Han skrattade till och satte sig upp. Jag satte mig också upp och kollade in i hans mörka, glittrande perfekta ögon.

''Jag är så ledsen'' sa Rose plötsligt och kollade ner på sitt täcke. Jag kollade oförstående på henne. ''För vadå?''

Hon suckade tungt. ''För att jag behandlade dig sådär förut'' sa hon, ''du är en så fantastisk människa! Hur kunde jag behandla dig sådär?'' Frågade hon. Jag log svagt och reste mig upp ur sängen. Jag ställde mig framför Rose och sträckte fram mina händer. Hon tog tag i dom och jag drog upp henne. Jag satte min tumme under hennes haka så att hon kollade in i mina ögon.

''Hörru'', sa jag och log. ''Oroa dig inte. Det är över nu, eller hur?'' Sa jag. Hon nickade. ''Jo, men...'' Hon andades tungt. ''Jag var så elak!''

Jag skrattade till och ryckte på axlarna. ''Glöm det'' sa jag. Hon skakade på huvudet, ''det går inte'' mumlade hon. Jag log, ''lita på dig själv så går allt.'' Hon drog undan min tumme och kollade generat ner i golvet. Jag skrattade. ''Du rodnar!'' Sa jag och log. Hon kollade på mig med en mördarblick. ''Nej'' sa hon. Jag flinade bara och la mina armar runt hennes midja. ''Vad vill du göra?'' Frågade jag. Jag ville byta samtalsämne, för jag visste att det var jobbigt för henne att prata om blyghet, det var inte riktigt hennes.. Favoritämne. Hon ryckte på axlarna. ''Jag vet inte. Sova?'' Sa hon. Jag spärrade upp ögonen. ''Sova?!''

Hon skrattade till och nickade, ''ja.'' Jag skakade på huvudet. ''Vi tar ett foto och laddar upp det på twitter'' sa jag. Hon spärrade upp ögonen. Jag flinade och drog upp min telefon ur fickan.

''Nej snälla'' mumlade hon. ''Jag vill sova och jag är inte riktigt redo för att få massa hat från dina fans ännu'' sa hon. Jag nickade förstående och stoppade ner mobilen i fickan igen. ''Okej.. Gå och lägg dig'' sa jag lågt. Hon kollade upp på mig. ''Är du säker? Snälla bli inte ledsen''. Jag log svagt, ''det är okej. Godnatt'' sa jag och kramade om henne. Hon nickade och gick och la sig i sin säng. Hon drog täcket över sig och stängde ögonen. Jag kollade på den drömmande flickan framför mig ett bra tag. Hon var så.. Söt. ''Justin, kan du komma lite?''

Jag ryckte till av mammas röst. Jag nickade och smög ut ur rummet. Jag stängde dörren försiktigt efter mig och gick ner till nedervåningen till mamma och Roses mamma. Jag ställde mig vid dörröppningen och kollade frågande på dom båda två som satt vid bordet.

''Sätt dig'' sa Roses mamma och log åt mig. Jag svalde och satte mig ned mittemot mamma. ''Vad är det?'' Frågade jag och började bli rätt orolig.

''Så, du och Rose..'' Började mamma. Jag himlade med ögonen. Toppen. Roses mamma avbröt henne,

''vi ser på er båda två hur mycket ni gillar varann. Varför gör ni ingenting?'' Frågade hon. Jag kollade förvånat på henne. ''Va?'' Var det ända jag fick fram.

''Justin. Du är en riktigt fantastisk kille! Jag vet att Rose gillar dig, hennes sätt att kolla på dig. Du får henne liksom glad när hon är på dåligt humör. Jag vet att du är Justin Bieber och får alla tjejer glada, men inte ens jag får Rose att bli glad.. Hon kommer behöva dig nu, för jag har en riktigt dålig nyhet att berätta'' sa hon.

Mina kinder hettade till av hennes fina ord, men när jag tänkte tillbaka på det sista hon sa så kollade jag oroligt på henne.

''Som du kanske vet... Så är hennes pappa i Kina'' sa hon. Jag nickade och kollade förvirrat på henne. ''Han har bestämt sig för.. Att inte komma hem. Han tycker att hans jobb påverkar oss för mycket, och han kan inte säga upp sig. Han sa att han kanske kommer tillbaka... Men han tvivlar på det''. Hon brast ut i gråt.

Jag spärrade upp mina ögon och sänkte blicken.

''Vilken..... Idiot'' sa jag rakt ut.

''Jag vill att du berättar det för henne'' sa hon och torkade bort sina tårar. Jag spärrade upp mina ögon igen, ''va?''

''Som jag sa så är du den ända som får henne glad! Och du är den ända hon lyssnar på'' sa hon.

Tankarna snurrade omkring i mitt huvud och till slut orkade jag inte sitta kvar längre, jag reste mig upp ur stolen och sprang upp på rummet igen. När jag kom upp stod Rose innanför sovrumsdörren och kollade på mig med tårfyllda ögon.

''Han kommer inte hem igen, eller hur?'' Viskade hon. För tredje gången spärrades mina ögon upp. Jag svalde hårt och mina ögon fylldes med tårar. Sakta en efter en började dom rinna efter varann. Rose brast ut i gråt. ''Snälla gråt inte'' mumlade jag och drog in henne i en kram.

''Jag hatar mitt liv'' viskade hon och började gråta hysteriskt. Jag suckade. ''Snälla, säg inte så'' viskade jag.

Jag släppte henne försiktigt och kollade in i hennes ögon. Jag torkade försiktigt bort hennes tårar. ''Alla lämnar mig'' sa hon. Jag skakade på huvudet. ''Jag lämnar dig aldrig'' sa jag lågt. Hon nickade, ''jo. Efter den här semestern... Då åker du på turné'' viskade hon.

''Följ med mig då'' sa jag. Hon skakade på huvudet. ''Det går ju inte...'' Mumlade hon.

Jag nickade, ''det går.''

Hon kramade om mig hårt igen och snyftade till. ''Jag vet inte vad du gör med mig... Men jag blir alltid glad när jag är med dig. Även om någon dött så kan jag le igen efter fem minuter om jag är med dig'' sa hon. Jag bet mig i läppen för att inte skrika ut något olämpligt som 'jag älskar dig Rose!'

Men älskar, det är nog ett alledes för starkt ord. Vi har inte ens kysst varann... Men hur kan jag då känna såhär för den här tjejen? Hon gör mig.. Galen, rent ut sagt.

''Vad är det du gör med mig?'' Mumlade jag. Hon kollade förvånat på mig. Jag slog handen för pannan. ''Sa jag det där högt precis?'' Frågade jag. Hon skrattade till och nickade.

''Förlåt'' mumlade jag. Hon skrattade, ''du har inget att be om ursäkt för.''

Min mage pirrade till, men som tur var så hördes det ingenting. Jag ville bara skrika ut min lycka. Jag ville pressa mina läppar hårt mot hennes. Men vore det fel? Jag visste ju inte vad hon kände! Skulle jag chansa?

Jag tog ett djupt andetag och la mina händer runt hennes midja.
''Vet du vad?'' Sa jag och andades tungt. ''Vadå?'' Sa hon och log åt mig.

''Du är den mest perfekta tjejen jag har träffat'' sa jag och utan att tänka mig för pressade jag mina läppar mot hennes.

---