Jag gick fram till Dawn under lunch rasten. Hon märkte inte ens att jag kom eftersom hon var helt inne i sin konversation med Lexi. jag trodde nästan jag skulle skratta när båda två förvånat tittade upp mot mig och Megan

"Dawn har du inte hört om din bror?" frågade Megan och satte handen för hjärtat.

"vad menar du?" sa Dawn och la huvudet på sne är hon en barnunge eller.

"Ja olyckan med din fyllepappa alla pratar väl om det" sa jag snabbt och slog mig ner på bänken bredvid Dawn.

"Men vem kan skylla på din pappa det var ju endå du som uppforstade din bror eller hur?" fortsatte jag och jag såg tårarna som bildades i hennes ögon.

"det kan inte vara lät att vara en hora som lämnas med en bror och en pappa som våldtar en hela tiden fast du får ju egentligen vad du förtjänar" sa Megan och satte sig bredvid Lexi.

Dawn ställde sig upp och sprang ut ur rummet jag följde snabbt efter med Megan efter mig.

"Men lilla dawn ska du springa hem till din fyllepappa nu eller? wow du gillar verkligen att bli slagen eller hur" sa jag och tog tag i hennes arm där man såg ett stort blåmärke. jag flinade emot henne.

"vad vill du mig?" frågade hon med gråten i rösten.

"jag vill att du försvinner är det uppfattat?" sa Juliah lågt.

"exakt ingen vill ha dig här, du är fucking oönskad din lilla slampa" sa Megan och sköt fram hakan så hon såg tjurig ut.

"Men vad håller ni på med?!" Skrek en välbekant röst.

jag vände ner ansiktet mot marken och ryckte åt mig min arm så en välbekant smärta illade upp till axeln. Juliah stammade fram en ursäkt medans hon och hennes hemska kompis gick där ifrån. Lexi hade inte följt med mig men vem ville vara med mig? jag torkade tårarna när jag kände en arm runt mina axlar och hans kropp som var så nära mig. han ledde mig bort från allt och upp för några trappor. han stängde dörren bakom oss och satte mig ner på hans säng. 

"vad var det där om? hur kunde dom säga så där till dig?" frågade Justin upprört.

"dom säger jämnt sånt där det är inget" sa jag fort och torkade bort nya tårar.

Justin föll på knä framför mig.

"varför?"

frågan gjorde ont. jag ville inte förklara mitt liv för honom. han var super stjärna och skulle glömma bort mig så fort lovet började. hans hand låg på min kind och med tummen torkade han undan några tårar som fortfarande rullade ner för min kind. det svarta håret låg framför mina ögon så varsamt strök Justin undan det och sedan lutade han sig fram.

"Jag är så ledsen Dawn"

hans läppar var några millimeter ifrån mina, hans ögon tindrade på ett speciellt sätt och mitt hjärta bulltade hårt i bröstet. precis då kom en annan kille in. hans bruna hår var lite slarvigt lagt men han log mot oss tills han såg att jag grät.

Justin drog in mig i en kram som kändes varm och jag glömde helt bort Juliah och hennes hemska kompisar men endå fruktade jag tills nästa gången dom skulle säga något.