Lyssna på låten medans ni läser kapitlet!:)

Jag satte mig på en bänk i mörkret och grät ut. Jag snyftade tyst för mig själv och kollade mig omkring. Inte en ända människa syntes till, det var lika bra, jag orkade inte träffa någon just nu. Även om jag verkligen ville träffa Justin.. Det pep till i min mobiltelefon. Jag drog upp den ur fickan och läste det senaste meddelandet som var ifrån.. Justin. ''Är du hemma? ♥'' Stod det. Jag funderade ett tag. Om jag skrev sanningen så skulle han bara bli orolig. Så jag ljög.. Det kändes inte bra, men jag hade inte så mycket val. ''Aa, varför? ♥'' Skrev jag. Jag ryckte till när jag plötsligt hörde fotsteg bakom mig. Jag vände mig om med ett ryck, men det var för mörkt och människan som kom emot mig hade luva över huvudet. Paniken steg inombords, tänk om det var han? Tänk om det var mannen som högg mig! Var han tillbaka?
''Du behöver inte ljuga för mig'', hörde jag Justins röst säga. Jag spärrade upp ögonen och han slog sig ned bredvid mig och drog av sig luvan. Det var Justin!
''Justin?'' Sa jag förvånat. Han nickade och log svagt. ''Jag var på väg och så såg jag dig sitta här'', sa han. ''Jag var hemma hos dig men din mamma sa att ni bråkat'', sa han. Jag suckade och kollade ned på mina naglar. ''Du behöver inte berätta något. Jag vet redan allt'', sa han. Jag kollade på honom med tårfyllda ögon.
''Cassie'', sa han och drog in mig i sin famn. Han höll om mig hårt och vi satt tysta och sa inte så mycket. Jag snyftade till då och då när jag lyssnade på hans tunga andetag.
''Jag vill att du ska veta om att jag finns här för dig. Vad som än händer. Du kan prata med mig om vad som helst, jag tänker inte säga att jag vet hur det känns, för det gör jag inte. Men jag finns om du vill prata. Jag lyssnar på dig och tar allt du säger på allvar, jag ska hjälpa dig. Okej?'' Sa han. Jag kollade in i hans vackra ögon. Jag brast ut i gråt och kramade om honom hårt. Varför var han så snäll? ''Kom'', sa han och tog min hand. Jag reste mig upp och gick med honom. Var vi skulle visste jag inte, och orkade inte ens bry mig. Vi gick under tystnad och jag gillade det. Det var så lugnt. Plötsligt stod vi utanför hans hus. ''Sov hos mig inatt'', sa han. Jag kollade på honom. Det var ingen order eller någonting. Han förstod nog att jag inte ville träffa min mamma just nu. ''Okej'', mumlade jag.

Vi gick in i hans hall och drog av oss våra skor. ''Mormor!'' Ropade Justin. Hon kom ut i hallen och såg överraskat på oss. ''Cassie!'' Sa hon och log. Jag log svagt. ''Hej!'' Svarade jag. ''Förlåt om jag stör.''
Justin skakade på huvudet. ''Cassie har precis bråkat med sin mamma. Är det okej om hon sover inatt?'' Frågade han. Hans mormor nickade. ''Självklart!'' Sa hon och log stort. Jag log tacksamt. ''Tack så jättemycket Diane'', sa jag. Hon log stort och försvann ut till köket igen. Jag följde efter Justin upp för trappan och in till hans sovrum. ''Jag kan sova i gästrummet?'' Sa jag. Justin kollade på mig med en förvånad blick och brast sedan ut i skratt. ''Glöm det'', sa han och log. Jag skrattade till och slog mig ned på hans säng. ''Vad vill du göra?'' Frågade han och tog fram sin dator. Han satte sig ned bredvid mig i sängen och loggade in på twitter. ''#ILOVEMYFANS'' skrev han. Jag log. ''Vi tar en bild!'' Sa han och log stort. Jag spärrade upp ögonen. Han försvann till sitt skrivbord och öppnade en låda. Han drog upp en keps som han satte på mitt huvud. Jag skrattade. Han slog sig ned bredvid mig och jag försökte se ut som en gangster. Jag brast ut i skratt åt resultatet.

''Chilling with the best @CassieJones!'' Skrev han till och laddade upp bilden på Twitter. Jag skrattade. Justin fick mig verkligen på mycket bättre humör.

---

Ledsen för dålig update, men är rätt sjuk eftersom att jag har vatt/vattenkoppor. Inte ens säker på vad det heter. Riktigt störigt är det iallafall, och jag vet inte när det försvinner. Jag som tänkte börja uppdatera grymt under jullovet, åh. Men jag ska bättra mig. Och jag LOVAR att det kommer bli bättre uppdatering! Med flera kapitel under dagen, och inte bara ett eller inget alls. Förlåt.