Jag drog in ett djupt andetag och kollade runt omkring mig. Ingen skulle se mig, men var det verkligen värt det? Jag himlade med ögonen åt mig själv, jag hade ingenting att förlora - varför stod jag ens och tvekade?

Jag svalde hårt och med skakande ben öppnade jag dörren till Oak. Jag såg mig omkring, ingen jag kände var här - antagligen för att det inte precis är något ställe där ungdomar brukar hänga, men det var precis det jag ville; att ingen skulle se mig.

Jag satte mig ned på en stol vid baren och synen av all alkohol fick det att bränna i min mun. Ingen återvändo nu, Hazel.

''Vad får det lov att vara?'' Jag avbröts av mina tankar när servitrisen stod framför mig.

Jag kollade upp på henne och granskade henne, hon var inte äldre än 20. Hennes långa blonda hår och opererade bröst var förmodligen anledningen till att chefen hade anställt henne.

''Vodka Redbull,'' sa jag och log svagt.

Hon nickade och försvann för ett ögonblick, men var snabbt tillbaka med mitt glas.

Jag nickade tacksamt och lukten av vodkan fick mina ögon att vattnas. Vad var det för väg jag hade valt egentligen?

Det var efter denna händelse som mitt liv hade gått i tusen bitar, jag visste inte vem jag var längre. Jag hade börjat umgås med fel människor, börjat dricka dagligen, vilket sedan gått vidare till tyngre saker, och när jag väl nått botten var det nog, jag såg hur mycket jag förstörde min bror och jag kämpade för att ta mig upp igen, och jag lyckades. Jag lyckades! Fram tills för tre veckor sedan, min bror började plötsligt blöda näsblod och föll ihop på golvet, och idag kom beskedet som inte fick komma. Han hade fått en hjärntumör.

Jag hade ingenting att leva för längre.

Jag suckade för mig själv och riktade glaset mot min mun, samtidigt som tveksamheten vällde över mig igen. Varför så dramatisk, Hazel? Drick eller drick inte.

Jag tog en stor klunk av vodkan och kollade mig omkring. Tanken av att någon jag kände skulle se mig gjorde mig orolig, det räckte med att en person såg mig och så skulle ryktena börja gå igen, tills jag slutligen hamnade på något rehabiliteringshem. Det spelade ingen roll om jag försökte med att jag bara behövde ett glas, efter allt jag gått igenom förut skulle ingen tro mig, det fanns inte en chans.

''Hey,'' hördes en hes stämma bredvid mig. ''Vad gör en tjej som dig sittandes ensam?''

 

Jag ryckte till lite och granskade killen som satt sig ned bredvid mig. Han var blond, vältränad och täckt i tatueringar. Hans hasselnötsbruna ögon var svåra att inte fastna i, men jag var snabb med att vända blicken ifrån dom. Han var ung, inte äldre än 25, vilket gjorde mig förvånad, vad gör en kille som honom på ett ställe som detta? Kanske hade han samma problem som mig? Kanske gömde han sig för någon?

Jag drogs tillbaka till verkligheten och mötte återigen hans lysande ögon, ''Och vad skulle jag vara för tjej?'' Frågade jag med höjda ögonbryn.

Han flinade lite, ''En tjej som inte passar in här,'' sa han och granskade mig från topp till tå. ''Du ser ut som en utav tjejerna som hänger på PopGlam,'' sa han, fortfarande med sitt flin fastklistrat på läpparna.

Jag skrattade. PopGlam var klubben för stadens divor, där alla mina gamla vänner hängde. Tragiskt nog hängde jag själv faktiskt där back in the days.

''Det är inte min grej,'' fick jag ur mig och tog ännu en klunk av min vodka.

Jag kände mig obekväm. Jag var inte här för att flirta med någon, jag ville bara ha min ensamhet och få rensa mina tankar, få ut smärtan jag så länge burit på, bara glömma bort den för en stund.

''Jag förstår,'' mumlade han och vände sig till servitrisen. ''Ett glas Jack,'' sa han och hon nickade innan hon försvann för ett ögonblick.

Hon var snabbt tillbaka med ett glas som hon ställde framför honom.

''Så,'' började han och mötte min blick, ''Jag heter Justin,'' sa han och väntade på att få höra mitt namn.

''Hazel.''

Han nickade och tog en klunk utav sitt glas, ''Du ser ut som en tjej som gillar utmaningar,'' sa han och kollade frågandes på mig.

Jag kollade förvirrat på honom, ''Och vad är din poäng med det?'' Frågade jag och log svagt, ''Har du en utmaning åt mig?''

Han nickade, ''Om du klarar av att dricka fler shots än mig, betalar jag hela din kväll,'' sa han och kollade uppmuntrandes på mig, ''Om inte, It's on you.''

Jag flinade, vad hade jag att förlora? Denna kille kände mig inte alls.

 

***

 

''Du har supit mig full sir,'' skrattade jag och tog tag i en stolpe för att hålla balansen och inte falla ihop på marken.

Han flinade, ''Här,'' sa han och räckte mig en cigg. 

Jag tog tacksamt emot den och tände den innan jag gav tillbaka tändaren till honom. Jag tog ett bloss och blåste ut, lättnaden tog över mig.

Hans telefon började plötsligt ringa och han ursäktade sig och drog upp den ur fickan, ''Hallå?'' Svarade han och blev tyst en stund. ''Jag har en åt dig,'' sa han och vände sig till mig och det där snälla leendet han burit på sina läppar hela kvällen var som bortblåst, ''Du kommer gilla henne,'' sa han och det var då jag förstod vad som höll på hända. ''Vi är utanför Oak,'' sa han och la på.

Jag kunde inte tro mina öron. Vad var detta för kille som jag spenderat hela kvällen med? Vad hade han för planer med mig? Var det en gruppvåldtäckt som höll på att ske? 

Paniken tog över mig och mina ögon fylldes med tårar, ''Du är äcklig,'' fick jag fram och var snabb med att ge honom en örfil.

Ljudet av min hand mot hans kind ekade över hela gatan. Jag tänkte inte bli ett offer för vad det än var han hade planerat, aldrig. Jag slängde min cigarett i marken och började snabbt gå ifrån honom men han var snabb med att dra tag i min arm.

''Lyssna din lilla hora,'' sa han aggressivt och vände mig mot honom, ''Du är uppenbarligen en patetisk nobody eftersom att du hänger ensam på en bar som denna,'' sa han och skrattade till, ''Vad spelar det för roll om jag väljer dig?''

''Väljer mig för vad?!'' Skrek jag ilsket och drog min arm ifrån honom.

''Oroa dig inte,'' sa han med ett flin, ''Jag har ingen nytta av dig. Jag är inte den typen,'' han vände sig om och i det ögonblicket stannade en svart Range Rover bredvid oss, ''Min chef dock,'' sa han och drog tag i mig och försökte få med mig till bilen.

''Släpp mig!'' Skrek jag panikslaget och försökte ta mig ur hans grepp, ''Hjälp mig!'' Skrek jag hjälplöst och hoppades på att någon skulle komma och rädda mig.

Han slog till mig hårt på kinden och tog ett hårdare grepp om min arm samtidigt som han släpade med mig till bilen, ''In och sätt dig!'' Sa han ilsket och knuffade in mig i bilen.