@ Dreams Do Come True (AVSLUTAD)
Kapitel 13 - The Man
''Du ska hålla dig borta från Justin!'' Säger en utav tjejerna otroligt argt. Jag skrattar till.
''Han är ju ändå tillsammans med Jasmine Villegas? Varför oroar ni er?'' Säger jag och rättar till min väska.
''Låt han vara det också! Kom inte och tro att du är nånting, du är en billig liten slampa, du förtjänar inte Justin! Du förtjänar inte ens Mr. Bean! Ingen vill ha dig ändå, du är precis lika ful som shrek, du förtjänar inte ens att få leva!'' Säger nån annan tjej med brunt lockigt hår.
Tårarna börjar sakta rinna och jag springer åt ett annat håll.
Jag vaknar upp i en stor dubbelsäng och kollar mig förvirrar runt.
''Du hade somnat på en gunga här utanför, så jag tog in dig'', hörs en mansröst. Jag sätter mig upp och får syn på en gråhårig man i 60 års åldern. ''Tack'', ler jag.
''Vill du att jag ska köra hem dig? Du behöver bara berätta vart du bor'' Flinar han och jag rycker till. Tror han på fullaste allvar att jag skulle åka med honom? En okänd man som är typ 60 bast? No way.
''Det är lugnt, jag bor precis i närheten, jag klarar mig'' ljuger jag och pressar fram ett leende. ''Är du säker?'' Frågar han tveksamt.
''Absolut!'' svarar jag och reser mig upp. ''Kan du visa mig till dörren bara?'' Frågar jag och han skrattar. Han flinar och reser sig upp från stolen. Jag följer långsamt efter honom tills vi kommer fram till en trädörr, han öppnar dörren.
''Det var trevligt att träffa dig, vad heter du?'' Frågar han nyfiket. ''Mary, dudå?'' Frågar jag fast jag inte alls är intresserad av hans namn.
''Johannes'', svarar han. Jag vinkar åt honom innan jag skyndar mig ut i skogen. Jag kollar mig förvirrat runt och känner inte igen mig alls. Jag fortsätter gå i skogen och försöker leta mig fram efter dansskolan.
Justins Perspektiv:
''Mary är borta!'' Ropar Alfredo i panik och ställer sig framför mig. ''Har du sett henne?! Hon kom aldrig hem efter promenaden igår!'' Säger han och skakar.
Jag rycker till. Har hon varit borta sen promenaden igår? Jag vänder mig mot Jasmine.
''Har du sett henne?'' Frågar jag och hon skakar på huvudet. ''Nej, inte sen hon gick igår'', säger hon.
''Vi alla måste leta efter henne och sprida ut oss!'' Säger han allvarligt. Jag nickar och tar Jasmines hand.
Efter en liten stund har vi samlat alla i danssalen.
''Okej, nu är det såhär.. Mary är försvunnen, hon kom aldrig tillbaka från sin promenad igår kväll'', säger Kenny. (min livvakt)
Några kollar nervöst på oss. ''Därför ska vi alla sprida ut oss och leta efter henne'', säger Usher. De flesta tjejerna ger varendra en high five. Jag ler stort. ''Dom är på'', flinar jag.
''Vi har delat upp grupperna'', säger Alfredo.
Mama Jan ropar ut grupperna. Jag ska gå med Kenny, Alfredo, Scooter och Usher. Jasmine får gå med Mama Jan och några från dansgruppen. Jag börjar nervöst bita mig på naglarna. ''Kom nu Justin!'' Ropar Scooter och vi lämnar huset.
''Vi tar bilen'', skrattar Kenny och låser upp sin bil. Vi hoppar in och Kenny kör långsamt så vi ska se Mary.
Vi fortsätter köra men får inget resultat. ''Vänta, stanna!'' Ropar Scooter. Kenny tvärbromsar så jag flyger framåt och trycker Usher framåt så han nästan krockar i rutan. ''Aj!'' Utbrister vi båda två och kollar argt på varann sedan börjar vi skratta. Jag hoppar ur bilen efter Scooter. ''Vad såg du?'' Frågar jag. Och då får jag syn på det.. Den vita koftan som Mary haft på sig innan hon gick igår. Jag gapar förvånat. Dom andra stirrar på koftan minst lika förvånade. Efter en stunds stirrande går jag fram och tar upp den.
''Lukta på den!'' Säger Alfredo. ''Va?'' Säger jag och höjer på ena ögonbrynet.
