Jag passerar alla affärer vrålhungrig. Typiskt.. Varför händer allt dåligt just mig?
Jag suckar och en mörkhyad tjej i min egen ålder kommer fram till mig med ett leende på läpparna.
''Mary! Vad gör du här?'' Frågar hon glatt och jag ler mot henne. ''Kul att prata med någon som kan engelska, jag hade mycket på hjärnan bara'' svarar jag med ett leende.
''Jaha, kan vi ta en bild tillsammans?'' Frågar hon och gör en hundvalpsblick mot mig. Jag skrattar till.
''Självklart!'' Svarar jag. Hon lyser upp och springer fram till en man och räcker honom hennes kamera och sen ställer hon sig bredvid mig. Mannen kommer fram och siktar kameran mot oss. Vi ler så stort vi kan innan han tar kortet. När det är klart går tjejen fram och tar emot sin kamera.
''Tack så mycket Mary'' ler hon och kramar mig. Jag ler tillbaka och besvarar hennes kram.
''Hejdå'' ler hon.
''Hejdå'' säger jag och ler tillbaka innan jag fortsätter gå. När jag gått en bit snubblar jag på något och ramlar i lera så hela jag blir lerig. Jag spottar ut lera ur min mun och vänder mig om. Jag möts av en lång tjej med blåa ögon och brunt långt hår.
''Bitch'' säger hon och lämnar mig. Jag hostar och reser mig upp och undersöker mina kläder. Lerig. Jag känner hur den klibbiga leran rinner längs mina kinder. Jag kämpar emot tårarna. Det här är för mycket. Jag kom hit för att slippa allt det här, men det fortsätter ju bara!
Jag suckar och fortsätter gå men rycker till när jag får se en stor affisch med Justin på. Jag stannar till vid den och börjar läsa.
''Justin Bieber kommer till Japan idag!! Missa inte hans konsert vid den stora arenan här i stan vid 21.00 ikväll!!''
Jag spärrar upp ögonen och drar bort min lugg från ansiktet.
''Typiskt..'' Mumlar jag och fortsätter gå. Jag känner allas blickar mot mig men fortsätter ändå gå.
''Mary! Vad har hänt?!'' Ropar en bekant röst bakom mig. Jag vänder mig om och lyser upp när jag ser att det är samma kille jag mött på stan igår.
''Äh, bara någon tjej som fällde krokben på mig igår'' säger jag och håller tillbaka tårarna. Han kollar förvåntat på mig.
''Juste.. Jag läste det Jasmine skrev på sin Twitter, men jag vet att det inte är sant'' säger han och kollar in i mina ögon.
''Tack'' ler jag och suckar.
''Följ med mig'' säger han och innan jag hunnit reagera tar han tag i min hand och drar mig bort från stan. Vi passerar folk med blickarna vända mot mig, jag känner några blixtrar då och då men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Vi stannar utanför en resturang och när jag läser på skylten ser jag att det står ''McDonalds''.
Han drar med mig in och en doft av friterat möter mig och jag njuter av lukten innan vi hamnar inne på badrummet.
Han räcker mig lite servetter ''Här, du lär behöva det här så lerigt som ditt ansikte är'' säger han och flinar mot mig.
''Tack'' säger jag med ett leende och tar emot servetterna. Jag kollar mig i spegeln och hajar till. Herregud.
Jag torkar bort det som går av leran men ger upp efter en stund när jag ser att det har fastnat.
Han brister ut i skratt.
''Sluta! Det är inte roligt'' säger jag men börjar själv skratta. När han skrattat klart kollar han skamset på mig.
''Förlåt att jag inte har berättat vad jag heter! Jag heter Yu förresten'' säger han och ler mot mig.
''Bra att veta, hur gammal är du då?'' Frågar jag.
''Ett år äldre än dig, 17'' säger han och ler stort.
''Jaha'' säger jag och ler tillbaka. Vi sammarbetar med att få bort det mesta av leran som klibbat sig fast, men vi båda ger upp när vi märker hur hopplöst det är.
Jag sätter mig på golvet och lutar mig mot väggen och han slår sig ner bredvid mig.
''Så, berätta nu varför du är här egentligen'' säger han och ler mot mig. Jag suckar.
