.

Han tog ett hårt grepp om mina händer och kollade ilsket in i mina ögon, ''Lyssna här, du ska göra som jag säger, förstår du?'' Ilskan i hans röst gick inte ens att beskriva, det lät som om att han skulle slå till mig i vilken sekund som helst.''Gör du inte det, har jag tyvärr ingen nytta av dig,'' sa han och drog upp en pistol ur sin bakficka. ''Då får jag användning av den här istället,'' sa han, fortfarande ilsket och fortsatte kolla på mig. ''Förstår du, frågade jag?''

Jag kollade förskräckt på pistolen i hans hand och nickade långsamt.

Han flinade, ''Bra.''

Han slet upp min tröja så att den gick sönder och började fingra med att få upp min bh. Jag slöt ögonen och bad till Gud om att ett mirakel skulle ske.

 

 

Jag satt i min ensamhet endast med byxor och min bh på mig med tårarna rinnandes längs mina kinder. Min värsta mardröm hade blivit sann, det som jag var så säker på aldrig skulle hända mig hade hänt mig.

Han hade slitit av mig kläderna och våldtagit mig. Och när han väl var klar hade han tagit en cigg och flinat för sig själv. ''Detta måste vi göra om,'' hade han sagt innan han dragit på sig sina kläder och lämnat rummet.

Jag hade inte ens en tröja på mig, och jag frös. Dom hade inte lämnat någon filt åt mig, i min säng som jag inte ens kunde kolla på längre fanns endast en kudde och ett underlakan.

Jag torkade bort mina tårar men förstod snabbt att det var värdelöst, det kom bara nya hela tiden.

Jag la mina armar om min kropp och försökte att hålla mig varm, men ingenting hjälpte. Jag ville bara härifrån, ta mig hem och ta en lång dusch, tvätta bort denna skam och krama om min lillebror.

Plötsligt öppnades dörren igen och skräcken tog över mig, var han tillbaka? Tänkte han göra om det redan? Var det inte tillräckligt?

In kom dock Justin. Hans blick fastnade på min nakna överkropp och jag la återigen armarna om mig själv. Han kollade upp på mitt ansikte och sa ingenting. Han bara stirrade.

Efter en liten stund harklade han sig själv, ''Jag tog med en filt,'' mumlade han och kastade filten på mig innan han snabbt försvann ut ur rummet.