''Asså, se om den luktar Mary eller.. Mansparfym eller vadsomhelst!'' Säger Alfredo. Jag nickar långsamt innan jag drar in lukten från koftan och hostar när jag känner lukten.
''Vad luktar den?'' Frågar Kenny förvånat. ''Mary och.. Mansparfym'' säger jag och får lite panik.
Dom får också panik, Kenny låser bildörren sedan rusar vi in i en stor skog. ''Mary!'' Ropar vi i kör och börjar leta som galningar.
Marys Perspektiv:
''Snälla låt mig vara!'' Säger jag gråtandes. Johannes som han hette sitter över mig med en kniv i handen.
''Nu är det försent'', säger han och reser sig upp. Han drar med mig in i hans hus.
Justins Perspektiv:
Efter 6 timmars letande sätter vi oss på en sten och suckar tungt. ''Vi kanske ska gå till den där stugan vi såg för någon stund sen och fråga om dom har sett Mary?'' Frågar jag. De andra nickar, vi reser oss upp och börjar gå. Efter en liten stund får vi syn på huset och rusar mot det. Jag tar ett djupt andetag innan jag knackar på. Det hörs en duns, och sedan fotsteg som närmar sig dörren. Den slits upp och framför oss står en gråhårig man. ''Kan jag hjälpa er?'' Frågar han. ''Får vi komma in?'' Frågar Scooter och jag ger han en chockad min. Mannen nickar och vi kliver in i hallen, drar av oss skorna och kommer in i ett kök och sätter oss på varsin stol. Det hörs en smäll ifrån en låda lite längre bort och jag rycker till. ''Vad var det där?!'' Säger jag.
Mannen skrattar till. ''Ta det lugnt, det är bara min hund, jag föredrar att låsa in den när jag har besök'', säger han.
Jag ger han en misstänksam blick men sätter mig sedan till rätta igen.
''Så.. Vad kan jag hjälpa er med?'' Frågar han och lägger fram ett kak paket på bordet framför oss.
''Joo.. Vi har en dansskola lite längre bort härifrån, och det är en elev där som har försvunnit. Mary Jansen. Hon har svart hår, när hon gick hade hon på sig ett vitt linne, ett par blåa jeans, en vit kofta som vi hittade en bit härifrån, öh.. En röd halssduk, ett par svarta converse och ett par svarta solglasögon.. Hon hade också med sig en brun handväska'', säger Scooter och kollar frågande på mannen innan han fortsätter ''Har du sett henne?''.
''Ja faktiskt, hon hade somnat här utanför på en utav gungorna, så jag väckte henne men sen gick hon direkt'', säger han. Jag kollar på honom. Det är nånting som är fel med den här mannen. ''Får jag hälsa på din hund?'' Frågar jag.
Mannen skakar snabbt på huvudet. ''Ingen bra idé om du inte vill bli attackerad'', säger han.
''Jag tar risken'', säger jag och reser mig upp och börjar gå mot lådan. ''Nej!'' Ropar mannen och ännu en smäll hörs från lådan. Jag hoppar till ännu en gång.
''Kom igen, jag är inte rädd för hundar!'' Säger jag. Mannen kollar irreterat på mig. ''Justin, om han säger nej så är det de som gäller'', säger Kenny och kollar allvarligt på mig.
''Jaja'', suckar jag och sätter mig ner igen. ''Jag ska bara på toaletten'', säger mannen och reser sig sedan upp från bordet. Vi nickar och när jag hör badrummet låsas reser jag mig snabbt upp. ''Justin!'' Viskar Scooter.
''Jag har misstankar, vänta'', viskar jag tillbaka och går mot lådan. Jag tar ett djupt andetag och öppnar lådan.
Jag hoppar till och ramlar på golvet när jag ser vad som finns i lådan. ''Vad är det?!'' Frågar Usher och springer fram till mig, han böjer sig över lådan och hoppar till han också. ''Mary!'' Skriker jag.
''Hon är vaken'', säger Alfredo lågt. Tillsammans drar vi upp henne ur lådan. Jag drar bort tejpen från hennes mun och kollar på henne. Hon kollar på oss alla med stora ögon, sedan brister hon ut i gråt.
''Nu tar vi honom'', mumlar Scooter och han, Usher, Alfredo och Kenny lämnar mig och Mary ensamma i köket. Jag håller om henne hårt. ''Det kommer bli bra Mary, vi är här nu'', viskar jag i hennes öra. Hon nickar långsamt.
