Jag smällde igen skåpet efter mig med matteboken i min famn och letade efter rätt sal. Jag skulle till sal 22 och befann mig just nu vid sal 17. Det märktes verkligen att jag inte brukade gå till skolan. Jag kanske borde komma hit oftare, för att kunna skaffa ett jobb i framtiden. Det lär behövas. Jag ryckte till när en dörr öppnades till en sal och min mattelärare stirrade storögt på mig. ''Cassie'' sa han förvånat. Jag svalde hårt med en nickning. ''Och du är försenad. Som vanligt'' sa han och flyttade på sig. ''Förlåt'', mumlade jag och gick in i klassrummet. Mina klasskamrater stirrade på mig med förvånade blickar. Clarissa lös upp och klappade på stolen bredvid sig. Jag log åt henne och kollade mig efter Allison. Hon verkade inte vara här idag. Jag ryckte på axlarna och gick och satte mig ned bredvid Clarissa.

''Och vad får dig att komma idag?'' Frågade hon och skrattade till. Jag skrattade. ''Hade lust idag'', sa jag och blev själv förvånad över mitt svar. Hon nickade förvånat. ''Bra att du kom iallafall. Vi håller på med något kemiprojekt som jag inte fattar någonting av'' sa hon och skrattade. Jag log. ''Kemi är inte så svårt som det verkar'' sa jag. Hon höjde på ögonbrynen. ''Kemi.. Det är ditt ämne. Inte mitt'' sa hon bara. Jag log försiktigt och slog upp matteboken. ''Vilken sida ligger du på?'' Frågade jag. Clarissa kollade ned i sitt mattehäfte. ''Sida 171, dudå?''

Jag kollade ned på mitt häfte och svalde hårt. ''70..''

*

''Varför kom inte Allison idag?'' Frågade jag när jag och Clarissa tillsammans lämnade skolbyggnaden. Vi skulle gå till gallerian och ta en fika på Café Sunshine. Ett riktigt fint ställe med riktigt goda bakelser om jag får säga det själv. Hon ryckte på axlarna. ''Ingen aning. Vi kanske kan gå till henne efter att vi har varit på caféet?'' Sa hon. Jag nickade med ett svagt leende. ''Sounds good to me'' sa jag. Hon log bara och tillsammans klev vi in i gallerian. Det var riktigt många affärer här. Men vi skulle inte handla något... Jag hade lovat mig själv att inte handla upp pengarna som jag fått av mamma. Dom skulle komma till något viktigare. Som mediciner tillexempel, jag är trött på att mamma får betala allting. ''Där är det'', sa Clarissa drömmande. Jag log brett och vi klev in på Café Sunshine. Vi ställde oss bakom disken och stirrade på bakelserna. ''Vad ska du ha?'' Frågade jag och tänkte på vad jag skulle ta för något. ''En kladdkaka, dudå?'' Sa hon. ''Samma här. Jag betalar'' sa jag. Clarissa skakade på huvudet. ''Skulle inte tro det va'', sa hon och innan jag hann blinka hade hon beställt. Jag himlade med ögonen åt henne, men hon log bara.

*

Vi knackade på dörren hos Allison och den öppnades direkt. Innanför stod hon. Med påsar under ögonen och såg helt enkelt sjuk ut.

''Oj'', sa Clarissa. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag fick komma på något snabbt. ''Vi ville se hur du mådde, och varför du inte kom till skolan idag'' sa jag lågt. Allison flämtade till. ''Var du i skolan idag?'' Frågade hon. Frågan var till mig, det visste jag mycket väl. Jag nickade. ''Ja faktiskt'' svarade Clarissa åt mig. Jag skrattade till. ''Men ni kan komma in om ni vill'' sa hon och log. Clarissa skakade snabbt på huvudet. ''Nej det är ingen bra idé'' sa jag. ''Du är sjuk.''

Hon nickade. ''Du har rätt'', sa hon. ''Vi ses kanske imorgon?''