''Jag går på Justins dansskola, men det är sommarlov nu så jag följde med han till hans mormor och morfar i Stratford, sen när jag och Justin sitter och snackar på bryggan så bestämmer han sig för att dumpa Jasmine så han ringer upp henne och pratar med henne. Sen vill hon snacka med mig och till mig säger hon att om jag inte lämnar Justin ifred och slutar snacka med honom så kommer jag att dö typ, för hon har twittrat att jag vill gifta mig med Justin och ta han ifrån hans beliebers, vilket jag aldrig skulle göra. Och jag vill knappast gifta mig med honom för den delen heller, men.. Det slutade med att jag ljög för han att jag inte borde ha lämnat Donna min förmyndare, och han bokade en biljett tillbaka till Atlanta så jag kunde åka hem, men Jasmine bokade en biljett hit till Japan istället, så här sitter jag'' säger jag och andas ut efter min berättelse.
Han kollar ledsamt på mig. ''Den där Jasmine är ju helt jävla störd'' säger han och kollar allvarligt på mig.
Jag nickar och låter tårarna rinna. Han håller om mig och det känns tryggt i hans famn.
''Du borde prata med Justin och berätta varför du egentligen stack'' säger han lågt i mitt öra.
Jag släpper taget om honom och tårarna forsar ner. ''Tycker du?'' Frågar jag.
''Ja, han kommer ju hit ikväll, då har du chansen'' säger han och lyser upp.
''Okej, tack så mycket Yu'' säger jag med ett leende. ''Inga problem, nu käkar vi nånting'' säger han och hjälper mig upp.
''Öh.. Jag kan inte'' säger jag och kollar ner i golvet. ''Varför inte?'' Frågar han förvånat.
''Jag blev rånad imorse'' säger jag med en suck. ''Va?!'' Utbrister han och kollar allvarligt på mig.
''Ja men.. Ingenting att göra åt saken'' säger jag lågt.
''Jag betalar, kom'' ler han och öppnar toadörren.
''Du behöver inte..'' Försöker jag men han ler bara mot mig.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Scooter? Har du sett min iPhone?!'' Ropar jag och kollar på Scooter som står en bit bort.
''Den ligger här på bordet!'' Ropar han och jag springer fram och tar upp den.
''1 nytt meddelande'' står det och jag öppnar det och känner inte igen numret.
''Möt mig bakom arenan efter konserten'' står det och jag höjer på ena ögonbrynet och svarar.
''Vem är du?'' jag lägger min iPhone på bordet igen och kastar mig i soffan igen. Konserten är om en kvart. Det piper till i mobilen igen så jag tar upp den.
''Gör det bara'' står det och jag struntar i att svara.
Efter en stund kommer Scooter springandes till mig. ''Det är dags'' ler han. Jag nickar och reser mig upp ur soffan.
Jag kliver ut på scenen och den fylls med rök.
''Never say never..'' börjar jag och fansen jublar.

MARY'S PERSPEKTIV:
Här står jag. Utanför arenan på baksidan och hör den dunkande musiken inifrån och inser att det är ''Love Me'' som spelas. När den är slut börjar fansen jubla.
''Tack så mycket! Japan är bäst!!'' ropar Justin och fansen jublar ännu högre.
Jag suckar och inser att konserten är slut. Nu fattas det bara att se om han kommer ut.
Jag börjar sparka på några stenar och vänder mig hastigt om när bakdörren öppnas och ut kommer Justin och ser lite rädd ut men blir förvånad när han ser mig.
''Mary?'' Säger han förvånat och kliar sig i bakhuvudet.
Jag öppnar munnen får inte fram något. Jag kämpar och till slut lyckas jag.
''Förlåt, det var.. Inte meningen att bara dra sådär'' säger jag lågt.
''Berätta varför du gick'' säger han och kollar allvarligt på mig.
Jag tar ett djupt andetag och börjar sedan berätta allting igen.
När jag berättat klart kollar han chockat på mig och jag biter mig i läppen. Tänk om han inte tror mig?!

---

Nu fick ni en extra lång del så nu tycker jag att jag borde få fler kommentarer!! :D