Jag hade skaffat ett jobb. Det var inget märkvärdigt, jag jobbade på en fritidsgård för ungdomar mellan 10-18 år. På dagen mellan klockan 14-18 fick barnen mellan 10-13 vara där och från klockan 18-21 fick ungdomarna mellan 13-18 vara där. Jag jobbade mest på dagarna men även på kvällarna rätt ofta. Anledningen till att jag tog jobbet var för att jag skulle ha råd med mediciner till mamma. Hon hade blivit sämre och skulle börja ta starkare mediciner, vilket hon inte hade tillräckligt med pengar till. Pengarna jag tjänade var inte så jättemycket, men det skulle förhoppningsvis räcka. Jag gjorde allt för att hjälpa min mamma. Hon hjälpte mig igenom allt. Vi hade även löst bråket som bröt ut, tack vare Justin. Han följde med mig hem efter att jag hade sovit över hos honom och så hjälpte han oss att lösa det. Just nu stod jag i köket på jobbet och gjorde toast till barnen. Jag hade bara jobbat här i två dagar, men hade ändå riktigt bra kontakt med barnen. Idag var dock första gången jag skulle jobba kvällstid, och de äldre barnen skulle dyka upp klockan sex, om en timme då det skulle stängas för de mindre.
''Cassie!'' Ropade en svarthårig flicka som kommit fram till mig, hon hette Lucy och var riktigt trevlig. ''Hej Lucy'', sa jag och log. Hon kramade om mig och jag besvarade hennes kram. ''Hur är det med dig?'' Frågade jag. Hon log stort. ''Jag mår jättebra! Hur mår du?'' Frågade hon. Jag skrattade till. ''Härligt att höra! Jag mår toppen'', sa jag och log.
''Det finns toast i köket!'' Ropade jag ut i högtalaren när jag lagt alla på ett stort fat på köksbordet. Barnen började genast rusa in i köket för att äta.

*

Klockan hade blivit sju och det var mycket lugnare här nu. Jag gillade det, de var inte så många ungdomar här och dom som var här höll sig för sig själva och skrattade. Jag log.
''Cassie''
Jag vände mig om och mötte chefens ansikte, Yvonne. Jag pressade fram ett stort leende. ''Hej Yvonne!'' Sa jag. Yvonne var runt 50 år och tyvärr rätt otrevlig.
''Du jobbar nu på kvällarna istället. Jag har sett hur stressad du är på dagarna och du är bara sexton år plus att med tanke på din sjukdom måste du ta det lugnt. Du får lika mycket betalt så oroa dig inte. Är det okej?'' Sa hon. Jag svalde hårt men nickade. ''Okej'', sa jag lågt. ''Bra!'' Sa hon och försvann. ''Babyyyyy!'' Ropade Justin bakom mig. Jag vände mig om med munnen halvt öppen och kollade förvånat på honom.
''Justin!'' Sa jag glatt och sprang mot dörren. Jag slog armarna om honom och log stort. ''Vad gör du här?'' Frågade jag. ''Jag saknade dig för mycket'', viskade han. Jag log större och pussade honom på kinden. Han såg ledsen ut men jag visste att han förstod. Ingen utav oss var redo för att gå ut med vårat förhållande ännu.
''Är det okej att jag stannar tills du slutar?'' Frågade han. Jag nickade. ''Självklart.'' Han log och drog av sig sina skor och sprang sedan och kastade sig i soffan bredvid några killar.
''What's up?!'' Sa han och log stort åt dom. Killarna kollade förvånat på honom, skrattade sedan och hälsade. Jag log och Justin log glatt åt mig medans han rättade till sin keps.


*

När jag väl slutade jobbet hade jag fått med mig hundra dollar. Jag hoppades att det skulle räcka till medicinen. ''Följer du med?'' Frågade jag. Justin kollade på mig och log. ''Var?'' Frågade han. ''Till apoteket. Ska hämta ut medicin till mamma'', mumlade jag. Han log medlidande och nickade. ''Självklart. Jag låter dig inte gå själv ute nu'', sa han. Jag log för mig själv. Han var så söt.
Vi gick tillsammans till apoteket och pratade om allting mellan himmel och jord. ''Här är det'', sa Justin. Jag nickade och gick in. Han följde efter. Tillsammans letade vi runt i apoteket efter medicinen mamma skulle ha. ''Här är den!'' Ropade Justin. Jag sprang fram till honom och kollade på prislappen. 97 dollar. Perfekt. Justin suckade tungt. ''Cassie'', sa han. Jag kollade oroligt på honom. ''Ja?''
''Kolla'', mumlade han. ''Jag vet att du vill göra allt för att hjälpa din mamma. Du är en otroligt hjälpsam tjej, men du måste tänka på dig själv också. När senast köpte du din egen medicin? När tog du den senast? Det var iallafall flera dagar sen. Tro mig, jag har koll på dig. Även om du inte tror det. Du måste tänka på din egen hälsa också...''
''Men om jag inte köper medicinen till henne så dör hon!'' Avbröt jag honom. Han drog in ett djupt andetag. ''Lyssna bara klart. Dom där pengarna som du tjänar ihop på det där jobbet borde du köpa din egen medicin för. Okej? Jag köper din mammas medicin.''
Jag spärrade upp ögonen och kollade förvånat på honom riktigt länge. Till slut skakade jag på huvudet. ''Nej'', mumlade jag. ''Det går inte.''
Justin log. ''Jo. Det går. Låt mig hjälpa till'' sa han. Jag kollade in i hans ögon. Han fick inte. Det var för mycket begärt att han skulle slösa 97 dollar i veckan på min mamma! Aldrig!
''Jag vill hjälpa din mamma'', sa han. Innan jag hann svara tog han med medicinen och försvann fram till kassan. ''Justin!'' Ropade jag efter honom. Han vände om till mig och drog upp sprutor plus medicin. Jag höjde på ögonbrynen och lät honom gå till kassan, tills jag såg att det var min medicin. ''Justin!'' Ropade jag igen. Han betalade för allting och kom tillbaka med en liten påse. Han hade betalat både min och min mammas medicin. Jag fick inte fram några ord. Jag hade aldrig i hela mitt liv träffat någon så omtänksam kille som honom. Han brydde sig verkligen. ''Jag älskar dig'', sa jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Justin kollade förvånat på mig, men log sedan. ''Jag älskar dig också'', sa han och drog med mig ut. Hur skulle jag kunna klara mig utan honom?