Jag satt i soffan med en filt och kollade på en film vid namn Rocky. Det var min favoritfilm. Jag var tvungen att få mig själv på lite bättre humör efter att ha läst vad som stod i tidningen. Jag kunde knappt koncentrera mig på filmen. Allt som åkte runt i mitt huvud vad allt som stått i tidningen. Jag hörde några knackningar på dörren men mamma var snabbt före med att öppna. Hennes kompis Sally hade kommit hit för några timmar sen. Dom var lediga resten av veckan och skulle ut och festa ikväll. Vilket betydde att jag skulle vara ensam tills imorgon. Justin hade ringt några gånger, men jag hade inte orkat svara. ''Cassie! Det är till dig!'' Ropade hon. När hon märkte att jag inte brydde mig hörde jag henne sucka. ''Du kan komma in'', sa hon vänligt. Efter en liten stund kom Justin in i vardagsrummet med en ask choklad och en bukett med röda rosor. ''Åh. Du kollar på min favoritfilm'', sa han och log. Jag kollade förvånat på honom. Varför hade han tagit med sig allt det där? Han slog sig ner bredvid mig och omfamnade mig i en försiktig kram. ''Vad har hänt?'' Frågade han och la ner chokladen på bordet framför oss. Jag räckte honom tidningen. Hans ögon blev stora som klot när han såg oss på omslaget. Hans manager Scooter Braun skulle nog inte bli glad över det där. Han räckte mig rosorna innan han började läsa.
''Dom här är till dig'', viskade han och log. Jag kunde inte låta bli att le och tog emot dom. Jag la dom bredvid mig och slog armarna hårt om honom och reste mig upp. ''Kommer snart'', sa jag och tog med rosorna upp på mitt rum. Jag fyllde en vas med vatten och la ner rosorna i vasen. Jag log lite och kollade ut igenom fönstret. Det hade börjat regna. Typiskt Stratford. Jag suckade för mig själv och sprang ner för trappan och gick och satte mig ner i soffan bredvid Justin igen. Han satt helt inne i sina egna tankar medans han läste vad som stod. När han läst såg han riktigt arg ut. Det såg ut som om att han skulle kunna döda någon när som helst. Jag flyttade undan lite och kollade oroligt på honom. Han skakade på huvudet för sig själv och mötte min blick.
''Cassie'', sa han och kollade in i mina ögon. Jag nickade långsamt.

''Försök att inte bry dig om vad tidningarna skriver. Det är alltid sådär bara jag syns med en tjej. Det spelar ingen roll vilken tjej det är, en gång var jag ute med en kompis till Alfredo och hjälpte henne att leta efter honom och för det fick även hon elaka rubriker i tidningen. Vad jag försöker säga är att du är speciell. Jag älskar dig och sättet du får mig att känna har ingen tjej någonsin fått mig att göra. Du är världens vackraste tjej och du betyder otroligt mycket för mig. Du har tyvärr redan gett dig in på ett äventyr, med det menar jag att hur du än försöker bli av med mig så kommer jag aldrig lämna dig eller låta dig gå. Du betyder för mycket för att jag ska kunna göra det. Förstår du det? Bry dig inte om vad dom skriver för inget av det stämmer ändå! Och så länge vi vet att det inte är sant, så behöver vi inte oroa oss. Mina fans är sådär i början, inte alla, vissa är underbara.. Men vissa utav dom accepterar inte att jag träffar andra tjejer för att dom vill vara med mig. Men dom kommer ge sig och ge upp, dom kommer förstå hur mycket du betyder för mig när vi går ut med vårat förhållande. Okej?'' Sa han och andades ut efter att ha pratat väldigt länge. Jag log och nickade. Sedan slog jag armarna hårt om honom och pussade honom på kinden. ''Och jag älskar dig också'', sa jag och log stort. Han log.
''Förresten..'' Började jag. ''Min mamma och hennes kompis Sally som är här ska ut ikväll. Jag vill inte vara själv tills imorgon. Vill du stanna?'' Frågade jag och log för mig själv. Justin nickade. ''Självklart. Vilken idiot vore jag om jag tackade nej till att spendera tid med dig?'' Frågade han och log stort. Jag kollade generat ner på mina händer. Justin skrattade och tog sin tumme under min haka. ''Jag älskar dig, Cassie'' sa han och tryckte sina läppar hårt mot mina. Vi möttes i en kyss som var kraftigare och mer passionerad än någon annan kyss han gett mig.
''Hörrni.. Jag tänkte bara..'' Mamma stannade upp och vi avbröt våran kyss och jag brast ut i skratt och gömde mig under filten. ''Förlåt!'' Utbrast hon och gick in till köket igen. Justin skrattade och drog bort filten. ''Hittade dig'', sa han och blinkade med ena ögat. Jag log och la mina armar runt hans nacke. Han log och pussade mig på läpparna.
Hans mobil började ringa och han drog upp den ur fickan. ''Det är Scooter'', sa han. Jag nickade. ''Det är lugnt'', sa jag och log. Han log tillbaka och försvann in i hallen.


''Yo, what's up Scooter?'' Svarade jag. Jag hörde telefonen brusa lite i andra sidan änden. ''What's up?!'' Svarade han argt. ''Du ska få veta vad som är what's up! Har du läst tidningen på senaste tiden?!'' Skrek han. Jag suckade. ''Ja det har jag, Scooter. Jag och Cassie har rett ut det. Vi ska strunta i vad dom skriver'', sa jag. Scooter suckade lågt. ''Nej Justin. Du förstår inte'' sa han. ''Den här flickan är mycket speciell och jag vet om att hon lider av leukemi. Hon kommer inte palla trycket'', sa han. Jag svalde hårt. ''Jo! Hon är stark!'' Sa jag. ''Det spelar ingen roll om hon är stark. Leukemi är en mycket svår sjukdom och hon kommer aldrig kunna leva ditt liv.''
Jag kollade nervöst ner på mina händer. ''Vart vill du komma med det du säger?'' Frågade jag. Scooter suckade återigen. ''Gör slut med henne. Förklara att det är för hennes eget bästa och att du bara gör det för hennes egen skull. Att du skulle vara med henne om du kunde. Du måste göra det Justin, jag vill inte riskera att du tar någons liv'' sa han lite lugnare. Jag svalde hårt och klumpen i magen växte. Jag klickade honom och la ner telefonen i fickan och andades in ett djupt andetag innan jag gick in till vardagsrummet igen.
''Vad ville han?'' Frågade hon med ett leende och satte sig upp. Skulle jag? Jag blev tyst ett tag och hon kollade oroligt på mig. Jag pressade fram ett stort leende och viftade med handen. ''Bara något om turnén snart'', sa jag och log. Jag var ett fiasko.