@ You Changed My Life (AVSLUTAD)
Chapter 22 - The Dinner
Klockan slog fem i fem. Justin skulle vara här vid fem. Nervositeten blev större och större för varje sekund som gick.
''Nervös?'' Frågade Sam med ett flin och drog på sig sina skor. Jag nickade ivrigt. ''Gå nu!'' Sa jag.
Jag hade tvingat ut alla mina syskon, dom skulle gå på bio.
Sam himlade med ögonen. ''See you later'', sa han innan han small igen ytterdörren. Och med det var alla syskonen ute ur huset.
''Nervös?'' Frågade Sam med ett flin och drog på sig sina skor. Jag nickade ivrigt. ''Gå nu!'' Sa jag.
Jag hade tvingat ut alla mina syskon, dom skulle gå på bio.
Sam himlade med ögonen. ''See you later'', sa han innan han small igen ytterdörren. Och med det var alla syskonen ute ur huset.
''Två minuter kvar'', sa pappa med ett flin och passerade mig och gick in till köket. Jag himlade med ögonen och röck till när det plötsligt knackade på dörren. Jag slet snabbt upp den och kollade in i Justins ögon. Han bar ett par blåa jeans och en vit skjorta. I handen hade han en röd ros. Han skakade och såg minst lika nervös ut som mig.
''Till dig'', sa han och räckte mig rosen. Jag log och tog emot den. Jag omfamnade honom i en kram och släppte in han i hallen. Han drog av sig sina skor och tillsammans gick vi ut till köket. Pappa log brett och gick fram och ställde sig mittemot Justin.
''Noah'', hälsade han. Justin log. ''Justin'', sa han och skakade pappas hand. Pappa nickade och slog sig ned vid bordet.
''Sätt er! Jag har lagat min berömda lasagne'', sa han. Jag flämtade till. ''Du kan inte göra lasagne..?'' Mumlade jag.
Pappa flinade. ''Och hur vet du det?'' Frågade han och öppnade locket.
Jag spärrade upp ögonen.
Justin log brett. ''Det luktar underbart Mr. Bradshaw!'' Sa han. Pappa kollade på honom och skrattade till.
''Tack. Men kalla mig Noah'', sa han. Justin nickade.
*
Jag följde med Justin ut när vi hade ätit, kollat på någon tråkig hockeymatch och tävlat om vem som kunde sjunga bäst. Jag var dock inte med.
''Det där gick ju bra'', sa jag och log. Justin log brett och skrek ut sin glädje.
*
Jag följde med Justin ut när vi hade ätit, kollat på någon tråkig hockeymatch och tävlat om vem som kunde sjunga bäst. Jag var dock inte med.
''Det där gick ju bra'', sa jag och log. Justin log brett och skrek ut sin glädje.
Jag brast ut i skratt och kollade ner på rosen som Justin gett mig.
Justin slutade skrika och kollade på mig med ett gulligt leende. ''Jag antar att vi ska till Hawaii?'' Sa han och blinkade med ena ögat. Jag log.
''Jag antar det'', sa jag.
Han flinade och kysste mig på läpparna. ''Tack för ikväll'', viskade han sedan. Jag log brett.
''Tack själv''.
Han log och körde ner sina händer i byxfickorna. ''Vi ses imorgon?'' Sa han. Jag nickade ivrigt.
''Jag hoppas det'', sa jag och log. Han log brett. ''Jag med''.
''Hejdå Jadie'', sa han och försvann in i mörkret.
''Hejdå Justin''.
*
Jag vaknade av att någon vägrade sluta skaka på mig.
''Men vad?!'' Utbrast jag irreterat och reste mig upp. Jag mötte Sams allvarliga blick.
''Pappa pratar med någon och han låter riktigt upprörd!'' Sa han. Jag rynkade ögonbrynen.
''Det kanske är någon från jobbet?'' Mumlade jag. Han röck på axlarna. Jag suckade tungt och reste mig upp ur sängen. Jag rättade till mina hello-kitty byxor och gick ut till hallen. Jag hörde pappas ilskna röst från badrummet. Utan att tänka mig för ställde jag mig utanför och lyssnade.
''Nej! Du kan inte göra så!'' Sa han förbannat. Jag lyssnade noga.
''Vilken jävla rätt?! Jag har också en rätt!'' Sa han. ''Nej, sluta!'' Sa han och hans röst sprack på slutet. ''Okej'', mumlade han och innan jag hann blinka öppnade han dörren. Jag tog stöd mot väggen för att inte hamna på golvet. Han räckte mig telefonen.
''Din mamma vill prata med dig'', sa han.
Comments
POSTAT AV: Sandra
:O tänk om hennes mamma flyttat långt och ber Jadie flytta till henne :O kaoooz :P AHAHA nah skiiiiittttt brrrrraaaaaaaaaaaaaaa :D
POSTAT AV: Anonym
super bra :D
POSTAT AV: RT
Tänk om hennes mamma typ vill ha henne och tänk om hon inte för följa med på resan? :( Haha shit, skitbra :D
POSTAT AV: Anonym
Mer :)
Skitbra !!
POSTAT AV: Bella ^^
Jättebra!
Måste bara skriva att du ska ignorera haters, som man säger, Don't trip on haters. Det är så sjukt när jag läser tex inlägget om 9/11 så skriver någon att du ska vara tyst för att du bara var 3? WTF? Det betyder bara att man bryr sig om alla som var inblandade!
Så bry dig inte om haters, du skriver typ som en gud och storyn är megabra.
Och till alla haters: Sticks and stones may break your bones and words CAN hurt.
POSTAT AV: Anonym
Håller med Bella där uppe :)
fettbra novell, mermermemrer!
Trackback
