''Klarar du dig själv ikväll?'' Frågade mamma. Jag tittade upp från tv:n och kollade på henne med höjda ögonbryn. ''Vart ska du?'' Frågade jag förvånat. Hon skrattade till och log åt mig. ''Jag ska ut med Sally'', sa hon. Jag nickade. ''Okej. Jag klarar mig'' sa jag och vände blicken åt tv:n igen. ''Toppen!'' Hörde jag henne säga innan hon försvann ut till köket och återvände till sitt samtal i telefonen. Jag antog att det var Sally hon snackade med. Justin skulle ut på middag med Scooter och Alfredo och sen skulle dom ha en killdag så honom kunde jag inte umgås med under kvällen heller. Jag tog upp telefonen och ringde Clarissa.



Jag hade ringt Alfredo och förklarat för honom hur viktig Cassie var för mig och bett honom hjälpa mig att försöka övertala Scooter. Jag hade tänkt över saken om hur hon skulle må. Jag är helt säker på att hon skulle klara det. Alfredo hade suckat flera gånger men till slut sagt ja. Nu stod jag med mina svarta jeans, och min blåa skjorta på mig och granskade min spegelbild.
''Showtime'', viskade jag för mig själv. Det knackade plötsligt på dörren. Jag gick ut till hallen för att öppna och när jag öppnat stod Alfredo framför mig.
''Tack så jättejättemycket!'' Sa jag och slängde armarna om honom. Alfredo skrattade. ''Dude. Jag fattade att hon betyder skitmycket för dig. Klart jag ställer upp'', sa han och log stort. Jag log tillbaka och gick ut till köket för att hämta mina bilnycklar. ''Då kör vi'', sa jag och tog ett djupt andetag. Alfredo nickade. ''Han är ingen lätt man att övertala asså'', sa han. Jag skakade på huvudet och stängde dörren efter oss. Vi gick fram till uppfarten och hoppade in i min bil. Jag vred om nyckeln och började köra mot resturangen han skulle möta oss på.
''Det här kommer bli svårt. Men jag står på din sida'', mumlade Alfredo. Jag nickade. ''Tack bro'', sa jag och parkerade bilen på den stora parkeringen. Vi hoppade ut ur bilen och jag låste den. Sen andades vi båda in ett djupt andetag innan vi gick in till resturangen. Vi fann Scooter vid ett bord och gick fram. Jag satte mig ner bredvid Alfredo och en pinsam tystnad spred sig snabbt.
''Hej'', sa Scooter efter att tystnaden varat i flera minuter. ''Hej'', sa jag och Alfredo i mun på varandra. Jag såg på Alfredo att han var riktigt nervös. Han har aldrig gått mot någon i crewet förut. Speciellt inte Scooter.
''Vill ni beställa?'' Frågade en kvinna som stod med ett block i handen. Vi kollade upp och när hon såg vilka vi var spärrades hennes ögon upp och blev stora som klot. Hon harklade sig och log frågande åt oss.
''Tre pommes med hamburgare, tack'' sa Scooter. Jaha, så nu beställde han vad vi skulle käka också?
Hon skrev ner det och nickade. ''Ett ögonblick!'' Sa hon innan hon försvann in till köket. Jag började nervöst slå med mina händer på mina ben under bordet och till slut tog jag ett djupt andetag. Det var dags.
''Scooter?'' Sa jag. Han kollade frågandes på mig. ''Ja?''
Lyssna på låten medans ni läser resten av kapitlet!

''Snälla. Ge mitt och Cassies förhållande en chans. Jag älskar henne verkligen! Jag kan inte lämna henne. Det vore som att slita bort en del av mig själv. Snälla Scooter, jag ber dig verkligen!'' Sa jag och kollade in i hans ögon. ''Så det här är anledningen till varför ni drog hit mig!'' Sa han och blev riktigt arg. Jag svalde hårt. Alfredo nickade långsamt. ''Kom igen, Scooter. Lyssna på Justin. Han älskar henne! Det är som om att vi skulle tvinga dig att göra slut med Carin!'' Sa han allvarligt. Där tog han honom. Scooter kliade sig nervöst i nacken och blev tyst ett tag. Sedan skakade han på huvudet. ''Carin lider inte av blodcancer'', sa han. Alfredos ögon spärrades upp. ''Lyssna, Scooter'', sa han. ''Om Justin säger att hon är stark nog så måste hon väl vara det, eller hur? Han har väl ingen anledning till att ljuga för dig. Så lita på vad han säger istället och lär känna Cassie själv!'' Sa han. Jag nickade och kollade på Scooter. ''Snälla!'' Bad jag. Han blev tyst och verkade fundera ett tag.
''Nej'', sa han och reste sig upp och försvann ut ur resturangen. Jag tänkte knappast låta honom gå nu när vi nästan lyckats övertala honom. Jag drog med mig Alfredo och sprang ut.
''Men eran...'' Hörde jag kvinnan säga. Jag sprang in igen och räckte henne några dollar sen sprang jag ut igen i mörkret och sprang ikapp Alfredo. Tillsammans började vi leta efter Scooter och när vi till slut fann honom lutad mot sin bil pustade vi ut. ''Scooter!'' Sa jag och stannade framför honom. Mina ögon fylldes med tårar men jag vägrade bryta ihop här. ''Jag ber dig verkligen. Ta inte henne ifrån mig'', sa jag och fällde några tårar. ''Hon betyder så otroligt mycket för mig och jag vill verkligen inte förlora henne. Snälla Scooter'', bad jag. Alfredo nickade instämmande. ''Hör du? Han älskar henne verkligen'', sa han. Jag nickade långsamt. Scooter drog upp sin bilnyckel ur fickan. ''Justin'', sa han och tog ett steg närmre mig. ''Lyssnar du inte på vad jag säger? Jag förstår att du älskar den här tjejen. Men du kommer att komma över henne när du väl gjort slut. Tänk på din karriär. Det är bättre för både dig och henne att ni gör slut. Gå vidare med era liv och flirta med tjejer som du alltid gör! Du kan inte ha ett förhållande just nu. Det vet du själv! Gör slut med henne. Du har två dagar på dig. Förlåt mig Justin, men jag gör det här för att jag bryr mig om dig'', sa han och hoppade in i sin bil och körde iväg. Jag satte mig ner på gatan och lät tårarna rinna ner. ''Justin!'' Sa Alfredo och satte sig på knä framför mig. ''Jag är så ledsen'' sa han. Jag snyftade till och kollade på honom. ''Jag vill inte'', viskade jag. Alfredo skakade på huvudet och blev tyst. ''Men jag måste.''