"Välkomna! Mrs.Smith heter jag", sa en ung kvinna och skakade min och Cassies hand. "Varsågoda och slå er ner."
Vi satte oss i varsin brun fotölj. 
"Sådär ja. Idag ska vi ju diskutera vart du ska bo, Cassie."
"Mm", mumlade Cassie och fingrade nervöst på sin klänning.
"Jag har kollat runt lite, och jag har hittat en hel del trevliga fosterfamiljer du skulle kunna bo i."
Cassie spärrade upp ögonen. Jag förstod att det sista hon ville var att hamna i en fosterfamilj.
"Cassie kommer inte behöva bo i någon fosterfamilj. Hon kan bo tillsammans med mig och min familj. Vi ordnar privatlärare så hon kan följa med på mina turnéer och så", sa jag. Mrs.Smith vände sig mot mig.
"Jag tror inte det skulle vara särskilt hälsosamt för Cassie, med tanke på att hon är sjuk."
"Det vet jag, men vi ska ta hand om henne."
"Jag tycker fortfarande inte att det är någon bra idé", sa hon syrligt.
"Jag har pratat med min mamma, och hon har sagt att det är okej. Cassie är mer än välkommen i våran familj. Varför sätta Cassie i en fosterfamilj när hon redan har en familj att vända sig till? En familj hon faktiskt redan känner? Och hon vill ju bo med oss." 
"Justin...", mumlade Cassie. Det ekade i rummet. Jag hade visst pratat alldeles för högt. Och otrevligt för den delen, men hur skulle jag kunna vara trevlig när den här kvinnan inte ville gå med på det som var bäst för Cassie?
"Cassie, vad har du att säga om det här?" Mrs.Smith vände sig mot henne.
"Jag vill hemskt gärna bo med Justin och hans familj. Snälla?" Det sista ordet var bara en viskning. Tårar började sakta men säkert rinna ner för hennes kinder. Jag tog hennes hand.
"Är du riktigt säker på det här, Cassie?"
"Ja", sa hon och nickade. Jag kramade hennes hand.
Mrs.Smith suckade. "Det finns väl inte så mycket annat jag kan göra då än att gå med på det här..."
Både Cassie och jag tittade upp på Mrs.Smith.
"Är det sant? Så Cassie får bo med mig?", sa jag glatt och reste mig upp.
"Jaa, det får hon. Men gå nu, innan jag ändrar mig."
Jag kramade om Cassie och la sedan armen om henne medan vi gick ut ur rummet. Hon slingrade sig ur och tittade ner i marken.
"Förlåt", mumlade jag. 

*

Jag var så glad över att Mrs.Smith hade gått med på att jag skulle få bo med Justin! Men jag var tvungen attsticka hem till min och mammas gamla lägenhet för att hämta mina grejer. Jag skulle komma hem till Justin litesenare.
Jag låste upp dörren och gick in i lägenheten. Det luktade lite instängt, men det brydde jag mig inte om. Jagsprang upp på mitt rum, drog fram resväskan som låg under sängen och började packa ner alla mina kläder.Sedan la jag ner lite andra smågrejer jag ville ha med mig. När jag var klar gick jag ner till vardagsrummet. Påden gamla byrån stod ett foto på mig och mamma. Vi satt vid mammas favoritställe, det där berget i skogen.Mamma såg så lycklig ut... Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag tog fotot i handen och satte mig på golvet. 
"Mamma, jag saknar dig", viskade jag...

---

Jag tycker, precis som Hanna, att det ska bli jättekul att börja skriva här! :)