Vi nickade och stängde ytterdörren åt henne. Clarissa tog ett djupt andetag när dörren var stängd. ''Var det där verkligen Allison?'' Frågade hon. Jag nickade. ''Det måste det ha varit'', sa jag lugnt. Hon suckade. ''Hon är sjuk'' mumlade hon. Jag nickade. ''Alla blir sjuka'', sa jag och kollade på klockan. ''Shit. Jag måste gå nu'' sa jag och log ursäktande. ''Vart ska du?'' Frågade Clarissa. Jag suckade. ''Laga middag'' sa jag. ''Klockan är sex.''

Hon nickade. ''Okej. Vi ses imorgon?'' Jag nickade och omfamnade henne i en kram innan jag sprang hemåt. När jag kom hem sparkade jag av mig skorna och gick in i vardagsrummet.

''Hej mamma'' sa jag och log åt henne. Hon log tillbaka. ''Hej gumman'' sa hon, men hennes blick blev sedan allvarlig. ''Du har fått något brev... Jag vågade inte öppna det'' sa hon. Jag nickade och gick ut till köket och min blick fastnade direkt på brevet som låg på köksbänken. Jag öppnade det och fann en liten lapp där inne. ''Cassie'' stod det högst upp. Jag vecklade ut papperet och läste vad som stod.

''Hej Cassie. Det är jag, din pappa.. Jag vet inte hur många brev jag har skickat nu. Jag har tappat räkningen..''

Jag drog efter andan och suckade tungt. Pappa. Han lämnade oss, vad vill han nu? Ändå fortsatte jag läsa.

''Jag vill bara berätta att jag älskar dig. Jag vet hur din situation ser ut med mamma och allting. Och jag bor i Atlanta om du vill komma och hälsa på någon gång. Jag tror vi båda två vet hur mamma mår.. Eller? Ifall du någon gång bestämmer dig för att flytta hit så finns jag här. Du kan alltid ringa mig, du har kvar mitt nummer, det är jag säker på. Men jag älskar dig och hoppas vi ses snart. Kram pappa.''

Jag la undan brevet och tog upp de tvåhundra dollarna som låg där i. Jag sjönk ihop på golvet och mina tårar började långsamt rinna ner för mina kinder. Min pappa...

Jag smällde igen skåpet efter mig med matteboken i min famn och letade efter rätt sal. Jag skulle till sal 22 och befann mig just nu vid sal 17. Det märktes verkligen att jag inte brukade gå till skolan. Jag kanske borde komma hit oftare, för att kunna skaffa ett jobb i framtiden. Det lär behövas. Jag ryckte till när en dörr öppnades till en sal och min mattelärare stirrade storögt på mig. ''Cassie'' sa han förvånat. Jag svalde hårt med en nickning. ''Och du är försenad. Som vanligt'' sa han och flyttade på sig. ''Förlåt'', mumlade jag och gick in i klassrummet. Mina klasskamrater stirrade på mig med förvånade blickar. Clarissa lös upp och klappade på stolen bredvid sig. Jag log åt henne och kollade mig efter Allison. Hon verkade inte vara här idag. Jag ryckte på axlarna och gick och satte mig ned bredvid Clarissa.

''Och vad får dig att komma idag?'' Frågade hon och skrattade till. Jag skrattade. ''Hade lust idag'', sa jag och blev själv förvånad över mitt svar. Hon nickade förvånat. ''Bra att du kom iallafall. Vi håller på med något kemiprojekt som jag inte fattar någonting av'' sa hon och skrattade. Jag log. ''Kemi är inte så svårt som det verkar'' sa jag. Hon höjde på ögonbrynen. ''Kemi.. Det är ditt ämne. Inte mitt'' sa hon bara. Jag log försiktigt och slog upp matteboken. ''Vilken sida ligger du på?'' Frågade jag. Clarissa kollade ned i sitt mattehäfte. ''Sida 171, dudå?''

Jag kollade ned på mitt häfte och svalde hårt. ''70..''

*

''Varför kom inte Allison idag?'' Frågade jag när jag och Clarissa tillsammans lämnade skolbyggnaden. Vi skulle gå till gallerian och ta en fika på Café Sunshine. Ett riktigt fint ställe med riktigt goda bakelser om jag får säga det själv. Hon ryckte på axlarna. ''Ingen aning. Vi kanske kan gå till henne efter att vi har varit på caféet?'' Sa hon. Jag nickade med ett svagt leende. ''Sounds good to me'' sa jag. Hon log bara och tillsammans klev vi in i gallerian. Det var riktigt många affärer här. Men vi skulle inte handla något... Jag hade lovat mig själv att inte handla upp pengarna som jag fått av mamma. Dom skulle komma till något viktigare. Som mediciner tillexempel, jag är trött på att mamma får betala allting. ''Där är det'', sa Clarissa drömmande. Jag log brett och vi klev in på Café Sunshine. Vi ställde oss bakom disken och stirrade på bakelserna. ''Vad ska du ha?'' Frågade jag och tänkte på vad jag skulle ta för något. ''En kladdkaka, dudå?'' Sa hon. ''Samma här. Jag betalar'' sa jag. Clarissa skakade på huvudet. ''Skulle inte tro det va'', sa hon och innan jag hann blinka hade hon beställt. Jag himlade med ögonen åt henne, men hon log bara.

*

Vi knackade på dörren hos Allison och den öppnades direkt. Innanför stod hon. Med påsar under ögonen och såg helt enkelt sjuk ut.

''Oj'', sa Clarissa. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag fick komma på något snabbt. ''Vi ville se hur du mådde, och varför du inte kom till skolan idag'' sa jag lågt. Allison flämtade till. ''Var du i skolan idag?'' Frågade hon. Frågan var till mig, det visste jag mycket väl. Jag nickade. ''Ja faktiskt'' svarade Clarissa åt mig. Jag skrattade till. ''Men ni kan komma in om ni vill'' sa hon och log. Clarissa skakade snabbt på huvudet. ''Nej det är ingen bra idé'' sa jag. ''Du är sjuk.''

Hon nickade. ''Du har rätt'', sa hon. ''Vi ses kanske imorgon?''

Vi nickade och stängde ytterdörren åt henne. Clarissa tog ett djupt andetag när dörren var stängd. ''Var det där verkligen Allison?'' Frågade hon. Jag nickade. ''Det måste det ha varit'', sa jag lugnt. Hon suckade. ''Hon är sjuk'' mumlade hon. Jag nickade. ''Alla blir sjuka'', sa jag och kollade på klockan. ''Shit. Jag måste gå nu'' sa jag och log ursäktande. ''Vart ska du?'' Frågade Clarissa. Jag suckade. ''Laga middag'' sa jag. ''Klockan är sex.''

Hon nickade. ''Okej. Vi ses imorgon?'' Jag nickade och omfamnade henne i en kram innan jag sprang hemåt. När jag kom hem sparkade jag av mig skorna och gick in i vardagsrummet.

''Hej mamma'' sa jag och log åt henne. Hon log tillbaka. ''Hej gumman'' sa hon, men hennes blick blev sedan allvarlig. ''Du har fått något brev... Jag vågade inte öppna det'' sa hon. Jag nickade och gick ut till köket och min blick fastnade direkt på brevet som låg på köksbänken. Jag öppnade det och fann en liten lapp där inne. ''Cassie'' stod det högst upp. Jag vecklade ut papperet och läste vad som stod.

''Hej Cassie. Det är jag, din pappa.. Jag vet inte hur många brev jag har skickat nu. Jag har tappat räkningen..''

Jag drog efter andan och suckade tungt. Pappa. Han lämnade oss, vad vill han nu? Ändå fortsatte jag läsa.

''Jag vill bara berätta att jag älskar dig. Jag vet hur din situation ser ut med mamma och allting. Och jag bor i Atlanta om du vill komma och hälsa på någon gång. Jag tror vi båda två vet hur mamma mår.. Eller? Ifall du någon gång bestämmer dig för att flytta hit så finns jag här. Du kan alltid ringa mig, du har kvar mitt nummer, det är jag säker på. Men jag älskar dig och hoppas vi ses snart. Kram pappa.''

Jag la undan brevet och tog upp de tvåhundra dollarna som låg där i. Jag sjönk ihop på golvet och mina tårar började långsamt rinna ner för mina kinder. Min pappa...

''My daddy...''

---

Vad tycker ni? Den är lite seg i början, men det kommer;)!