Sluta inte kommentera! Blir så glad över att läsa era kommentarer. :)
''Han är ju ändå tillsammans med Jasmine Villegas? Varför oroar ni er?'' Säger jag och rättar till min väska.
''Låt han vara det också! Kom inte och tro att du är nånting, du är en billig liten slampa, du förtjänar inte Justin! Du förtjänar inte ens Mr. Bean! Ingen vill ha dig ändå, du är precis lika ful som shrek, du förtjänar inte ens att få leva!'' Säger nån annan tjej med brunt lockigt hår.
Tårarna börjar sakta rinna och jag springer åt ett annat håll.
Jag vaknar upp i en stor dubbelsäng och kollar mig förvirrar runt.
''Du hade somnat på en gunga här utanför, så jag tog in dig'', hörs en mansröst. Jag sätter mig upp och får syn på en gråhårig man i 60 års åldern. ''Tack'', ler jag.
''Vill du att jag ska köra hem dig? Du behöver bara berätta vart du bor'' Flinar han och jag rycker till. Tror han på fullaste allvar att jag skulle åka med honom? En okänd man som är typ 60 bast? No way.
''Det är lugnt, jag bor precis i närheten, jag klarar mig'' ljuger jag och pressar fram ett leende. ''Är du säker?'' Frågar han tveksamt.
''Absolut!'' svarar jag och reser mig upp. ''Kan du visa mig till dörren bara?'' Frågar jag och han skrattar. Han flinar och reser sig upp från stolen. Jag följer långsamt efter honom tills vi kommer fram till en trädörr, han öppnar dörren.
''Det var trevligt att träffa dig, vad heter du?'' Frågar han nyfiket. ''Mary, dudå?'' Frågar jag fast jag inte alls är intresserad av hans namn.
''Johannes'', svarar han. Jag vinkar åt honom innan jag skyndar mig ut i skogen. Jag kollar mig förvirrat runt och känner inte igen mig alls. Jag fortsätter gå i skogen och försöker leta mig fram efter dansskolan.
Justins Perspektiv:
''Mary är borta!'' Ropar Alfredo i panik och ställer sig framför mig. ''Har du sett henne?! Hon kom aldrig hem efter promenaden igår!'' Säger han och skakar.
Jag rycker till. Har hon varit borta sen promenaden igår? Jag vänder mig mot Jasmine.
''Har du sett henne?'' Frågar jag och hon skakar på huvudet. ''Nej, inte sen hon gick igår'', säger hon.
''Vi alla måste leta efter henne och sprida ut oss!'' Säger han allvarligt. Jag nickar och tar Jasmines hand.
Efter en liten stund har vi samlat alla i danssalen.
''Okej, nu är det såhär.. Mary är försvunnen, hon kom aldrig tillbaka från sin promenad igår kväll'', säger Kenny. (min livvakt)
Några kollar nervöst på oss. ''Därför ska vi alla sprida ut oss och leta efter henne'', säger Usher. De flesta tjejerna ger varendra en high five. Jag ler stort. ''Dom är på'', flinar jag.
''Vi har delat upp grupperna'', säger Alfredo.
Mama Jan ropar ut grupperna. Jag ska gå med Kenny, Alfredo, Scooter och Usher. Jasmine får gå med Mama Jan och några från dansgruppen. Jag börjar nervöst bita mig på naglarna. ''Kom nu Justin!'' Ropar Scooter och vi lämnar huset.
''Vi tar bilen'', skrattar Kenny och låser upp sin bil. Vi hoppar in och Kenny kör långsamt så vi ska se Mary.
Vi fortsätter köra men får inget resultat. ''Vänta, stanna!'' Ropar Scooter. Kenny tvärbromsar så jag flyger framåt och trycker Usher framåt så han nästan krockar i rutan. ''Aj!'' Utbrister vi båda två och kollar argt på varann sedan börjar vi skratta. Jag hoppar ur bilen efter Scooter. ''Vad såg du?'' Frågar jag. Och då får jag syn på det.. Den vita koftan som Mary haft på sig innan hon gick igår. Jag gapar förvånat. Dom andra stirrar på koftan minst lika förvånade. Efter en stunds stirrande går jag fram och tar upp den.
''Lukta på den!'' Säger Alfredo. ''Va?'' Säger jag och höjer på ena ögonbrynet.
''Asså, se om den luktar Mary eller.. Mansparfym eller vadsomhelst!'' Säger Alfredo. Jag nickar långsamt innan jag drar in lukten från koftan och hostar när jag känner lukten.
