Jag skakade, bilen hade släpt av mig för några sekunder sedan och ändå kunde jag inte gå in. Juliahs ord dunkad ei huvudet. hade olyckan verkligen hänt eller var det bara elakt prat från hennes sida. jag ville spy, jag ville inte gå in men Dexter kanske behövde mig. Jag log åt hur han såg ut för några år sedan. Han hade kramat mig för att jag skrivit en låt åt honom Dexters sång. han var så snäll, så oförstörd. det var när mamma fortfarande levde, då pappa inte var ett dumt fyllo. helgen hade kommit det var därför jag var här. egentligen skulle jag inte tillbaka hit så fort men Dexter kanske behövde mig. tröttsamt så låste jag upp dörren. det var tyst inne och för min smak lite för tyst. jag sprang till Dexters rum och hörde hur någon andades ansträngt.

"Dexter!" Frågade jag förfärat medans jag slog upp dörren.

Min bror, min kära lillebror satte sig upp i sängen. han var fortfarande i drömmarna men jag brydde mig inte jag stängde dörren och satte mig bredvid honom på sängen. Min kära lillebror.

"Jag älskar dig Dexter" mumlade jag medans jag kramade om honom. "Snälla säg att pappa inte varit hemsk mot dig" jag kände hur han skakade i min famn av gråten.

"Han försvann dagen efter du åkte, han har fortfarande inte kommit tillbaka, Jag är rädd Dawn" snyftade han fram.

"Schh jag är här nu det  kommer bli bra okej? jag var så rädd för dig. Jag kommer att behöva åka men jag ska fixa det okej?" frågade jag och tittade in i hans gröna ögon.

Jag hade hjälpt iväg Dawn. Hon hade varit helt förstörd, när jag hade kramat om henne och försökt trösta henne så kände jag själv hur något inom mig förändrades. Säg inte att jag fått känslor för Dawn?! visst ag älskade hennes skratt, musik smaken var förträfflig, hennes röst fick mig i någon sorts trans och leendet som jag skulle vilja klistra fast på hennes läppar. det skulle vara hon men vad hade jag sagt till Scooter?

"Jag ska vara lärare för ett par tonåringar inte sk ajag falla för någon med långt hår och bröst"

tänkte jag bittert. det var exakt vad som hade hänt. Jag ville inte och hoppades att Dawn inte kände på samma sätt. Jag kunde inte vara ihop med henne men samtidigt vem skulle kyda henne?

Juliah var odräglig men hennes vänner gjorde det inte bättre. Megan var de tinte fel på hon ville bara vara cool det var Trish man skulle akta sig för det sa åtminostone Dawn. 

jag kom på mig själv med att sakna henne när jag skulle somna på natten. skärp dig Justin! Hur har hon det nu då? slår pappan henne?, hur var det med hennes lillebror vad hette han.. Dexter. jag undrade så att det gnagd ei huvudet. hur stod jag ut. jag satte mig upp i sängen. Anton hade somnat för länge sen och bara sagt att jag inte skulle tänka så mycke tpå henne men det var omöjligt! jag gick till köket och kom ihåg när jag gått in på henne och mjölet åkt i golvet. jag skrattade tyst för mig själv. jag drack lite mjölk och tittade sedan på den stora bänken där vi suttit och lyssnat på musik. höll jag på att bli kär eller var vi bästa vänner? jag behövde verkligen svar så jag visste exakt vart jag skulle imorgon. Men tänk om det var försent tänkte jag och slog upp mobilen och ringde snabbt till den första jag kom att tänka på.

"Alfredo kan du hämta upp mig... ja jag vet att klockan är mycket kom och hämta mig det är viktigt"

femton minuter senare körde Alfredo upp bredvid mig. han rullade ner fönstret och stirrade surt på mig. jag ryckte lite i kragen på min tröja.

"Jag lovar det är viktigt" han nickade svagt åt mig och skolan försvann snabbt bakom oss.