Fyra timmar kvar, sen var Justin borta i tre veckor. Det är inte så värst lång tid, men jag visste att det skulle kännas som en evighet...
''Vad tänker du på?'' Frågade Justin. Jag la mitt huvud på hans axel. ''Ingenting'' sa jag och pressade fram ett leende. Han höjde på ögonbrynen. ''Jag ser att det är något'' sa han bekymrat. Jag suckade. ''Du åker om fyra timmar'' mumlade jag. Han kastade en blick på klockan och svalde hårt, ''fan'' sa han lågt. Jag nickade. Han drog in mig i sin famn och la sina armar runt min midja. Jag la mina armar runt hans nacke och kollade in i hans vackra hasselnötsbruna ögon. De glänste och det såg ut som att han skulle börja gråta.
''Snälla följ med mig'' viskade han. Jag kollade ned i golvet med en suck. ''Om jag kunde, så skulle jag'' viskade jag. Han tog sin tumme under min haka så att jag kollade in i hans ögon igen. ''Jag kommer sakna dig'' viskade han. Jag log svagt, ''jag kommer sakna dig också.''

*

''Nej'' sa jag lågt när klockan slog 18.00. Justin kollade stumt på klockan. ''Nu'', sa han lågt. Jag suckade. Han drog in mig i en stor kram. Jag besvarade kramen och ville verkligen bara stå sådär i flera timmar. Scooter tutade i bilen utanför, jag svalde hårt.
''Jag kommer Scooter!'' Ropade Justin. Han kollade in i mina ögon och log sorgset. ''Jag kommer snart tillbaka'', sa han och kysste mig. Jag nickade och besvarade hans kyss.
''Jag ska tänka på dig!'' Sa han och vinkade innan han försvann ut ur huset. ''Jag ska tänka på dig också'' viskade jag efter honom och kollade på honom i fönstret. Han vände sig om och slängde en slängkyss till mig. Jag log och fångade den. Han log innan han hoppade in i bilen bredvid Usher där bak. Jag stod kvar och såg hur bilen åkte iväg och försvann. Fan. Han var borta.


När vi lämnat gatan vräkte skuldkänslorna över mig.. Jag lämnade Rose ensam. Hennes pappa hade precis lämnat henne, och nu gjorde jag det också? Jag skulle i och för sig komma tillbaka. Rose är stark. Hon kommer klara det. Jag drog upp min mobiltelefon ur byxfickan och knappade in ett nytt meddelande.
''Jag saknar dig shawty♥'' skrev jag och skickade iväg det till henne. ''Spanien, här kommer vi!'' Sa Usher glatt och gav mig en highfive. Jag log brett och besvarade den. ''Det kommer bli grymt'' sa Scooter. Jag nickade instämmande. ''Att bara få se mina fans är grymt'' sa jag och log. Det plingade till i min mobil. Jag fiskade upp den ur fickan och läste sms:et som var ifrån Rose.
''Jag saknar dig också Biebs. Jag sitter fortfarande kvar och kollar ut igenom fönstret i hopp om att ett mirakel ska ske och att du kommer tillbaka. Men ha så kul nu! Dina fans är dom bästa :) Vi ses snart!♥''
Jag log. Rose var den ända tjejen jag träffat som respekterar att jag måste åka iväg på turnéer och konserter då och då. Hon är också den ända som respekterar mina fans. Jag undrar bara hur det kommer bli när dödshoten börjar. Hon är nog verkligen den starkaste människan på denna jord.


Det var helt tyst i huset.... Mamma befann sig på sitt nya jobb, som läkare. Pappa var borta.. Den ända som befann sig i huset var jag. Ensamma jag. Om bara pappa var här nu.. Då hade vi förmodligen suttit och skämtat om allt möjligt. Vi skulle sitta och dricka ett stort glas oboy var. Det var liksom våran grej, skämta med oboy. Åh. Varför?!
Jag kollade ned i bordet. Alla minnen, alla stunder..... Allting var som bortblåst.