''Vad luktar den?'' Frågar Kenny förvånat. ''Mary och.. Mansparfym'' säger jag och får lite panik.
Dom får också panik, Kenny låser bildörren sedan rusar vi in i en stor skog. ''Mary!'' Ropar vi i kör och börjar leta som galningar.
Marys Perspektiv:
''Snälla låt mig vara!'' Säger jag gråtandes. Johannes som han hette sitter över mig med en kniv i handen.
''Nu är det försent'', säger han och reser sig upp. Han drar med mig in i hans hus.
Justins Perspektiv:
Efter 6 timmars letande sätter vi oss på en sten och suckar tungt. ''Vi kanske ska gå till den där stugan vi såg för någon stund sen och fråga om dom har sett Mary?'' Frågar jag. De andra nickar, vi reser oss upp och börjar gå. Efter en liten stund får vi syn på huset och rusar mot det. Jag tar ett djupt andetag innan jag knackar på. Det hörs en duns, och sedan fotsteg som närmar sig dörren. Den slits upp och framför oss står en gråhårig man. ''Kan jag hjälpa er?'' Frågar han. ''Får vi komma in?'' Frågar Scooter och jag ger han en chockad min. Mannen nickar och vi kliver in i hallen, drar av oss skorna och kommer in i ett kök och sätter oss på varsin stol. Det hörs en smäll ifrån en låda lite längre bort och jag rycker till. ''Vad var det där?!'' Säger jag.
Mannen skrattar till. ''Ta det lugnt, det är bara min hund, jag föredrar att låsa in den när jag har besök'', säger han.
Jag ger han en misstänksam blick men sätter mig sedan till rätta igen.
''Så.. Vad kan jag hjälpa er med?'' Frågar han och lägger fram ett kak paket på bordet framför oss.
''Joo.. Vi har en dansskola lite längre bort härifrån, och det är en elev där som har försvunnit. Mary Jansen. Hon har svart hår, när hon gick hade hon på sig ett vitt linne, ett par blåa jeans, en vit kofta som vi hittade en bit härifrån, öh.. En röd halssduk, ett par svarta converse och ett par svarta solglasögon.. Hon hade också med sig en brun handväska'', säger Scooter och kollar frågande på mannen innan han fortsätter ''Har du sett henne?''.
''Ja faktiskt, hon hade somnat här utanför på en utav gungorna, så jag väckte henne men sen gick hon direkt'', säger han. Jag kollar på honom. Det är nånting som är fel med den här mannen. ''Får jag hälsa på din hund?'' Frågar jag.
Mannen skakar snabbt på huvudet. ''Ingen bra idé om du inte vill bli attackerad'', säger han.
''Jag tar risken'', säger jag och reser mig upp och börjar gå mot lådan. ''Nej!'' Ropar mannen och ännu en smäll hörs från lådan. Jag hoppar till ännu en gång.
''Kom igen, jag är inte rädd för hundar!'' Säger jag. Mannen kollar irreterat på mig. ''Justin, om han säger nej så är det de som gäller'', säger Kenny och kollar allvarligt på mig.
''Jaja'', suckar jag och sätter mig ner igen. ''Jag ska bara på toaletten'', säger mannen och reser sig sedan upp från bordet. Vi nickar och när jag hör badrummet låsas reser jag mig snabbt upp. ''Justin!'' Viskar Scooter.
''Jag har misstankar, vänta'', viskar jag tillbaka och går mot lådan. Jag tar ett djupt andetag och öppnar lådan.
Jag hoppar till och ramlar på golvet när jag ser vad som finns i lådan. ''Vad är det?!'' Frågar Usher och springer fram till mig, han böjer sig över lådan och hoppar till han också. ''Mary!'' Skriker jag.
''Hon är vaken'', säger Alfredo lågt. Tillsammans drar vi upp henne ur lådan. Jag drar bort tejpen från hennes mun och kollar på henne. Hon kollar på oss alla med stora ögon, sedan brister hon ut i gråt.
''Nu tar vi honom'', mumlar Scooter och han, Usher, Alfredo och Kenny lämnar mig och Mary ensamma i köket. Jag håller om henne hårt. ''Det kommer bli bra Mary, vi är här nu'', viskar jag i hennes öra. Hon nickar långsamt.
Sluta inte kommentera! Blir så glad över att läsa era kommentarer. :)
Comments
POSTAT AV: Anonym
älskar verkligen din novell, meeeeer ! :D
POSTAT AV: Anonym
meeer! :)
POSTAT AV: Anonym
aweezzuuuum
Trackback
