@ That Should Be Me (AVSLUTAD)

Chapter 4 - New School, new faces

Jag skummade genom breven som pappas nya flickvän hade tagit med in. pappas, räkning, räkning, reklam, räkning, reklam, Juliah.. åhh något till mig log jag stort.
"Juliah Edwards, vi är glada att berätta för dig att du har kommit in på  Stratford's Music Academy, Du är
välkommen att börja redan nästa vecka. Nycklar till ditt skåp, schemat, karta över skolan och övrig info får du i expedtionen samma morgon som du börjar.
Med vänliga hälsningar Mr. Standford - Stratford's Music Academy's rektor"
jag skrek högt och hoppade runt medans jag viftfade med papprena. jag gick ut för att leta reda på Felicia som såklart hade sökt med mig och Matilda. jag hade haft koll på vilka som kunde kvala in till skolan. Det var jag, Matilda, några killar i en skola som faktiskt var riktigt snygga, den där dumma Dawn Leyton. hon var bara skrattretande att tänka på ens. för självupptagen och egoistisk. jag kunde inte ens fatta att en kille som Dave kunde ha gillat henne. hemskt, usch jag ville bara spy på tanken. men förutom Dawn, urk hatade hennes namn till och med. Matilda och mig så fanns det bara en tjej och det var inte Felicia. stackarn fattade inte ens att hon var tondöv.
"Men gud har du hört Juliah eller? hon tror att hon äger alla!" skrattade Julia.
"Hörde du vad hon kallade Felicia förut?" frotsatte Matilda.
"Hon kallade mig tondöv. ursäkta mig men hon tror att hon är så bra bara för att hon har en rik pappa. Haha jag har också rika föräldrar men jag har åtminstone vett att inte tjata om det"
"hoppas hon blir slagen hemma eller något" fnittrade Matilda fram.
Jag började nästan gråta av deras ord. jag visste väl att dom var ytliga med sina över sminkade ansikten och blonda hår men det skakade mig mer än vad jag ville till låta. jag sprang hem. jag hade inte ens kommit så långt så jag var hemma på några minuter. jag slängde igen dörren och hörde några svordomar från pappas flickvän innan jag kom till mitt rum. jag drog upp gitarren som var gömd under min säng. jag grät medans jag lät händerna spela den stilla melodin som min mamma hade brukat sjunga för mig.
Aldrig ensam aldrig förlåten
kom till mig hjärtat hos mig är du trygg
tror mig när jag säger det
jag älskar dig


Jag ville egentligen inte lämna Dexter ensam med pappa eftersom jag visste att pappa skulle glömma bort honom. Jag ogillade tanken på att bo på studenthem men jag ville inte tacka nej till skolan heller.
"Hej då Dawn" vinkade min lille bror emot mig. Jag smekte undan den svarta luggen som hängde ner i hans ögon.
"Dexter lova mig att hålla dig undan pappa och jag har gjort iordning mat för fem dagar det är bara värma upp okej?" han nickade och slog armarna om mig.
"älskar dig" mumlade han medans han gömde ansiktet i mitt hår.
"älskar dig mer" log jag och steg till sist in i taxin.
jag gav min bror en slängkyss innan jag int elängre såg honom. färden mot skolan var inte så lång men det kändes som en evighet.
när taxin äntligen stannade så betalade jag med mina sista sparpengar och gick in i den bruna byggnaden där alla elever skulle sova. innan för dubbel dörrarna stod tre elever i blå uniform och gav mig flera lappar.
det var en regellapp med vettiga regler, en där det stod vilka man delade rum med och den tredje lappen var mer som ett häfte. där stod alla kursplaner, elevers namn, lärare och en massa telefon nummer. jag hittade snabbt mitt namn och jag skulle dela rum med någon som hette Lexi.
detta skulle bli intressant men allt jag kunde tänka på var att jag lämnat min lille bror ensam.

"snälla Scooter jag vet väl ändå hur man sjunger och spela en gitarr" suckade jag i telefonen.
"inte vet jag men kom ihåg inget flörtande, inga nya flickvänner... glöm inte vad som hände med Chell."
tomma hot, Chell hade varit en tjej som fått hjärtat krossat för jag sa att jag inte kunde ha en flickvän med schemat jag levde med. och jag skulle vara lärare inte skulle jag falla för någon tonåring med långt hår och bröst.
"ta det lugnt andas det är ett jobb bara okej vi syns till helgen och hälsa mamma från mig"
sa jag snabbt och la på telefonen. jag tittade ner på lappen och såg att jag skulle dela rum med Anton Ljungberg. han låter inte engelsk, mer svensk. jag öppnade dörren och slängde in den stora väskan.
"eyy mannen ta det lugnt" skrek killen framför mig.
han hade brunt hår, gråa ögon. han hade muskler som spelade under den tunna tröjan och han var solbränd. verkligen inte från Canada tänkte jag snabbt.
"sorry trodde inte att någon redan kommit" mummlade jag.
"Förlåt jag heter Anton men nästa gång du går genom dörren behöver du inte attackera mig med en väska"
skrattade Anton och sträckte fram handen så jag kunde skaka den.


Comments
POSTAT AV: Sara

Haha!:D

POSTAT: 2012-06-10 / KLOCKAN: 22:43:36 /



POSTAT AV: Mathilda

meeeeeeeeeeer :D ♥

POSTAT: 2012-06-10 / KLOCKAN: 23:20:07 /



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback