@ You Make Me Smile (AVSLUTAD)

Chapter 46 - I thought we were friends


Sandra gav mig ett papper med en låttext och noter på, och vi började sjunga. När låten var slut så log Sandra mot mig och tog min hand. "Kom."
Vi gick ut och satte oss på trappan. 
"Vad har du haft för dig i alla dessa år då?"
"Väntat på att få träffa dig, Justin." Sandra slängde sig i min famn och kysste mig så jag höll på att ramla baklänges. "Sandra?", sa jag och försökte knuffa undan henne, men hon höll för hårt i mig. Helt plötsligt från ingenstans så hörde jag en välbekant röst säga mitt namn. 
"Justin?" 
Jag lyckades äntligen rycka mig loss från Sandra. Cassie tittade på mig med tårar i ögonen och mumlade: "Jag visste att det var för bra för att vara sant!". Sedan vände hon sig om och sprang iväg. 
"Cassie? Cassie!" Jag skrek efter henne, men hon var redan borta. Vad hade jag ställt till med?


Jag hade tänkt försöka ta mig tillbaka till hotellet, men det kändes som om jag hade gått i cirklar. Jag hade inget vidare lokalsinne, så jag var smått förvirrad. 
"Sandra?"
Jag stannade till. Den där rösten lät bekant. Lite för bekant. Jag började gå mot det hållet rösten kom ifrån, och när jag kom fram fick jag se honom sitta där och hångla med en annan tjej. Hon hade kritvitt, medellångt hår och trots att hon var spöklikt sminkad så var hon på något vis ändå söt. Jag kände hur en klump bildades i magen och halsen, och jag kände för att skrika men fick inte ut ett ljud. Jag kunde knappt få fram hans namn.
"Justin?"
Han vände sig chockat mot mig.
"Jag visste väl att det var för bra för att vara sant!" Ilska och sorg blandades till tårar, och jag kunde inte göra annat än att springa därifrån. Jag kunde höra Justin ropa mitt namn, men jag vände mig inte om. Jag ville inte se det svinet igen. Aldrig mer.



"Justin?", sa Sandra och la en hand på min axel.
"Rör mig inte!", skrek jag, och hon drog åt sig sin hand och ryggade tillbaka.
"Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?", mumlade jag och kände tårarna pressas fram bakom ögonlocken.


"Bry dig inte om henne, hon kommer över det."
"Du vet ingenting om henne!" Jag kände mig rasande. "Jag älskar Cassie."
"Varför gick du då med på att träffa mig?"
"Jag trodde vi var vänner, Sandra."
"Men..."
Jag avbröt henne. "Men det är vi inte."

Jag lämnade Sandra utan ett ord till och började gå åt det hållet som Cassie hade sprungit åt. Vart kunde hon ha tagit vägen?

Comments
POSTAT AV: Becka

Bra :)

POSTAT: 2012-04-27 / KLOCKAN: 21:02:55 / URL: http://beckagoesrandom.blogg.se/



POSTAT AV: Mathilda

sjukt bra :D meeeer :D ♥

POSTAT: 2012-04-28 / KLOCKAN: 10:38:33 /



POSTAT AV: Emelie

Så j*vla bra!!!!! MEeeeeeeer <3

POSTAT: 2012-04-28 / KLOCKAN: 18:54:55 /



POSTAT AV: Anonym

GRYMT BRAA :D

POSTAT: 2012-05-01 / KLOCKAN: 15:54:25 /



POSTAT AV: Bella

Hejsan :) Jag skriver en novell om One Direction och jag har precis startat min fjärde novell och är på kapitel 1. Kolla in den vetja xx http://onednovell.blogg.se/?tmp=01225619

POSTAT: 2012-05-01 / KLOCKAN: 23:55:41 / URL: http://onednovell.blogg.se/



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:






Trackback