Blandade röster var allt jag hörde. Det var helt svart. Hur mycket jag än kämpade för att få upp ögonen så gick det verkligen inte. Allt jag minns är att jag föll när jag skulle klättra upp för berget. Jag såg Justin, mötte hans skräckslagna blick och föll. Var är jag nu och varför kan jag inte få upp ögonen?

''Jag måste få träffa henne nu!'' Det var Justins hesa stämma! Justin var här!

''Okej Mr. Bieber. Men endast i fem minuter'' hörs en mörkare röst. Det blir tyst en liten stund.

''Jadie'' säger Justin andfått. Jag vill le. Hur mycket jag än försöker röra på mig så går det inte!

''Hör du mig?''

''Läkarna säger att du ligger i koma'', säger han och en snyftning hörs. Ligger jag i koma? Va?

''Dom tror att du kommer vakna upp i slutet av dagen eller imorgon bitti'', säger han.

JUSTINS PERSPEKTIV:

''Bieber. Du måste tyvärr lämna rummet nu'', säger Dr. Champell och kollar medlidande på mig. Jag nickar och reser mig upp.

''Kommer hon att vakna upp idag?'' Frågar jag. Han ler svagt. ''Vi tror det. Hennes värden är riktigt bra'', säger han. Jag pustar ut och vänder mig om och kollar på hennes likbleka ansikte.

''Se till att vakna upp Jadie'', säger jag lågt och går ut från rummet. Jag sätter mig ned mot väggen utanför och väntar.

''Jadie se upp!'' Hon kollade oförstående på mig och när hon skulle sätta ner foten fanns det inget att sätta ner den på. Hon skrek till innan hon föll ner på den hårda marken. Paniken växte inom mig och jag sprang snabbt ner från berget. När jag äntligen kom ner lyssnade jag på hennes svaga andetag. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag ringde larmcentralen. Medans jag väntade på att en ambulans skulle komma satt jag med henne i min famn och bad henne vakna, men det gav inget resultat. När ambulansen äntligen kom fick jag åka med. Mannen som satt bak med oss sa att pulsen var riktigt svag och att jag inte ska förvänta mig för mycket.
Jag skakar bort mina tankar och flämtar till när Joe kommer springande i sjukhuskorridoren. ''Joe!'' Ropar jag och reser mig upp. Han får syn på mig och stannar framför mig. ''Jag.. Kom.. Så fort jag kunde'', säger han andfått. Jag nickar. ''Dom tror att hon vaknar upp ikväll eller imorgon bitti'', mumlar jag. ''Vad hände?'' Frågar han och tar handen för sin bröstkorg. ''Innan jag berättar behöver du ett stort glas vatten'', säger jag och syftar på hans flåsningar. Han nickar. Jag drar med honom till vattenautomaten och häller upp en mugg med vatten åt honom. Han dricker snabbt upp det.

''Mer?'' Frågar jag. Han skakar bara på huvudet och sätter sig ned i en utav stolarna på raden. Jag slår mig ned bredvid honom och börjar berätta om vad som hände.

''Shit, du måste ha fått panik!'' Säger han när jag berättat allt. Jag nickar och kollar på honom med skoja-inte-blicken.

*

''Det har skett ett mirakel''.

Jag slår långsamt upp ögonen och kollar hoppfullt på läkaren. Bredvid mig sitter Joe i stolen och sover. Jag slår till honom löst på armen. Han öppnar ögonen och rycker till när han får syn på Mr. Champell. Han ler åt oss.

''Jadie har öppnat sina ögon... Dock beter hon sig.. Väldigt mystiskt'', säger han och kollar fundersamt på oss. ''Jag vet inte om hon alltid har varit sådär, därför tänkte jag be er komma in och kolla'', säger han. Både jag och Joe nickar och reser oss upp.

''Bra, följ med mig'', säger han och börjar gå i korridoren. Jag andas djupa andetag. Vi kliver in på sjukhusrummet.

''Jag lämnar er ifred och kommer tillbaka om tio minuter'', säger Dr. Champell innan han försvinner.

Jag vänder blicken åt Jadie som ligger i sängen och kollar på oss med höjda ögonbryn.

''Hey Jadie'', säger Joe lågt.

''Vad vill ni?'' Frågar hon och kollar ilsket på oss. Jag spärrar upp ögonen och kollar på Joe som ser lika förvånad ut som jag.

''Vi ville hälsa på dig?'' Säger jag förvirrat. Hon brister ut i skratt.

''Inte ens min familj är här och hälsar på mig så varför skulle ni det?!'' Frågar hon.

''Dom vet ju inte att du ligger här'', säger Joe och kollar frågande på henne.

''Vi är här för vi är dina vänner'', fortsätter jag.

''Men snälla'', muttrar hon. Jag kollar förvirrat på Joe och han kollar likadant på mig.

''What the..?'' Säger vi i mun på varann.

---

Ops. Kanske kommer någon fråga så jag svarar på den nu, Jadie lider av en sjukdom! Ni förstår mer sen i nästa kapitel :)